Vardagsbekymmer

Följ hennes rytm. Varför låta barnet skrika. Det mår varken hon eller ni bra av, det går över om ett tag, jag lovar. Hon är kanske i en fas,

Låt henne göra som hon vill varför se sitt barn skrika och må dåligt och sedan svimma och kräks! varken ni eller hon mår ju bra av det. Följ henne som hon vill!

kanske hon bara är i en ny utvecklings fas?? urk vad jobbigt det låter! :(



Många kramar Felicia

Låt Vilma vara hos dig, låt henne inte skrika i nån annans famn och försök att vara tillsammans alla tre så mycket som möjligt. Det blir bättre, det är bara en fas och det går över.

Kram

Anna, Fyrabarnsmamma med tre fd mammiga flickor och en helt "omammig" pojke. Varför det blev så, har jag däremot ingen aning om.... Han är inte särskilt pappig heller men otrolig social.

Tycker också som dom tidigare svaren, men naturligtvis så måste du få göra något själv tex ta en snabb runda med hunden, gå på toa, duscha mm mm. Hon lär sig snart att mamma kommer tillbaka. Följ ditt hjärta det brukar bli det bästa.

Kram Anki

Gör som Du/Ni känner känns bäst!



Våran pojke som snart blir tre han var precis sådär när han var i Wilmas ålder. Han var sjuk mycket då och efter varje gång han varit sjuk så var han otroligt mammig eftersom att det mest var jag som var hemma med honom sen gick det över och allt blev som vanligt igen d.v.s att pappa och andra också dög. Det kunde ta nån vecka innan han var tillbaka i sina gängor, sen tog det kanske en vecka till och han blev sjuk igen... Det var en jobbig tid man känner sig som en klätterställning men det går över!



Lycka till med allt, och vilken härligt fin tjej ni har!

Var tillsammans med henne båda två mycket. Låt Peter leka med henne medan du sitter jämte och gör något annat, och tillslut så kan du "försvinna" lite diskret. Tja det är tipset som har funkat på mina barn. MEN huvudsaken är att det funkar för er.



Kram

Det går över. Hon behöver sin mamma just nu. Håll ut och var glad!

Ett tips är att fasa in pappa i bilden samtidigt som du är med. Sitter du och matar så sitter han bredvid och matar han också, sitter du och leker så sitter han och leker han med. Även om man kan tycka att det är en kort period i ens liv så kan det vara skönt att vara båda två. Går det så ska man inte behöva stå ut anser jag för inget blir bättre när man står ut.



Börjar ni så här så kommer det nog hända saker. Jag tycker inte att ni ska tvinga henne att vara ensam med Peter till att börja med men kommer det sakta men säkert så kommer det nog lösa sig misstänker jag.



Sen är det klart att jobbar han på dagarna så får han anstränga sig mer på kvällarna och helgerna helt enkelt för att det ska fungera...



Jag hoppas det löser sig.

Usch vad jobbigt det låter. De andra har skrivit kloka saker, jag tror också på vad de säger.



Stor kram till er alla tre, hoppas vi får tillbaka den vanliga glada Vilma snart!

Låna trotsboken står jätte mycket bra där va barn går igenom för olika faser. Min pojk är lika gammal och lika mammig som din tös det blev när han va sjuk för ett tag sen oxå. Hoppas det löser sig för er.

Glömde skriva: Lek med henne alla tre och sen när hon kanske leker jätte bra med Peter så kan du smitta iväg och göra ngt enkelt och sen komma tillbaka. Min brorsa va också jätte mammig en period efter att han hade vart sjuk men det tog bara 1 vecka sen försvann det och han kunde va hos både mig, mamma och pappa.



Det kommer gå över! håll ut!=) men ni måste ju få göra vad ni känner och tycker..

Kram Felicia.

Hoppas verkligen det vänder snart! Förstår det är jobbigt för er =(

Kramar Malin

Hon är förmodligen inne i separationsfasen och då är dom som en igel på en. Låt henne själv få bestämma vem hon vill vara hos, jag lovar att det kommer gå över.

De är ju mammiga/pappiga i perioder och de behöver få vara de, tanka kärlek, trygghet och närhet.



Det är skitjobbigt men jag lovar att det går över. Emilia hade nyss en sån period men nu är hon som vanligt igen.



Lycka till!

Som 2-barnsmamma (flicka 6 år och pojke 2,5 år) vet jag att det där går i perioder. Ett tag är mina barn jätte mammiga och sen är det bara pappa som gäller en tid. Helt normalt! Låt henne vara med den hon vill även om det känns jobbigt för er.

Håller med de andra, att hon ska få vara med dig men ändå att ni kanske är i närheten av pappan! men visa inte alltför mycket sympati för henne om du förstår vad jag menar, visa dig själv trygg och lugn!

Kram kram

Just nu så är det kanske inte så konstigt att hon är så eftersom hon var sjuk länge.

Problemet är att barn är ruskigt smarta...det vet alla.

Så forsätter det så vet hon vad hon ska göra för att få sin vilja igenom.

Jag tror det kommer gå över bara hon blir piggare...

Sen små korta promenader m vovven kan vara terapi....även du behöver andas.

Hej, jag fann din blogg via google och sökte på annat, men fastnade totalt i din blogg. Har inte kunnat sluta läsa på hela morgonen. Jag beklagar de tragiska du varit med om och hoppas att ni alla funnit frid i era hjärtan.

Jag är själv mamma till en 1 årig dotter. Känner igen din situation. Min var likadan när hon var mindre. Jag kunde inte göra så mkt utan att hon fick panik. Det jag gjode var att ha henne hos mig medans vi satt och gosade med min sambo och hennes pappa. Efter ett tag så kände hon att hon även kunde vara hos honom och finna tröst. Det är ingen ide att låta henne skrika sig hes hos någon annan. För om du känner dig stressad och mår dåligt över de, då känner även hon av det.

Hon kommer nog vara mammig ett bra tag till, men mitt tips är att försöka sitta nära pappan och försöka ha henne mellan er. Så kanske det löser sig.

Följ era hjärtan och vad som känns bäst.

Det är ingen annan som kan säga något annat utan bara ge råd av våra egna erfarenheter.



Jag hoppas det kommer lösa sig och du kommer få lite egentid. Lycka till och jag sänder er all kärlek och värme.

Ni är starka och ni har fått mig att öppna ögonen rejält! Tack!



//En vänlig själ