Bakvägen...
DATUM: 2009-09-21 TID: 23:42:21Victors födelse är en av de största bedrifter jag gjort, det kan nog alla mammor hålla med om som genomgått en förlossning.
Allt gick jätte bra, det gjorde inte speciellt ont, jag sprack inte och en liten välskapt pojke kom till världen.
Det fanns bara ett litet problem som jag fick bekanta mig med ungefär exakt då Victors huvud gled ner i födelsekanalen och började tryckas ut.
Mittemellan mina krystar, barnmorskans höga rop om att "trycka på" och Celine Dions höga stämma på radion så hörs ett mycket obehagligt "knak" någonstans innifrån mitt sköte.
Jag kände tydligt hur något gled isär eller lossnade bak vid rumpan.
"Hörde ni!" Skrek jag förtvivlat. "Nu gick svanskotan av!"
"Neeej då.. " lugnade barnmorskan mig. "Det gjorde den inte alls det.
Ett par minuters diskussion följde med hetsigt arga påtryckningar från min sida att jag minsan känt hur något "gick av" därbak och att exakt samma sak hände med min mamma när hon födde min äldsta syster.
Barnmorskan bara skrattade lite irriterat att jag inte skulle bry mig om det utan fokusera mig på att faktiskt krysta istället.
Och med nästa värk så hade jag glömt bort den obehagliga händelsen.
PÅ morgonen när jag vaknade på sjukhuset och skulle resa mig ur sängen för ett toalett besök så tog det tvärstopp.
"Aajjj!!!" väste jag och lade mig snabbt ner igen.
Det kändes som att en kniv borrat sig in i, "ursäkta uttrycket" , röven på mig och det ilade upp i hela ryggraden.
Helvete också, jag visste det! Svanskotan hade gått av...
Mycket riktigt så konstaterade en läkare att detta faktiskt kunde hända då ett stort tryck bildas på kotorna när bebisen är på väg ut.
Jaha... Det var en jätte rolig situation man hamnade i, nyförlöst och allt.
Jag kunde inte ens sitta med Victor i sängen för att amma utan var tvungen att ligga ner på sidan.
Äta fick jag göra stående, gå kunde jag knappt och att åka bil. Joo tack, det var en upplevelse. =)
I ca 6 månader så fick min bak spendera all sin sittande tid i en liten gummiring. Ni vet, en sån där badring som barn har, med kaniner och andra små gulliga djur på.
För ni skall inte tro att sjukhusen eller vårdcentralerna hade ordentliga saker att låna ut. Neej då, de hade slutat med dom ringarna.
Så jag fick helt enkelt nöja mig med en gammal genomskinlig, alldeles för liten badring som min syster haft när hon var liten, som dessutom var tvungen att blåsas upp efter varje gång som man suttit på den då den läckte.
Ja ja, för att komma till saken.
I morgon skall jag på en undersökning för att kolla om svanskotan har läkt helt nu eller om den fortfarande är av.
Jag berättade för min barnmorska att jag är jätte orolig för att den skall gå av igen, då det var ett helvete sist.
Det tar så jäkla lång tid innan den blir bra igen, och jag orkar inte med ett sådant problem den här gången.
Jag vill bara kunna njuta av mitt barn när det kommit ut, sittandes bekvämt i en fåtölj eller i soffan och snusa henne i nacken.
Tyvärr så finns det bara ett sätt att kunna undersöka min kota, nämligen via... REKTUM!!
Någons finger måste tydligen föras upp där bak och kläma runt för att konstantera att allt ser bra ut.
Jag har såån ångest över morgondagen, jag vill verkligen inte att de skall ta bakvägen. =( Usch!
Jag får försöka tänka på allt som Victor gick igenom utan att gnälla. Det här går inte ens att jämföra. Att man ens gnäller över små saker som det här.
Vad är en öm bak mot allt som dessa små fått utstå.? Nej, nu får jag skärpa mig!
Undersökningen måste bli av och är min röv det enda som måste offras så får det bli så.
Jag skriver mer i morgon och berättar hur det gick.
Godnatt!
Bästa Sofie!!
Du är helt underbar i ditt skrivande. Du får mig verkligen att gråta och att le.
Ja som du säger så är det väl bara att gilla läget och låta ngn vara därbak. Bara tanken att veta att allt är i sin ordning kommer nog att få dig att slappna av inför kommande förlossning.
Bästa Sofie! Du ska veta att jag önskar dig allt väl och hoppas du kan njuta av din graviditet. Att lille Victor ger dig kraft och ork.
