Tankar igen...
DATUM: 2010-10-27 TID: 09:19:55Nu är Vilma sitt glada jag igen, och alla spår av traumat i Måndags är som bortblåsta. Ha ha, vet inte vad som flög i henne !
Var på kyrkis igår som vanligt, drack alldeles för mycket kaffe, pratade alldeles för mycket strunt och glömde som vanligt bort lunchen.
Lagom hemma igen så kurrade magen ursinnigt och det blev till att slänga ihop lite rostade grönsaker i ugnen och en liten sallad.
Hade varken kyckling filè, fisk eller något gott kött att ha till, men det funkade ändå.=)
Drömde om Victor i natt, ja en sån där verklig dröm som gör att man vaknar alldeles svettig med ett bultande, värkande hjärta i bröstet.
Saknar honom något så otroligt mycket, och påminns hela tiden om hur gammal han skulle varit, undrar hur han hade sett ut, varit som person osv.
Brukar ta upp en bok som vi har i Victors rum, där syrran har gjort som ett bildcollage från när han var bebis - och sätta mig med Vilma i myshörnan.
Där sitter vi ofta och läser hon och jag, och tittar på alla bilder. Det är viktigt för mig att hon känner igen honom och också blir delaktig i vem han var och att han faktiskt har existerat.
Lilla gubben, du hade varit en sån fin storebror - det vet jag!!!!
Victor i samma ålder som Vilma, sommaren -08.
Här på morfars motorcykel!
Vad fin han är. Jag är en av de som följt dig sedan jag läste aftonbladet om lilla viktor i april förra året, jag har sparat de tidningarna eftersom hans öde berörde mig så djupt. Jag minns att jag efter den första artikeln blev arg över hur ni blev behandlade men inte hann tänka så mycket mer på det - så där som man ofta gör - men nästa dag när jag såg in i hans ögon på den där fantastiska bilden kunde jag inte värja mig. Den blicken gick verkligen rakt in i hjärtat. Viktor var bara någon månad yngre än min dotter och det är så otroligt svårt att föreställa sig hur en så liten kropp ska behöva kämpa så mycket och sedan förlora i en fruktansvärd dödskamp. Det är så roligt att ni fått en ny liten skatt att glädja er åt och rikta all kärlek till.
Tänkte på det du skrev om Vilmas uppvaknande: i vissa åldrar har de ju svårare för separationer och att vakna mitt i ett sovpass är alltid jobbigt för ett barn. Synd bara att du missade det där samtalet som du antagligen så väl behövde.
Annika
Lilla gubben - vilken fin bild. Min lilla V är nu lika gammal som Victor var när han dog. Jag kan inte ens tänka mig att han inte längre skulle finnas. Helt ofattbart.
Drömma måste vara både och - mysigt så länge du sover men fruktansvärt när du vaknar...
Kram på dig
Jag kan inte läsa dina inlägg om saknaden efter Victor utan att fullkomligt bryta ihop och börja gråta. Jag lider så intensivt mer er. Kram Åsa
Hej fina du!
har läst din blogg väldigt länge men varit väldigt dålig på att kommentera, tyvärr. Han var så fin lille Victor och lilla Vilma är ju hur söt som helst, som en liten maräng:)
Hoppas att du snart kommer på något du vill bli när du blir stor....)
kram från mig!
orättvist att han inte fick stanna kvar och njuta av sin bedårande lillasyster. men, då kanske han inte hade haft någon lillasyster. jag tror gåvan till er föratt han inte kunde stanna är Vilma.
hon glänser precis som sin bror <3
kärlek till er.
Är ingen änglamamma men förlorade min sambo i cancer för över 10 år sedan. Han blev endast 23 år gammal. Jag drömmer om honom ibland, fortfarande trots ny man & barn. Trots att det är skitjobbigt när man vaknar, trots hjärtklappningar & svettattacker, vill jag att han ska dyka upp. Tänker så konstigt som att om han besöker mig i drömmarna, betyder det också att jag inte glömt...
Fanns absolut ingen mening med att Viktor måste lämna er. Känner för er, trots att vi inte känner varandra. Besöker din blogg varje dag. Ert öde, dina ord berör mig.
Många varma kramar!
Annars, hur kan man få tag i din bok?
Älskade lilla Victor ♥ Hittar inte orden som vanligt =(
Tänker på er.
Kram Malin
Nu gråter jag....... :-(
Vackra Victor! Han hade absolut varit en underbar storebror :) Börjar alltid gråta när jag läser något om fina Victor.
Kramar till er!
Fina Victor... Förstår att ni saknar honom otroligt!
Va bra att Vilma är tillbaka till sitt vanliga glada själv igen. Ibland blir det väl så där, och hon kanske kände på sig att du skulle iväg.
Ha det bra.
Kramar från oss.
PS. Vi visar också bilder på Victor ibland så att Lewis minns honom och inte glömmer hans namn.
Åh lilla Victor!! <3
Såå fin!!
Tänker så på er, dagligen!!
Ni har berört mig så!!
Tack för att du orkar skriva!!
Kramar till dig och fina Vilma!
Anna
Det e så ofattbart att något så hemskt kan hända ett oskyldigt barn. Som mamma bara gråter man.
Men tack vare Victor har mycket underbart hänt.
Ni är så duktiga mitt i all sorg.
Kram
