Lite sent inlägg....

        DATUM: 2011-03-01 TID: 18:07:21
Oj oj oj... En hel helg har gått, och jag har inte haft en stund över till att blogga.


Peter har precis startat en firma, och jag har haft uppgiften att designa deras logga. Själva designen gick relativt fort, men sedan återstod en massa pyssel med att konvertera över filen till format som skall passa till att tryckas på bilar/kläder osv.
Har fått tagit hjälp av äldsta syrran med själva konverteringen, men nu är det klart.
I denna skrivande stund så sitter jag och fixar deras visitkort med ett öga på skärmen och ett annat på TopModel på 3.an.


Samtidigt som jag har tagit på mig dessa extra uppgifter, försöker jag även hinna med att jobba lite på mina illustrationer, samt träna på 2 st låtar som jag och Josse ska sjunga på en barncancergala i April.
Gaaah, vet inte hur tiden räcker till, den bara flyyyger iväg!
Jag kan ju bara göra detta när Vilma sover eller är relativt upptagen med eget lek och bus =)


På Onsdag skall jag på möte på Barncancerfonden angående hur deras info fungerar på nätet och vad som kan förbättras.
Då skall Vilma till moster Josse ett par timmar och busa medans mamma leker vuxen en stund.




Jag vet att det är många som har suttit lite på nålar efter det senaste inlägget där jag lovade berätta om min katastrof helg, och vad som hade hänt mig.
Det är lite pinsamt och jag får fortfarande ångest när jag tänker på det, men jag skall så kortfattat som möjligt
försöka återskapa min "morning from hell".

Som jag nämde tidigare så var ju planerna inför Torsdagen att jag skulle kliva upp i god tid för att göra 35 st mackor till filmteamet, samt att koka 4 st kaffetermosar att ha med mig. Frukosten skulle vara uppdukad och klar kl 6 och jag skulle befinna mig på plats i Lidingö centrum en halvtimme innan.
På Onsdagskvällen förbereder jag så mycket som möjligt med att hacka grönsaker, ladda bryggarna osv. Klockan 21 ställer jag alarmet på 02.00, borstar tänderna, lägger fram kläder och hoppar sedan i säng bredvid Peter och Vilma.
Tankarna snurrar självklart som skrämda fåglar inanför pannan och det tycks omöjligt att somna. Vilma far runt som en virvelvind med fötterna vilt spretande och sparkande i mitt ansikte.
Jag vet inte exakt när jag lyckas falla i sömn, men jag vet att jag vaknar av Peters röst som hest viskar i mitt öra.
- Sofie... Vad är klockan...?
Yrvaken och med svidande ögon lyfter jag upp mobilen som ligger på nattuksbordet bredvid.
Den digitala klockan på skärmen lyser argt upp det becksvarta rummet med suddiga siffror... 03.30. 
Ett par sekunder senare så har min hjärna lyckts uppfatta det katastrofala faktum som siffrorna betyder.
Jag har försovit mig!!!


- H***ete!!!! Jädrans, sabla skiiit!!!
Uppskjutande som en glödhet projektil, studsar jag ur sängen halvnaken och helvild. Det negativa med att ha ett sovrum på andra våningen är att det inte är direkt smidigt att rusa ner halvblind för en hal trappa mitt i natten. Med dunder och brak, lyckas jag iaf halvliggande "glida" ned för trappen och sedan kasta mig upp på benen igen. Med värkande röv och nu idag synliga mörkblåa märken på låren, irrar jag mig vidare in i tvättstugan på jakt efter kläderna jag lagt fram kvällen innan.
Tätt efter mig i trappen kommer Peter med Vilma på armen som vaknat av allt stohej.
- Fan, fan, fan... Vad ska jag göra ?!! Jag kommer aldrig att hinna !! ropar jag förtvivlat när jag i farten passerade mina kära som tysta står och iaktar mig med viss aktsamhet.
Jag summerar tyst vad klockan är i mitt huvud och försöker frenetiskt att lägga om en ny tidsplan. Tårar av ilska bränner innanför ögonlocken och jag begraver mitt ansikte i mina händer.
Varför just idag???

Tack och lov så har jag en karl som kan skaka om mig när något sådant här händer och som kan kasta tillbaka mig in i gamet igen.
Stackars Peter får agera assistent i köket och tillsammans börjar vi bre mackor av bara helskotta. Brödskiva på brödskiva blir behandlad med bregott och sedan inbäddade i tomater, gurka, skinka och sallad.
Klockan tickar ilsket och alldeles för snabbt vidare på väggen och jag känner att tiden är knapp. Kaffekokaren puttrar på för glatta livet och termos efter termos fylls snart av rykande hett kaffe.

När jag en timme senare lyckats packa in allt i bilen och på något sätt fått på mig kläder, borstat tänderna och pussat Vilma farväl så händer det som inte får hända...
När jag stoppar nyckeln i tändningslåset så hörs bara ett tomt klick...
Bilen startar inte....


Mina ben känns darriga när jag kliver ur den iskalla bilen och går mot dörren för att varsko Peter. Klockan är nu 05.00 och jag skall vara på plats på filminspelningsplatsen om 30 minuter. Det tar mig en timme bara i restid 
så hur det än blir så kommer jag att komma försent.

