Till de som inte förstår...

        DATUM: 2009-09-06 TID: 14:04:56

Försöker verkligen att vara stark. Det gör jag...

Många ser oss le, skratta, bete oss normalt.  Eller det som anses vara normalt för två människor.
Jag lagar mat, städar, går ut med hundarna. Peter fixar och donar med huset och vi umgås med vänner och bekanta.
Jag skyr inte andra barn i samma ålder som Victor, utan sätter dom gärna i knät för att bara få hålla ett barn i min famn.
Det är nog många som ser min växande mage och  tänker att "nu har dom nog gått vidare".

Det är så många som inte förstår, för hur kan man någonsin förstå?
Myndigheterna är så många, och de kan bara inte lyssna. De har sina regler och  "mallar" om hur en människa "bör" bete sig i en kris situation.
Men det finns inga rätt och fel. Det här är JAG och mina känslor och så här känner jag.  

Till ni som inte förstår...
Det här vill jag säga till er...



Ingen ser oss när vi tysta gråter var dag,
ingen ser skillnaden på den person som brukade vara jag.

Ingen hör våra sorgsna samtal med Victor när vi ensamma sitter på hans rum.
Vi vill inte visa, man vill inte känna sig dum.

Ingen kan känna den starka svidande smärtan,  
eller den djupa, iskalla tomheten som tagit över våra hjärtan.

Ingen ser när ögonen tåras, varje gång man blickar ett barn så sött
Ingen vet alla tankar som bränner, och hur många gånger man önskar att det var vi som hade fått dött.

Ingen känner lika som vi gör, ingen beter sig på samma sätt.
Ingen bör säga hur vi skall vara, det finns inget rätt sätt!

Allt vi vill är att alla skall förstå, att tiden måste få passera, försvinna och gå.
Att även om vi skrattar och ler, så är bedrövelse och saknad allt vi ser.

Jag vet! Det kommer att ta tid, men det här är faktiskt VÅRA liv
Vi måste ta små steg i taget, inte några jätte kliv.

Det här är vår mardröm
Inte hennes, deras eller hans!
Era barn lever, de finns någonstans!

Det här är vårat helvete som vi skall bo i nu
Var glad att du slipper... Att jag inte är du....





 






Kommentarer
Postat av: Tessan

Jag gick precis in i bloggen och såg det här senaste inlägget.



Sofie (och Peter),

Jag känner så med er men som du skriver, det går inte förstå hur ni känner, det går bara försöka. För hur kan man sätta sig in i er situation om man aldrig varit där. Det är skit att det finns fyrkantiga mallar som bestämmer hur man ska vara. För vem kan veta hur man beter sig i en krissituation, vem har rätt att bestämma! Sorg går inte att styra över. Att förlora sitt barn, det är något som kommer påverka en resten av livet. Det kommer alltid saknas något oavsett hur många år som går. Ni kommer aldrig bli samma människor som ni var förut, även om det verkar så utåt. För livet utåt måste gå vidare. Man måste äta, städa, träffa folk, slutligen börja jobba osv. Men insidan måste få gå vidare i sin takt. Glöden i ögonen slocknar - kanske för alltid, vem vet. Säkert kliv framåt vissa dagar men lika många kliv bakåt andra dagar. Ingen kan veta, ingen kan bestämma. Låt tiden gå, försök strunta i de som inte förstår. Problemet när det gäller myndigheter är ju att man är beroende av dem...



Det känns som jag mest svamlar. Hoppas ni känner att vi är många som förstår att ni lever i er värsta mardröm, trots leenden utåt.



Kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-09-06 @ 14:20:24
URL: http://tessanova.blogg.se/
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Bästa Sofie & Peter.



Precis som Tessan skriver, och det var absolut inte svammel, så kan vi inte förstå hur ni känner utan bara försöka att förstå. Vi som aldrig varit med om något så hemskt och ofattbart som att förlora det käraste man har. Det kommer alltid att saknas en person i er familj och den saknaden kan inte tiden lindra. På något underligt sätt går livet vidare och vissa dagar kommer saknaden att vara större än andra dagar. Att ni nu väntar ett syskon till Victor betyder inte att ni glömt eller att det barnet ska ersätta Victor utan det är hans gåva till Er, så tror jag det är.



