Tack för alla fina namnförslag !! Jag tror vi har bestämt oss för vad de skall kallas för nu och vem det blir som får tavlan, avslöjar jag i morgon.








I helgen har vi ju som ni vet, varit på Vi som mist träffen i Uppsala, och trots  trevligt sällskap och god mat så känner jag mig HELT tagen och slutpumpad.


Vi bodde på Hotell Fyrislund där vi mer eller mindre bara sov, och i stället spenderades Lördagen några kilometer bort i en lokal som vi fått låna.
Det var ett jätte fint ställe med mysiga soffgrupper, ett stort kök, biljardbord och TV rum.

Vi var sammanlagt 4 familjer + en diakon samt vår "organisör" Carina.
Vi fick alla börja med att berätta om våra historier, och eftersom att vi missade första mötet i Januari, så var det vi som inte visste något om någon.
Alla hade med sig kort på barnen och lät de andra ta del av viktiga minnen och jobbiga stunder.
Det är sällan jag har känt mig så tyngd och haft så svårt att hålla tillbaka tårarna i grupp, och när det var dags att berätta om den sista tiden med Victor i livet så brast allt.
Bröstet kändes som att det höll på att sprängas, och tårarna bara sprutade. När det var dags för de andra att berätta sina gripande historier så kunde jag knappt ta in de som sas, utan att bryta ihop igen.


Ja vi var sannerligen helt tagna allihopa, men uppenbart berörda efteråt då vi fått lätta på våra hjärtan och dela vår sorg.
Det finns ingen känsla som kan beskriva den gemenskap och förståelse som infinner sig i stunder som dessa... Helt otroligt...


Middagen som vi tillagade tillsammans, bestod av tjälknöl av rådjur samt älgkött. Tii det serverades potatisgratäng samt en god sallad. Herregud mad mätt jag blev och vad GOTT det var!
Kvällens samtal var av den lite lättare typen och nu infann sig en mer "skön" stämning ibland oss. Vi spelade biljard, såg på melodifestivalen och diskuterade vilt angående jakt, fiske och kvällens bidrag.
När det vid tolvtiden var dags att bege sig tillbaka till hotellet så var det en av deltagarna som hade med sig Kom Loy lyktor som hon delade ut. En till varje familj som skulle representera varje barn.

Utanför på hotelllets parkering, i kontrast till allt det mörka, tände vi de lövtunna "ballonglyktorna" som sakta steg mot skyn.




För de som har tänt en KomLoy lykta tidigare, vet att det är en ganska trixig uppgift, och det krävdes en hel del sammarbete för att då upp dem i luften.

Det här var en perfekt avslutning på kvällen, då det bjöds på en hel del skratt när de mest envisa sprang som galningar efter de icke hjälpsamma lyktorna.

 




Koncentration krävs, samt en hel del tålamod...

Vi börjar med tändningen.








Några försök blir det innan man lyckas....





Lite mera eld kanske...











Äntligen! Sakta men säkert så steg de - en efter en - upp i den mörka natthimmlen...












Det var så vackert att se de svävande ljusen som begav sig ut över Uppsala. Längre och längre bort, och högre och högre upp - tills de inte syntes längre...






Några av oss hoppade i säng medans andra stannade uppe i baren på hotellet någon timme till. Jag och Peter somnade vid ett, och jag var helt slut vid tanken på frukost kl 8 morgonen efter. 

På Söndagen slöts vi upp vid frukostbuffèn, tog varsina bilar till lokalen där vi var kvällen innan, och fortsatte med lite mer samtal. Kl 12 kom det pizzor som vi avnjöt som avslutning på helgen - och med löften om en ny träff begav sig jag och Peter till Heby för att hämta grisarna.

Allt gick bra med de små liven, och det kan jag berätta mer om i morgon. Nu skall jag gå och knoppa innan jag svimmar så jag önskar er en GODNATT och sköna drömmar!