För 730 dagar sedan...
DATUM: 2010-08-16 TID: 00:35:05Idag är det exakt två år, på dagen sedan vi åkte in akut med Victor till Akademiska.
Jag minns det som igår... Alla känslor, paniken, rädslan och den slutgiltiga domen. Vårt barn, mitt enda, hade drabbats av cancer.
Två är har gått... Två långa år men som suddats ut till en obegriplig suddig massa, utan varken perspektiv om dagar, timmar eller månader.
Hur kunde detta hända oss? Varför?
Inte Victor!! ... Hur? Varför???
I 730 dagar, så har jag ställt dessa frågor, gång på gång, varje dag, upprepande, letandes efter ett svar som aldrig kommer att ges.
Låt ljusen än en gång brinna lite extra starkt för den starkaste stjärnan i natt, och låt de brinnande lågorna påminna oss om det som hänt, och om de som vi förlorat.
Önskar att du hade fått uppleva en till sommar min älskade... Saknar dig så....
gud är det verkligen så länge sen. oja va fort tiden går tänker på er hela tiden. och vilket fint kort verkligen ett sommarkort på lilla killen:D
Ljusen här ska brinna med en varm låga och mina tankar går till er.
<3<3<3
Finaste Victor. Ikväll tänder vi ljus för alla som har kämpat & för de som fortfarande kämpar mot den hemska sjukdomen.
Kramar
Vilken fin bild på lille Victor. Det blev inget ljus igår kväll men det får bli en annan kväll.
Han finns i mina tankar dagligen. Och man frågar sig självklart VARFÖR? Ingen borde behöva drabbas av denna fruktansvärda sjukdom allra minst barn.
Kram
Fy vad jag lider med er! :( Ni måste gå igenom något fruktansvärt, kan bara föreställa mig hur det känns!!
Kämpa på! Er lilla prins vakar över er där uppifrån och finns fortfarande med er!
Styrkekram!
Tänder ljus för Victor ikväll, och för alla de andra små som drabbats av den avskyvärda sjukdomen...!
Stor kram!
Mitt ljus brinner för Victor här inne på kontoret - på min första dag på jobbet efter semestern. Tänker på er, kramar Åsa
Sänder massor med kramar till er! Vilken styrka ni har!
Maritha
Det gör så ont i mig... Varför ska ett litet oskyldigt barn behöva lämna denna jord... Som du säger, Varför? Man frågar sig själv det varje dag..
Jag ställer samma fråga varje dag,precis som du gör Sofie.Varför,varför??Tänder varje kväll ett ljus med en vacker ängel på vid Simons foto,och säger högt att ljuset brinner för dej och alla andra änglabarn!!!Vi som förlorat barn till detta djävla cancermonster kämpar för att klara våra dagar.Ibland går det bra,vissa dagar är ett kaos.Denna vidriga saknad går inte att beskriva.Men vi som har den vet.Kram Kia(Simons mamma)
Lilla fina Victor, ja varför? Tänker på er och självklart ska det tändas ljus för Victor och alla andra drabbade små kämpar ikväll.
söta underbar lilla pojken
Tänder ett ljus för lilla Victor idag.... Har följt din blogg dagligen, sett er på tv och nu när vi var och hälsade på mina släktingar i Enköping och tog en tripp till Stockholm så bestämde vi oss för o se om vi kunde hitta Victor när vi ändå va så nära, kom inte alls ihåg vad kyrkan hette men efter lite letande så hittade vi rätt. Kändes så overkligt och stå vid graven som man så många gånger sett på bild.
Hade tyvärr ingen blomma med oss, men barnen blåste såpbubblor till Victor...
Kramar Ankan mamma till 3
Det vet man aldrig varför det ska drabba den som man älskar mest och så försvinner dom..
Det är så många frågor man vill ställa men man får aldrig riktigt något bra svar till varför :(
Ja, varför????
Victor och ni finns i mina tankar varje dag...
Kram
Tänker på er. Ljusen brinner ikväll för en ljuvlig liten kille och för alla andra som drabbats av det ofattbara.
Kram / Yvonne
Tänker på er <3
Självklart tände jag lyktan under äppelträdet ikväll för den finaste lille ängel jag vet!
Victor för alltid i mitt hjärta.....
Tänker extra mycket på er idag!!!
Man ser verkligen likheterna mellan Victor och Vilma. Sååå söta!
Hoppas visningarna gick bra igår!
Många kramar
ögonen tåras som vanligt när du skriver om Victor, hur kan sånt här få hända??? Det kommer jag aldrig att förstå... man ska ju försöka se meningen med saker och ting, men det finns ingen i detta fall.. Kramar om er!!
Vet inte hur jag hamnade på din blogg.....
Men jag blev sittandes....länge.....kunde inte sluta läsa om det fruktansvärda ni gått igenom.
Det är så fint skrivet.
Kan aldrig förstå, men känner med er.
/Susanne
Jag sitter här och gråter igen... Du är otroligt stark som orkar leva vidare, all heder! Man ska inte behöva förlora sitt barn. Världen är orättvis! Jag blir helt förstörd av blotta tanken på att förlora min son. Det får bara aldrig hända! Jag skulle inte orka.
Kramar från en trogen läsare och medmänniska!
Detta hemska ofattbara som INTE får hända, hände er. All min kärlek till er lite extra denna dag.
Styrkekramar
kom över din blogg och flera timmar senare sitter jag här med tårarna i ögonen och är så berörd av vad du har skrivit.
du är så stark!!!!
vilma är söt som socker & lik sin store bror.
kramar millan
Råkade zappa mig fram till ett avsnitt av sjukhuset i vevkan som gick, där er familj är med. Genast fick jag en klump i halsen och satt som klistrad. Hemskt att liv försvinner i en så förfärlig sjukdom. Mina tankar går till er!
Styrkekramar
♥ Victor, älskade lilla barn och alla andra små änglar och drabbade barn ♥
Tänder ljus för er varje kväll.
Tänker på er Sofie och Peter som alltid.
Kramar Malin
Ja årdagarna blir man extra påminda om ens barn som dött en alltför tidig död.
Varför kommer alltid att vara med och svaret får man ju vänta på
var rädda om er
kramar från änglamamman Susanne
Den där frågan VARFÖR e den jobbigaste frågan...den frågan som aldrig kan ge en något svar. =(
Kramar om er.. Victor gör en påmind om det man har..det där vardagliga,det underbara livet med sina barn.. som helt plötsligt kan vändas å bli till en mardröm.
Det är en så fin bild på Victor... Vilma blir bara mer å mer lik sin bror =)))
Kram
