Tankar och funderingar...
DATUM: 2009-11-10 TID: 18:26:29
Finaste tomten - 08
Kallt idag... Sitter och vänta på att snön skall komma med både rädsla och spänning.
Omgivningarna får en sådan magisk kappa av vitt när snön faller ner, så att det känns som en annan värld.
Den täcker varsamt spår av det som varit med ett löfte om att inte försvinna förens solens första vårstrålar dyker upp.
Samtidigt så kommer dess vita textur även att täcka gräset och marken som markerar Victors viloplats. Det känns lite skrämmande att konturerna kommer att suddas ut av den vita snön och inte lämna några spår kvar.
Jag är inte en vinter människa i vanliga fall, och ännu mindre i år när allt redan känns mörkt och svårt.
Det känns som om det vore en månad sedan vi firade vår sista jul med Victor och fortfarande hade hopp om framtiden. Det var en tid av glädje, skratt och värme, på remiss från sjukhuset.
Victor var för första gången med och klädde granen med stor spänning, öppnade glatt alla färgglada klappar och plutade försiktigt med läpparna mot tomten som Hoande kom upp för trappan till övervåningen där vi satt.
Vi bestämde i år att vi skulle skippa julen och bara gå till graven och på midnattsmässa, och den tanken kändes ok i sommras när allt var så långt bort, men nu när julen börjar närma sig så känner jag allt mer behov av den
där välbekanta *julfriden*.
Jag BEHÖVER verkligen familjen, glatt umgänge, god mat, tända ljus och att få känna ett litet hopp om det som skall komma.
Visst, Victor finns inte med oss kropsligen i år, och jag vet att vi kommer att gråta en hel del, men jag tycker ändå att vi på något sätt är skylldiga honom och oss detta. Att inte ge upp hoppet och glädjen och utan att istället känna den ro och frid som faktiskt inträffar på julen.
Jag VILL ju minnas honom och våra glada stunder, inte förtränga och stänga in allt.
Jag vet att det hemskaste som någonsin kan drabba en förälder, redan har drabbat oss, och till och från gör saknaden och sorgen så fruktansvärt ont att jag inte förmår mig att ens kunna andas.
Men jag har ett par talesätt som jag förtvivlat försöker hålla mig fast vid när det känns som tyngst.
"Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det"
"Det finns inte en situation som är så svår
att en tanke inte kan få den ett litet uns lättare."
/Nelson Mandela
JAG är fortfarande ansvarig för mitt liv och hur jag väljer att gå runt och må.
Vilka val jag väljer att göra och vilka tankar jag väljer att tänka.
Sorgen är ju redan där, den släpper inte taget om mig ändå, så varför inte lära mig leva med den?
Till skillnad från Victor så har vi VALET att fortsätta leva, det hade inte han, och vore det inte då oerhört själviskt av oss att inte ta den möjligheten?
Så sant det du skriver på slutet - att Ni har valet att fortsätta leva och det valet hade inte Victor. Självklart vill han också att Ni ska ta den möjligheten att leva här & nu tills Ni möts igen...
Kram
Fina Victor..
För alltid i mitt hjärta!
Söta lilla Victor<33
Åh vilka fina bilder i detta och förra inlägget, så mycket kärlek!!!
Klart att Victor hade velat att ni skulle fortsätta leva och att fira jul!! Omge er med släkt och vänner och den kärlek de kan ge, minnas tillbaka och tänka på Victor med glädje.
Stor kram!