Självklart så hittar vi inga startkablar i någon av bilarna och vi kommer förtvivlat på att de ligger i Peters firma bil som är på verkstan.
Klockan tickar och jag tror  på helt fullaste allvar att nu blir jag knäpp...
Den enda lösningen som finns att göra, för att jag skall kunna komma iväg överhuvudtaget är att rulla in bilen i garaget och vänta på att den får tina upp.
Medans vi väntar åker Peter iväg till en bonde några gårdar bort för att låna startkablar.

Jag har aldrig varit så stressad i mitt liv och varje minut känns som en timme. Jag ringer upp min arbetschef och förklarar med gråten i halsen att jag sitter fast och inte kommer någonstans. Jag hör på hennes röst att hon får panik, trots att hon försöker dölja det så gott det går.

Kl 07.00 så hoppar bilen igång efter mycket om och men, och jag jublar skrikande till Peter ett hejdå och kastar mig in i bilen.
Nu är jag alltså en timme sen med frukosten och kommer troligtvis inte att anlända förens runt klockan åtta. Min chef ringer mig konstant varje kvart och undrar hur det går, och jag gasar så fort jag kan på de hala vägarna.
Självklart så hamnar jag i alla rödljus samt köer som bara finns, och har troligtvis förbrukat min svordomskvot för ett år framåt.


Tillslut, två timmar försent så anländer jag iaf till Lidingö centrum och möts av ett hungrigt filmteam som blänger på mig. Eller, det kändes i alla fall som det...

Jag dukar snabbt upp det lilla frukostbordet som är placerat utanför Expertbutiken där reklamfilmen skall spelas in.
Till min fasa så märker jag att sladden till kaffebryggaren saknas, och eftersom att det är den enda bryggaren vi har, så blir det till att köpa en ny. Dagen började så fel och jag var så stressad resten av dagen att allt fortsatte i samma bana.


När jag kom hem senare på kvällen så var jag helt mentalt slutkörd, och tröttheten som på grund av stress hållit sig borta, anföll med obarmhärtig kraft.
Det var bara att pussa på Vilma lite grann och sedan kasta sig i säng. Tack och lov så brjade vi lite senare på Fredagen och då flöt allt på som det skulle.


Ha ha, ja vilken jädra Torsdag alltså. Vill inte ens tänka tillbaka för då får jag ont i magen.








Kommentarer
Postat av: Ida

Usch och fyyy!



Men du är oerhört duktig =)

2011-03-01 @ 18:54:45
Postat av: Felicia

Men lilla vännen! :( fyyy!!! jag skulle ha tjutit av stress samtidigt va arg och bara den.

Men du va ju endå oherhört ducktig =)

det måste ha vart en mardröm för dig...:( men hoppas allt gick bra sen iallfall!



Många kramar..

Felicia!

2011-03-01 @ 19:56:18
Postat av: Katja

Neeej, får ont i magen av att bara läsa det där men jösses vad tapper du är som inte ger upp(!?). Själv hade jag lagt ner när bilen inte startade. Det där är vad vi på finska kallar en riktigt "kusiherätys" = pissväckning =)

Om du har tid och är ledig så finns jag och Elma på pigan imorgon kl 10-12.

Kram/Katja

2011-03-01 @ 20:28:48
Postat av: Ewa

Huvaligen - efter en sådan dag kan ju allt bara bli bättre....skönt att Vilma har slutat vara så mammig så hon kan vara hos moster josse. Lycka till med resten av projektet.

2011-03-01 @ 21:09:20
Postat av: Felicia

Jag hade gett upp när det hade gått så långt att inte bilen starta! du ska bara veta att jag blir som fast låst i din blogg du berättar så bra som att jag läser en bok typ, ja det är så jag kan förklara det =)



Kramar igen :)

2011-03-01 @ 22:12:06
Postat av: Moa

jösses! man ger ju upp för mindre... skönt att fredagen gick som den skulle iallafall!

2011-03-01 @ 23:17:31
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: Kristina

Vissa dagar skulle man aldrig kliva ur sängen eller hur?

Min man kan också lugna ner mig när jag blir helt hysterisk över att ha försovit mig, hajjar inte hur han kan var så cool, skönt dock.

Ha fortsatt bra dagar.



Kramar om...

2011-03-01 @ 23:37:15
Postat av: Pernilla

Som om inte hälften vore nog!! Jobbigt när allt går emot en..

En stark människa är du och oerhört kreativ med så många bollar i luften samtidigt!!



Keep on!

Kram

2011-03-02 @ 10:23:24
URL: http://www.ph-mittilivet.blogspot.com
Postat av: Hanna K

Näh shit vad mycket som strulade, usch jag känner stressen i min egen mage när jag läser om det!!!!!

Postat av: Jenny i Skåne(mamma till tre)

Usch din stackare! Blir stressad bara av att läsa om din dag! Skönt att dagen efter blev bättre!

2011-03-02 @ 18:36:33
Postat av: En medmänniska

Fy kände paniken bara av att läsa =((( Trots allt var du som alltid himla duktig Sofie och väl att fredagen flöt på som det skulle.

Vill önska Peter lycka till med firman!! Beundransvärt av er båda allt ni tar er för. Varma kramar till er Sofie och Peter.

/Malin

2011-03-02 @ 18:41:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
Innan du kommenterar, har du läst inlägget?:


Trackback