Medial träff i ovisshetens land...
DATUM: 2009-10-10 TID: 11:13:33Vi kom inte hem från Köping förens vid åtta och då var vi helt slut både jag och Peter. Så ni får ursäkta att jag inte skrev något igår kväll, hade helt enkelt ingen ork.
Besöket hos mediet gick både bra och dåligt. Jag och Peter har suttit länge efteråt och försökt sammanfatta händelsen, vrida och vända på saker hon sade och verkligen ta in allt.
I början av samtalet så berättade hon att det fanns fem olika personer runtomkring som ville ta kontakt.
Den som steg fram först var en medelålders man och hon frågade om det var honom som vi ville ha kontakt med.
Vi skakade på huvudet så hon fortsatte leta. Efter några sekunder så öppnade hon ögonen igen och sade att den här mannen inte ville kliva åt sidan, utan att han verkligen ville säga oss något.
-Jag känner ett starkt tryck mot halsen, nästan som en kvävningskänsla. Som att jag inte får någon luft... förstår ni det?
Både jag och Peter instämde att känslan förstod vi ju "Victor hade ju så svårt att andas i slutet och fick konstant syrgas", men att det var helt fel person.
Hon fortsatte beskriva den här mannen, att han var en mycket social och trevlig människa innan han blev sjuk, för det var en svår sjukdom som tog hans liv.
Hon beskrev lite mer om ångest, andningen, att hon fick in någon sorts blodsjukdom.. ja.. nästan som.. cancer!
Förstår ni det ?
Vi nickade båda två, men fattade liksom inte. Det var ju FEL person.
Hon började yra om en ung kille som ville ta kontakt, någon som hade problem i skolan, en person som älskade att gå ut och ta en öl med sina kompisar och även en medelålders kvinna.
Vid det här laget så började nog både jag och Peter tvivla på om mediet verkligen kunde det här med andra sidan. Ingen av personerna stämde ju in i ålder lr beskrivning.
Hon beskrev hela tiden sjukdom, cancer och vita salar. Ångest, rädsla och medeciner, hon kände sig omtöcknad av alla droger som gavs.
Tillslut så fick VI leda henne fram till att det var ett litet barn det handlade om, inte en vuxen, och DÅ helt plöttsligt, så såg hon en liten kille som ville nå fram.
Det tyckte väl vi var lite skumt... eller???
Men det var efter detta som så mycket info stämde mitt i prick.
När hon beskrev den här personen så var det precis som att hon talade om Victor. Hur han var, vad han tyckte om och hur han betedde sig.
Han visade henne hela tiden bilar och var väldigt inne på böcker, som vi ju läste precis hela tiden för honom.
Hon pratade om begravningen och om att det spelades några speciella låtar och hon visste inte vad det var, men det var något med just musiken. (Vi sjöng in låtarna i studio till begravningen)
Hon upprepade också de exakta orden som prästen hade sagt under cermonin, att han var en "stor man i en liten kropp", väldigt vis för sin ålder och lugn och klok.
Hon beskrev honom precis så som vi gör när vi berättar om vår prins, vilken kämpe han var osv.
Hon föll gång på gång tillbaka till att det var någonting med hans mage, att han hela tiden ville visa henne ner dit och att det både smärtade och ömmade till och från.
Hon beskrev hungern i slutet, att han inte kunde få i sig någon mat, fastän han ville äta, och att han ständigt var kopplad till en massa slangar.
Hon talade långsamt om att det var något speciellt med hans gravsten, något ovanligt mönster eller nåt. Vad det var kunde hon inte se.
- Böcker... han visar mig hela tiden tillbaka till sina böcker. Jag ser även mycket färger som omger honom och han vsar mig en massa klossar. Att han bygger med klossar.
Böckerna förstod vi ju, men klossar? Det enda "klossar" vi kunde komma på var hans legosats som han älskade. Den byggde han ofta med...
-Han visar mig siffran sju om och om igen... Betyder det någonting för er?
Vi skakade på huvudet.. sju? Nej, inte direkt.
-Kan det vara ungefär 7 månader som han var sjuk, frågade hon igen.
Vi funderade en stund.
Det var det ju nästan, 8 för att vara exakt, men ändå. Varför skulle Victor visa det, han hade ju ingen tidsuppfattning..
Hon fortsatte beskriva hur han såg suddigt i slutet, men att hur sjuk han än kände sig så var han ändå glad och trygg. Åter igen beskrev hon också färgerna som omgav honom.
Det var någonting med November som han ville visa, men varken jag eller Peter kunde relatera till det.
Hon fortsatte seansen med att tala om att en av oss hade väldigt dåligt samvete över att vi inte var där hela tiden, att det fanns mer vi kunde göra, och det stämmer ju.
Men vilka föräldrar har inte det, känslan av att känna sig otillräckliga menar jag.
Jag kan tyvärr inte minnas allt hon sade, men det här är väl en liten sammanfattning. Allt som allt så var vi ju både nöjda, men lite besvikna över att hon inte kunde få fram att det var ett litet barn från början.
Hon förklarade att det lätt kan bli så, då den äldre mannen så envist ville fram. Att hon då förknippade Victors känslor och bilder med att det var mannen som berättade.
Hon sade att det var första gången hon hade fått kontakt med ett sånt litet barn, och att hon hade lärt sig en läxa. Att det inte alltdi är självklart att det alltid är de vuxna som vill nå fram, utan att även se till de små själarna.
Nu så här efterhand så har jag tänkt så mycket på det där med färgerna som hon såg runt omkring hela tiden.
Det är faktiskt inte förens nu som jag har kopplat det till en sak.
Victor spenderade ju sina två sista dagar i avdelningens "Sinnes rum", och som jag skrivit i boken så var det ju hundratals med färger som dansade på väggarna och i taket eftersom att vi hade på de färgade lamporna dygnet runt.
Det skulle ju inte vara konstigt om det var det sista som han mindes väldigt starkt... jag vet inte...
Hon beskrev också en dröm som jag hade haft, och berättade att vi faktiskt hade träffats på riktigt den natten, i mitt undermedvetna, och DET är jag nästan säker på själv. För det har jag trott hela tiden.
Fan, jag är inte ett dugg klokare nu än innan... Jag vill ju så gärna tro, men är så rädd för att det inte är sant.
Mycket av det hon sade, kan man ju faktiskt lista ut själv att man går igenom vid en sjukdom, men ändå...
det var mycket som prickade rätt också.
Det är så svårt, för man vill så gärna att han tog kontakt med oss, men samtidigt.. jag vet inte.
På samma gång, om det nu verkligen ÄR så att han visade allt det här, vad är jag för mamma att då inte tro och ta åt mig hans tecken? Är han besviken på oss?
Jag har säkert skrivit allt jätte rörigt och inte ens fått med hälften av det hon berättade, så jag kanske får uppdatera senare, men har ni några frågor om hur det var så får ni gärna ställa dem.
Kram kram
Kan bara säga att det du skriver verkar ju stämma in ganska bra på eran lilla Victor. ( jag vet ju naturligtvis inte hur han var, vet ju bara det som du har skrivit på din blogg och min egna uppfattning hur han verkade vara)
När jag hade varit hos ett medie förstod jag inte mycket av det hon berättade för mig till en början, allt verkade så luddigt och oförståeligt. Men hon spelade in allt hon sade på ett band som jag fick efter sessionen, som hon sa att jag skulle lyssna på igen efter någon vecka.. och då helt plötsligt förstod jag så många grejor som jag nekade till när jag satt med henne! Men när hon beskrev min aura prickade hon in allt rätt, hur jag är och hur jag oftast uppfattas av andra som person. (kanske är hon extremt bra på att läsa andra människor, inte vet jag)
Jag tänker på er och Victor varje dag, ni har satt ett djupt avtryck i mitt hjärta!
Stora kramar
Victor för alltid i mitt hjärta...
Har nu följt eran blogg väldigt länge, den är så otroligt fin! Men har inte kommenterat något innan, har dock tänkt vid många tillfällen! =)
Har många gånger suttit och torkat tårarna, tycker det är så otroligt orättvist att vissa barn skall drabbas av sjukdommar och död! har själv 3små barn i åldrarna 2, 4 och 6år och hoppas de aldrig ska behöva gå igenom något sådant.
Victor var ju en helt otroligt stark liten kille så söt och fin och det han har behövt genomlida är så otroligt sjukt.
Ingen, absolut ingen skall behöva gå igenom en sådan här sak och man önskar så innerligt att dem hittar ett botemedel mot cancern och alla andra sjukdommar inom en snar framtid!