Jag är så ledsen för er skull, behöva fira jul utan er Victor. Men Du har så rätt i det du skriver Sofie, Victor vill att ni firar jul med glädje och kärlek. Så fira jul med skratt och tårar. Victor kommer ju finnas för evigt där i era (och våra) hjärtan.
många kramar till er
Kloka ord! Och så sant! Jag är övertygad om att Victor hade velat att mamma och pappa ska välja att inte bara överleva, utan också leva livet. Jag tänker ofta på att barn lever väldigt mycket i här och nu, och att det är något som många vuxna tappar någonstans på vägen i vuxenlivet. Men inte barn, de tar vara på livet här och nu och verkligen lever livet. Såsom du beskriver Victor så tror jag att han levde innerligt, såsom barn gör. Och hans liv har definitivt påverkat många. Han har berört många, även de som aldrig har träffat honom. Han har visat på sån livsglädje och kämparkraft och det bara lyser kärlek ur honom, från de bilder man ser på honom. Vilken underbar liten kille! I all sorg förstår jag att det är svårt att försöka vara positiv och våga leva. Men jag tycker att du visar i ditt inlägg på att du vill, för Victors skull, och det visar ännu en gång på att hans kämparglöd har smittat av sig. Och vem vill han inte ge den mest till om inte till sin mamma och pappa?! Jag vill ge dig en stor kram och fortsätt att skriva i din blogg, för den betyder något!!
Vad bra att du har de ordspråken att tänka på när det blir som tyngst. Tror det är viktigt att fortsätta fira glädjedagar, även om de aldrig kan kännas som de gjorde när victor fanns med er kroppsligen. Men julen är ju verkligen barnens högtid och han finns med all säkerhet med er då.. Det vill iallafall jag tro. Mängder med kramar till er!
Så mycket tankar och så mycket visdom bakom ditt inlägg idag. Det är verkligen så sant allt det du skriver. Ni har fortfarande möjligheten att leva, och jag tycker verkligen att ni gör det så bra man bara kan i den situation ni faktiskt befinner er i. Fira julen tillsammans med er familj, känn kärleken och värmen, ta hand om varandra, minns Victor tillsammans... Han kommer alltid vara med er...
KRAMAR
Som vanligt skriver du fantastiskt. Victor vill säkert att ni firar jul, inte minst för hans syskons skull.Han finns med er även under julen. För övrigt slogs jag av att det bara är 60 dagar till den nya ska komma. Tyckte det var nyss du berättade nyheten... men det var varmare ute då:)
Önskar så att ni fått en jul till och en till och en till. Men du är så klok och förmår ändå på något sätt gå vidare.
sååå fin bild på victor o hans pappa <3 du har verkligen skrivit kloka ord sofie, det ligger mycket sanning i dem. kramar om er alla :)
Finaste lilla tomten! Förstår att tankarna på julen utan Victor måste kännas outhärdliga, men samtidigt så är det säkert något ni behöver, att få vara tillsammans. Självklart önskar Victor inget hellre än att ni ska fortsätta leva som du så klokt skriver.
Många tankar.
Ni förtjänar att leva vidare era liv precis som lilla Victor gjorde men det ofattbara orättvisa hände. Precis som ni säger så är det livet ni har kvar och det är så himla klokt av dej att leva det vidare. Det är nog victors kämparanda som lever vidare i er. Klart ni ska leva för att ära honom och för er själva också såklart. Annat vore ju precis som du säger. Ni är så STARKA!!!!
det känns för*nnat svårt o skriva något vettigt för jag får en klump i halsen varje gång jag är här.
Men känner en grönska spira i mitt hjärta när ja tänker på ert nya lilla liv som ska komma.
Vill hålla med vad Piggelina skrev här tidigare. Så sant och så klokt.
Varma bamsekramar!!
Usch ja, julen... mysigt för många och ett helvete för andra. Jag tror ni gör helt rätt i att fira i år. Jag misstänker att det bara hede blivit ännu jobbigare för er om ni hade försökt undvika det. Julen pågår ju under så många veckor och människor runt omkring en går in för allt vad den nu innebär. Dessutom har ju hela er familj förlorat lille Victor och det är nog ingen som tycker att julen känns likadant som tidigare. Kanske behöver ni alla få vara nära varandra i år. Det är svårt att få fram exakt vad jag menar på ett bra sätt i skrift men jag hoppas att du förstår ungefär hur jag menar.
Du skriver och beskriver så fint som vanligt. Jag skulle vilja skriva så mycket om detta inlägg och kommer göra det i morgon. Ville bara skriva att er lilla prins var världens finaste lilla tomte.
