Tills vi möts igen...

        DATUM: 2009-11-06 TID: 10:55:41

---

det är så verkligt när man drömmer sånt! jag vill också tro att det är sant, det måste det ju vara! =) Kram på er!

så synd allt som hänt..

men han har det bra nu :)

Vilket underbart möte. Känner igen den där känslan av att på något sätt i drömmen förstå att det inte är på riktigt och då göra allt för att få stanna kvar. Hoppas ni får mötas många fler gånger. Läste förresten i dagens DN att en utredning föreslår en tio-dagarspeng vid anhörigs död. Som man bara kan ta ut utan tjafs. Sedan inträder eventuell sjukskrivning. Men så löjligt: tio dagar är ett hån, särskilt vid ett barns död, men ändå ett steg i rätt riktning för andra typer av dödsfall.

Jag tror definitivt att ni träffades på riktigt! Och jag kan verkligen känna din frustration och nästan desperation (hittar inte dom orden jag egentligen vill få fram...) i drömmen. Jag hade liknade drömmar efter att min pappa gått bort. När jag vaknade på morgonen ville jag bara somna om igen, tillbaks till drömmarnas värld där vi fick vara tillsammans igen... Det är så fel att drömmarna är enda stället du får träffa din son! Men det är ändå så skönt att du iaf får träffa honom där. Jag hoppas att du får flera såna här underbara drömmar!



Många kramar!

Låter som en underbar dröm.... å jag tror verkligen att ni träffades.Han ville nog ge dej en inblick i att han faktiskt var lycklig,trots sin sjukdom.Att han älskar dej å visar att han har det bra.Att han tittade dej i ögonen hela tiden..du vet vad man säger?? ÖGONEN ÄR SJÄLENS SPEGEL..Man ser ju sej själv i barnens ögon å du är han å han är du..ni är ett..det e märkligt att man på något vis kan vara medveten fast man sover.. jag har oxå haft såna drömmar ef pappa dog,drömde ofta samma återkommande drömmar..precis som en film men det blev en fortsättning varje gång.. i början grät jag hysteriskt.. men sen var det som ett lugn..jag visste att jag kunde träffa honom där.dessa drömmar glömmer man aldrig utan dom sitter kvar livet ut :)



hoppas att du fortsätter att drömma underbara drömmar om prinsen!!!



alla kramar till er

Åhh vilken fin dröm! Jag hoppas också att det var ett riktigt möte. Vad skönt att han var lugn och nöjd. Det betyder nog att han har det så nu, frid. Att han tittade dig i ögonen ofta, känns som om han verkligen ville få kontakt. Hur fin drömmen än var så gör det så ont i mig att läsa dina ord. Det är så sorgligt och så fel det som hänt! Lilla Victor! Så fina bilder på prinsen. Jag kan riktigt höra hans söta ljusa lilla röst, så som man hör på filmerna.



För vad det är värt - du har fått oss andra att inse gåvan att hålla våra barn, att ta tillvara på tiden och inte ta något för givet. Jag kan inte tacka dig nog för det, att du delar med dig av det som hänt. Snart har du ett barn att hålla igen. Det kommer givetvis aldrig att ersätta Victor men jag hoppas att Victor och lillasyster har någon slags förbindelse och att han också känner och tar till sig all den kärlek som ni kommer ge henne.



Stora kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

Så har jag de också i bland, pappa kommer till mig och sätter sig på säng kanten när jag sover, men när jag vaknar är han inte där, men jag är helt säker på att han var där hos mig.. jag såg juh honom. Det är klart att du träffade viktor, han finns hos dig hela tiden! <3

Du har så rätt i vad du säger i sista meningen. Tänk så lätt vi tar allt för givet. Det är verkligen precis det det är, en gåva.



Tror också att ni har era speciella stunder och möten då du sover. Som vanligt när jag läser dina fina inlägg rinner tårarna. Ha en fin helg!

Härom veckan dog två ungdomar här i Umeå i en våldsam trafikolycka. Vid sådana tillfällen blir man så smärtsamt medveten om hur skört livet är och hur plötsligt det som var aldrig någonsin blir detsamma. Vid sådana tillfällen kramar jag mina barn lite extra hårt och länge. Snart har du en liten princessa att hålla om och vara nära.



IDOL-Tove har på sinn blogg sjungit in en låt tillägnad ungdomarna i trafikolyckan och det är så vackert att det gör ont. Gå in och lyssna om du orkar det är verkligen så fint och kan kanske ge lite tröst.

jag tror också att våra själar möts i drömmen :) viktor kommer och besöker dig när du minst anar det... så söt han är i din famn :) hoppas du får fler drömska möten med honom framöver.. och sen kommer han till lillasyster också kanske :)

Sofie, det låter helt underbart & jag hoppas det kommer hända igen..& även för Peter och syskonen..



Victor du är helt fantastisk & underbar, allas lille hjälte..



Tänker på er

Hoppas ni får en skön helg



Kram Tess mamma till 2 grabbar

Va roligt att du fått träffa den lilla ängeln igen även om det é tufft.



Hoppas ni mår bra.. varma och kärleksfulla kramar...

Jag blev helt rörd när jag läste om din dröm, tårarna trillade utför kinderna..

Är så säker på att du o Victor möttes tillsammans..

Hoppas att du kommer att få träffa honom snart igen!!

En så underbar liten kille Victor var.. korten är så fina o säger mer än 1000 ord.

Ha en bra helg o tack för att du delar dina tankar o bilder med oss!

Kram Anitha

Jag tror på att kropp och själ är skilda från varandra vilket gör det möjligt att mötas på andra plan. Så tro och känn att det verkligen är Victor du möter i din drömvärld. Du har berättat om så många otroliga, fantastiska sammanträffanden i dina inlägg som iaf jag inte kan tolka på annat sätt än att er lille prins fortfarande är med er. Men det gör ont att läsa dina ord som beskriver något som du aldrig mer får uppleva fysiskt. Så orättvist livet är.



Jag tror att vi alla värdesätter våra självklara stunder, trots allt. Men i efterhand så kan vi uppleva att vi inte satt värde på stunden tillräckligt och det beror nog på att det är svårt att blanda lyckan med den "svärta" och det djup som saknaden ger. Saknaden och rädslan för att mista ger en intensitet i kärleken som är svår att framkalla när allt känns ljust och självklart. Och jag tror att vårt inre behov av lugn och tygghet gör att vi undermedvetet tillåter oss att älska på ett "enklare" sätt - älska med saknad eller krama som om det var sista gången är ju olidligt smärtsamt. Men även jag känner att jag efter att ha börjat läsa bloggen stannar upp ibland och doftar och känner lite extra på mina snart stora "små".



Kram / Yvonne

Som vanligt så kloka ord från dig, Sofie. Sådant vi tar för givet, vardagliga ting som att hålla sitt barn i famnen är faktiskt inte så självklart. Försöker också som Yvonne skriver, oftare än förut - och det är mycket tack vare dig & det du skriver - stanna upp i vardagen och lukta, krama och verkligen försöka njuta av just den stunden och ögonblicket. Något som är svårare än man kan tro i den ibland allför stressiga vardagen.



Tror helt säkert att det var Victor som kom till dig i drömmen.



Grattis till Peter som fyller år idag!



Kramar

Tack &

sen jag läste din blogg första gången fick jag mig en tankeställare å fick en helt annan syn på kärleken till mina två pojkar. det är verkligen som du säger man ska ta vara på det man har å vårda det..

du är verkligen en m'änniska jag beundrar å inspireras av ska du veta.. kämpa på..



ps.. den röda klänningen du hade på bild igår kunde jag inte låta bli så den blir det på vårat lucia dop:=) den va ju bara såååååå snygg...

sen jag läste din blogg första gången fick jag mig en tankeställare å fick en helt annan syn på kärleken till mina två pojkar. det är verkligen som du säger man ska ta vara på det man har å vårda det..

du är verkligen en m'änniska jag beundrar å inspireras av ska du veta.. kämpa på..



ps.. den röda klänningen du hade på bild igår kunde jag inte låta bli så den blir det på vårat lucia dop:=) den va ju bara såååååå snygg...

Ville bara säga att Viktor är så otroligt söt och charmig på alla bilder som man kan se =)



styrke kram



Han kommer alltid att finnas med er, i ur och skur!

Åh vilken fin dröm! Tror precis som du skriver, ni träffades där och då, han ville låta dig veta att han finns där för er.

Jag vet att sen jag började läsa din blogg så stannar jag oftare upp i stunden, kramar om min pojke och bara njuter av närheten. Så tacksam!

Kram, och grattis till Peter!

Hej Sofie,



Jag hoppas inte att du "slår dig själv" för att du inte insåg ynnesten av att få hålla i ditt barn tidigare. Det är inget man tänker på normalt sett, därför att ens barn ska inte dö före än. Det är inte naturens gång.

