Er styrka, blir min...
DATUM: 2009-11-17 TID: 16:30:24
Jag satte på TV:n i morse och hamnade på kanal 3.
Fick ett hugg i magen när jag såg att de har börjat sända repriser av Sjukhuset på förmiddagarna.
Lilla Melwin var med i detta avsnitt och bara av att se de välbekanta ansiktena, Per, Melwin, hans pappa Tony och de vita korridorerna som vi så många månader vandrat gjorde att jag mådde illa.
Jag vet nu helt säkert att jag inte skulle klara av och titta på de anvsnitt som Victor är med i... Det smärtar så och den delen som jag så länge försökt trängt bort skulle bara göra sig påmind igen.
Det gick bra att se dem, när allt var så nytt med hans bortgång, men nu! Nej, jag vill inte utsätta mig för det.
Det kanske är svårt för er att förstå den panik som växer hand i hand med sorgen. Det är den som får ditt hjärta att slå så fort att du tror att bröstkorgen skall spricka, och det är den som gör att det svartnar framför ögonen varje gång den smyger sig på.
Sorgen, den kan vara vacker och det är den som verkligen visar hur mycket en människa har betytt för dig, men PANIK ångesten är den som får dig att må dåligt.
Igentligen vill jag inte förstå det som hänt, och vad skönt det skulle vara att bestämt förneka alla månader av helvete som varit, men jag kan inte heller göra det.
Vill inte utplåna Victor och det vi gick igenom tillsammans...
Vill även säga att det är mycket tack vare er läsare som jag har kunnat gått vidare på ett sådant bra sätt som jag gjort, och alla stöttningar och fina ord är som en skyddande mantel runt mina axlar.
Låt oss tillsammans forsätta våra resor på ett gemensamt plan, och dela våra styrkor med varandra.
Stor kram till er alla!!!
Att ge varandra styrka låter som en väldigt fin och bra idé!!
Det bästa vi kan göra är ju att bry oss om varandra och jag bryr mig om dig väldigt mycket fast vi ej träffats och antagligen aldrig kommer att göra det.
Att få dela dit liv en liten bit på vägen är något jag uppskattar att få göra.
I går morse när min 16 månader gamla dotter vaknade var det första hon sa till mig: BUU
Gissa vilka jag tänkte på då?
Stora kramar Tess W
Roligt att höra att vi som läser din blogg betyder mycket för dig. Du betyder mycket för oss också. Det vet du säkert!
Inga ord kan lindra din sorg eller stilla din smärta Sofie men vi är alla med dig. Fortsätt kämpa!
Styrkekramar i massor ( kan man få för många av dessa ? nej )
du sätter ord på det man inombors kan känna och vill få ut. Att ditt skrivna ord berör är ett som är säkert. om lilla jag kan ge dig bara ett värmande ord är jag glad
du och din familh har fått en speciel plats i mitt hjärta all styrka till er ni är större hjältar en ni tror stor kram Mathilda
Du visar om och om igen vilken varm å kärleksfull männsika du är Sofie.. mitt i all sorg ser du så många andra,å hjälper fler männsikor än du någonsin kan ana..
Du har helt rätt..man ska inte förneka sorgen..ni har ju om sagt ett liv att leva å lära sej leva hand i hand med sorgen är ett måste,även om det må vara det svåraste som finns!!
En dag kommer du kunna le inifrån hjärtat igen å en dag kommer du kunna se och tänka på din prins útan att det känns som att bröstet ska explodera!!Victor kommer alltid finnas vid din sida å kommer alltid att hålla din hand.. =)
Skulle det finnas fler människor som du Sofie skulle denna värld se annorlunda ut.. -DU ÄR BEUNDRANSVÄRD Å EN OTROLIG MÄNNISKA!!!