Ett av mina favoritcitat när det känns jobbigt (fast det känns lite fjuttigt i detta sammanhang):
"Man får starka ben av att gå i uppförsbacke"
Victor, du fina söta tomtegubbe!
Kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Det skär i hjärtat varje gång jag tänker på lilla Victor. Det är så orättvist att en liten stjärna som er son skall tas i från er så tidigt. Barn skall överleva sina föräldrar allt annat är FEL! FEL!!
Tänk dig snötäcket som lägger sig fint och omger Victors viloplats som ett värmande täcke i kylan.
Hur han och de andra änglabarnen kan göra snöänglar i snön. Det tror jag de äldre lär dem det och även att bygga snögubbar.
I jul kommer Victor vara med er hela tiden även om ni inte kan se honnom. Han vakar över er hela tiden. Jag vet att ni kommer känna hans närvaro i hjärtat. Även om det blir en tuff för er. Ni kommer att kunna titta upp på stjärnorna och veta att där ute är han den starkaste stjärnan som lyser i mörkret. Du skriver så tänkvärt och jag skall köpa din bok till mig själv i julklapp. Styrkekramar till er.
Du skriver så fint....du skänker tröst åt andra som är i er situation.....Tack och kram!
När min pappa dog så sa alla att första året är värst och det ligger ngt i det. Första sommaren, födelsedagar och julen mm. Allt detta utan en person som man älskar, kändes såklart extra tungt.
Detta stämde, det var tungt men gick lite lättare året efter.
Nu var min pappa en gammal man som levt ett långt liv så det går inte att jämföra, tro inte att jag gör det men jag tror ändå att din sorg alltid kommer att vara där men bli mera och mera hanterbar.
Tiden läker inte alltid sår eftersom det lämnar efter sig ett ärr som påminner brukar jag säga.
Jag tycker du ska sjunga julsånger för Victor, köpa en julklapp till Victor (nalle på graven), läsa en dikt för han, umgås med dina nära o kära som också känner en stor sorg över att han inte är där, äta god mat för bebisens skull ;)
Självklart gör du som du vill och som du orkar men ta allt med ro och njut av en dag där ni samlas för att ägna era tankar åt Victor och lillasyster.
Julstyrkekram
Tack för dina tankar o funderingar!! Du är en undebar person, jag beundrar din styrka, glädje o allt som du delar med dig.
jag äv övertygad om att Victor oxå firar jul med andra änglabarn.. kanske lekar han o sger GOD JUL till min älskade kisse Ronja, som inte får vara med o fira jul med oss i år.
Vilka fina tankeord du skrivit... jag ska skriva av dom o ha dom i min dagbok!! Tårarna rinne när jag skriver, får skriva om o om igen.. Det känns som att jag känner dig jätteväl, ändå har jag aldrig träffat dig i verkligheten!! Den värme o trygghet du förmedlar är enorm.
Ha det så bra du kan!!
Kram Anitha
Mitt hjärta värker, det gör så ont. Och hur i H****TET känner då inte ni er? Familjen som kännde och stod den lilla prinsen nära?!? Det är starkt att våga och orka gå vidare, men det nog alla som gått vidare velat att inte de som sörjer följer efter, antar att det även gäller Viktor!
Kram
Victor kommer att vara med er i alla fall, fast ni inte kan se honom så kan ni garanterat känna hans närvaro.Jag tror Victor sitter och skrattar och ler när ni klär granen och busar med victors syskon.Barnen måste ju trots allt få sin jul ändå.Hoppas ni får en riktig trevlig jul med många julklappar till hela fam.Kram till er alla!!
Ville bara skriva några ord till: Man brukar ju säga att man måste ta sig igenom alla dessa speciella tillfällen under året som går efter ett dödsfall. Att det är under det året man påbörjar den psykologiska begravningen. Julen är så otroligt speciell för många och särskilt när man har barn. Det upplever jag själv sen jag fick min dotter. Jag ska ge bort en av kalendrarna till min mamma. Och hooppas att många, många andra köper den och din bok.
