Begravningen...
DATUM: 2009-05-04 TID: 00:23:56Begravnigen ägde ju rum i Torsdags som ni kanske vet. Det var en ljus och fin begravning, inte tung och mörk utan faktiskt så lätt som det bara gick att få.
Vår präst Mikael var den samme som döpte Victor och han berättade så fint om denna lille killes förmåga att kunna påverka andras liv, även så här efter han gått bort
Visdommen hos en ett och ett halvt åring kallade han det och han mässde högtidligt att Victor var ingen liten pojke utan en man. En stark person som kämpat in i det sista och som vi föräldrar kommer att fortsätta kämpa för även nu efteråt. Jag kommer tyvärr inte ihåg så jätte mycket detaljer från begravningen, hade mestadels tunnelseeende och försökte koncentrera mig på att hålla mig på benen. Men jag kommer ihåg alla blommor, alla färger och alla människor runtomkring som betydde så mycket för oss. Hela kyrkan fylldes med stor sorg men även med otroligt mycket kärlek. Det var vackert...
Vi hade knytit en massa vita ballong hjärtan runt omkring trädet som väntade på oss nere vid gravplatsen. Vi tågade alla ner för ett sista farväl och efter att kistan sänkts ner så delades alla ballonger ut, och samtidigt som prästen sade de sista orden så släppte vi alla våra ballonger samtidigt upp i skyn. Två ballonger fastnade i busken brevid och det var så tydligt för oss vad det betydde. Samtidigt som en del av Victor lämnade oss och for i väg till himmelen så stannade också en bit kvar av honom här på jorden hos oss.
Vädret hade inte kunnat bli bättre, solen strålade fåglarna sjöng underbart och begravningsfikat kunnde som alla önskat, avnjutas ute i det fria.
Victors tre syskon sjöng och äldsta tjejen Linnèa spekade fiol för honom. Det är sådana stunder jag aldrig glömmer...
Det här var utan tvekan en till dag som vi med lätthet kan placera i vårat fack under "Värsta dagarna i vårt liv", men det var ändå tvunget, och så här efteråt så känns det ändå skönt att ha honom nära och att ha en plats dit vi kan åka och bara sitta nära. Skall försöka berätta lite mer om allt detta när minnet återhämtat sig.
Ett stort tack igen till alla som skickat pengar till fonden och som bidragit till att minska risken att fler barn slutar som Victor.
Även ni som skickat blommor till begravningen, som tänt ljus för Victor och som tänker på oss i dessa svåra stunder skall känna er träffade. Nu kan vi sitta vid vår "blomsteräng" och inte behöva känna oss helt ensamma.
Tack...
Kära ni, det är som vanligt med tårar i ögonen som jag läser det du, Sofie, skrivit. Hur ni mår kan jag bara ana men ni ska veta att vi är många här ute som dagligen har er och Victor i sina tankar. Du skriver så vackert om Victor och om begravning och allt. Kan verkligen förstå att den ligger i facket "Värsta dagarna i vårt liv" Begravningen måste ha varit väldigt jobbig för er men den verkar ändå varit mycket vacker och fin och det var en väldigt fin tanke det där med ballongerna som stiger till himlen. Ja jag skulle vilja skriva mycket mer, ofta är det svårt att riktigt få fram det man vill säga men jag vill ge er många många kramar och varma tankar. Sköt om
att begrava sitt barn är varje förälders mardröm..
såg victors plats han vilar på..vacker!!
önskar att man kunde säga att allt blir bra.. men d blir d ju inte... MEN det kommer att bli bättre,ni kommer kunna må bra igen å ni kommer kunna leva vidare.det kommer ta tid å det måste det ju få göra oxå!!Men en dag lär man sej hantera sin sorg å saknad.. ni har er lilla ängel i hjärtat
många varma kramar
Tårarna bara forsar ner. Men så skönt ändå att ni tog er igenom det och det är alltid bra med ett avslut, som ett avstamp för att gå vidare. Men Victor är förstås med er hela tiden. För ni bär ju med honom alla dagar i hjärtat, ni hör honom i fågelsången, i vattnets brus, överallt där ni vet att han gillade att vara. Och ja, han har verkligen påverkat många, många.
Känner precis som Marie och Ännu en medmänniska!
Begriper fullkomligt att du inte orkat skriva Sofie. Skriv när du orkar, vi finns här för er oavsett. Jag har massor inom mig jag skulle vilja säga er men får som vanligt inte ihop det. Men en sak vet jag Vi är många som tänker på Er och Victor runt om i hela Sverige. Tänker och ber att Ni en dag ska kunna se ljusare på tillvaron igen. Platsen vid trädet där Victor vilar låter mycket vacker. Som du skrev i ett tidigare inlägg hoppas där sitter en liten fågel som sällskap. Ska stänga datan nu och det är med tårarna trillandes. Vi ska alla minnas er Älskade Victor och på så vis lever han alltid kvar. All kraft till Er!
Många varma tankar från mig.
Jag tror att Viktor faktiskt är en ängel, som kommit för att få oss andra människor att vakna, att inse att vi alla måste hjälpa till för att förhindra att denna hemska sjukdom fortsätter att invadera våra barns kroppar. Viktor är även min ägel, jag känner varken honom eller er, men han e med mig VARJE dag, det finns inte en enda dag då jag inte tänker på honom. När jag ser mina egna 2 små barn, och tänker på er lilla Viktor, forssar tårarna ner.. Viktor har påvarkat så många människor, jusst för att han e den ängel han e. Kram
tårarna bara rinner och rinner går inte att stoppa. En sån obeskrivbar kämpe finns inga ord som räcker till för att förklara...
Tårarna tar aldrig slut. Och precis som En medmänniska skriver - vi finns här alltid för er och lyssnar. Tankarna har varit hos er hela helgen och det värker i hjärtat. Jag förstår av det du skriver att det var en vacker avskedsstund och att lille Victor vilar på den vackraste av platser. Jag hoppas att ni alla kommer att känna ro och lugn där hos honom. När det svåra blir för övermäktigt behöver man en plats att gå till där det är högt i tak och man känner närheten. Och Victor är verkligen en stor liten kille och hans lyskraft är enorm. Så mycket känslor, tankar, kärlek, omtanke och värme som han väckt hos alla - om jag lever i 100 år så kommer jag inte att beröra så mycket och så många som Victor har gjort. Er lille prins kommer alltid att finnas där vid er sida.
Styrkekramar från en mamma i Handen
Jag tror att ballongerna som fastnade i busken var menat en till älskade mamma och en till älskade pappa från Victor. Undra om ni lät dom gå upp i skyn eller om ni kanske tog hem dom till hans rum.
Så fint med vita ballonger. Jag ler lite för mig själv när jag läser att två ballonger fastnade. Ett sådant tydligt tecken. Jag tror på sånt!
KRAM
Victor ville visa att han finns med Er och att Ni inte skall känna Er ensamma & ledsna, Han vill förmedla att han har det bra nu och slipper lida mer.
