Minnen och paralleller...
DATUM: 2010-06-15 TID: 23:44:56Något slog mig här nu i kväll...
Jag tänkte precis stänga ner datorn, gå och borsta tänderna och lägga mig för natten.
Har hållt på större delen av dagen och funderat över dopet, kollat på lite recept osv... Det slog mig inte förens precis nu, att jag för ungefär ett år sedan satt på exakt samma sätt och planerade inför Victors begravning.
Vad skulle vi bjuda på, hur många skulle komma, hur skulle vädret bli och vilka blommor var vackrast att stoppa i buketten?
Jag minns mig sittandes på en köksstol, mitt på golvet i köket och tomt stirra ut framför mig. Inga tankar, inga känslor, bara tomhet.
Varför kändes det så viktigt att planera vad vi skulle äta ? Det var ju för i HELVETE mitt barns begravning!!!! HUR KUNDE jag sitta och planera mitt barns BEGRAVNING!!!??
Jag vet nu så här efteråt att det var just därför det var så viktigt för oss att planera detta in i minsta detalj. Det var just för att det var det sista vi någonsin skulle få planera, eller göra för HONOM...
Nu är det dags att planera en glädjens dag, en dag där VILMA skall stå i centrum och få synas. Men trots att jag försöker, så dras ändå paraleller automatiskt mellan dopet och begravningen.
Jag är säker på att varenda kotte som sitter där på lördag, kommer att slänga en tanke på samma saker som jag just gjort.
Hur de kommer att minnas den där varma sommardagen då den lilla vita kistan barn ner till graven, av en gråtande pappa som inte visste om tyngden skulle knäcka honom.
Hur vi alla släppte iväg de vita hjärtformade ballongerna till skyn och såg de stiga högre och högre, för att sedan försvinna helt.
Hur vi sade farväl... Hur vi långsamt släppte taget, och hur den lilla kistan sedan sänktes ner för att förevigt täckas över av tung, mörk jord...
Vi kommer allihopa - eller i alla fall de som vill - gå ner till graven efter cermonin. Där skall vi alla återigen samlas i samma skara för att hälsa på prinsen som vilar där.
Alla kommer att minnas olika saker, känna olika känslor och tänka olika tankar - men jag hoppas innerligt att alla tydligt kommer att se hur tunn den lilla fina linjen är, mellan liv och död, och att alla kommer att se vilket mirakel Vilma är.
Vilma Marie Sundberg...
Lillasyster till den modige Victor Oscar Sundberg som alltid kommer att vara med oss, oavsett vart vi reser och hur långt borta vi är... Han kommer alltid att vara oss nära =)
Victor under hans första cellgiftsbehandling, 21 Augusti - 2008
Så fruktansvärt att sitta o planera sitt lilla barns begravning men samtidigt en del av sorgearbetet och lika viktigt för framtiden - att bära med sig ett vackert o värdigt farväl.
Trots allt det tragiska ni varit med om så ser jag fram emot att få se bilder ifrån Vilmas stora dag. En dag som är sååå speciell för henne. Oavsett klänning så blir hon en ljuvlig liten tös på lördag.
Stora varma kramar / Kristina
Finaste Victor storebror till finaste Vilma. Så fint du skriver, så ofattbart men ända sant. Mina ögon tåras när jag läser dina ord - hoppas att denna hemska sjukdom snart kan besegras för alltid. Är säker på att dopet blir ett vackert minne & att Victor finns med där någonstans.
Många kramar
Sitter här o känner exakt som Ännu en medmänniska/mamma till 3..mina ögon glansiga efter ha läst dina rader och tittat på bilden. Gör så ont för Victors och er skull Sofie o Peter.
Kära älskade lilla prins ♥
Många kramar från mig också,
Malin
Åh mina ögon tåras. Man önskar ju att ingen ska behöva planera sitt barns begravning.
Vilken fin bild på Victor i sjukhussängen - så söt.
Kram
Vilken underbar blogg! Även om den innehåller en massa hemskheter som fått mig att rysa och gråta. Ingen vill se sitt barn dö ifrån en. Jag läste det du skrev hur allt hände, varningstecken och diagnos. Saknar en fortsättning på det?
Vackraste lilla killen, så liten i den stora sängen.Jag ryser i hela kroppen av dina ord. De går inte ta till sig. Sitter återigen med tårar i ögonen. Jag är säker på att lilla Vilmas dag blir underbar och att Victor finns med någonstans och vakar över lillasyster.
Stor kram,
Tessan, mamma till Ida och Tim
Lilla söta Victor, om han bara fått vara kvar hos er!!!
Ni kommer nog alltid påminnas om allt som handlar om honom för resten av era liv, även begravningen...
Kram
Vet inte vad jag ska skriva bara att dina ord som vanligt träffar rakt i hjärtat.
Tänk vad den där lilla killen kunde bli så stor och stark och så händer de här!!
Kan inte förstå att ni varit med om det här, även om det är fler som har råkat ut för samma sak.
Men Vilmas dag ska fyllas med glädje, och lite Victor inblandat också! För det är klart man blir påmind, allt som har hänt.
Kram
Fäller en tår, ingen människa skall behöva planera sitt barns begravning.
Hoppas vi snart får ett botemedel mot denna hemska sjukdom.
Hoppas ochså ni får en riktigt fin dag på Vilmas dop. Victor finns med er och övervakar er!
Varma kramar från Lotta.
förstår att alla begravningskänslor kommer upp till ytan nu när ni återigen ska till kyrkan! Det gör ju ont till och med i mig när jag bara tänker på hur livet är- och hur nära liv och död faktiskt är:( Lycka till med Vilmas dop! Glädjetårar över hur fin Vilma är kommer säkert att blandas med tårarna för saknaden av storebror Victor:(
kram på er!
Du är fantastisk! Du kan sätta ord på sorg och glädje, blanda känslorna för död och liv. Och jag är så glad att du lyckas vända din tunga sorg (som alltid finns i dig) och njuta av den underbaraste av underbara, Vilma!
underbara ni.
Läser dina rader igen och bilden på er underbara lilla prins♥ Finner inga ord. Bara ett stort bestörtande VARFÖR inom mig.
Vilma♥ verkligen ett sånt fantastiskt mirakel. Victors lillasyster! Ja, er älskade pojke kommer alltid vara er nära. Alltid.
Nu ska jag tända ljusen för Victor o Feie. Vi hoppas alla att ni har det bra och busar o har skoj tillsammans.
Styrkekramar till er Sofie o Peter,
Malin
Lilla Victor, så fin och stark där han ligger i sängen. Och Vilma, precis som du skriver, ett litet mirakel. Självklart finns Victor med er, alltid. Och i Vilma finns alltid en liten del av storebror. Jag är säker på att ni kommer att få en jättefin dag. Kramar till er.
Får tårar i ögonen av dina starka ord..Det är så orättvist att han blev tvungen att släppa taget.Man ska inte behöva begrava sitt barn,man ska inte behöva planera en sådan sak som ett barns begravning..
Vilma är ett litet mirakel å genom en bit av Victor kommer även hon att tindra så starkt.. Victor i himlen å Vilma på jorden..på nå vi är dom för alltid sammansvetsade.
Jag hoppas att ni kommer att få en fin dag,en glädjens dag.Även om sorgen givetvis finns där.
Kram på er
Ni är fantastiska...har sagt det förut och jag kommer säga det igen....helt otroliga!
Eran fina kille kommer på sitt sätt vara med på Vilmas dag, han finns ju alltid med er, precis som du skriver.
Victor och ni finns i mina tankar varje dag, hoppas Vilmas stora dag blir precis som ni vill...
Kram
förstår att det är många jobbiga minnen o tankar just nu sofie..det måste det få vara..önskar er en jätte fin dopdag för er alla o inte minst för lilla vilmas skull..o victor finns alltid med er för alltid <3 kramar
Minns den där vårdagen som igår, tisdagen den 14 april 2009. Dagen då eran lille pojke tog sina små vingar och lämnade jorden. Jag grät då, och jag gråter fortfarande när jag tänker på honom.. Allt hans lilla kropp fick utstå, men även all värme och kärlek från dom han älskade allra mest <3 sin underbara familj! Utan tvekan vakar han över er vart ni än befinner er. Jag tänder ofta lyktan för honom och blåser blåsbubblor, för jag vill på något sätt visa att jag bryr mig om vad som har hänt er.
Jag önskar er allt gott!
Är säker på att Vilmas dopdag blir fin.
Victor för alltid i mitt hjärta.....
Behöver knappt läsa, bilder säger mer än 1000 ord och och så rinner tårar på mig.
Jag hoppas vi aldrig igen måste se våra barn på det här viset. Jag vill aldrig igen se en droppställning med en påse med cytomedicin på, vars slang leder till bröstet på mitt älskade barn.