Vilken gullig bild....
Så kloka ord som vanligt. Gör precis som ni känner i jul....inget är rätt eller fel. Gå på känslan, Victor är med er oavsett vad ni väljer att göra.
Jag håller på och läser en bok som heter Ljusfolket. Den handlar om vad som händer efter döden, berättat efter författarens egna upplevelser och tankar. Jag läste ett stycke i boken och kom att tänka på Victor....ska skriva det senare när jag har boken tillgänglig.
Kramar
Hej på er!
Igår kom min busungekalender!Vilken härlig kalender med små busiga söta ungar och så er underbara prins Victor på framsidan.
På tal om detta med julen, det är ju ni som måste bestämma hur ni vill fira den. Men jag är övertygad om att er lille prins finns där och vakar över er.
I morgon är det ofattbara 5 år sen, sedan min bästa vän gick bort i cancer! Önskar inget hellre än att denna hemska sjukdom gick att bota! Men min vän finns där med mig i allafall i tankarna.
Det är människor som ni som får en att orka kämpa vidare och inse hur tacksam man är över att man har fått denna fantastiska gåva med ett friskt liv.
Massor av varma kramar till er från vännen Lotta.
Underbara du, ni kämpar på så fint..
Du försöker vända allt till något positivt för er och Victors skull..
Det är ju som du säger det värsta har ju redan hänt er och hur mycket ni och alla vi andra önskar att vi kunde hämta tillbaka Victor till er....så är det ju omöjligt..
Du är en underbar människa Sofie och ni kommer nog klara julen hur ni än beslutar er för att fira den & den finaste tomten har ni ju redan träffat & säkert är han med er denna julen med..
Jag önskar att jag kunde göra något glatt för dej så du bara glömde allt för en lite stund & fick va lite glad och vila din själ...
Massa kramar Tess mamma till 2 grabbar
Massa bus kramar till dej Victor, tänker på dej varje dag
Hejsan! Har följt din blogg jätte länge nu, och nu när vi ska göra ett arbete i skolan så hade jag faktiskt tänkt att skriva om dig och din familj och er resa genom svåratider och de lite ljusare som kommer att komma!! Jag hoppas verkligen att detta är okej för er.
Må väl!
Mvh Malin
Du är så klok...och det är verkligen så som du tänker. Vi själva bestämmer i slutändan hur vi vill ha det. Vi ges olika förutsättningar men det är vi som bestämmer om de ska få äta upp oss eller om vi ska försöka leva sida vid sida. Och dina tankar kring julen är så rätt och tänker man ett steg längre att ni har er lille prins omkring er så kommer han också att glädjas åt att det blir jul i huset. Men jag förstår verkligen att det stundvis blir en tung helg.
Kram / Yvonne
Alltid lika tänkvärda ord från din sida.. fast i detta inlägg har du både ställt "frågan" å gett "svaret".. jag kan bara hålla med dej :)
Victor vill givetvis att ni ska leva vidare..inte för att bara överleva utan för att leva ett liv ni ändå trivs med.
Saknaden kommer som sagt alltid att finnas oavsett..å kärleken till prinsen kommer alltid sitta djupt i hjärtat.¨!!!
Den sötaste lilla tomtenisse :) Jättefin bild!!
många kramar
Personligen så älskar jag vintern, eller jag älskar snön. När de vita fina flingorna dalar ner över oss så skänker de mig varje år ett sådant lugn som aldrig annars innfinner sig. Det är något otroligt magiskt över snö för mig. Försöker förstå hur det känns när graven blir täckt, men jag vet inte hur det känns. Har aldrig mist ett barn.. Kan du inte försöka se det som att det är en gåva från ovan som omfamnar honom mitt i vinter mörkret? Jag har alltid, i min tysthet, tänkt att snö, ja det är änglarnas dust. De sprider det över oss för att påminna oss om deras värme och allt gott. Tänk att de sprider ett täcke av renaste vitt, fyllt av sådan värme att de bonar om hela graven. Så att det mörka och tysta inte kan komma fram. Änglarnas dust vilar med Victor. Se snön falla, titta på flingorna. Det finns inget vackrare! kram
Du skriver på ett så gripande sätt och det märks att du är fantastisk mamma! Speciellt med tanke på dina sista ord... Allting du gör är för Victor, varje andetag tycks vara för honom...
