Lite smått och gott
DATUM: 2010-08-05 TID: 23:16:11Då var man hemma från semestern uppe i norr.
Vädret har varit kanon i Krägga hittils, och jag hoppas att det håller i sig. Men vi är i princip bara hemma för att vända, och i morgon far vi till Dalarna för att hälsa på Melwin med familj, den lilla pojken som vi delade avdelning med på sjukhuset.
Det skall bli så trevligt att ses och snacka ihop oss om vad som hänt sen sist osv... =)
Vi kommer hem på Söndag igen, så det blir en kort resa, men Peter har semester hela veckan därpå också. På agendan står gräsmatta, iordningställande av barnens rum, listning och målning. Härligt!
Vi hade ju planerat att fara ner till Varberg en kortare sväng, men det verkar som att Peter inte hinner innan han börjar jobba. Synd, det var det jag hade sett fram emot mest på hela semestern. =(
Här kommer lite bilder från de sista dagarna i Hälsingland.
Vilma sitter och väntar på att maten skall serveras. Kommer den snart eller ??
Efter maten måste man busa med faster som hade med sig en massa roliga prasslande papper i olika färger.
På Måndagen så åkte jag Peter, Helene, Pelle och Vilma för att ta en match i Äventyrs minigolf. Den var av en liten ovanlig variant där man kunde putta av varandra från banorna om man ville, och förstöra andras chanser.
He he... Det bådade inte gott....
Som tur var så blev det relativt lugnt ändå, och inga skillsmässopapper hade skrivits på när spelet var slut. Puh!
På kvällen körde vi lite femkamp hemma, där vi tävlade i Luftgevärsskytte, Kasta äpplen i hink, pilkasting samt grenen, Träffa hundmatsskålen.
Pelle vann samtliga grenar "det svinet", förutom Äppelgrenen som Gerd vann.
På Tisdagen så var det dags för visningen. Kan väl inte uttrycka mig på annat vis än att jag blev tårögdnär jag klev in, samt sprang runt som ett litet barn på julafton, med Annelie tätt i hasorna. Vi var i EXTAS!!
Huset var UNDERBART, och alla blev totalt sålda.
Tyvärr så är det ju ett väldigt steg att flytta upp, och det finns många faktorer att ta hänsyn till... Jag får nog aldrig mitt drömhus tyvärr =(
Hade jag fått bestämt så hade jag flyttat upp NU, löst allt sen och bara njutit... hi hi... Tänk om det vore så lätt...
Lite bilder iaf.
THE HOUSE =)
Fint va???
WOHOOO...Imorgon kommer ni äntligen hem till oss längtar
Fast åk inte så långt som till Dalarna, för vi bor ju i Västmanland ;-)
Underbart hus ni tittat på, förstår att du blev sugen, vännen.
Ses imorgon, då får vi ju äntligen prata irl :-)
Natti Natti!
åh vilket härligt hus!!!!
Ja, vilket fint hus. Vi bor i lägenhet innanför Stockholms tullar, trivs bra men börjar smått längta efter hus... ett sådant hus som ni tittade på skulle ju passa som sagt :)
Kram
Ni verkar ha haft fina dagar i Hälsingland. Alltså Vilma måste ju vara den gladaste bebisen! Nog för att min lilla V är en riktigt glad kille men hon slår nog till och med honom :)
Vilket hus!!!! Gud så fint. Jag förstår att du ville flytta in NU. Det skulle jag också kunna tänka mig.
Kram
Så kul att läsa om er semester i Hälsingland. Så vackert det ser ut och huset otroligt fint! Förstår du ville flytta in på direkten Sofie.
Kan inte säga det nog många gånger Vilma så underbar =)
Ha det så trevligt nu hos Melwin med familj i Fagersta!
Kram Malin
Jag vet verkligen inte hur jag ska skriva det här men jag ska ge det ett försök..
Igår när jag var i stugan så hittade jag några gamla allerstidningar som jag började bläddra i. Men jag fastnade extra för en artikel om lille Victor. När jag hade läst klart var jag så rörd att jag var tvungen att gå ut från rummet (där alla andra satt) och samla mig. Alltså, det går verkligen inte att formulera på något sätt det jag kände. Jag känner inte ens er, men ändå blev jag så rörd. Sen när jag såg att du/ni hade en blogg så kände jag att jag bara var tvungen att kontakta er. Eller ja, iallafall skriva till er.
Alltså jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, förutom att jag vill säga att ni är så otroligt starka. Ni har säkert hört allt förut men jag menar det verkligen!
Trillade in på din blogg via familjeliv.se och nu, efter 2 lugna dagar på jobbet, har jag plöjt igenom vartenda inlägg.
Eftersom jag sitter i en reception har jag några gånger fått pausa läsningen. Inte för att det kommit någon, utan för att jag inte klarat att läsa utan att tårarna kommit. Och det går ju inte... sitta och gråta i en reception.
Innan jag började skriva kommentaren funderade jag på vad jag skulle skriva... vad säger man till någon man inte känner och som gått igenom den värsta av mardrömmar?
Ja, inget bra kom jag på... förutom att jag beklagar er sorg. Men de orden låter så små med tanke på det ni fått utstå...men jag hoppas ni förstår tanken bakom dom.
Jag vill även skriva och säga att jag beundras er enormt!
Jag beundras kraften att strida mitt i sorgen, när orken inte borde finnas. Jag beundras styrkan, modet och tron om att kunna förändra. Jag beundras er för för att ni gav oss en ny lag. En lag som ger många ett uns av mänsklighet när det ofattbara händer. Tack för det!
Tack åxå för att ni delar med er. Det kommer göra mig till en bättre mamma. En mamma som på ett helt nytt sätt kommer att ta vara på vartenda ögonblick jag har med min dotter. För inget i livet är självklart - det har tyvärr blivit er känt.
Ta hand om er och er prinsessa Vilma, som f.ö. är så vansinnigt söt. Men det såg väl hennes bror till att styra över - för ett finger med i spelet har han allt eftersom hon föddes den 14:e... samma datum som han lämnade jordelivet.
Med en stor kram avslutar jag nu!
Hur är det att vara tillsammans med någon som har redan tre barn innan? tycker det är strongt, att den personen redan delar allt med någon annan. Puss!
Åå vilket Madicken-hus, vilken dröm! Men som du skrev så är det mycket som ska funka praktiskt också... Vad gäller Varberg så kom ner ändå ;o) Jag kan hålla dig sällskap... hihi kram
Åh vilket fint hus och även trädgården såg ju helt underbar ut.
Jag blev lite inspirerad av dom andra som skrev att dom beundrar dig så mycket. Jag har läst din blogg sedan i våras tror jag det var, jag hade då redan varit inne på din blogg ett halvår innan men klarade inte av att läsa den då. Jag hann läsa om Victors och eran kamp och jag tror att jag grät mig genom den natten. Men jag drogs tillbaka och ser nu att ni verkar ha det helt underbart med eran lilla dotter. Jag är 85:a precis som dig men det känns som om det skiljer flera flera år mellan oss. Även om jag oxå är tillsammans med en äldre man med barn sedan innan så skiljer sig våra liv åt för du har varit med om sådant som ingen ska behöva bära på och jag kan inte annat än beundra din styrka.
Tack för din tid och för att du förgyller våran vardag med söta vilma=)
Wow vilket hus, kan man skicka det hit?
Vilken prinsessa Vilma har blivit hon har verkligen charm, kan inte annat än att smälta.
kram
Hej!
Jag måste bara få fråga (uch vad ytlig jag känner mig nu men...) vart det underbara vita bordet med köksstolar kommer ifrån? Har du nån aning? Alltså den bilden där sötnosen Vilma sitter och väntar på maten.
Har följt din blogg och erat öde sen Sjukhuset sändes och har flera gånger frågat mig varför livet ska vara så orättvist. (Jag har en lillasyster som drabbades av Neuroblastom som 5-åring).
Kram från Uppsala! /Helena
Underbart hus :)
sååå precis min smak ;) den där gamla stilen....
Ja, det är mycket som ska pusslas ihop för eran del. att flytta dit kanske blir långt ifrån peters barn? dessutom går ju inte victor att flyttas. hans hedliga plats. men han finns ju med er ändå.
men ha inte så brottom. :) o lycka till <3
Vilket jättefint hus! Jag förstår att ni är sugna på att köpa det :) Vi har äntligen gjort slag i saken och köpt hus, så i november flyttar vi till Bro!! Gissa om jag längtar? :)
Ååh hon ser alltid så go och glad ut lilla Vilma!
