Idag är det tungt , och självklart så lägger jag in mina tankar och ord på bloggen - då det är vår prins 6 års dag.

Vaknade med magknip, lite hjärtklappning och en sorg i kroppen som fyllde rummet med en mörk osynlig rök.
Natten bjöd inte direkt på någon djup sömn , utan tankarna virvlade i stället runt som skrikande vildvittror , som ekandes vrålade ut sina hemska skrän. Lagom till gryningen hade fåglarna landat och tystnat, och nu hördes ingenting.

Tomhet... Ja det är vad jag känner idag. Helt tom.
Vilma är i Västerås hos mormor så jag har inte ens hennes lilla kropp att hålla om när jag slår upp mina ögon.

Tänder genast ett ljus i Victors lilla svarta lykta på bänken vid den stora spegeln. Återigen fylls hjärtat med sorg ... Så orättvist
Ljuset från lågan reflekteras på bilden i ramen där han sitter i full vinterskrud, på en bänk med sin pappa.
Så nära i minnet, men samtidigt så lång, långt bort.

Pratade med mamma på telefon i bilen på väg till jobbet, och hon berättade att Vilma hade sjungit " Vad är det för en dag" till sin änglabror vid frukostbordet. Brodern hon aldrig fick busa med, reta eller lära sig älska.
De skulle bege sig till Västerås Domkyrka under dagen för att tända ljus.


I kväll ska vi till graven som alla andra år, för att på bästa sätt hedra hans födelsedag. Peter har snickrat ihop siffran 6 som pryds av 22 st gravljus - redo att tändas när mörkret faller.
Igår planterade vi blommor och fixade i ordning så att det skulle vara lite extra fint natten till hans födelsedag.

Ja vad ska man säga, göra eller känna...
Hoppas i alla fall att han är med oss i kväll, vårt födelsedagsbarn...