Det är sent och jag sitter ensam nere i köket med endast en svag lampa som ger efter sig ett gult sken på tangentbordet.
Vilma ligger och sover djupt och lugnt i sin säng på övervåningen och tystnaden är total, med undantag från Labans dova snarkningar vid mina fötter.
Peter är i Krägga och hjälper de nya husägarna med en ordentlig genomgång av bergvärmepumpen, så att de vet hur de skall agera om tex strömmen skulle gå.

Snön rasar ner utanför fönstret och den vita redan tjocka massan på marken växer minut för minut.
Flingorna som dansande virvlar runt i allt det svarta ser ut som små änglastoft med sina kritvita mjuka kristalldräkter.
Vintern är total och obarmhärtig i sin framfart och kväver allt som kommer i dess väg under dess isolerande men iskalla täcke.


Löpsedlarna runt om i landet vittnar om mer snö och ytterligare kaos på vägarna. Hittils har ett otal människor dött i trafiken och ytterligare kommer säkerligen att få ge sina liv denna vinter.

Tänk att något så bedövande vackert som miljoner av vita små fjäderlätta kristaller, kan åstakomma så mycket kaos och ödeläggelse.
Trots ständiga varningar i media om att stanna hemma och inte ge oss ut på vägarna, så trotsas dessa ord utav de flesta. Vardagen måste ju fungera trots snö och kyla, och ingen normal svensson har ju råd att stanna hemma från jobbet på grund av lite halka.
Nej barnens munnar skall mättas och svindyra elräkningar skall betalas. För de som trots allt tar sig till arbetet varje dag - men som ändå inte har råd med de schockhöjda priserna - ja de får väl helt enkelt sälja då?!!