Såg filmklippet på facebook från galan (årets mama du vann) du såg hur proffsig å scenvan ut som helst!!! =D
kraaaaam
Många kramar till dig
Jag kan till viss del förstå din känsla när du såg avsnittet av Sjukhuset... Jag har ju förlorat min pappa och känner igen mycket av känslorna och hela den här "bearbetningsprocessen" i det du skriver. Så klart du inte ska titta på avsnitten om du känner så. Allting måste få ta sin tid och man ska inte tvinga fram någonting...
Ni finns som alltid i våra tankar!
Kramar
Jag kan ju bara föreställa mig din ångest, men ändå inte riktigt ta in den eftersom jag har mina barn i livet. Det gör ont i hjärtat när jag läser ditt inlägg idag. Den starka kärlek som man bär på till sina barn vill man få utlopp för, få ge till dem. Och beskyddarinstinkten är så stark. Som du känner att du får hjälp av ord från oss läsare, så känner jag att du hjälper mig att uppskatta den tid jag får med mina barn.
Många många tankar och kramar från Skåne
Jag kan precis förstå din fruktansvärda känsla genom att läsa vad du skriver. Tur att vi kan ta och ge visdom, styrka och vänskap till varandra.
STORA styrkekramar till dig Sofie!
Kram Helena
Du ger alla oss härute såå mycket.Du är en otroligt varm, klok och stark mamma som lär oss andra väldigt mycket. Dina tankar och funderingar kring både sorg och glädje, stort och smått, allt du och din familj går igenom...hur du kan beskriva allt är en enorm gåva och styrka du har. Jag är väldigt glad att jag fått "lära känna" dig, Victor och hela din familj.
Många varma styrkekramar!!
Hej Sofie,
Jag får styrka av dig genom att läsa om hur du klarar den ena saken efter den andra. Det gör ens egen skit lättare att brottas med, för kan du, så kan jag. =)
Nu måste jag sova. Zzz...
KRAMAR
sänder mina varmaste kramar o tankar fulla med styrka till dig sofie. jag vet att du klarar detta, du är en jätte stark person. Kramar!
Du är verkligen en sann hjälte Sofie! Jag beundrar dig för din styrka och ditt mod! Du verkar vara en underbar person!
Håller ju med alla kommentarer! Trots att vi aldrig träffats, så gör du mig till en bättre människa.. en bättre mamma! Din styrka och dina otroligt kloka ord finns i mina tankar, och förändrar mig och lär mig en massa.. tålamod framför allt!
Grattis till Årets hjälte-mamma!! Stor kram från mig..
Jag såg precis klippet på facebook och måste bra säga, du är bäst!!! Jag beundrar verkligen dig och Peter! Victor har verkligen satt sig i mitt hjärta, det får mig att tänka efter lite extra och ta vara mera på det man har!! Återigen, grattis till Vilma och till Mama priset!!
Har följt din blogg nästan från början och jag måste säga att du är beundransvärd. Styrkan du visar är otrolig. :)
Människan klarar det mesta, och är vi många så klarar vi allt!!
Stora kramar till dej och forsätt att visa din styrka för oss.
Grattis till Mama priset oxå, du är en absolut värd vinnare!!
Hej På er!!!
Jag hamna på er blogg om viktor igår och har läst så gott som allt och fällt många tårar!!!! Jag måste säg att jag blir imponerad om man nu kan anväda ett sånt ord i detta samanhang av ditt sätt att beskriva saker på det känns nästan som man upplever det, men det förstår jag att jag inte gör,men man tänker ju direkt på sitt eget barn och jag kan inte förställa mig hur det känns!!!! Efter jag läst er blogg är man full med känslor. Jag önskar er alla lycka till med er nya lilla flicka!!
Och önskar er allt gått!!!
Många kramar från mig!!!
Söta, fina Sofie om jag bara kunde göra något för att lindra din outhärdliga sorg. Men din sorg är bara din och det är nog bara tiden som kan lindra den något. Många ljus lyser hemma hos mig varje kväll och de är för alla små änglabarn och deras nära och kära. Kramar i massor!
Jag förstår att du inte klarar av att titta på filmerna nu men tids nog kommer du klara det. (Kan säga att jag som aldrig har träffat Victor storgråter och blir helt förstörd de gånger jag tittad på Sjukhuset. Hur är det då inte för er?!)Men längre fram... Då kommer även lilla Vilma kunna titta och få lära känna sin storebror på det sättet. Vilken gåva, på ett väldigt sorgligt sätt i och för sig men ändå, att ha Victor på film. Alla minnen av den glada fina lilla killen.
Även om jag inte helt kan förstå så kan jag ändå föreställa mig den panik du känner. En panik som tar andan ur dig. En panik som kommer utav insikten att det inte går att ändra på det som hänt. Fy sjutton, ingen ska behöva känna så! Förstår även ditt tänk på den hemska sjukdomen som du ändå inte kan förneka. För på något absurt sätt så speglar ju allt det hemska Victors sista månader. Jag tycker tankarna bara snurrar runt runt när jag läser et du skriver och försöker tänka på hur det måste vara för dig/er. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde gära något, att jag kunde ändra på det om hänt. Men det går ju inte. Det känns ändå skönt att det vi skriver hjälper dig och att vi kan stötta dig, i alla fall lite. Jag tror att den enorma styrka du besitter ger oss insikten att vi också kan vara starka. För du har varit med om det allra värsta av allt, och ändå klarar du av att gå vidare och visa en sådan otrolig ödmjukhet. Sofie, du är verkligen en hjälte! Victor har den bästa mamman han kunde få och jag kan lova att han är den stoltaste av alla änglar för att just du är hans mamma!
Stor kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Hej. jag vet inte hur noga du läser dina kommentarer. Men jag vill skicka denna till dig och jag hoppas du läser detta, http://www.youtube.com/watch?v=-p3e8_XKoRo&feature=player_embedded Det är en adress till en liten film på youtube som jag hoppas kan få dig att må bättre. Jag såg den på min väns blogg, min vän som fick missfall för några månader sedan och som innan det var planerad till att föda idag. Jag grät när jag såg filmen och kanske kommer du också göra det, men jag hoppas också den får dig att se det fina och tänka på victor på ett fint sätt. Kramar
Det är skönt att veta att vi tillför varnandra goda saker...Du är en underbar mamma..som kämpat så innerligt.. du får mej att vilja kämpa lite mera och inte bara nöja mej...
Stor kram
Tess mamma till 2 grabbar
Jag har följt din blogg i tysthet länge nu. Jag måste bara säga att du är så fantastisk, så stark. Jag har en kille på ett år lite drygt och jag kan aldrig förstå vad det är ni går igenom. DU är helt otrolig. Många kramar.
råkade passera din blogg för första gången idag.
nu kan jag inte jobba. eller ens andas.
dels av insikten att jag aldrig skulle klara det ni gått igenom och dels av skammen över de futtigheter som bekymrar mig i min vardag. allt gott till dig o din familj.
ps. spelar du gitarr?
Allt Tessan skriver i sin kommentar känner och tänker jag med. Nej inte bara jag såklart utan Alla andra här också. Tillsammans är vi Många som håller av er Sofie och Peter väldigt mycket och självklart Victors övriga familjemedlemmar med.
Älskar dina sista tre rader och för att inte tala om din överskrift. Alla vi här tillsammans med er Sofie o Peter vill fortsätta följa er resa och stötta på vårt egna lilla vis var och en så gott vi bara kan.
Eran älskade lilla Victor har omfamnat sååå många hjärtan och där kommer han för Alltid stanna kvar.
Varma kramar
Malin
Hej, tror vi låg inne samtidigt på avd 95A, har tänkt på er många gånger, tänkt skriva något men inte vetat vad jag ska säga...
Lider så med er i er sorg...
Min dotter insjuknade i febr-09, en stor magtumör, hon var då bara 2 månader gammal, det var en vidrig tid i vårt liv!
Hon är opererad å mår bra idag men rädslan finns där hela tiden..
/Anna-Lena