Jag är övertygad om att du njöt av varje sekund med Victor, även om du inte kände efter så det knakade i den stunden, så njöt du av att vara med ditt barn. Och det är så livet är. Nu, med din erfarenhet så kommer du säkerligen se annorlunda på det. Men, man kan egentligen inte mer än älska sitt barn från djupet av sitt hjärta och det gjorde du med Victor med. Det går ju inte att jämnt leva som att varje dag är den sista. Det orkar man inte till slut. Du var med all säkerhet en underbar mamma till Victor och det ihop med er kärlek är nåt som han tagit med sig till himlen.



Ha en skön helg!

Kramar Jessica

Så fin dröm. Jag hoppas ni återförenas i många drömmar framöver, det är där Victor kan visa sin kärlek till er och visa att han har det bra. Victor hade ju inte blivit den han blev utan den gränslösa kärlek från er.



Sofie du var jätte vacker i den svarta klänningen (som du även provade i röd).



många kramar till er

Söta lille Victor!

Han kommer och ser till sin mamma när han känner att du behöver det Sofie! När din saknad river i hjärtat, Då visar han dig att han fortfarande alltid finns nära...



Låter så underbart när du beskriver eran närhet och kärlek i drömmen! Dom kloka lugna små ögonen som mötte dina... Han var verkligen en klok liten pojke din Victor!



Stora kramar



Victor för alltid i mitt hjärta.....

Jag är övertygad om att ni träffas på riktigt... tårarna rinner och det river i hjärtat.

Sån fruktansvärd smärta att förlora sitt barn..

Igår natt var min minsting jätte hård i magen och grät när han satt på toa mitt i natten å baja... jag kunde inget göra förutom att hålla om honom, "bara" lite bajs-problem fick mig att känna mig så maktlös, att inte kunna hjälpa honom hur mycket jag än ville, att inte kunna ta bort hanns smärta.... då tänkte jag på er och Victor, å vad ni tvingats gå igenom.

Finner inga ord som räcker till för att beskriva de jag känner... måste vara så fruktansvärt hemskt att följa sitt barn i en svår sjukdom, att brottas med kännslorna om att vara maktlös... men ändå gör ni ju sååå mycket för era barn, ni finns där och ger de så mycket kärlek och trygghet, ni ger sånt som bara föräldrar kan ge... och det är inte lite!

Efter att jag börjat följa din blogg och erat öde så tar jag inget förgivet längre.

Varje dag håller jag om mina barn som om de vore sista gången.

Något som jag inte gjorde tidigare... så klandra inte dig själv att du inte tänkte så, VEM gör de?

Jag gör det nu... tack vare att du delar med dig av erat liv!!!

TACK för att du väckte mig!!!

Du kommer få många fina möten med Victor!!!



blev nog lite luddigt, men hoppas du förstår vad jag menar...



Massor med Kramar från Norr

Hej Sofie, Peter och Barnen! Först och främst Grattis Peter på Din födelsedag! Sofie; du är så himla bra på att skriva och få fram Dina känslor, så att andra kan få ta del av dem. Jag verkligen lider och glädjer mig med vad du får fram i dina känslorbeskrivningar. Jag vill även säga att ni är de mest underbara människor att prata med "till vardags" när man möter er. Jag är en "vanlig granne", som har otroligt mycket respekt för er och hur ni tacklar livet. Efter att har läst din blogg,Sofie, ganska länge, med många tårar, kan jag tycka att du är verkligen ett ljus i livet. Peter har jag träffat, och samma sak säger jag om honom. Han verligen sprider glädje omkring sig. TROTS ALLT NI GÅTT IGENOM. Jag beundrar er och tacksam för att ha vardaglig glädje av er :) Sofie: Du är så himla go och Din mage (Wilma) är så himla fin och Peter; goare killar än du får man leta efter. Kram från oss på 14. Ps; nu är huset delvis ommmålat, kom o kolla. KRAM

Vad fint du skriver om din dröm. Jag tror absolut att det var Victor som ville få dig att känna en kort paus i den enorma smärta och sorg du befinner dig i. Jag tror han kom för att ge dig tröst och ett tecken på att han fortfarande är med dig, kan nå dig. Och du kan nå honom. Han är så söt på bilderna där du håller om honom! Jag tänker extra mycket på dina tänkvärda ord om kramar, och visst är det en gåva att få hålla om sina barn. Snart får du känna den gåvan igen. Och jag är övertygad om att du i dina drömmar kommer att få känna många fler kramar av Victor också...

Låter som en underbar dröm. Jag är helt övertygad om att du träffade Victor, det var jag även efter drömmen som du beskrev i Maj och jag hoppas du får många såna drömmar.

Denna underbara lilla kille, det gör så ont i mig när jag tänker på vad som hänt.

Bilderna är jättefina!



Kramar

Tack, ska gå in och beställa boken!!



Låter som en fantastiskt fin dörm. En sån dröm som man mer än allt önskade inte bara var en dröm. Men det kanske är som du skrev, att ni möttes någonstans i det undermedvetna. De tror jag! Jag tycker det är så hemskt, cancer är en fruktansvärd sjukdom. Som berövar små som stora på livet. Och tanken på att små barn som Victor inte får uppleva ens sin 2 års dag pga av cancer gör mig fruktansvärt arg! Barn är så oskyldiga varför måste dom drabbas...



Det var i och med programmet Sjukhuset som jag fick se vem Victor var, han verkade vara ett riktigt charmtroll! Och han verkade också vara ett mycket mycket smart och snällt barn!! Sitter här med tårar i ögonen, vi kan inte mer än vara stolta över honom. Han var en kämpe!!



Hoppas du har det bra där du är ni Victor, långt bort från allt lidande. Vila i frid <3

Tack för att du får oss alla att tänka till lite extra! Du är underbar.

Förstår frustrationen och känslan i att inte få krama och pussa den person man älskar allra mest. Det kommer en tid då du kommer få uppleva den allra starkaste kärlek igen. Tänk vilken lycka för Victor att få se sin älskade mamma och pappa fyllas av lyckan till livet ännu en gång.

Victor i mina tankar, alltid!

Kram Helena

åh sofie, som alltid skriver du med sådan värme och kärlek att man blir alldeles rörd inombords. victor lämnar er aldrig, han finns alltid mer. Kramar

Hoppas verkligen folk förstår vilken gåva det är när de håller sitt barn i famnen. Jag förstod det inte förrän mitt barn fick cancer.

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för ni orkar kämpa mot och uppmärksamma denna JÄVLA sjukdom!!

Ååå blev också så rörd av att läsa..hoppas innerligt att det var så att du och Victor träffades. Han vill verkligen visa att han har det bra och är nöjd och lugn som du skrev. Åh er älskade lilla Victor, ljusen lyser här för fullt.

Tänker på er.



Kramar Malin

Vilken vacker dröm, vad härligt att Victor hälsade på :)



Är inne på din blogg dagligen men är dålig på att kommentera... Har gråtit över många fina texter du har skrivit, bilder på Victor och hans öde...



Har nu skänkt pengar till Victors insamling för Barncancerfonden och kommer givetvis beställa hem din bok och Busungar-kalendern!

Jag önskar att det fanns mer vi kunde göra för att denna hemska sjukdom ska kunna botas i större skala än den kan.



Jag skickar många varma styrkekramar till er alla!

Var inte arg lilla mamma

jag var tvungen att gå.

Den dagen hände det och då

orkade mitt hjärta inte slå.



Älskade pappa

mitt liv blev så kort.

Ta hand om varandra

när jag flyger bort.



Jag vet att ni gråter

och det finns ingen tröst.

Men lyssna till ert hjärta

och ni kan höra min röst.



Jag finns inte bland er

men jag finns ändå.

Jag hör era böner

och jag älskar er så

Usch det känns så himla fel att en mamma och pappa ska behöva genomlida det ni får göra.Ta alla små tecken som kommer och gör något fint utav dem för att få behålla en del av sötaste lilla Victor. Jag tror garanterat att han finns runt er hela tiden och ser på sin fina mamma och pappa som gav han så mycket kärlek och ömhet de bara kunde under hans alltför korta tid här på jorden. Tänker mycket på ert hemska öde och har lärt mig genom din blogg att uppskatta mina underbara gullungar om möjligt mer än innan.

Lycka till med nya bebisen!

Kram Tess

Å så fint! Vi förlorade vår son för drygt ett år sedan. Jag väntar o längtar efter att drömma om honom.

Det finns en engelsk dikt som uttrycker saknaden så fint: "...I miss you, and I will keep on saying your name. It will bring tears to my eyes - but music to my heart."

Kramar.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?: