På nätterna innan jag somnar  så ligger jag alltid och funderar. Tankarna snurrar omkring och det kommer alltid upp mycket som jag skulle vilja skriva om på bloggen, och jag gör allt för att minnas det morgonen efter.


Tyvärr så är det oftast så att när jag vaknat dagen efter så har ALLt bara försvunnit och det är helt blankt i minnet. Så då sitter jag som nu på kvällen när Vilma somnat, och så är det bara helt tomt.
Alla fina ord, alla funderingar och alla formuleringar som låg så fint i min hjärna kvällen innan är som bortblåsta.

Efter att allt hände med Victor förra året, så har mitt minne inte varit sig likt, och jag är ofta virrig och tankspridd.
Kanske är det hjärnans sätt att "stänga" av och sålla ut efter allt det hemska. Kanske går den på något sätt på sparlåga och lite autopilot då den måste få tid på sig att återhämta sig.


Just nu så sitter Peter på golvet nedanför mig och sorterar gamla papper, vad som skall slängas och vad som skall sparas.
Sida efter sida dyker jobbiga ord upp angående Victor. Begravningsplaneringar, gåvobrev, panerade resor som blivit beviljade men aldrig blev av, medecinjournaler, ja allt som vittnar om att det inte bara varit en dröm.
Tunga ord och papper som med sina vita bakgrunder och kolsvarta bokstäver sticker i både ögon och hjärta. 

Tänk att ett litet papper kan kännas så hårt och så grymt...




I morgon skall jag in till Söder för Barnacancerfondens fotografering. Hoppas att jag hittar, för jag är expert på att irra bort mig.
Måste åka i tid så att jag hinner även om det skulle hända.
Nu blir det sängdags, men är nog för trött för att fundera och det är också skönt att slippa ibland.