Frågor
DATUM: 2010-01-09 TID: 11:42:45Idag är jag lite piggare, men ansiktet är som förut. Det rinner i ögat, blicken är suddig och det är svårt att blinka bort tårarna som bildas, men annars går det bra.
Man märker att jag har tankarna på helt annat håll och att det är lite svårt att fokusera. Hällde precis i en stor klick fil i kaffet i stället för mjölk =)
Jag hade tänkt att ha en liten frågestund på bloggen, där ni läsare får fråga vad ni undrar över och sedan skall jag försöka svara så gott jag kan.
Kommer troligtvis inte att kunna svara på alla, då ni är såååå många, menn jag skall göra mitt bästa.
Det kan handla om allt ifrån Victors sjukdom/behandling, framtiden, syskon, politik osv. You name it!
Så har ni en fråga till oss, maila mig den till [email protected], så publicerar jag allt här nästa vecka.
Va skönt att höra att du mår bättre! Spännande med frågestund. Du kommer säkert bli bombarderad av frågor...
Kram
Hej! Jag undrar hur Victors syskon mår, sedan deras lillebror gick bort? :-/ Förstår átt dom haft/har det kämpigt, hur ser dom på lilla Vilma? :-) Du har säkert skrivit om dom, men jag har missat det.
Tycker att ni är fantastiska iaf!! Tusentals kramar!!
Skönt att läsa du känner dig lite piggare idag Sofie. Hoppas ögat rättar till sig snart så du blir som vanligt i ditt ansikte igen.
Bra med frågestunden, ser framemot att få ta del av den.
Tänker på er och på Victor♥
Kramar Malin
Du är en fantastisk människa Sofie!! Beundrar dig enormt. Stark, trygg och öppen.
Jag har en fråga om livet. Ni var hos ett medium för ett tag sedan. Och upplevde det med blandade känslor om jag förstått det rätt. Min fråga är om du/ni hämtar kraft ur det mötet med mediumet eller är det svårt att hantera det så? Jag har en väninna som gick bort i cancer för ett tag sedan och det har varit/är otroligt svårt att acceptera och hantera att hon inte finns längre. Även om hon var vuxen, närmare 50 år, känns det som hon fick leva klart och jag skulle vilja själv försöka kontakta henne via ett medium. Men vågar jag...
Följer din blogg varje dag och är tacksam för allt underbart du delar med dig.
Kram
Hoppas allt återställs efter födseln, ansiktet menar jag. Gud va konstigt att det kan bli så, vad man inte genomlider för dessa små underverk. Ska bli kul att läsa alla frågor och svar.
Hej Sofie!
Jo jag undrar om Vicktors sjukdom var en i slumpen eller går sådana sjukdomar i arv?
Hoppas verkligen att vilma kan fylla ert hål i hjärtat med viktors kraft till sin lilla-systrer!
Jag beundrar verkligen er kamp, och tycker ni är enormt starka!
Nu är det bara 13 dagar kvar till lillasyster kommer. Hon kommer att ge dig glädje tillbaka, det är jag säker på. Tycker att hon är så sammanbunden med Victor eftersom hon kom till medan han fortfarande fanns på jorden, även om hon ju så klart är en egen liten individ med en stark skyddsängel.
Ser på bilderna av dig och din fina mage. Bilderna är så vackra, ändå är det något som saknas, saknade efter Victor förmodar jag. Tänker mycket på det där med att tiden ska läka sår, och jag hoppas verkligen den gör det, att tiden gör så att ni kan skratta igen, vara glada igen, känna er lyckliga, även om saknaden finns kvar för alltid.
Många många kramar och lyckönskiningar till lillasyster. Det kan ju faktiskt bli precis vilken dag som helst som hon vill titta ut :-)
Hej sofie :)
jag blir så berörd av att läsa din blogg, verkligen! allt hemskt du varit med om. hur känner du dig nu inför det nya barnet?
Hej! bara 13 dagar kvar nu.skönt att du mår bättre.
har ni funderat mycket på om det Viktor drabbades av kan gå i arv eller om det var en slump?
Läser din blogg varje dag!
Men jösses! Vilken tur i oturen du haft denna helgen. Jobbigt med ögat och känseln men underbart att det inte är någon fara och att den lilla tjejen mår finfint!
Tänker på er och skickar stoooora styrkekramar
KRAM Helena
kikar in för o önska er en fin helg. hoppas du mår bättre snart o att lilla vilma vill komma ut så du slipper förlamningen i ansiktet...tänker på er alla. kramar
Jag undrar hur Victors syskon mår? Var de ofta på sjukhuset och hur ofta bor de hos er?
Jag tänkte också fråga hur ofta ni blev filmade när ni medverkade i "Sjukhuset"? Kändes det okej eller var det jobbigt ibland?
Tur att inte ansiktsförlamningen kommer hålla i sig!! Önskar er lycka till nu när Vilma snart är här! :)
Hälsningar från ett stormigt Berlin!
Hej!!! Jag har läst din blogg i många månader, följer den varje dag, beundrar er.
MEN vet du... Jag tycker du åtminstonde ska ringa sjukvårdsupplysningen angående ditt ansikte... INTE BRA!!!!
Önkar er allt gott och Lycka till!!
Kramar från Hilde i Timrå
Jag undrar hur man går vidare efteråt? kan man känna glädje på riktigt en dag eller blir alla positiva känslor bara halvhjärtade? det är så svårt att sätta sig in i något man aldrig upplevt.
Jag önskar er allt gott, du är fantastisk på att skriva och allt du delar med dig.
Styrkekramar!