Victor har ändå haft tur som har fått ha er som sina föräldrar och jag är säker på att ni kommer träffa honom en dag igen! =)
Jag har själv varit hos ett medium och fick då kontakt med min morfar. Allt som han sa, kunde jag inte relatera till direkt. Men allt eftersom man har smält det, har jag själv och med hjälp av mina släktingar kommit underfund med att nästan allt har sina kopplingar till morfar och att de personer han nämt har stämt in!
Det tar ett tag innan man hinner tänka igenom allt och i början känns allt som en dimma.
När jag kom till mediet sa han att det står mycket människor runt oss, men han ser en man nästan längst bak och den personen står och vinkar frenetiskt och vill verkligen komma fram. Men han klarade inte av det på egen hand "han velade inte tränga sig fram", utan mediet fick hjälpa honom fram och be de andra personerna stiga åt sidan och ge honom den platsen!
Kanske det var så med victor, svårt att se en liten person när det står en massa stora framför. Inte lätt för vicktor att komma till tals och synas, innan mediet bad de andra om att stiga åt sidan! =)
Jag tycker att ni skall ta kontakt med ett annat nytt medium om några månader igen.
Skickar en stor värmande kram till er // Nina
Jag funderar på att göra en seans eller en privat sittning med ett medium när jag får råd till det. Vill så gärna få kontakt med min farmor igen på något sätt.
Men samtidigt är jag lite nervös för själva saken. Alltså den privata sittningen. Det kan ju bli allt för känslosamt och en del gråtande under tiden oxå. Jag får se hur jag gör.
Hej!
Vill bara säga att när man är hos ett medium så är man så inställd på att ALLT ska stämma. En del saker ramlar på plats efter ett tag när man får tänka till och ens egna minnen kommer fram. Sen så är det så att som medium får man antingen bilder till sig saker liksom inne i huvudet, känner av känslor i kroppen, eller rent av hör i öronen eller så bara vet man..... Och till detta så ska man försöka att sätta rätt ord för att sittern ska kunna förstå vad det är man menar. Det är där det kan bli lite fel ibland, "i kommunikationen". Jag är ledsen för att att NI inte fick dom konkreta bevisen på att det faktiskt var ER Victor som var med. Men sen tänk också att hon beskrev sjukdomsförloppet på ett, så som jag förstod det, ganska övertygande sätt. Och er lille Victor har ju inte upplevt så mycket mer i sitt liv... Han gjorde så gott han kunde och mediumet gjorde så gott hon kunde och jag är helt övertygad om att Victor INTE ALLS är besvikna på er om ni inte tror att ni hade kontakt med honom, snarare så förstår han. Han kommer att få fler chanser att komma till Er och han kommer att ta varje tillfälle, jag lovar! Tänk på att han har upplevt så mycket mer i sitt liv än vad många någonsin kommer att få uppleva, han sitter på mycket visdom och han har lärt Er jättemycket om vad livet egentligen går ut på. Ta vara på den gåvan och ni kommer ALDRIG att glömma honom och han finns med Er hela tiden.
svårt att veta vad man ska tro
Kan det inte vara såpbubblorna oxå som har så mycket olika färger...bara min tanke.
Har nog aldrig skrivit här men följt denna blogg hela tiden.
Även röstat på dig gånger flera.
Jag har ett bra medium som bor utanför Avesta.
Hon gör även aurografer henne kan jag varmt rekomendera.
Maila mig gärna om du är intresserad av henne.
Må gott o var rädda om er.
Jag tkr det låter bra med mediet,men jag vet inte.Själv tkr jag det är lite läskigt,för jag är "anderädd"
Vad svårt att veta. Jag förstår er tvekan. Var inte rädd för att Victor blev besviken på er, om det var han. Det tror jag absolut inte. Jag vet inte om jag tror på andevärlden alls. Halva jag tror och vill tro, och andra halvan försöker vara logisk... Men jag vill så gärna tro att det verkligen finns en "andra sida".
Vad visste mediumet om er innan? Visste hon något blir man ju lite skeptisk, men var hon helt ovetandes så känns det ju faktiskt som på riktigt. Har ni tänkt gå till någon mer? Jag tror, dom flera ovan skriver, att ni ska låta det sjunka in några veckor. Säkert om kommer det klarna då.
Kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Oj vad svårt det måste vara! Precis som Tessan ovan så vill jag också så gärna att det ska finnas en andra sida, där man faktiskt kan få kontakt om man är öppen för det. Tror precis som övriga att ni måste låta det sjunka in, det kommer säker att dyka upp mycket mer som ni kommer ihåg att hon sagt efter hand. Säkert måste ni också klura lite på vad det kan betyda och ha för mening.
