Minnen...

        DATUM: 2010-05-19 TID: 23:44:45

Underbar dag i Enköping med mormor och Josse.
Minnen flyger snabbt omkring och tankar för mig till avlägsna sommrar, då vi på samma ställen satt och njöt i solen med Victor vid vår sida.

Jag var så lycklig då, ovetandes och så fruktansvärt förälskad i den lille krabaten bredvid mig. 
Vill inte neka till att jag även kan känna lycka idag, och visst är min kärlek precis lika stark och bottenlös till Vilma som till Victor, men den där totalt avslappnande, ovetande enorma lycka som jag kunde känna förut, den kommer nog aldrig att komma tillbaka.

Bakom alla leenden och hur mycket jag än försöker att njuta så finns alltid ett dolt "Men" och "Tänk om bara..."



Kämpar så för att vara den där människan som kan njuta av livet trots allt och som är stark nog att själv leva efter de råd och tips som jag försöker ge andra i sorg.
Vet inte hur måga människor som det senaste året har kontakta mig och bett om hjälp, stöd och vägledning.
Och trots att det kan vara svårt och tungt att styrka andra i egen kamp, så älskar jag det på samma gång, och det finns ingenting som ger mig så stor tillfredställelse som att veta att mina ord och efrfarenheter kan leda andra på rätt väg. 

Vet med ganska stor säkerhet att detta är något jag vill syssla med, både proffesionellt och på fritiden. Att som jag nämnde nyss, hjälpa andra familjer och att sprida kunskapen om barncancer vidare och att uppmärksamma folk på den kamp som dagligen pågår där ute.


Jag hoppas verkligen att denna möjlighet kommer att ges till mig då detta är något jag alltid kommer att brinna för. Om det sedan blir via föreläsningar, sorgegruppssamtal, eller via böcker vet jag inte då det finns så oändligt många vägar att gå. Kanske jag rent av pluggar vidare och specialiserar mig och börjar jobba på en canceravdelning ? Vem vet vad framtiden har att utvisa ? 











Fikadags =)























Vill fortsätta känna din kärlek, din närhet och din värme.
Vet att det inte går, men fortsätter hoppas i all oändlighet






Älskade Victor...


Kommentarer
Postat av: Anitha Leidefors

Hej Sofie!! Du skriver så underbart och jag hoppas av hela mitt hjärta, att du kommer att få göra det du brinner för, att hjälpa andra. Du skulle vara en perfekt person till det!! Mina tankar gick direkt till ett barnsjukhus, Tänk, när föräldrarna till ett barn får beskedet att deras älskade barn har fått cancer, läkarna kan ge den medicinska informationen och stödet och du kan dela med dig av din egen erfarenhet hur det är att få ett sådant besked!

Har empati med dig, när du berättar hur du hjälper andra personer som har det jobbigt!! Jag jobbar oxå mycket med personärenden, men de råden jag ger till dom som kommer till mig, är inte alls lätt att ta till sig själv. Ofta har jag tänkt, varför funkar det inte på mig, det funkar på andra!!

Men du är en underbar person, Sofie och jag är så övertygad om att både personal inom sjukvården och föräldrar och anhöriga till barnen, kommer att få styrka och kraft av dig.

Men glöm inte bort, att ta hand om dig själv oxå. Tillåt dig att må dåligt, när du behöver det och när du mår bra, hoppas jag att du ska känna, att jag är värd att må så här bra och njuta av livet!!

Ha det så bra, Sofie! Du är en helt fantastisk person!

Kram från mig till dig!!

2010-05-20 @ 04:43:43
Postat av: Ännu en medmänniska/mamma till 3

Fina bilder, och Vilma är en riktig sötnos. Kommer ihåg att jag sett bilder från när ni var på samma ställe och fikade med Victor. Förstår att minnena kommer tillbaka och att det där "men" alltid spökar i bakgrunden. Massor av kramar, tänker på er ofta!

2010-05-20 @ 06:34:17
Postat av: Ida♥

Fina Victor, fina Vilma.

Att ni orkar, visst man måste gå vidare men ni är såå STARKA!!

Du delar med styrkan när du skriver och det orkar du också. Men det är väl bra att dela med sig den förstår jag.

Än lyser ljuset och nu får vi se till att det forsätter med det =)



Kram

2010-05-20 @ 07:06:17
Postat av: Ida

Du skriver så fint och rörande Sofie så jag sitter här med tårar på kinderna. Tittar på min son och kan aldrig i hela världen sätta mig in i din situation. Det får ju bara inte hända!

Tänker på er jätte mycket. Ända sen jag började läsa den här bloggen har ni funnits i mina tankar.

Styrkekram

2010-05-20 @ 07:06:18
URL: http://karastebarn.bloggplatsen.se
Postat av: Cecilia (i Huddinge)

Vad lika syskonen är!

Stor kram!

2010-05-20 @ 07:34:27
Postat av: Camilla (Melkers mamma)

Så roligt att se att ni kämpar och faktiskt kan vara glada efter allt. Vilma är så himla söt... :) Appropå Enköping så tänker jag alltid på dig och Victor när jag parkerar på Joar-parkeringen. Kom du ihåg när vi parkerade där och gjorde stan en dag. Va så mysigt. Sen åkte vi och köpte likadana vagnar på barnens hus. Känns som igår, men ändå så långt bort...



Ta hand om dig vännen!



Många kramar

2010-05-20 @ 07:36:36
Postat av: AnnaMaria

Vad lika syskonen är! Så fina båda två :)

2010-05-20 @ 08:39:40
URL: http://www.olimy.blogspot.com
Postat av: Sarah

Hej!



Har följt din blogg ett tag, den berör verkligen! Sååå fin!



Har en fråga eng eran barnvagn! Är det en quinny freestyle? I så fall är ni nöjda med den? Fördelar nackdelar? Pris? Är nämligen inne på en sådan, urban jungle eller bugaboo!



Kramkram sarah

2010-05-20 @ 09:19:45
Postat av: Annika

Du kommer som vanligt att göra något fint och bra av dina erfarenheter. Klart du ska jobba med att stödja andra om det är det du känner för. Finns ju både utbildningar och kurser (socionom t ex eller kurser via Röda Korset).

2010-05-20 @ 12:44:43
URL: http://dagarmedhedda.blogspot.com
Postat av: Elin

Ååå Sofie, du är helt inne på rätt väg!! Du, med din fantastiska personlighet, engagemang, styrka och vilja att hjälpa..DU är som skapt för att vägleda. Och säkert är du som skapt för att vägleda just barn och barnfamiljer.



Jag har tänkt så mycket på dig och Victor och din familj de senaste dagarna. Själv har jag drabbats av något jobbigt som troligen kommer att innebära behandling av cellgifter, men som jag har fått höra har väldigt god prognos (vilket jag hoppas på)...och många tankar har snurrat runt i mig nu, och värst är tankarna "tänk om det skulle hända mina barn"...och en sån panikkänsla jag har över detta, ja den är helt otrolig. Och mitt i allt det här har jag tänkt på dig och det ni har gått igenom...och det är över mitt förstånd hur det skulle kännas (nu när panikkänslorna fyller mig...och det ni har tvingats gå igenom. Jag är av hela mitt hjärta så, så ledsen över att inte kampen gick att vinna. Att jobba för att kunna hjälpa fler barn (och vuxna)att vinna över cancer, att hälpa till cancersjuka och deras familjer att ta sig igenom behandlingar av cancer, etc... DET måste vi göra! Tillsammans på alla sätt vi kan!! Om det så är bidrag till cancerfonden, stödperson, läkare, etc etc...Kampen är allas!! Stor kram!!

2010-05-20 @ 14:52:56
Postat av: Kristina

Självklart ska du fortsätta jobba för något som du brinner för och jag tror att du kommer att göra det riktigt bra också. Samtidigt kan det vara mkt jobbigt att ha sjukdom så nära inpå sig och att dagligen bli påmind om dina egna upplevelser. Det blir du såklart ändå men du förstår vad jag menar.

Men självklart ska du följa din magkänsla och jag önskar dig lycka till i vad du än bestämmer dig för att göra.



Måste påpeka att dom e så fina båda dina barn och likheten är slående.



Kram

2010-05-20 @ 17:43:05
Postat av: En medmänniska

Oj, vad Viktor och Vilma är lika varandra. Underbart söta barn du har.

2010-05-20 @ 17:46:06
Postat av: Anonym

2010-05-20 @ 18:45:37
Postat av: Marie (en mamma med 3små barn)

Vilken balansgång ni kommer att få gå hela livet!Saknaden å kärleken efter victor å lyckan å kärleken till Vilma..

Jag tror personligen att du skulle vara toppen att hjälpa andra familjer i liknande situationer.Har man varit med om det som ni har,att förlora sitt älskade barn så kan ingen annan människa förstå dessa familjer bättre än du.



Texten du skrev ovanför bilden på victor går rätt in i både hjärta å själ... dessa ord säger allt!!!!



Jag önskar verkligen att ni får njuta av framtiden nu,trots att det alltid kommer att saknas en liten människa hos er och Trots att saknaden å sorgen alltid kommer att ligga i hjärtat på er.

Victors små fötter har gjort större avtryck under sin korta tid än vad en människa klarar av på en livstid!!



kram på dig <3

2010-05-20 @ 19:03:22
Postat av: Anonym

vad lika dom är :D

2010-05-20 @ 19:28:33
Postat av: Sandra

Jadu sofie. mina tårar faller som ett hav längst med min kind. jag kan inte tänka mig hur ledsen och förtvivlad du måste vara över att din älskade son inte fick stanna hos dig/er. hur livet kunde från all den kärlek o lycka vändas till nått helt annat. avskyvärt och vidrigt. att han togs iväg från er. :( vilma är SÅ lik victor. har ni sett det själva? det är så det är läskigt. men så underbart. ni kommer aldrig glömma victor, och han kommer aldrig glömma er. vi lever vidare med minnena som vi haft/har och sån är livets gång. tyvärr ska vi alla dö, vi vet inte när och vi vet inte hur, men alla kommer vi dit. så småningom.. och jag tror att i framtiden kommer saker&ting bli lättare för er. allt är så pass "Nytt" ännu, så pure fresh, det kanske det är för er som drabbats 20år framöver. vad vet jag! jag hoppas jag slipper bli ett med den erfarenheten som ni har och att hjälpa andra... det skulle BARA passa dig! du verkar vara en sån människa, se hur mycket ni kämpat för eran ängel. så mycket ni kämpar för er rätt änn idag. fast ängeln flygit iväg. ja gud ja, om det fanns ord. NÅTT ord som kunde beskriva hur underbara jag tycker att ni är och hur mycket ni hjälper, stöttar och får oss andra på andra väg-banor här i livet. bara sen jag började läsa din blogg har jag förvandlats till en mer kärleksfull person, dock. mer orolig för minsta lilla när det gäller pojken. alla prover, alla värden som läkarna säger. jag har memmoriserat allt som du skrivit som påpekade "dåliga värden" och knas med cellerna. jag kan dem alla, inte nog med det bestämde jag mig efter att ha börjat läsa din blogg, att utbilda mig till läkare, så just nu går jag undersköterskeutbildningen och läser just nu även medecin, jag får rys i kroppen när jag läser om cancer, men varför? man kan inte alltid gå omkring och vara rädd för något som KAN hända. bättre att ta det då, ellerhur? jag ser inte längre livet som förut, jag tar ingenting för givet. varje dag man får med dem som man älskar är värd guld. och jag tar verkligen vara på dem på ett helt annorlunda sätt nu. och det är inte bara vad jag säger. its all because of YOU..



ALL KÄRLEK TILL DIG OCH DIN FAMILJ. <3

2010-05-20 @ 21:31:05
URL: http://orginoox.blogg.se/
Postat av: Jeanette

Hej!

Med dina erfarenheter kommer du kunna hjälpa många och en som just nu skulle, tyvärr, behöva hjälp och stöd är http://moahenriksson.blogg.se/index.html. En fantastisk tjej som kämpar och en förtvivlad mamma som undrar hur de ska klara av sin situation.



/Jeanette

2010-05-20 @ 21:33:15
Postat av: Elin i Malmö

Är det Victor på sista bilden?? Jisses vad lika Vilma och Victor är i så fall! Sötisar! :-)



Stor kram på dig, hoppas dina drömmar går i uppfyllelse! Det är du värd! :-)

2010-05-20 @ 21:44:06
Postat av: LC

Hej fina ni, har inget att säga som inte redan är sagt. Tänker på dig, er, victor. Fick idag ett tackbrev av barncancerfonden för att jag donerat till Victors fond och jag hoppas att mina små slantar en vacker dag (tillsammans med en massa andra slantar) ska kunna hjälpa så att ingen ska behöva lida som ni har lidit.

min dotter sover i rummet intill, 14 mån är hon, och jag är så otroligt glad att vi, just nu, just idag, mått bra. mer än så kan man inte göra. stor kram och sök på, snart hittar du din väg - du har ju den starkaste stjärnan som ljus på din väg

2010-05-20 @ 22:38:18
Postat av: En medmänniska

Älskade Victor♥ Älskade Vilma♥



Styrkekramar till er Sofie och Peter och till er andra nära o kära. Vi tänker på er.



Malin

2010-05-23 @ 13:52:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback