Drömmande

Lilla vännen...

Finner inga ord, vet inte vad jag ska skriva. Men jag vill endå lämna ett avtryck och visa att jag tänker på dig/er.



Även jag sitter och gråter, gråter för er skull. Gråter över att den fina lilla killen inte fick vara med om allt som barn ska få uppleva. Börja på dagis, få nya kompisar, få fantasikompisar, börja skolan, åka på kollo, ta studenten, skaffa familj osv. Varför fick inte han möjligheten till allt detta underbara?



Drömmen låter helt otroligt vacker och underbar.



Ni får gå till graven på söndag och sitta där och njuta av den finaste graven av dom alla. Skratta och le åt alla dom fina minnena ni har kvar av er underbara söta son!



Det är så orättvist, och mitt mammahjärta blöder av sorg för er skull..



Hoppas att du/ni på något sätt endå lyckas komma över denna smärta så småningom, och kan börja leva igen. Börja njuta!



Massa kramar och tanker till er, dom starkaste människorna jag vet!

Lilla vännen...

Finner inga ord, vet inte vad jag ska skriva. Men jag vill endå lämna ett avtryck och visa att jag tänker på dig/er.



Även jag sitter och gråter, gråter för er skull. Gråter över att den fina lilla killen inte fick vara med om allt som barn ska få uppleva. Börja på dagis, få nya kompisar, få fantasikompisar, börja skolan, åka på kollo, ta studenten, skaffa familj osv. Varför fick inte han möjligheten till allt detta underbara?



Drömmen låter helt otroligt vacker och underbar.



Ni får gå till graven på söndag och sitta där och njuta av den finaste graven av dom alla. Skratta och le åt alla dom fina minnena ni har kvar av er underbara söta son!



Det är så orättvist, och mitt mammahjärta blöder av sorg för er skull..



Hoppas att du/ni på något sätt endå lyckas komma över denna smärta så småningom, och kan börja leva igen. Börja njuta!



Massa kramar och tanker till er, dom starkaste människorna jag vet!

skulle man kunna göra nåt för att hjälpa skulle jag inte tveka. jag gråter varje gång jag läser det du skriver om.. skänkte en gåva till victors fond, och fler blir det nog. vet hur cancern drabbar nära.. Ni får kämpa på, jag vet att det går! <3

Det är inte klokt att du överhuvudtaget ska behöva uppleva den här skiten. Jag tycker så vansinnigt synd om dig och förstår att allt måste kännas som ett enda stort vaccum. Jag önskar så innerligt att du snart ska få bli mamma igen. Som du sa kan ingen ersätta Victor men Gud vad härligt att få något mer att fokusera på än enbart all denna sorg. Du är alldeles för ung, det är inte rätt att livet ska vara på det här viset. Jag önskar så att din tillvaro ska ljusna och att du ska få något att se fram emot snart igen... Det är du så väl värd efter allt ni tvingats gå igenom.

Kära, fina, starka Sofie. Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver. Du har ju så rätt - det finns inget sätt att hantera det här rätt! Och det finns ingen tröst när man förlorat något så underbart som Victor. Jag lider verkligen med dig och med er - outhärdligt även för mig. Jag är så ledsen att Victor inte finns hos er. Men tack och lov ändå att det finns drömmar - för vem vet egentligen vad drömmar är? Kanske är de ett sätt att kommunicera världar emellan? Jag hoppas att du orkar härda ut när de här smärtsamma sorgevågorna kommer och att du hinner hämta kraft emellan. För ni är så värda livet, du och Peter. Jag förstår också att Mors dag är som ett slag i magen - det borde inte få vara så här när den dagen kommer! Men åk till Victor och var nära honom då för du är ju mor till världens underbaraste kille.

All världens styrka till dig. Jag tänker på dig.

Kramar i massor / Yvonne

Åh vännen! Jag gråter då jag läser det du skriver.ALLT är så orättvisst,och om det gör ont på mig.Vill inte ens tänka på hur det då känns för dig.



Du är skriver så fint och Victor finns kvar i ditt hjärta, nu och för alltid.





Många kramar

Therese

Du får inte skriva så där Sofie! Du kommer klara det här med Victor i dina drömmar och han kommer alltid finnas där vakandes över dig! Fina du!

Vi får ta och träffas snart igen!

Bamse kram

Finns inga ord jag kan säga som tröstar, som ger tillbaka eller som kan fylla dig och ditt liv med det du vill ha. Så innerligt och starkt.

Men vi finns ändå här, som många andra i ditt liv finns för dig/er just nu. Med stöttande ord och värmande tankar.

Kämpa! Stå ut!

Victor lever föralltid genom er.

Kramar Helena

Jag förstår att du känner så - det hade jag oxå gjort!

Men du verkar så stark och du kommer ta dig igenom detta!

Jag gråter varje gång jag läser här inne, ändå kan jag inte låta bli att gå in varje dag. Min yngste son är nästan precis lika gammal som din Victor var och jag kan inte ens föreställa mig din smärta. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa dig...

Jag beundrar dig så oerhört mycket!

Varma kramar!

Som vanligt gråter jag när jag läser vad du skriver. Fast det är smärtsamt att träffas i drömmarna så är det ändå underbart att man kan det.

Livet är orättvist, jag kan själv inte tänka mig hur det skulle vara att vara utan sina barn.... bara tanken på det gör ont.

Ni har en mycket tuff tid just nu som inte är lätt att hantera, jag hoppas ni får hjälp med detta. Jag tror att man alltid känner smärta när man varit med om det som ni har, att förlora ett barn, men jag tror att man lära sig hantera och leva med det med tiden. Och tid får det ta, du och Peter får vara rädd om varandra och er kärlek i hela den här processen. Tänker på er, kram Maria

Han ville ju säga dej nått!!!

Ge dej lite styrka kanske?

Jag vet inte varför ert öde berör så fruktansvärt,men redan när jag läste om er i aftonbladet (att inte lillen fick dö hemma)så kom tårarna.Det finns ingen tröst det förstår jag,har själv tre barn, men jag hoppas så för er skull att man lär sej att leva med sorgen.

Det har gått så lite tid trots allt...

Kram

Finner knappt några ord att skriva, men vill ändå skriva ett par rader så att du vet att vi är många som tänker på er, som bryr sig, fast vi inte känner varandra. Det gör så ont i mitt hjärta när jag läser det du skriver och jag kan inte föreställa mig hur ont det måste göra i ditt hjärta! Är så ledsen för er skull :( Kämpa på, du är stark!

Men kära vännen..

Det låter som en underbar dröm du hade i en fruktansvärd verklighet..

..men du kommer klara det här Sofie!!Ta EN minut i taget..låt kroppen styra å släpp bara ut alla känslor.

..Man e precis lika stark även fast man gråter,skriker å hur mkt man än saknar..finns inget rätt å inget fel i en sorg.

Ni går igenom nåt som inte borde få hända..



Förstår att mors dag känns konstigt... men mors dag e din lika mkt som alla andras!!

Åk ut till Victor å tänk va ni gjorde förra gången det var mors dag!!å ha en stund med massor av värme å kärlek!



sänder dej all styrka jag bara kan!!!



många varma kramar

Finner tyvärr inga tröstande ord i din sorg. Gråter bara jag läser om dina tankar, kan inte säga att jag förstår vad du går igenom, kan bar försöka förstå, och bara det smärtar mig. du kommer ha dina fruktansvärda svackor, men jag vet att du kommer att kyftas av minnena du har. Ta hand om varandra i denna svåra tragedi, ni behöver varandra massor nu, Varma kramar från mig

Lilla gumman! Vad jag önskar att jag kunde göra någonting! Så fint att ni kan träffas i drömmarna men så otroligt smärtsamt att vakna upp ur dem. Det är ju som du förlorar honom igen. Jag kan bara försöka förstå smärtan du känner.



Du lever just nu i din värsta mardröm. Det finns inget rätt sätt och heller inget fel sätt att hantera den på. Du behöver inte hantera den, du behöver inte känna att du orkar. På något sätt kommer du ta dig igenom det. På något sätt, på ditt sätt. Även de dagar då sorgen känns helt övermäktig, finns din styrka där. Den finns där i bakgrunden och den kommer hjälpa dig. Om ett långt, långt tag kommer det att kännas lite lättare. Saknaden kommer alltid vara lika stor men tids nog kommer du känna att du kan hantera den.



Det finns inget någon kan säga som gör att det känns bättre men vi finns här och vi skickar över så mycket styrka vi bara kan.



Ni finns i mina tankar, alla tre!

Många och stora kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

Jag lider så med er. Inte som ni, men jag kan ändå känna smärtan. Tänker på er massor och hoppas ni ska finna orken att leva vidare med er lilla ängel som vakar över er. Vi är här och stöttar er framåt. Vi tar emot om ni faller. Hoppas ni får en fin dag på söndag. Du är mamma, Victors mamma. Då, nu och för alltid. Kram

usch vad jag gråter när jag läser detta.

Jag tycker så otroligt synd om er så jag finner inga ord knappt att skriva.

Är själv mamma till en liten son och jag klarar inte ens av tanken på att han inte skulle finnas mer.



Du sörjer Sofie..gråt..skrik..låt allt komma ut.

Du har all rätt att må såhär och du behöver inte försöka vara stark hela tiden. Du har mist din son och det kommer ta tid.

Tiden läker alla sår sägs det...men det tror jag inte.

Det här är ett sår som alltid kommer vara öppet..så läka kommer det aldrig att göra.

Det är bara smärtan som kommer att minska något allt eftersom tiden går.



Ja vad säger man...fortsätt kämpa..det låter så lamt att säga så.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.

Ni kommer ses igen...jag är helt övertygad att det finns ett liv efter detta och han kommer ta emot dig då, var så säker!

Hej. Jag har inte den blekaste aning om hur du har det och känner dig, men Hon skriver den här bloggen har, jag vet inte om du har läst den. Men de har kommit lite längre i sorgearbetet, läs den.

www.alfons.blogg.se

Vet inte vad jag ska skriva....det är bara så fel att han är borta. Det gör ont i mig när jag tänker på vad ni går igenom. Finns väl inga tröstande ord just nu...men vi är många som tänker på er och Victor. Ta hand om varandra!



Kramar

Åh herregud vad det var rörande att läsa det där. Nu rinner tårarna på mig med. Det finns inget man kan säga som ska ändra på saken, men på nått sätt gör det ont i mig eftersom jag vet hur det känns att mista någon. Inte sitt barn det är jag lite ung för men att mista någon som betyder mycket för en, en ung person. Åh herregud. Livet är så orättvist. Men det är väl ändå härligt att du kan träffa honom i dina drömmar.

Tusen starka kramar från mig.

Gud blir tårögd bara av att läsa detta. Kan inte förstå din smärta, men förstår verkligen hur allt måste vara jobbigt för dig/er. Beklagar verkligen sorgen och hoppas att ni någon gång finner lycka igen och tänker på Victor med ett stort leende på läpparna istället för tårar. Det tror jag att han också vill. Han är vid er sida dygnet runt i resten av era liv. Prata med honom eller läs en bok :) Han sitter bredvid dig och lyssnar, även om du inte ser honom så vet du att han är där, just hos dig och lyssnar på dina ord.



Önskar er all lycka i framtiden.

Vila i frid Victor lilla <3

åååh sofie mina tårar rinner ner för mina kinder. önskar jag kunde få ur mig några ord. men det kan jag inte. allt jag kan säga är att jag lider med er o tänker på er. hoppas viktor har det bra där han är nu. många kramar Amanda

har följt o läst en hel del om hur ni har de, har själv inga egna barn, men har två kusiner i mitt liv som är de vackraste jag har o de är mitt allt, låter konstigt men de nästan som mina egna(passar dom en hel del deras mamma o pappa jobbar mkt) o jag gillar varje dag jag får hitta på bus med dom. men tanken slog mej härom natten när ja skulle lägga mej. tänk om ja någon sin skulle förlora dom, hade aldrig varit så stark som du. de är något helt otroligt vad du är stark! jag gillar dej något enormt om man nu kan säga så fast vi inte känner varandra! men jag säger bara kämpa vidare du är något alldeles speciellt! önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra något för er!

tänker verkligen på er <3

vila i frid victor du är så himla söt...

Sofie, jag är så ledsen för er skull!

Lilla underbara Viktor, han är himlens vackraste ängel..

Ni är med om den största sorg en förälder kan vara med om, sitt barn det käraste man har. Får så ont i mitt hjärta, jag gråter varje inlägg jag läser. Det är så hemskt och jag känner verkligen med er! Ni är värda allt i världen! Saknaden och sorgen efter prinsen kommer alltid finnas där men med tiden kanske ni kan lära er att hantera den, men det måste bara få ta den tid det tar. Ni gav Victors tid på jorden till en fin och underbar upplevelse trots all smärta, ni gav eran prins det bästa: värme, kärlek,tröst,trygghet och glädje. Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra så han levde igen!

Massor av kramar till er och Victor <3

Har läst hela bloggen och tittat på erat vackra bildspel på eran super söta prins. Vilken kämpe!Och vilka underbara föräldrar ni är! Jag grät när jag läste i din blogg och jag gråter nu när jag skriver detta. Är själv mor till sex söner och två av dom höll vi nästan på att förlora. En vid förlossningen och den andre i en mopedolycka. Tackar gudarna att de klarade sig.Glömmer aldrg polisens ord då de kom för att berätta vad som hade hänt min son. Det var så fruktansvärt! Livet bara stannade, det var som om nån hade tryckt på pause knappen, sammtidigt som allt ändå fortsatte. Jag var där men ändå inte. Livet är så himla orättvist!Jag tycker så otroligt synd om er, jag lider verkligen med er. Min man och jag känner ett par som förlorade sin dotter i leukemi år 04, vi kände inte varandra så att vi umgicks utan de arbetade i en butik vi dagligen besökte. Så vi samtala väldigt mycket och gör fortfarande. om livet m.m Det första som jag kom att tänka på när jag läste om din dröm , var att herre gud så hemskt. Men sedan fylls jag av en känsla och jag tolkar din dröm som en hälsning till dig, från din son.( Jag gråter ännu mera nu) Precis så här upplevde paret vi känner som förlora sin dotter. Mamman berättade till mig om en dröm, som hon själv tolkade som att det var från sin dotter. Den handlade om ett möte mellan dom. Väldigt lik din dröm på sätt och vis.Jag kände att jag ville förmedla det till dig,för hon berätta att den drömmen var viktig för henne i sin stora sorg. Tack för att ni delar med er , Victor kommer alltid att finnas på en alldeles speciel plats i våra hjärtan här hemma. Många styrkekramr till er!

Lilla lilla pappas lilla gumma..oj vad jag lider med dig/er.. om jag kunde göra drömmarna till verklighet skulle jag kunna offra livet för att du skulle få tillbaks vår lilla Victor.. men det går ju inte, så drömmarna får bli verklighet i våra hjärtan.. han finns ju där...i oss alla..



Stora kramar



pappa

Alla kommenterar så fint ditt inlägg Sofie. Vet inte vad jag själv ska kunna komma med nu. Man sitter här bakom skärmen maktlös, förstummad, rörd till tårar. Får inte fram mer än att Vi finns här kära Sofie och Peter och Vi ska Alla hålla Victor levande i våra tankar, blåsbubblor för honom, tända ljus. Han lever vidare genom oss Alla Er älskade lilla Prins!

Älskade vän vad jag lider med dig...

Önskar så att det fanns något som tog bort smärtan, gjorde det hemska ogjort och fick allt att bli "som vanligt" igen. Innan sjukdom och elände...

Tror absolut att det var Victors sätt att "hälsa på", liksom i drömmen kan ni komma varandra ännu närmare. Som du beskriver, nästan känna på honom, lukta på honom, höra honom... Han besöker sin mamma när hon sover som bäst, så gå och lägg dig nu ;-)

I helgen kommer jag och kramar om er!!!

All styrka till er båda /// Anna

Jag tror att Victor ville säga dig något och ge dig styrka till att fortsätta kämpa. INGEN kan föreställa sig det ni har gått igenom OM man inte själv har varit i samma sitts, att överleva sina barn känns så grymt.

Jag kan bara beklaga eran sorg, jag har inga ord, men det finns medmänniskor som faktiskt bryr sig, vi finns om du behöver oss.



Kram från Hilde i Timrå

hittade hit efter att ha följt lilla Victor på Tv och undrat hur det gått för honom. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag inser att han blivit en ängel. Lilla hjärtat.... Det är så jäkla orättvist!



Mina tankar går till er och vet att Victor har det bra där han befinner sig nu där han leker tillsammans med alla andra änglabarn. Hoppas ni kan finna ro i vardagen och ni ska veta hur många vi är här ute som tänker på er!!!



Många många styrkekramar till er!!!

Hej kära Sofie!!!!

Oh,vad ont det gör i hjärtat när jag läser ditt inlägg,tårarna rinner och det finns ju verkligen inga ord som kan hjälpa dig i din oändliga sorg....

Gråt,skrik,var arg,förtvivlad,låt allting komma,det du går igenom nu måste vara det absolut värsta man kan gå igenom.

Kramar om och om igen

Usch hela huden knottrar sig när jag läser om den vackra drömmen. Beklagar det som har hänt er, det värsta en förälder kan vara med om.

Många styrkekramar/Ulrica

Ville bara skriva att jag tänker på dig. Såg här ovan att ni får kärt besök i helgen. Tack och lov att ni har alla era underbara vänner - så viktiga nu. Ta hand om dig.

Kramar / Yvonne

Jag önskar så att det fanns någonting jag kunde gör för er, någonting för att ta bort smärtan. Tyvärr så går det inte och det gör mig så ledsen. Livet är så j*vla orättvist ibland! Eran lilla Viktor finns i mina tankar dagligen.

kram

Jag beklagar verkligen sorgen. Detta var väll hans sett och visa att han finns där och har det bra.



Tack för en super bra blogg. Att du ens orkar skriva och hjälper andra genom din blogg. Visar ju bara hur stark du och din familj är !



Jag har själv varit med när en släkting till mig förlora ett barn , redan vid födseln. De var hemskt man kunde inte göra något. Bara finnas där.



Önskar er all lycka i världen. Kämpa vidare sorgen kommer alltid finnas där. Men bli lättare med tiden.



En en gång tack för en super blogg. Lycka till.

Sofie,

Jag kan inte ens föreställa mig din smärta. Och det här låter säkert klyschigt. Men jag tror inte för en sekund att Victor skulle vilja att hans mamma ger upp. Även om han inte finns med dig längre, så fortsätt kämpa för honom. För hans minne. Jag förstår att det känns så mycket enklare att lämna allt som gör ont, jag har också i svåra stunder tänkt att det vore ju så mycket enklare att bara släcka lampan och säga tack o hej. Men du är värd så mycket mer än så, du ska uppleva så mycket mer positiva saker i ditt liv. För att du ska komma dit så måste du tyvärr gå igenom detta otroligt olidliga och svåra. Och ja, det är förjävligt, orättvist och bara fel fel fel. Och inget som du själv kan styra. Men det du kan göra (styra) är att vinna över sorgen och inte låta den besegra dig. Du är en fighter, det är modiga lilla Victor ett klart bevis på. Ta en dag i taget, vila och samla krafter. Sätt upp små små mål (typ idag ska jag ta mig upp ur sängen och äta frukost) och när du når det målet så sätt upp ett nytt. Du kommer fixa det här, du är inte ensam.

Jag tänker på er varje dag.

Kram Jessica



PS. När du känner dig redo (om du inte redan gjort detta), så ta kontakt med människor i samma sits. Som förstår på ett helt annat plan vad du går igenom. Sånt hjälper otroligt mycket. DS

Jag beklagar såå!



Jag kan inte sätta mig in i den smärta ni bär. Jag kommer nog inte ens i närheten när jag försöker och då känner jag ändå enorm och smärtsam sorg i tanken på att förlora barnen.



Önskar jag kunde genomföra mirakel!



För några dagar sedan lyssnade jag på era låtar till victor, jag rös så det gjorde ont. Så vackert!

Så stort av er!

Nu kan man dock inte höra era låtar längre, har det blivit något fel?



Jag skänker er all styrka och varma kramar!



// Karro

jag vet inte vad jag ska skriva. Vill bara att du ska veta att det finns människor här ute i Sverige som du inte känner eller har träffat som tänker på dig/er. Här om dagen så satt vi några stycken i skolan och läste din blogg och tittade på filmen om viktor och vi grät allihopa. Jag har inga barn och har heller aldrig förlorat några barn som står mig nära, så jag kan inte fullt ut förstå hur du känner, som kanske de som har barn eller som också har förlorat barn kan. Men jag förstår ändå såklart att detta är det värsta som kan hända en mamma. Viktor har de bästa föräldrarna man kan tänka sig.

i dag var jag i kyrkrum. Tände ett ljus för min pappa och för victor. Sofie, det är verkligen för jävligt att du ska behöva uppleva det du känner nu. Finns inte så mkt mer att säga. men jag helt säker på att vicor kommer till dig för att du behöver det just nu även om det samtidigt blir så fruktansvärt jobbigt för dig. Försök stå ut och bara skrik ut allt när det kommer. det är det ända som hjälper tror jag. och att prata om det.

Var på Maxi för en liten stund sedan och där spelades en av låtarna från Victors film i bakgrunden. Usch, det var inte långt till tårar. Tänker på er!

Jag vill lämna ett litet tassavtryck och en hel drös med kramar till er! Jag har läst om er fina Victor och har blivit berörd för livet! Ta hand om varandra! Vi tänker på er! // Loise m. familj

Ville bara skriva några rader till och säga att du klarar av det sofie, du klarar det, ni två gör det tillsammans, och ni gör det genom att gråta just så som du gjorde när du skrev, låt det bara komma ut. Det gör inget, det är bara bra och det finns inget annat sätt. och ibland hittar ni era små ljuspunkter som er fisketur och då samlar ni ny kraft. det kommer att gå bra.

Tänker på er så..



Ska gå och tända ljuset för Victor nu. Det brinner varje kväll.

Tänker på er!!!

Hej Sofie. Jag vet inte om du vet vem jag är, men vi har ett par gemensamma vänner och jag vet vem du är. Vi bor i samma stad, (eller by..) och har gått i samma skola. Kanske är det därför jag tänker på er, drömmer om er och gråter så fort jag läser din blogg. För att det kommer nära. När jag läste om Victors död, hörde jag bokstavligen mitt hjärta brista. Jag är nästan rädd för att träffa dig i centrum eller så då jag inte vet om jag kommer kunna motstå att krama om dig...



Men det är inte därför jag vill skriva till dig, utan för att Victor (trots att jag aldrig träffat honom, mer än en gång på Finkan men då låg han i din mage.. jag kommer ihåg hur stolt din mamma var, berättade för oss (mig och min bästa vän som precis fått en son, att hon skulle bli mormor.) har fått mig att inse några saker. Att man inte ska ta varandra för givet, att ta vara på den tiden man har tillsammans (jag pussar mina syskonbarn lite extra hårt numera)men framför allt har han gett mig tillbaka min lust att skriva dikter. Jag har inte lyft en penna på de viset på ett par år, har inte haft någon inspiration alls.. men nu bubblar orden ur mig, han har öppnat en ventil som inte går att stoppa. det vill jag tacka honom för. Och om jag någon gång skriver den där diktsamlingen som jag alltid velat skriva så kommer jag att tillägna den till honom, det lovar jag dig. Jag har skrivit en liten dikt om honom och dig. men jag var länge tveksam till om den var bra nog, om du skulle vilja ha den eller om det ens passade sig att du får den. men så tänkte jag: att den är ju till dig, du kan väl få läsa den och avgöra själv... Du ska läsa den som om du läser den för honom. Här är den:



******************



Jag vet att änglar finns.



Jag vet att änglar finns,

för jag vet en ängel som är prinsarnas prins.

En pojke med otrolig kämparglöd,

du var min styrka, min glädje, mitt stöd.



Jag vet att änglar finns,

då du är den vackraste av dem

min ängel, min prins.

När sorgen vill slita mitt trasiga hjärta itu,

så vet jag min älskling

att det är du,

som med hjälp av en värmande vind,

lägger din knubbiga hand på min kind.

När jag inte finner någon tröst,

känner jag ditt hjärta slå i takt med mitt,

i mitt bröst.



Jag vet att änglar finns,

för det har du visat mig

min ängel min prins.



Det gör så otroligt ont att du inte längre är,

du var,

att minnen är allt av dig jag har kvar.

Jag vill gråta all världens gråt,

så orättvist är det,

att döden skilde oss åt.

Så ofattbart att det var din lott,

att dina vackra ögon skulle släckas för gott.

Jag tänker på den tid som är förbi,

på den pojke du aldrig fick chansen att bli.



Men jag vet att änglar finns,

för jag känner dig hos mig

min ängel min prins.

Tiden ska ju läka alla sår,

men jag tar dig med mig vart jag än går.



Godnatt mitt barn, mtt hjärta, min prins.

Kom ihåg att mamma kommer älska dig så länge jag finns. ¨





****



Jag hoppas du tycker om den. Jag har förövrigt mailat länken till Victors fond till alla jag känner, så jag tror inte att målet kommer bli några problem. Jag vet att inga ord kommer att vara plåster på dina sår men det är så underbart att se att det finns så många medmänniskor därute. Min farfar gick bort för några år sedan, han hade så god hand med barn. Han var så rolig när jag var liten. Jag har bett honom leka lite med victor och se till att han har det bra..



Ta hand om dig.



Kramar från mig.

Vilken fin dikt, nu kommer tårarna igen...

Tänker på er i dag också, det brinner ett ljus i mitt fönster för Victor.





Kram

ville bara lämna ett spår igen..du/ni finns med hela tiden..Å jag tänker på er så!!!



Håller om å kramar länge

Verkligen en jättefin dikt och en underbart fin gest tycker jag!

Skriv min vän, skriv! Var arg, var ledsen, skratta, gråt floder, men vad du är gör, så håll inte inne något. Det är klart att det var Victor som du träffade i drömmen, han ser till att ni fixar det här. Han är med er och visar er vägen hela tiden. Man måste inte vara stark, ni har ju lillkillen som tröstar er!

Även jag har i min blogg uppmanat alla att skänka en slant i Victors minne. Önskar det fanns mer jag kunde göra för er och alla andra som kämpar mot denna fruktansvärda sjukdom.

Det är på ett sett sorgligt att läsa om din dröm, samtidigt som man blir lite glad för att du faktiskt fick "vara hos" Victor en stund. Han vill nog bara tala om att han finns med er. Han log för att han vill att ni ska vara glada.



Läste ditt inlägg tidigare idag när jag satt på jobbet. Läste även några av kommentarerna från alla andra. När jag kom till Morfar Christers inlägg så brast det. Satt mitt på jobbet å tårarna bara rann. Tänk om Victor kunde fått växa upp i en sån kärleksfull familj.



Jag tänker varje dag på hur jag skulle reagera om Melker gick bort. Det går bara inte att tänka så. Jag blir knäpp och är tvungen att göra något som får tankarna att försvinna. Å sen tänker jag på er, som inte kan få bort tankarna. Jag önskar sååå att jag kunde göra något...



Vi satt hos läkaren idag. Melker är

Oj, det va inte meningen att det skulle skickas än... här kommer fortsättningen:



Vi va som sagt hos läkaren idag med Melker. Han är hängig på dagis och orkar inte med. Men inte förkyld, ingen feber... Ingen aning vad det är. Det första jag tänkte på då va Victor. Det får inte hända igen kände jag bara. Man tror ju alltid det värsta. Men när dem klämde och kände på han och sa att magen va mjuk så blev jag lugn. Det är precis som att jag tror att det bara är där man kan bli sjuk. Detta har påverkat mig/oss så mycket att jag ibland tror att det kommer hända vår lilla prins. Hemska tankar, men dem är svåra att få bort för tillfället. Lider så med er. Vill så gärna att ni ska få tillbaka eran Victor och allt ska vara som förut igen...



Sofie, du ska inte hoppa över mors dag. Du är fortfarande mamma, och borde fira den vid graven hos Victor. Försök göra något fint av dagen. Det skulle Victor vilja. Det är trots allt din dag.



Många styrkekramar

Marie, vilken otroligt fin dikt! Tårarna kommer igen.



Jag har idag skickat ut ett mail till alla på mitt jobb och bett dem ge ett bidrag till Victors fond.



Ni finns i mina tankar! Fina, fina, fina Victor...



Kram,

Tessan, mamma till Ida och Tim

ååå Sofie det gör ont i mitt hjärta när jag läser dina ord om hur du känner. Tycker ändå att du är så fantastiskt stark såå jag är säker på att du/ni klarar er ut ur denna mardrömen värsta hål.

Jag tror att Victor ville hälsa på dig och visa att han hade det bra genom sitt leende och busiga BU.

Jag har nu skänkt en slant till till Victors fond och blivit "Vän för livet" dvs betalar en slant till Barncancerfonden via autogiro varje månad.

Tänker ständigt på er!



Kram kram från Linda, mamma till 2 barn

Jag tycker att du/ni är otroligt starka för vad du/ni gott igenom. Varje gång jag läser din blogg strömmar tårarna ner och jag kan inte förstå varför världen är så grym ibland. Men kämpa vidare, ge inte upp! Vet att det är lätt för mig att säga men vad skulle Victor velat att du gjorde? Ni kommer att ses igen, det tror jag. Och kanske var det så att han hälsade på dig medans du sov.



Tänker på er och Victor ofta. Vill så gärna hjälpa, men vet inte hur. Jag har skänkt en summa pengar till Victors fond och hoppas att det kommer att hjälpa något.



Kram från en annan mamma

Önskar det fanns något jag kunde skriva för att få dig att må bättre. Jag kan absolut inte säga att jag vet hur det känns för dig då jag aldrig förlorat ett barn. Däremot vet jag hur det känns att få reda på att någon närstående har cancer. Har tyvärr förlorat måna släktingar i cancer, senast i slutet av förra året gick två närstående släktingar bort inom en enda vecka till följd av den j*vla skitsjukdomen. Hade gärna skänkt massor av pengar till cancerfonden men har tyvärr inte ekonomin till det just nu då jag bara är student. Men sen när jag är färdigutbildad ska jag skänka pengar varje månad för det är verkligen en fruktansvärd sjukdom som inte borde få finnas. Och den borde framför allt inte drabba små barn.



Hoppas att du någonstans inom dig själv och tillsammans med dina närstående kan hitta en styrka som gör att du orkar ta dig vidare ur det här. En del av smärtan kommer aldrig att försvinna men den blir förhoppningsvis lättare att leva med, med tiden...

Oj, så många fina kommentarer, läser och gråter. Det finns inget mer att tillägga. Jag tror också att Victor ville visa att han har det bra genom att komma till dig i drömmen. Har läst moster Josses blogg och också hon har ju drömt om Victor. Dikten Marie skrev till dig och Victor var jättefin. Det finns inga ord att skriva som tröst men ni ska veta att vi är många som tänker på Er och önskar Er allt gott.

TheZeitgeistMovement. "Stay underground until the network is unstoppable!"





http://video.google.com/video

Zeitgeist Addendum 2:03:07

Zeitgeist, The Movie 2:02:15

Jacque Fresco and The Venus Project 1:28:53



(Har du insett något? Plottra in namnet på hemsidan under)



http://www.thepetitionsite.com/1/The-future-that-Humanity-Deserves





Lägg ner dom 30 min det tar av din annars skitviktiga tid och LÄS!

Den smärtan låter så plågsam att jag knappt kan läsa. Victor ser på er. En dag i en framtid som någon gång kommer infinna sig får du hålla din Victor nära igen. Tills dess finns du här, i denna världen, med en Victor som ser på dig, med älskande ögon.

♥ får tårar i ögonen när man läser ditt inlägg..

och när man förstår hur man kan känna så lika för sina barn oavsett om dem levt efter att dem föddes, eller som vår son gick bort i slutet av graviditeten...

det skär i hjärtat när man tänker på det. för man vill ju ha dem här och man skulle kunna göra vad som helst (om det bara gick) för att allt bara skulle vara en dröm..

kram på dig från en annan nybliven änglamamma ♥

Han finns hos dig Sofie, varje sekund och minut! jag tror att han bara ville visa dig att han har det bra, att du inte behöver oroa dig och vara ledsen. Ni finns i mitt hjärta och i mina tankar varje dag! Ta hand om varandra. Stor kram!!

Tårarna faller finns inget stopp, stora tomma intet som kramar om mig så hårt, finns det inget slut?

Kan jag inte få vakna från denna mardrömsritt,

jag lovar jag ska göra allt rätt! jag lovar....

Ser dig så klart ock din doft försvinner ej, du är hos mig när jag har det tungt, du klappar min kind å du vet att din smärta är föralltid borta medans min just börjat, Men all smärta är värd för den tiden jag fick med dig ock vi möts igen där sorgen ock smärtan förlänge sedan tonat bort, tack mitt älskade barn.

Åh, lilla vännen! Jag gråter med dig. Tänker så mycket på dig/er! Många kramar!!

önskar ja kunde ge dej en kram .. // elisabeth s