Kram K
Har läst din blogg från början till nyaste inlägg, suttit uppe hela natten, vet juh att det är ett tag sen det hände, men för mig som inte varit med förrän ikväll har stortjutit.. forsat tårar hit och dit. Du skriver så bra att det känns som att jag var med er under allt, som att jag tittade genom dina ögon.wow.
Mitt hjärta är tungt för det ni fått gå igenom, han var en otroligt söt och fin liten gosse.
Och grattis till graviditeten(såhärlångtefter) vilken fin gåva i allt det upp och nedvända. Det kanske hjälper att vända tillbaka verkligheten ett snäpp. Många kramar Lilla
Lycka till med undersökningen, det låter inget vidare varken att svanskotan gick av eller att kontrollera att den läkt. En kompis till mig stukade svanskotan när hon födde sitt första barn och det var smärtsamt och besvärligt, förstår då vilket elände det måste vara när den går av!
Men som du skriver så är fick ju Victor och många andra små utstå så mycket värre saker, jag tycker det är väldigt nyttigt att ha i åtanke när jag ibland gnäller över struntsaker.
Kram
Usch det verkar inte vara något skönt, men det är väl som de andra säger att gilla läget.
Jag brukar ofta tänka på Victor när jag klagar på småsaker, och tänka att det är just bara småsaker.
Hoppas det går bra på undersökningen
Många kramar
Du skriver så härligt. :-) Jag håller tummarna för att undersökningen går bra. Jag har också problem med svanskotan efter mina förlossningar. Vet att jag borde gå och kolla, nu efter två år, men ja, jag kan säga att jag precis förstår din känsla...
Försök tänka på att det för läkaren som gör det, bara är ett jobb.
Kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Lycka till!
Förstår att det känns obehagligt att dom ska vara där och peta! Kramar!
Lycka till!!
Kram
Kan inte låta bli att skratta lite! Du är för rolig Sofie. Kan sätta mig in i ångesten över den rektala undersökningen. Känns ju så förbannat pinsamt att någon ska dit upp och gräva. Efter första barnet hade jag duktiga besvär med just den delen av kroppen med bla hemorojder och förstoppning. Sånt som ingen talar högt om hehe. Värsta fasan var nog just att behöva söka upp en läkare för skiten. Slapp undan den gången i alla fall. Hoppas att undersökningen går snabbt och att svanskotan läkt ihop bra. Kom att fundera på om risken kanske är större att den går av om man ligger ner? Kanske långsökt men det känns ju som att trycket kanske blir större då än om man står upp. Själv reder jag inte ut att befinna mig på rygg under mina förlossningar, får helt panik av trycket mot ryggen.
Jag var med om precis samma sak under min första förlossning och är jätteorolig för att det ska bli likadant igen.Men min barnmorska tar mig inte på allvar. Hoppas att undersökningen gick bra och att den läkt som den ska.
Du är underbar Sofie...kom på mej själv med att sitta å le å småskratta lite för mej själv!!
Du bjuder både på skratt och gråt!!
Undersökningen låter inge rolig men den kommer gå snabbt sen kommer du undra varför du nojade så mkt för..helt i onödan! ;)
Läkarna gör hundratals såna undersökningar.Otrevligt men nödvändigt.
Å sant vad dom små får genomgå..vi vuxna e oftare lite "klenare" än kidsen.. man vet helt enkelt för mkt å oroar sej.Skulle man tänka så enkelt som ett barn skulle mkt bli lättare å det gäller alla :)
tänker på dej idag!!! Lycka till
mååånga kramar
haha du e rolig du, som jag skrattar.
inga problem, fixar la du:)
lycka till bay...
fick reda på för några dagar sen att vi ska också ha en bäbbis till, ska bli kul!
har en som victor och en kommer nästa vår.
tänker på lille victor..
Ajaj de där lät ont, hoppas den läkt ihop ordentligt nu. Står inför en förlossning själv som dessutom gått över tiden och har igångsättningsdatum bokat, visste inte att svanskotan kunde gå av, nu har man något nytt att noja sig över med allt vad en förlossning innebär. Men de viktigaste är ändå att bebisen mår bra, om nu svanskotan skulle gå av så får den väl göra det..men hua...:P Lycka till så mycket med undersökningen och all styrka till er för det ni gått igenom. Kram
Usch ja, det är så fruktansvärt obehagligt med sådana undersökningar. Min svanskota gick inte av men däremot "halkade" den ur läge vid min tredje förlossning (två av mina barn har lyckats komma ut med huvudet i sidled vilket ju säger sig själv inte är den smidigaste vägen). Jag hade jättesvårt att sitta och gå lång tid efter förlossningen och har fortfarande (nu 13 månader sedan)besvär emellanåt. Vid efterkontrollen fick jag veta av min barnmorska att man tydligen manuellt flyttar tillbaka svanskotan, via rektum, om det inte ordnar upp sig själv. Bara tanken på att nån skulle in den vägen och "knäcka till" fick mig att rysa. Jag tycker förutom undersökningsvägen att svanskotan i sig är obehaglig att röra vid, det ilar liksom i hela mig bara jag tänker på det. Kanske hade jag behövt denna manipulering eftersom jag fortfarande har ont emellanåt, men eftersom det sakta men säkert blev bättre så avstod jag...
Otroligt att de inte kunde fixa en ordentlig sittring till dig! Jag jobbar själv som ssk på en kvinnoklinik och vi har absolut sådana till våra patienter. Fast kanske inte att låna ut till hemmet förstås. Men man förväntar sig ju sådana hjälpmedel från sin vårdcentral!
Hursomhelst, lycka till på undersökningen idag, jag hoppas att allt har läkt som det ska!
Fy bubblan !! :P
Inget trevlig något utav det. Men jag håller fingrar och tår på att svanskotan är 100% läkt nu !
Du verkar vara en helt underbar människa :). Man blir tårögd samtidigt som mungiporna lyfter. Lycka till med undersökning:)
Sitter här och både skrattar och ryser på samma gång. Aj, säger jag bara om svanskotan! Det måste gjort så jäkla ont! Hoppas den har läkt nu!
Läkarna som jobbar med såna där "rövundersökningar" ;) är vana, så det kommer gå så bra ska du se. Men jag förstår dig! Visa upp röven för främmande människor är typ det sista man vill göra...=)
Jag brukar tänka på Victor och på er när jag har totalkaos med barnen här hemma och jag håller på att bryta ihop av psykisk utmattning och stress. "Jag ska vara glad att jag iaf har dom..." och att ni, och även andra familjer som har mist ett barn, antagligen skulle göra vad som helst för att få uppleva det här som vi "vanliga" människor tycker är så jobbigt. Det gör att man numera uppskattar allting, speciellt små saker i vardagen man förr tog för givet, mycket mer.
Jag läste din bok igår. Du har verkligen delat med dig av ALLT! Du skriver så otroligt bra! Tårarna rann, och när jag läst klart och barnen vaknade satte jag dom i mitt knä och bara satt å kramade om dom... Tack. Tack för att du lärt mig uppskatta det jag har.
hahahah :) jo då när ja födde mitt andra barn, den 30 jan 2003 small det rejält inne på förlossningen o ja fick en fraktur i min svanskota, aj aj, säger ja ! fn att ja knappt kunde gå eller sitta på måånader, hur som helst, när ja skulle föda mitt tredje bern , emilia, den 30 augusti 2007 small det då IGEN i förlossningsrummet o min svanskota fick en fraktur i det gamla, s****atan va ont ja hade, o har fortfarande i perioder två år senare , men dom va värda det ! hihihihi
kram elisabeth
Hej..
Förstår din känsla, min svanskota fick sig oxå en smäll när jag fick min andra son.. Jag märkte att något hände under förlossningen men visste inte vad, har aldrig hört talas om detta.. Men när den fina lilla killen var ute o jag skulle upp o kissa, så sa det stopp.!
Så när jag kom hem så var det liggande amning o stående ätning, smärtan var olidlig.. Den går ju inte att beskriva med ord..
Nu e min minsting 3 månader o jag kan sitta o sånt men vissa positioner gör fortfarande väldigt ont.. Jag hoppas innerligt att du slipper genomgå detta nästa gång..
Ett stort lycka till i framtiden... Många kramar Irene
Fy så hemskt måtte det inte hända dig igen Sofie =(
Hej hej!
Måste bara säga att av allt jag läst på denna sida, om sorg, ilska, oövervinilg kärlek, ångest, hopp och alla andra känslor ni tvingas tampas med. så fick det här mig att skratta, t o m högt. Inte för att det får/ska hända igen!!! Utan för en stund fylldes jag med skratt en sån där varm glädje man kan får av skrivandets ironi. Lycka till i morgon.
