P4

        DATUM: 2009-10-14 TID: 19:19:54

---

Hej Sofie,



Jag tycker det lät riktigt bra. Det kan ju inte vara en lätt sak att prata om när ens barn gick bort. Så jag tycker absolut att ni ska vara stolta.



Jag mailade en fråga till din hotmail om det går att gå till Victors plats från pendeltågsstationen? Men jag vet inte om du läst mailet. Har en sak jag tänkte lämna till Victor, men jag har inte bil så jag måste åka kommunalt.



Kram Jessica

hade disskussion i skolan idag, läser till sjuksköterska, om livets slutskede. bland alla tankar om allt jag upplevt i mitt eget liv så fanns victor där.. tänker på er varje dag och kommer förmodligen aldrig sluta med det. kämpa på! styrkekramar till er!

Jag tycker det gick jättebra. Vet inte om det var direktsändning men det är i så fall inte alltid så lätt om man är oerfaren. Men jag tycker ni verkade väldigt avslappnade. Och ert budskap gick absolut fram. Bra också att de tog upp att det inte pågår någon utredning huruvida alla kommuner ska erbjuda hemvård eller inte.

Här brinner ett litet ljus för Victor.

Lyssnade på er i eftermiddags och har lyssnat igen. Kan inte vara alls lätt att sitta i en studio och svara på frågor i direktsändning men jag tycker ni båda två gjorde det jättebra! Mycket rörande att lyssna till era röster, hade velat lyssna på er längre..

Tänkt så på Victor och er idag och ljusen lyser här i mitt hem för er älskade Prins. Det gör dom i många hem runt om i Sverige det är jag säker på.



Varmaste kramar till er Sofie och Peter

Malin

Precis ALLA barn borde ha rätt till hemsjukvård var man än bor.



Dessa jäklar som bestämmer men som inte gör ett skit åt det =(



Malin

Har både hört radiointervjun och läste precis artikeln i tidningen och tårarna bara rinner..hur kan man bara som läkare låta det ske....helt ofattbart. Har nu hittat din blogg och börjat läsa och mitt hjärta går i bitar, så fruktansvärt smärtsamt och grymt...finner inte ord för hur mycket jag känner för er. Lille Viktor är nog lika stolt i sin himmel över er som ni är här nere över honom. Tänder ett ljus för er och för Viktor och jag är säker på att den starkaste stjärnan som lyser däruppe; det är han. Varma kramar till dig och de dina!!

Har både hört radiointervjun och läste precis artikeln i tidningen och tårarna bara rinner..hur kan man bara som läkare låta det ske....helt ofattbart. Har nu hittat din blogg och börjat läsa och mitt hjärta går i bitar, så fruktansvärt smärtsamt och grymt...finner inte ord för hur mycket jag känner för er. Lille Viktor är nog lika stolt i sin himmel över er som ni är här nere över honom. Tänder ett ljus för er och för Viktor och jag är säker på att den starkaste stjärnan som lyser däruppe; det är han. Varma kramar till dig och de dina!!

Jaaa håller med dig Malin, det borde faktiskt vara en självklarhet för alla oavsett var i landet man bor - och särskilt viktigt när det gäller barn. Skärpning Göran Hägglund & alla andra "kostymnissar", det borde kunna lagstiftas centralt och inte vara upp till varje kommun att besluta vad som ska gälla.

Jag tycker också att det gick bra, och ni fick fram ert viktiga budskap! Jag är säker på att ni nått ut till många många människor! Självklart borde det vara alla människors rättighet, barn som vuxna, att få tillbringa sin sista tid i hemmet, om man önskar det. Hospisverksamhet för barn, både på plats och i hemmet vore inte fel. Kan man ha det i andra länder så varför inte här?

Jag var tvungen att höja volymen på lastbils radion när jag hörde att ni skulle komma dit.

Jag följer din blogg och den e sjukt fin

Kram

sitter o lyssnar på hur du berättar. jag blir alldeles rörd, tårarna rinner. du är underbar människa sofie...kramar i mängder <3

Hej kära vänner,

Ni lät kanon i radion och jag blir så himla rörd över att ni orkar engagera er.

Min Melwin är ju ( som ni redan vet ) fortfarande med oss, jag har hoppet kvar, men jag vet f-n inte om jag skulle orka ens hälften av det som ni orkar!

Men kan ni kämpa så ska jag, så jag ska på landsting och kommun här i Västmanland nu, så att saker och ting förhoppningsvis förändras.

Var ju på de redan i våras men har ännu inte fått något klart svar.

Men jag ska inte ge mig!

Ska till Akademiska med Melwin imorgon. Undersöka både "pricken" och "klumpen" och sen ska vi vara med i TV4, postkodlotteriet, för att stödja insamlingen till barncancerforskning och dylikt.

Kom och hälsa på oss snart, vi längtar, och huset är färdig renoverat :-)

Ni är bäst!

Stora Kramar från Anna o Co

Läste om er i expressen idag.. Fina Victor han är fortfarande med oss..

Jag och mina tjejkompisar ska ha insamlingsbössor nu i julhandeln för barncancerfonden..sånt här får en att vilja kämpa extra mycket och även uppskatta sej själv och sin familj extra mycket, inget är för givet..

Vicotr du finsn alltid med oss och har en speciell plats i hjärtat för många..

Kram

Tess mamma till 2 grabbar

Tyckte det lät bra men som vanligt blir jag tårögd och tycker allt känns så ofattbart sorgligt. Jag tycker det är en självklarhet att alla barn ska få avsluta sitt lidande i hemmet där dom känner sig trygga, med all rätt till medicinsk vård.



Kram fr en sjuksköterska

Jag arbetar själv inom palliativ omvårdnad och jag befarade att detta skulle hända i och med detta som hände. Bor i en liten kommun med kommunal hemsjukvård, dessvärre har vi en åldersgräns på 18 år. Är man under det får man inte dö hemma i sin egen säng. Som tur är har vi inte ställts inför det än, har inte behövt neka något litet barn från detta. Det vore hemskt att inte få ge den döende tillräcklig smärtlindring, ung som gammal. Avslutar med några ord från en mor som även hon mist sitt barn. Då hon väntade ett litet syskon till änglabarnet tänkte hon så, att kärleken till det nya barnet är till för bara det. En ny kärlek, som inte alls påverkade kärleken till barnet som dog. Fin tanke...Ta hand om er.

Kram

Hej. Jag har just läst lite i din blogg och tittat på sjukhuset(som ni var med i) och tittat på dina bilder på er fiina son.Men några tröstande ord vet jag inte om jag kan ge dig för jag stitter bara och gråter. Och ja..det gör så ont i mitt hjärta att livet kan vara SÅ orättvist mot ett litet barn..Jag har själv en liten flicka (av 3 barn) som är född den 20/9-07..

Men mitt iallt( mitt gråtande) så e jag jätte glad för att ni ska ha en lite bäbis..och om jag inte minns fel så var det väl en liten tjej.:=). Tänker på dig och din familj.

Många och STORA kramar från mig.

ps. kommer att föjla din blogg härdanefter....

Artikeln i Expressen var mycket bra tycker jag. En viktig sak som kom upp. Att barn lider för att någon KANSKE gjort fel.

Om man håller på att dö, så ska smärtan och ångesten lindras med alla medel.

Jag reagerade verkligen starkt i din bok också, med hur det gick till på slutet, att Victor var rädd och kämpade. Istället för att somna in lungt. Och de minnena ska ni nu leva med

Hoppas att er artikel kan väcka debatt om att det inte får gå till så här. SÅ att barn i fortsättningen kan få somna in lugnt.



Många, många kramar till er alla och Victor.

Jag har läst artikeln och lyssnat på radiointervjun, det lät jättebra Victor måste var jättestolt. Vilken styrka och vad ni kämpar. Jag är stolt över er. Kram.

Tyckte också att det lät bra! Du är stark som orkar Sofie, dessutom är du gravid vilket kan ta musten ur vem som helst.

Hej Sofie,



Tack för ditt svar, jag hittade en buss som går från stationen. Så det är lugnt. Jag har ju bara åkt bil innan när jag varit och hälsat på Victor. Så jag känner mig lite lost, men det ska nog gå.

Jag skriver här i bloggen när jag räknar med att komma dit, för någon av er måste hämta det jag lämnar ganska så snart. Annars blir den förstörd.



Sköt om dig!

Kramar Jessica

Har nu hört inslaget 2 ggr. i rad... Många tårar fälldes under tiden, att höra er och få höra er berätta gjorde allt så mycker verkligare (Även om jag läser din blogg varje dag såå...) Kan inte förstå att herr el. fru canser är så elak att han väljer att ta de fina små barnen, som ännu inte fått leka livet fullt ut. Stor kram

Marcus Birro skrev om er när artikeln kom i expressen!

Han och hans sambo Jonna har förlorat två barn sent i sin graviditet.

Han har också skrivit en jättebra bok som heter: Svarta vykort, som handlar om det.



Hans blogg finns på passagen.



Så ledsen blir jag när jag läste er artikel om att Viktor fick lida!



Stora kramar Tess W

Gråten i halsen, tårar i ögonen...

Lycka till med det nya barnet och ni är så fina människor som kämpar för barncancern och att alla barn som behöver det skall få spendera sin sista tid hemma.

Massa stora kramar till er.

Läs fina Marcus Birros blogg på passagen om finaste Victor.

Jag tycker det gick jättebra! Och med tanke på att ni var där och pratade om er son ni förlorade för ett halvår sen så va det verkligen helt otroligt bra gjort av er!

Det är så fint att ni fortsätter kämpa så för alla barn!



Många kramar

Lyssnade på er igår... Ni var ju superduktiga!!



Jag var i stallet och mockade, men redan när Lotta började prata om Victor fick jag en stor klump i halsen och tårarna kunde inte hållas tillbaka! Var tvungen att ta en liten paus hos min häst och gråta lite...



Det räcker med att höra hans namn eller se en bild av honom, jag klarar det bara inte! Mina känslor blir alldeles för starka och gråten kommer direkt.... Och jag fick ju aldrig privilegiet att ens träffa eran fina lilla kille, men ändå känner jag så stark för er och för Victor! Det är numera en självklarhet att försöka bidra och berätta för andra om barncancer och att en liten slant kan ge så mycket, det kan ge ett litet barn livet tillbaka!



Ni är så oerhört beundransvärda som orkar att kämpa, trots att det vackraste ni hade slets obarmhärtigt ur era händer!

Mina varmaste tankar går till er, Sofie och Peter!



Victor för alltid i mitt hjärta....

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?: