Reser mig ur soffan med tunga armar som känns som bly. I famnen ligger en stekhet Vilma i en tunn, alldeles för stor sommarklänning.
Hennes panna och kinder är ilsket röda och håret lätt klibbat mot huden.

40,3 grader visade tempen för en timme sedan och jag har en känsla att den inte dalat särskilt märkbart de senaste minutrarna.

Igår kväll så började allt med att Vilma kräktes mitt på köksgolvet, när klockan var runt 19.00.
Sandra och Ronnie var på besök och vi skulle precis till att börja käka middag då det hände. Efteråt så var Vilma hel pigg och for runt precis som vanligt och vid 20.00 så gick hon och lade sig som vanligt. Ingen tänkte mer på det...

Natten avslöjade så mycket mer under sina mörka timmar, då jag fick rusa upp 5-6 gånger och hjälpa henne att spy. Med noll minuters sömn och med ett öga ständigt vakande, så tycktes det dröja en evighet innan det första morgonljuset letade sig igenom gardinerna.

Vilma tycktes relativt pigg på morgonen och vi gick upp tillsammans och slog på tv4 Nyhetsmorgon. Vi satte oss ner bekvämt i den svarta skinnsoffan och plöjde igenom både nyheter, väder samt någon gästartist som kommit ut med ett nytt album jag inte minns namnet på...

Det dröjde inte mer än en timme innan hon spydde upp den lilla mängd välling som hon sekundrarna innan ätit. Strax efter det satte även febern igång.


Nu har jag konstaterat att jag har suttit en  HEL dag med henne i min famn, och knappt lämnat soffan med undantag från en kort promenad med Laban.
Jag har ont överallt, men nöden har ingen lag då hon inte vill sitta själv.


Nu är klockan snart 12 och jag har skrivit dessa ord med Vilma i knät, och nu skall vi föröka lägga oss. Jag tror febern har dalat, men hon är fortfarande gnällig och inte  tillfreds alls.


Får - om jag kan - skriva mer utförligt i morgon. Nu hinner jag inte.