Som du så sant skriver "det finns inga rätt och fel" utan ni måste göra det som är bra för er!



STYRKEKRAMAR & STOR BEUNDRAN TILL ER!

2009-09-06 @ 14:33:30
Postat av: Johanna

Vad vackert skrivet! du skriver verkligen jättebra och vi är många som tänker på er!

2009-09-06 @ 14:55:21
Postat av: Caroline

Till alla de som inte förstår är den brutala sanningen att livet måste gå vidare. Sorgen har förmodligen olika stadier som man måste ta sig genom och ingen människa kan väl förväntas gråta och gräva ner sig dygnet runt i all evighet. För den sakens skull har man väl inte slutat sörja, det gör man väl aldrig egentligen. Det kommer ju alltid finnas stunder då det gör mer ont än vid andra. Vi människor har alldeles för lätt att döma varandra, istället för att försöka sätta sig in i hur det är för de som blir dömda. Jag tycker ni ska hålla huvudet högt och känna er stolta över er fina son och över hur tappert ni kämpar för att orka leva vidare i sorgen.

2009-09-06 @ 15:32:07
URL: http://lambisoft.blogspot.com
Postat av: My

Jag har följt din blogg ett bra tag och läser varje dag. Nu vill jag bara säga att du har helt rätt i det du skriver. Ingen kan förstå era känslor, eller säga att ni beter er "rätt eller fel". Alla människor är olika och det ska respekteras av omgivningen. Bara ni vet hur ni ska göra för att ta er igenom dagarna och sorgen, och ni ska fortsätta göra det på ert sätt. Jag vill avsluta med att säga att ni är två av de starkaste människorna jag vet, och jag beundrar verkligen er för er styrka.



Ta hand om varandra, och lycka till med allt!

2009-09-06 @ 15:32:58
URL: http://yssan.blogg.se/
Postat av: annna

jag följer din blogg och läser flera gånger per dag.

Svårt att veta vad jag ska skriva så jag lämnar bara en mening här till dig:

Ni är beundransvärda och jag kommer aldrig förstå vad ni har/ går igenom. det ni är är förebilder och starka och fruktansvärt kärleksfulla föräldrar till era barn.

En enormt stor eloge till peter och sofie!!!!

kram och lycka till.

2009-09-06 @ 15:42:23
Postat av: M.

Jag tror verkligen att du försöker vara stark Sofie,det märks verkligen i dina inlägg, men kom ihåg: Du behöver inte alltid vara det. och du kommer inte alltid att vara det. Du har RÄTT att bli förbannad för att det är ditt barn som försvunnit, rätt att gråta alla tårar i världen och det är din rätt att skratta när du känner för det. Ingen bestämmer utom du. Jag vet att det känns så, att man blir "tillsagd" av myndigheter hur man ska bete sig, hur man ska må, hur man ska vara. Gärna ska man sopa allt under mattan, börja jobba, och för gud skull vara normal!Livet går ju vidare, men den personen man var är kvar med den som försvann.. Det tar tid att lära känna det här nya jaget, en trasigare modell av den man var.. Och hur förklarar man för en korkad kostymnisse på nått kontor att ens själ gått sönder? De får ju gå hem till de sina efter jobbet... Jag är övertygad om att du är så pass stark att du klarar av den här jävla kampen, den här mardrömmen och kommer ut levande på andra sidan. Annorlunda, med ett djupt sår i själen, men du kommer hitta tillbaka till det där fullständiga, ärliga skrattet som hos dem som är lyckliga. Snart är blir du mamma ännu en gång och jag tror att din dotter kommer att hjälpa dig hitta vägen ut.



En liten tanke på vägen: Den starkaste är inte den som aldrig faller, utan den som finner styrkan att resa sig igen.



Stora styrkekramar på en av de dåliga dagarna.

2009-09-06 @ 15:42:29
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Går in och läser igen och måste bara skriva att du - "M" - får till det så bra. Håller med dig helt & hållet!

2009-09-06 @ 15:49:01
Postat av: Eve

Så starka ord!

Jag gråter en skvätt varje gång jag kikar in här och läser dina inlägg. Jag tänker på er!

2009-09-06 @ 15:53:48
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Du har så rätt Sofie..Å det finns inget rätt eller fel i en sorg,ingen karta,tidsplan,facit eller en kompass..En sådan sorg kan inte jämföras med något.