Min tanke var också vad hon visste om er innan, men eftersom hon inte ens visste att det var ett litet barn ni ville ha kontakt med så känns det kanske inte som att hon kände till er historia? I vilket fall som helst så är jag övertygad om att Victor finns med er, på något sätt, hela tiden.
Kramar!
klart du inte är en dålig mamma som inte tror..alla tror inte på sånt. Vi har en underbar spådam här där ja bor hon e inget medie men ja tror hon skulle ha jättekoll på allt om Victor ALLT o ja menar ALLT hon sagt till mig när ja varit där har stämt.
Hej igen!
Jag är ett medium under utveckling och har du frågor, tankar, ideer eller bara behöver ventilera lite,så får du gärna höra av dig...
Kramar i massor
Anna
Det med andevärlden kan man nog lättast "förstå" om man antingen varit med om ngt själv eller att man är väldigt öppen för sånt.
Det är klart att det är svårt att tro på.. ni har ju verkligheten och minnen och en annan människa berättar om något ni så gärna vill tro på men är osäkra om ni vågar..
jag tror absolut på något...men vet inte riktigt på vad... Har oxå haft såna verkliga drömmar när man träffats i det undermedvetna.jag har sett,känt och hört för mkt för att misstro andevärlden.. men ÄNDÅ är det svårt..
Å det med att våga tro eller inte... varför ska du inte våga tro på det för??..att känna,tro och hoppas att våra nära finns bland oss är en fin tanke och överlevnad för många.Det är inte skadligt att tro men det är inte heller brottsligt att inte våga tro....
Victor skulle ALDRIG,ALDRIG,ALDRIG vara besviken på dej Sofie..ingen människa kan förstå andevärlden helt förrän man står där själv!!
många kramar
Hej!
Har som många andra följ din blogg en längre tid och ni finns ofta i mina tankar! Detta inlägg väckte tankar hos mig som alltid finns inom mig och känner att jag måste dela med mig... Har en bror som lämnade oss alldeles för tidigt och har sedan dess gått ett antal gånger till ett medium.
Hon har verkligen hjälpt mig på vägen. Första gången beskrev hon precis som i ert fall, exakt hur han var som person när han levde och saker som hänt i vår barndom som BARA jag visste! Det fick mig att tro att det måste finnas nån sanning i detta - om än jag tog en del med en nypa salt.
Men det som fick mig att kommentera ditt inlägg var det där om att du träffa Victor i drömmen! Samtidigt som jag är intresserad av "andeväsende" så är jag lite rädd för det. Detta såg mitt medium och sa att eftersom jag är lite skrajsen av mig så kommer han aldrig att göra nåt för att skrämma mig, då jag sa att jag vill ju ändå ha tecken för att se att han finns där nånstans. Då sa hon att jag kommer att uppleva/"träffa" honom i drömmen och den morgonen jag vaknar kommer jag att VETA att jag träffat honom.
Detta har hänt två gånger under ca 2 år och jag känner att jag har verkligen träffat honom och en av gångerna fick jag en stor kram av honom och några tröstande ord och på morgonen sa jag att jag HAR fått en kram av honom och livet kändes genast mycket bättre, för som jag saknar honom!!!
Många har olika uppfattningar om sånt här, men jag är av den åsikten att man får tro vad man vill. Gör det min vardag lättare så är det ju positivt för mig.
Känner igen det där med att vissa saker klarnar med tiden och man får aha-upplevelser vad det var mediet menade.
Som sagt - tänker på er och skickar styrkekramar i massor!
Kramar
Sofie och Peter,
förstår att ni var helt slut igår kväll...detta är så svårt ja..men man vill ju så gärna tro.
Att Ni fick leda henne till att det var ett litet barn det förstår jag var en besvikelse men som du berättar så var det ju mycket som stämde sen.
Man vill ju så innerligt tro att det finns något efter detta. Tror och hoppas att er lilla underbara Victor är väl omhändetagen och har det bra och tror absolut inte heller att han är besviken på er. Nu blir det mycket tror i mitt inlägg men jag tror verkligen han finns vid er sida hela tiden.
Ljusen lyser här för er älskade Prins!
Varmaste kramar till er Sofie o Peter.
Malin
Jag tror att mediet hade svårt att få kontakt just för att det är ett litet barn det handlar om. Jag vet inget om medier eller så, men det känns som det borde vara svårare att få kontakt med ett litet barn än en vuxen. Vet inte hur jag ska förklara...
Men va skönt ändå att mycket av det hon sa stämde. Fast det är klart att ni nog va inställda på att få fler konkreta svar på era frågor och funderingar kring Victor... Kanske kan ni göra ett besök hos ett annat medie senare för att kanske lyckas få bättre kontakt då...
Många kramar!
Förstår om det känns luddigt en del av det hon sa, men mycket verkar ju stämma oxå. Varför skulle ni inte våga tro?
Se det som ett ljus i mörkret ni går igenom, att det var han som gav er en vink om att han är där och att ni aldrig gjort honom besvikna, han verkar ju varit så trygg med er vid sin sida i sin sjukdom. Det måste ha varit värmande/lugnande att höra även om ni önskar varje sekund att det var ni som gick bort istället för han, ni gjorde ert bästa och det vet Victor.
Många varma kramar och tankar till er.
Hej Sofie,
Det är ju som så här att själar kan vara gamla..... Er prins fick vara med om fler saker i sitt alltför korta liv än många andra under en hel livstid. Som mediet sa att prästen sa ..... En stor man i liten kropp.
Känner ni er lite besvikna så testa ett annat medium. Hon heter Marita och bor i Upplands Väsby. Man får privata sittningar hos henne. Tar man med ett band så spelar hon in hela seansen åt en. Hon beskriver så levande personen som kommer. Svårt att förklara. Jag har varit till flera medium men just Marita är så personlig och hjärtlig.
Många kramar till er!
Tänkte höra om det finns en mailadress som jag kan skicka ett mail till?
Mvh Sussi
hmmm, vet inte vad ja ska säga ! men oj vad svår uppgift, ja har ännu inte tagit kontakt me så små barn.. vuxna har varit jättelätt för mig, men en sån liten som viktor. hennes beskrivning va ju jättebra, men en som dricker öl ? hmm....
ni e ju desperata efter svar. förstår det :( jobbigt för er...
kram betty
Förstår att detta måste tagit på era krafter. Jag tror absolut att det finns en annan sida och någonstans där finns er Victor. Jag tror också att det är svårt för ett litet barn att göra sig sedd och hörd, det kanske var därför ni fick leda in henne på rätt spår så att mediet skulle se honom.
Det dåliga samvetet gentemot Victor kommer nog alltid finnas där hos er, tyvärr. Men Victor kunde inte fått bättre föräldrar och familj. Ni är så otroligt beundransvärda.
Kämpa på nu, många kramar till er...
vad spännande att äntligen få trätta mediumet även om det inte riktigt gjorde så ni fick svar på era frågor. men en upplevelse var det säkerligen iaf. sänder mina varmaste tankar till er. Kramar <3
Hej igen. Det är inte alltid det man vill skall komma fram som kommer. De från andra sidan som kommer, kommer bara om de känner att de kan hjälpa till med något. Victors "själ" är gammal den har med all säkerhet levt på jorden många gånger och det är kanske så den visar sig. Det är många gånger en tolkningssak och om hon kanske inte arbetat så länge med att känna igen saker så kan det vara svårt för henne att känna "rätt". Sa hon inte att han har det bra och att han inte vill att ni skall sörja. Det är så de själar känner som kommer till andra sidan. Där är i paradiset och de har det bra. Han kommer till dig och tittar till dig med jämna mellanrum och vill inget hellre än att du skall vara glad och harmonisk. Jag tycker att du och Peter skall gå igen, till ett erkänt medium. Jag har en jättebra tjej som ni borde träffa eller som kanske kan rekomendera någon som bor i er närhet. Jag vet inte om du kan se min mailadress men skriv gärna till den om du vill. Annars kommentera här med uppgifter om hur jag kan kontakta dig. Att gå till ett medium kan ge så mycket men det kan också skapa många frågetecken som man inte kan få svar på. Om ni går igen så rekomenderar jag er att ta med bandspelare och spela in allt, det kan hjälpa er efteråt. Många kramar Carola
Hejsan!
Har följt er resa ett bra tag.
Önskar att man kunde göra så mycket mer för er, hjälpa till.
Men iaf. Den här äldre mannen..Kanske en till anledning att hon inte hitta fram till Victor först kanske var pga.
"Hon upprepade också de exakta orden som prästen hade sagt under cermonin, att han var en "stor man i en liten kropp", väldigt vis för sin ålder och lugn och klok."
Bara en liten fundering :)
Lycka till med nya bebben!
Kramar