Jag önskar så att ni kunde få mer tid tillsammans... Det skär SÅ i mitt hjärta av att höra om Victors öde... Men vilken kämpe ni har till son! Med sitt glada humör, han verkade besitta en oerhörd styrka och det gör du och Victors pappa också!
Jag önskar er all lycka, och tänder ikväll ett ljus för Viggo där han sitter på sitt moln i den stjärnklara himlen :)
Victor skulle det givetvis stå!
Hej Sofie,
Jag tror att det där var ett av dom bästa blogginläggen jag nånsin läst. Kloka ord från en klok kvinna, som lärt sig mycket om livet på det värsta tänkbara sättet. Du har i allt du skriver helt rätt.
Och fira jul i år, det är viktigt. Jag är övertygad om att Victor hade hållit med, om han hade kunnat förmedla sig till er. Ta tillvara på alla tillfällen som finns att samla familjen och fira livet, som du säger. Ni kan ju välja livet, ett val som inte Victor fick.
Det kan låta banalt. Men jag är full av beundran för din inställning. Önskar dig en skön helg så här i förskott.
Kramar Jessica
Hej
vilket fint inlägg
jag brukar läsa här i din blogg, tycker du skriver så fint om lille victor o allt annat.
Ha det så bra som ni bara kan!
Kram Therese
Du skriver så mycket fint, jag är inte in ofta eftersom jag är uppe i vår egen barncancerkamp.
Jag hoppas att det nya året som snart kommer att komma för med sig mycket gott för er och för oss och alla andra som har det svårt.
Kram.
ville bara säga att den här historien om victor är så sorglig! när jag läste din blogg satt jag och grät nästan hela tiden. det går ju inte att hålla sig. jag skulle aldrig klara det du har gått igenom... du är jätte stark. ha det bra!
Sofie, dina tankar är så starka. Jag beundrar så att du inte ser dig själv som ett offer utan istället tänker att du själv bestämmer hur du ska hantera allting. Givetvis måste ilskan, frustrationen, hjälplösheten och sorgen finnas i tankarna och som du skriver, ibland på ett sådant sätt att varje andetag blir en ansträngning. Men i slutändan så är det ju man själv som bestämmer hur man går vidare. Att du väljer att fortsätta leva och ta vara på livet, för att hedra Victor - det är så stort!
Jag tycker Petra H skriver så fint om snön. Hoppas du kan se det på det sättet. Att snön omfamnar Victor. Lilla killen!
När man mist någon nära så måste alla högtider vara så jobbiga. Särskilt julen som, i alla fall för mig, är barnens och glädjens högtid. Jag hoppas ändå att ni finner stöd i att fira julen tillsammans med familjen. Ni får fira på ert sätt. Fira Victor, jag är övertygad om att han finns med er. Kanske särskilt mycket under julen när ni behöver det lite extra.
Kramar,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Förstår att det känns tungt och jobbigt nu när julen närmar sig som är en tid då dom flesta av oss umgås med familjen! Det är klart att ni ska fira jul med era nära och kära! Victor kommer vara där med er :) inte kroppsligt men han kommer vara där! Kramar
Kom in på din blogg på något sätt genom google.se och jag blev så fast vid den på engång, så jag började läsa, nu har jag suttit och läst din blogg sen 22.30.
Kunna inte sluta läsa, vilken otroligt stark familj. Så mycket som ni har gått igenom och var stark som skrev blogg igenom hela Victors tid.
Viktor var en sån otroligt söt kille och när jag kom längre fram i bloggen så läste jag att du har en liten bulle i magen ÅH SÅ ROLIGT OCH GRATTIS!
Kommer klart fortsätta följa din blogg.
Kramar till er / linda