Ingen kan förstå.. vi kan bara ana..försöka förstå det ofattbara som ni lever med varje dag.

Ni kommer aldrig bli samma människor som innan..men en dag hittar man sitt sätt att leva på!!en dag kommer den branta uppförsbacken börja plana ut,inte för att sorgen å smärtan blir mindre utan för att man lärt sej hantera den på ett annat sätt.

Man kan aldrig kliva ur en sorg hur mkt man än önskar.

Du har säkert hört uttrycket förr.. "ett steg fram och 2 steg bak" så har man tillslut iaf kommit en liten liten bit.. det är så man måste få leva..så det måste få vara.!!



Önskar så att man hade något styrkande å säga dej just nu..

Men vi är många många människor här ute Sofie som följer er å kommer fortsätta med det,som kommer finnas hela er resa.Å som varje dag varje stund beundrars över er styrka och ert mod å innerligt önskar att saker hade varit annorlunda!



sänder så många styrkekramar jag bara kan.

Jag tror på er!!



// marie

2009-09-06 @ 15:57:45
Postat av: Anonym

Bär man på den sorg ni gör så måste ni få sörja och sakna precis hur ni vill och bemötas med respekt över att ni överhuvudtaget orkar stå på benen. Respekt över att ni orkar göra vardagliga saker, respekt över att ni tillåter livet ha sin "normala" agenda och låter ett nytt liv komma till världen. Den som tror att man någonsin skulle kunna gå vidare när man mist det som gör livet värt att leva saknar hjärta.



Tänker på er.



Styrkekramar / Yvonne

2009-09-06 @ 16:10:52
Postat av: Yvonne i Handen

Glömde namnet i kommentaren. Här kom den.



/ Yvonne

2009-09-06 @ 16:14:02
Postat av: Yvonne i Handen

"M" - fantastiska ord!



/ Yvonne

2009-09-06 @ 16:29:26
Postat av: Anette

Hej!!!

Håller om er båda hårt och länge!!!

Kram Kram

2009-09-06 @ 17:00:47
URL: http://edinge.blogspot.com
Postat av: Anna

Kan inte göra annat än att hålla med er andra..



Kramar

2009-09-06 @ 17:03:57
Postat av: Anna

Man måste få känna det man känner, det ska ingen få ta ifrån en..

2009-09-06 @ 17:14:06
Postat av: Jojo

verkligen fint skrivet!!! Känner er ju inte men skickar iaf en stor kram!

2009-09-06 @ 17:16:18
URL: http://jojo75.bloggsida.se/
Postat av: Kristin

Den tanke som alltid slår mig när jag läser om Victor och eran kamp är "var hittar man styrkan att fortsätta" och nu förstår jag att man gör inte det, för man måste hitta ett helt nytt liv, ett liv där man aldrig kommer att få vara hel igen. Sorg är en konstig sak, det är nästan så man inte får vara lycklig, inte ens för en sekund innan man blir påmind om sorgen och den maktlöshet man har över sitt liv.

Victor är en del av min och min familjs vardag och när min dotter ser Victor åka motorcykel skrattar hon jämt så gött åt honom, det gör mig så tårögd jämt för jag inser att han faktiskt inte här ibland. Känner jag den sorgen inför en kille jag aldrig träffat kan jag aldrig förstå den smärta ni går igenom.



2009-09-06 @ 17:16:55
Postat av: Do

vackert skrivet! :'D jag kan inte säga att jag förstår men samtidigt förstår jag ändå hur ont det måste göra... (; ta vara på er!

2009-09-06 @ 17:37:04
URL: http://www.dobloggar.blogspot.com
Postat av: Helena

Förstår att det är svårt. Har själv svårt att i vardagen sortera bort människor som tar energi ifrån en på olika sätt. Vi får trösta oss med att de kan säkert inte bättre än så. De har inte möjligheten att känna och förstå som många andra kan. I det långa loppet är det de som kommer må allra sämst för det gör man om man inte klarar av att förstå och känna dessa viktiga tankar och känslor som livet handlar om, sorg, förståelse, omsorg mm så lever man bara på halvfart.

Försök så gott du kan att fokusera på alla oss andra istället. Vi som faktiskt förstår. Vi sörjer med er, vi är lyckliga med er och vi finns här, nära eller långt borta spelar ingen roll. Vi bryr oss och vi är många!

Ni är toppen. Kämpa på.

Kramar i tusen- Helena

2009-09-06 @ 17:41:36
Postat av: Kristina

Kan absolut inte förstå eran situation men som mamma kan jag känna paniken växa i mig bara jag tänker på det ofattbara - att förlora en del av mig själv. Den delen som jag älskar mer än allt annat.

Läser din blogg och förundras över att du delar med dig av dina känslor och erat liv.



Tror din blogg fått mig att förstå mer och mer hur skört livet är för oss alla.



Jag kan bara fortsätta skicka styrkekramar och hoppas du och Peter och alla i er familj fortsätter kämpa.



Kram K

2009-09-06 @ 18:35:49
Postat av: Jenny i Skåne (mamma till tre)

Jag vill också instämma med det "M" skriver ovan. En mycket rak beskrivning på hur livet får fortsätta för er. Och ja, det låter kanske egoistiskt, men jag är oerhört tacksam över att jag inte behöver gå i era skor. Du får mig att förstå hur lyckligt lottad jag är. Detta är er högst personliga kamp och jag är glad att jag får följa den, precis som den är, här i bloggen.



Kramar.

2009-09-06 @ 19:20:47
Postat av: Christer morfar till Victor

Vi har idag kört "barncancermilen", ett årligen återkommande evenemang som samlar in pengar till barncancerfonden.

Det arrangeras över hela Sverige och gåt ut på att den som har en motorcykel, sätter in 150 kr på barncancerfonden och träffas på bestämd plats och åker en runda till minne för dom barn som är sjuka eller som inte finns längre.

Vår färd gick idag från Stockholms centrum, ut på små vägar till Bogesunds slott och vandrarhem där vi avnjöt en fika i ett underbart väder.

Vår grupp bestod av 8 mc och 10 personer. Inte så många kanske men alla bäckar små. Vi avslutade ute i Vaxholm där sen alla åkte åt varsitt håll. Nästa år vid samma tid gör vi en ny tur för våra kära barn.....

http://www.barncancermilen.se/



Kram

2009-09-06 @ 19:28:40
URL: http://mckillen.se
Postat av: Cecilia

Jag förstår verkligen att jag inte förstår. Läser din blogg varje dag sedan jag hittade hit och vill tacka för att du/ni delar med er av er historia och ert helvete. Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag har ett barn som är friskt, och sedan jag började läsa denna blog uppskattar jag det på en ännu djupare nivå- Så tack.

Jag undrar flera gånger om dagen hur ni hittar styrkan att fortsätta leva. Jag vet att man måste men jag kan inte förstå det. Stor kram från mig.

2009-09-06 @ 19:53:24
Postat av: Annika

Jag kan bara instämma i det M skriver.

Och Sofie, du behöver aldrig ursäkta skratt eller glädje du stundtals upplever. Hur sjutton skulle du annars orka genom varje dag. Kropp och själ är väl konstruerade så att vi trots enorm förlust och djupaste förtvivlan ändå hittar små, små glädjeämnen i livet. Det finns människor som verkligen sopar undan saker och sedan inte förstår varför andra bara inte orkar "gå vidare" i samma raska takt. Eller tänker att Gud va skönt nu verkar hon normal igen. Bara för att man kanske inte pratar om saken så mycket längre.

De får man bara strunta i. Det finns andra som förstå. Myndigheter är ju värre förstås. Förstår av din dikt att du möter svårigheter där. Kan bara önska lycka till och att ni på något sätt hittar ett sätt att hantera dem också.

Många kramar från mig

2009-09-06 @ 20:05:05
Postat av: Malin

Jag kan bara hålla med vad alla ovan skriver...Det finns inga rätt eller fel i sorg. Och precis som du skriver Sofie så kan bara ni veta hur det känns och vi andra kan bara föreställa oss.

Jag tänker på er och Victor varje dag och är inne och läser på din blogg varje dag. Och det jag känner är sån otrolig vanmakt,frustration och sorg över att eran verklighet ser ut som den gör.



Jag tycker att det är fantastiskt hur ni fortsätter med erat liv och kämpar er framåt,för Victor och hans kommande lillasyster. Att ni försöker orka så gott det går är en prestation bara det...



Eran lilla Victor kommer alltid att finnas i mitt hjärta!



Kramar

2009-09-06 @ 20:41:06
URL: http://idaoliver.blogg.se/
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Kikar in en sista gång ikväll,skriver igen å läser alla kloka ord från många.

Önskar er en god natts sömn..eller så bra sömn som ni bara kan få å sänder massor med styrkekramar!!!

Ni är fantastiska

2009-09-06 @ 21:05:55
Postat av: Anna

Hej,



För det första vill jag bara tala om för dig och Viktors pappa att jag beundrar er. Jag blir ledsen i hjärtat bara jag tänker på vad ni har gått igenom och jag kan knappt föreställa mig hur smärtsamt det har varit/är.



Jag ska snart sätta igång med ett skolprojekt där jag valt att ha en vernissage till förmån för Barncancerfonden. Mitt projekt är lite komplicerat att förklara, men jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig för att få ta del av era erfarenheter kring barncancer och sjukdomstiden. Jag förstår om det är jobbigt och du behöver absolut inte kontakta mig om det tar emot, men jag skulle uppskatta det väldigt mycket. Har bifogat min mailadress.



/Anna

2009-09-06 @ 21:12:43
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Kikar också in en sista gång för idag och läser några av de senaste kommentarerna. Det Malin här ovan skriver stämmer exakt med hur jag känner. Läser bloggen dagligen, tänker på Er och Victor varje dag och är så ledsen för att hans och Er kamp slutade som den gjorde.



All min beundran till Er som orkar kämpa på!

2009-09-06 @ 21:17:37
Postat av: Elvira

Jag beundrar er. Ha inte bråttom låt det ta tid att sörja...det ända jag kan göra är att försöka förstå. Kämpa på för varandra och Victor. Många bamse kramar.

2009-09-06 @ 21:23:47
Postat av: Iréne

Jag vet inte om det är någon som förebrår er även om ni skrattar en stund !? Nej, jag tror inte det. NÄRHETEN av helvetet som ni går igenom nu. Ni MÅSTE få "släppa" tanken någon minut, kunna slappna av en kort stund utan att få dåligt samvete. Annars kommer ni inte orka. Bry er inte vad omgivningen tänker, det är ni som bär på allt det hemska. Önskar jag kunde skriva ett inlägg någonstans där omgivningen läser vad jag tycker så dom får en tankeställare. Det kanske kommer !? Ni är otroligt starka (utått sett i alla fall). Skit i vad andra tänker!!! Jag tror inte det är någon som pratar skit om er i alla fall. Ha inte dåligt samvete !!!

2009-09-06 @ 21:40:14
Postat av: Tessan

Jag är också inne och läser en sista gång innan sovdags. Din dikt säger så mycket och väcker så många tankar...



Fina ni, Sofie och Peter, vad jag önskar att ni slapp gå igenom detta! Jag vill att er lilla Victor ska leva!!!



Massor med kramar,

Tessan, mamma till Ida och Tim

2009-09-06 @ 21:59:25
URL: http://tessanova.blogg.se/
Postat av: Amanda

håller med ovanstående, det är endast ni själva som bestämmer hur ni får sörja. ingen annan kan ta ifrån er det som ni känner. aldrig någonsin. mina läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se och det är så sant. Kramar!

2009-09-06 @ 22:24:03
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: Jessica/mamma till 2

Jag håller med som Tessan och alla andra ovan skriver.

Det finns inget rätt eller fel i sorg, det ni går igenom är det värsta och tragiska som kan hända en. Själen och hjärtat kommer aldrig bli hel igen och Victor kommer alltid att saknas av er så länge ni lever.

Jag kan inte förstå, men när jag tänker tanken på vad ni går igenom så blir jag rädd och jätteledsen.

Jag och många till lider så med er, önskar att allt var annorlunda.

Varje dag så tänker jag på er och söta lilla Victor.

Ta hand om varandra.

Massor av kramar

Jessica, Filippa och Kevin

2009-09-06 @ 22:46:14
Postat av: :/

Du har verkligen så rätt med det du säger,dessa "mallar" som de går efter betyder väll inte att alla mår lika dant?! överallt annars i dagens samhälle är det ju i stort sätt individ anpassat,varför skulle detta vara ett undantag? ni gör ju erat bästa med att ta dagen som den kommer och göra saker för att inte sitta och tänka på det sorgliga som inträffat, är inte det det som är bäst? minnena bär man alltid med sig och tur är ju det,men utsidan innebär väll inte att den också präglar insidan, känns som om de verkligen gör bara det som är lättast för dem. Men var stark, ni kommer klara detta galant, du är helt klart värd att bli årets mama 2009! stor kram och lycka till!

2009-09-06 @ 22:51:03
Postat av: N

Jag önskar att man kunde ta ifrån er och alla de andra som befinner sig i samma dal av smärta. INGEN borde behöva gå igenom det här. Men man måste väl försöka att på något rått sätt, tro att det finns en mening med all detta. Hur skulle man annars klara av livets alla hemskheter? Tänk så många barn Victor kommer att kunna rädd med sina insamlade pengar? En droppes tröst jag vet...

Dina rader du skriver är bland det starkaste jag läst, du har förmågan att kunna fömedla. Mina tårar rinner och det bränner i mitt hjärta för er. Jag vill åter igen önska er all lycka.

2009-09-06 @ 23:23:44
Postat av: Jenny - tvåbarnsmor

Det är bra att du skriver det här, Sofie. För om man inte har varit med om en sån här hemsk sak själv så kan man aldrig förstå... Men efter att ha läst det här så förstår man iaf hur ni känner. Man behöver inte alltid vara stark! Man FÅR sörja och man SKA sörja. Gör man inte det kan man aldrig gå vidare. Allting måste få ta tid. Det sägs ju att "tiden läker alla sår". Men hur lång tid det tar kan man aldrig veta... Det finns inga regler för sånt. Men tids nog kommer även era blödande, smärtande sår att läka och endast ärren finnas kvar... Ärren... minnena... Minnena av er fina prins. Dom kommer ni alltid ha kvar och bära med er. Men lev i nuet och tänk inte att ni "måste gå vidare nu". Allting kommer när det kommer... Ert liv fortsätter, men tar nu en annan väg än det var tänkt från början. En väg som ni helst inte vill gå, men som ni på nåt sätt ändå kommer att ta er fram på.

Det är så svårt att formulera sig, men hoppas du förstår vad jag försöker få fram. Jag är tyvärr inte begåvad med samma förmåga att förmedla som du...;) För du skriver verkligen så naket, djupt, starkt och berörande så det är helt otroligt. Det är så att man känner din smärta och din sorg när du skriver. Ja, du skriver verkligen rakt in i hjärtat.



Många kramar till er!

2009-09-07 @ 01:49:06
Postat av: mamma till oliver

ja kan bara hålla med ovan inlägg,ingen kan förstå eran smärta ni går igenom man kan bara försöka förstå.. eran sorg kommer ta tid och det ska den göra annars vore det inte mänskligt.. något så stort som ett barn att förlora går inte ens att få in i ens huvud hur det skulle vara,jag själv skulle nog inte överleva..

dina ord går rakt in i hjärtat och sitter ofta och länge och tänker och tar till mig av det. du inspirerar mig att va en bra mamma och ta vara på dom nära jag har.

ni finns i mina tankar jämt..

stora kramar

2009-09-07 @ 09:09:21
Postat av: Caroline L

Jag blir så ledsen när jag läser att ni måste passa in i en mall för hur det ska vara. Dessa människor har ingen aning om vad ni tvingas leva med, ska ni då behöva tidsbestämma er sorg, en sorg ni aldrig kommer ifrån. Det Jenny -tvåbarnsmor skriver är så bra skrivet, stämmer precis.



många styrkekramar till er

2009-09-07 @ 09:54:17
Postat av: Kajsa - 2 barns mamma

Kära Sofie & Peter!



Ingen kan någonsin förstå hur ni känner, ingen kan någonsin känna den smärta som ni känner.

Även personer som varit med om samma hemska sak som ni, kan inte förstå era känslor och ert sätt att hantera verkligheten, vi är alla olika människor, med olika känslor och tankar.

det sista ni ska behöva tänka på är hur människor ser på er.

Och jag hoppas verkligen inte att NÅGOn tänker att "ni gått vidare" hur kan man gå vidare efter något så hemsk?

Nä, ni är starka (som jag o så många andra skriver) men ni har ännu mer rätt till att vara sårbara, ledsna, arga...

Ni måste få sörja, och ingen ska kunna sätta en mall på hur länge ni får lov att sörja. det är er lilla prins som inte finns längre, det är era hjärtan som gått i tusen bitar. Alltså borde villkoren ligga hos er, och inte hos någon myndighet!



Ps. jag skulle jättegärna vilja lägga en sak vid Victors plats, men jag bor i malmö och har inte direkt vägen förbi prinsens plats, och undra därför bara om man kanske had ekunnat skicka något till er som ni kan lägga hos honom? maila mig gärna på [email protected] om detta hade varit möjligt!



Många kramar från malmö

2009-09-07 @ 10:05:48
URL: http://kaaisaaa.blogg.se/public
Postat av: En medmänniska

Christer, va Fint gjort av er!



Har läst igenom alla kommentarer efter ditt gripande inlägg Sofie. Vad kan jag själv säga..finner aldrig dom rätta orden, det jag har inombords är rörigt men jag känner Sååååå för er Sofie och Peter och för Victor!

Till de som inte förstår har jag absolut inte någon som helst förståelse för. Som M skriver " De får ju gå hem till sina efter jobbet.." eller som du själv skriver Sofie de som ser din mage och tänker nu har dom nog gått vidare..De kan INTE ha något vett i huvudet eller ett hjärta =(

Jag finns här varje dag som alla andra återkommande läsare och försöker stötta på mitt lilla vis. Även om jag aldrig kan uttrycka mig lika bra som andra så finns det inom mig. Satt o kollade på Ensam mamma söker igår kväll och där var en kille som hade med sig en liten motorcykel precis en som Victor fick och körde..och "mamman" blåste även såpbubblor ..tänkte direkt på eran Prins. Och när jag stor i det otroliga publikhavet innan Madonnas konsert skulle börja kom det plötsligt såpbubblor genom luften en bit bort. Åå Victor tänkte jag då..Älskade Victor!



Styrkekramar från mig

Malin



2009-09-07 @ 10:38:46
Postat av: mia ström

det var bland det vackraste jag läst o så klockrent det satt, det är verkligen barta ni som kan veta hur ni känner det och hur ni har det.

kram ifrån mej!!

2009-09-07 @ 10:59:29
Postat av: Emma

men herregud vem är det som inte förstår att det är ett helvete ni måste gå igenom pga det som har hänt? vad är det för kalla människor?

2009-09-07 @ 19:56:40
URL: http://aliceochwilma.blogg.se/
Postat av: Anki

Det går självklart inte att sätta sig in i er situation, det enda man kan göra är att försöka förstå. Jag håller helt och hållet med Tessan.



Kram

2009-09-07 @ 22:24:30
Postat av: Malin

Som vissa andra har sagt,så är det omöjligt för oss andra att "veta och känna" hur ni känner osv.. De är omöjligt att känna eran smärta och sorg.

Jag har dock vääldigt lätt att sätta mig in i andras situationer och DÅ kan jag säga att jag "förstår" erat helvete som ni går igenom..

Och som vissa har sagt redan,denna smärta och sorg kommer ni att leva med resten av erat liv. Det är sorgligt,det är det verkligen.

Ni får minnas dom ljusa och lyckliga stunderna med Victor,han kommer alltid att finnas precis bredvid er :)



Många stora kramar från mig <3

2009-09-08 @ 00:39:10
URL: http://loveandhate.bloggagratis.se/
Postat av: JEnny

jag kommenterar inte nåt om inlägget nu. Men när jag läser så kan jag inte sluta gråta!! människor.. kan vara så kalla. allt som ni varit med om. o ända klarar ni att stå där på benen. det är otroligt. Jag vill bara gå o väcka min melvin nu o krama om han.. jag är ledsen med er

2009-09-17 @ 21:50:39
URL: http://www.nynnyn.bloggplatsen.se
Postat av: Mia

Man går inte "vidare", man lär sig leva med sorgen, tomheten, vanmakten och ångesten

Folk har så mycket förutfattade meningar, kan inte sätta sig in i en situation man inte själv upplevt

Styrkekram! <3

2009-09-19 @ 10:13:21
URL: http://knyttetsresa.blogspot.com
Postat av: therese

vad du skriver vackert....tänker på er.

2009-09-23 @ 18:28:50
URL: http://livetsom3barnsmamma.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback