Vem kommer jag att bli?

        DATUM: 2009-11-24 TID: 23:48:07




Alla människor kommer nog någongång i livet att vara med om något traumatiskt. Någonting som kommer att forma dem som personer och utmärka resten av deras liv för alltid.

Någonting kommer att göra DIG till den DU är.

Jag vet inte hur det som hänt kommer att påverka mig som mamma med mitt nya barn, det är nog omöjligt att skåda djupare i.
Jag vet dock att erfarenheter, även i väldigt traumatiska fall, många gånger kan stärka en person till det bättre.

Jag vet tex. hur jag hanterar stress och väldigt pressade situationer, jag vet att jag klarar av akuta lägen och att hålla huvudet kallt igenom nästan vad som hellst, och jag har utbildats till något av en " hemma läkare" under den tiden vi vårdade Victor.

Förmodligen så kommer detta att sitta i, även tills nästa barn skall komma, och förmodligen så kommer jag att sova med ena ögat öppet, vakandes med sinnena på helspänn.
Jag kan inte hjälpa det, det är liksom inprintat nu, att aldrig riktigt släppa greppet och kunna slappna av. 
Jag är medveten om att detta kommer att vara väldigt slitsamt på kroppen och sinnet, men jag vet även att små saker så som feber, hosta och vanliga symtom snabbt kommer att betraktas som "banala" saker och därmed inget att oroa sig över.

ALLA föräldrar oroar sig för sina barn, så är det bara. Det är medfött och kan inte ändras på, men jag vill inte att min oro skall övergå till något av en besatthet och bli till ett hinder som mamma.
Nej, jag hoppas att jag kan plocka fram den där styrkan som jag hade inom mig under sjukdomstiden, och använda den till något bra.
Att läka mig själv, liksom...


Och visst är det så att man undrar...

Vem är eller kommer jag att bli, och vilka händelser blir MIN vändpunkt? 




Kommentarer
Postat av: Malin

Du skriver så mycket tänkvärt Sofie, och visst är det precis så att allt som händer i våra liv formar oss.

Du är och kommer att bli en fantastisk mamma....Styrkan hos dig finns där hela tiden, tvivla aldrig på den...



Ha en bra dag!



Kram

2009-11-25 @ 07:53:34
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: Mimmi

hej igen sofie...



det här är jag som skickade mailet till dig häromdagen...



sitter här i tårar.. tittat på dina slideshows på victor. vilken fantastisk ängel han är!! tänk vad mycket glädje och kärlek han gett er...och fortsätter ge er genom att du får träffa honom på nätterna. det är hans sätt att berätta för dig, mamma jag är fri nu. mamma jag är frisk nu. mamma jag har inte ont längre. mamma jag är hos pappa gud nu, och varje dag leker vi i trähuset som jag så innerligt älskar att leka i. det är också hans sätt att säga...mamma, jag finns så nära dig. mamma, jag har inte övergett dig. jag är bara en blinkning iväg.



sofie, victor finns hos dig. i varje andetag du tar andas han vidare,...i varje spark du får av wilma, så är det victor som kittlar henne.



många många varma kramar!!

2009-11-25 @ 10:13:08
URL: http://mirakelmilton.blogg.se/
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Det e så sant det du skriver... man formas av livet på både gott och ont.. en del tidigare i livet och en del senare... och en del verkar glida fram på en räkmacka!

Tar man med sej sina "erfarenheter" vad det än må vara och försöker plocka fram det stärkande ur det..hur krokig å tung vägen än är...bit för bit kan en sten plockas ur ryggsäcken vart efter..

Låter man allt istället gå i en nedåtgående spiral hamnar man lång ner på botten och kampen upp är nästan omöjlig!!



Du har varit med om något som inte hör till naturen...-att förlora sitt barn!! En människa "formas" aldrig klart, utan nya erfarenheter påverkar en livet igenom!!

Och jag hoppas så att mitt i denna hemska sorg och saknad så kommer ändå du greppa tag i dessa positiva delar livet erbjuder framöver.

Du kommer inte att bli en "ny människa",jag är övertygad om att du alltid varit lika fantastisk som du är nu!!! Men kanske otroligt mkt starkare men samtidigt skörare på ett annat vis..och alltid kommer ju en liten person att fattas..



Du är en toppenmamma och jag e glad att Vilma oxå kommer att få ta del av det =)



all styrka till dej sofie!!!!



kram // marie

2009-11-25 @ 10:54:02
Postat av: Maria Danell-Autio

Hej Sophie!

Råkade hitta din blogg när jag läste på nätet om barn och cancer. Det var väldigt jobbigt att läsa om erat livsöde och att Lilla Victor blev en liten ängel. Känner igen mig i det du skriver då vi förlorade vår son Lucas 9 april-08, han insjuknade i en sorts aggressiv "baby-leukemi" endast 8 veckor gammal och kämpade mot sjukdomen i 1 år och 8 mån bla genomgick vi två stamcellstransplantationer men cancern kom tillbaka i form av lymfcancer och då fanns det ej annat att göra än att "lindra symptomen" som läkarna uttryckte det...Lucas var en glad liten kille med stark livskraft som gav oss alla styrka och mod i kampen och vi var övertygade att han om någon skulle kunna klara det, men vi fick ge efter för det oundvikliga. Lucas dog hemma i min famn efter att hans pappa läst hans senaste favoritsaga som slutar med orden-"God natt lilla Stampe viskade mamma och pappa" och det kändes som om han ville lyssna färdigt på sagan innan han for vidare...Väntar också mitt andra barn i jan och har också funderat mkt på hur jag ska orka, man kommer nog att vara väldigt orolig/överbeskyddande samt stressad... Borde börja gå igen Lucas leksaker, kläder mm men det känns så tungt...känns skönt men också jobbigt att få skriva av sig lite till dig som genomgått ett liknande "livsöde".



Mina varmaste tankar till er och lilla Viktor, Kram! /Maria

2009-11-25 @ 11:39:17
Postat av: Fia

Livserfarenheter är intressant på många sätt för det är ju det som formar oss människor, vissa saker kan säkert prägla en mer som för min egen del. Jag var i ett förhållande då det var mycket gap och skrik, mestadels på mig. Idag backar jag undan ifall min sambo höjer rösten eller om jag märker att han är irriterad. Inte för att jag är rädd att han ska slå mig utan för att jag rent instinktivt bara vill därifrån, jag blir osäker och vill inte längre vara med.



Din livserfarenhet med Victor kommer antagligen påverka dig som mamma på olika sätt. Vissa sätt kommer antagligen vara bra och andra kanske lite mindre bra. Kanske kommer ditt liv att bli fyllt av rädsla, antagligen kommer ditt liv med bebisen bli fyllda av ögonblick värda att minnas då du vet hur lätt ett liv kan försvinna ifrån oss. Ta vara på alla stunder tillsammans med din familj och njut av varje sekund. :)

2009-11-25 @ 12:18:04
URL: http://lusth.blogspot.com
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Du skriver som vanligt så kloka och tänkvärda saker.

Jag är säker på att du kommer bli en fantastisk mamma även till Vilma! Jag vet tyvärr inte vad jag ska skriva mer... Har så svårt att formulera mig.

Men ni ska veta att ni alltid finns i våra tankar!



Kramar

2009-11-25 @ 21:58:15
Postat av: En medmänniska

Starkt o tänkvärt inlägg utav dig som alltid Sofie.

Kan bara hålla med ovanstående tjejer du är en fantastisk ung tjej och Mamma och Victors lillasyster kommer inte kunna få bättre föräldrar än er Sofie och Peter. Ni är så fina och toppenbra på alla sätt o vis.



Många kramar till er.



Malin

2009-11-25 @ 22:03:53
Postat av: En medmänniska

Maria Danell-Autio!



Beklagar djupt över er lilla son Lucas. Önskar er allt gott framöver med Lucas lillasyster/lillebror.



Kram Malin

2009-11-25 @ 22:23:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback