Dagar och oro för våra små...
DATUM: 2009-08-28 TID: 17:29:53Kom fram till att jag har igentligen inte gjort någonting... Gått långa promenader, tittat på TV på kvällarna, lagat mat, plockat blåbär , varit på en massa läkarbesök i Torsdags och lite smått och gott.
Men vart tiden har tagit vägen vet jag inte. Man är nog i en sorts dvala, dit tid och rum inte tycks nå, så de stunder man inte aktiverar sig, de bara försvinner.
På söndag skall vi i alla fall till syrran och äta kräftor. Det blir nog trevligt. =)
Vi fick ett brev från sjukhuset idag, där vår läkare Fredrik berättade att man fått tillbaka provsvar på Victors tumör, då de testat om den innehöll den ärftliga genen av Neuroblastom.
Tack och lov, så gjorde den inte det så vi kan i alla fall vara ganska säkra på att vårt nästa barn inte kommer att drabbas av samma helvete.
Tänk vad man skall gå och oroa sig för sina barn. I ett helt liv så kommer man vara bunden till en massa orosmoment som kan drabba våra små.
Sjukdomar, olyckor, dåliga sällskap, mobbning, droger osv. Ja hur mycket finns det inte som kan hända? Och jag vet med säkerhet, att när vår familj redan har blivit drabbade av något så ovanligt som cancer, så kommer oron att vara ännu större för alla andra mycket vanligare scenarion.
Men jag har lovat mig själv att inte bli en hönsmamma. I sånt fall får jag oroa mig i smyg, inombords. För jag vill att mitt barn skall få samma möjligheter att leka och utvecklas som alla andra och jag tror inte på att överbeskyddande är det säkraste. Risken är att man får osäkra barn i stället som inte vågar leva.
Visst är det svårt att inte hålla hårt i kopplet när man lever i en sån sjuk och våldsam värld som vi gör, men jag tror att man kommer längre med uppfostran, medvetenhet och kärlek.
Lär barnen vilka situationer de borde undvika i stället, men ta inte ifrån dem chanserna till att se världen och att skaffa sig erfarenheter.
Döden väntar oss alla så småningom. Det är hur du har levt ditt liv, som i slutändan spelar någon roll.
Sofie, jag förvånas ofta över att du är så ung men du har en klokhet som om du levt ett helt liv. Trots ostadig mark efter allt du varit med om så är det dig man skulle vilja hålla i när livet stormar. Jag tror på dig.
Kram / Yvonne
Du är en så klok och bra mamma!!
Instämmer med tidigare inlägg - som alltid kloka & tänkvärda ord från dig!
Så skönt att provsvaren inte visade någon ärftlig form av Neuroblastom.
Kramar till Er!
Hat så trevligt på kräftskivan..hoppas ni får trevligt..
Smart tänkt! Jag tror att det är viktigt att "släppa" sina barn lite, att inte vara en hönsmamma så att barnen påverkas av det.
hej,
blev så glad idag när jag hämtade posten, boken om victor hade kommit. men jag vet inte hur jag ska klara av att läsa den då jag t.o.m började gråta bara av att läsa baksidan på boken....
hoppas ni får en skön helg!
skickar massa styrkekramar till er!
kan bara hålla med föregående inlägg,du är såå klok.
jag blir bara att sitta och gapa när jag läser och tänker att så där vettigt och duktigt som du är önskar jag att jag själv var!
självklart instämmer jag med allt men för mig så måste ja läsa något sånt här för att det ska gå upp ett ljus,för dig så kommer det ur dig själv på en gång.hoppas du förstår vad ja menar,ja kan vara lite surrig när ja skriver.;)
Vad skönt iallafall att det inte är ärftligt,det måste kännas som en stor tyngd som ändå släpper!
hoppas ni får trevligt på kräftskivan på söndag,men vi kanske ses här inne imorgon igen..:)
massa kramar till er alla! ha en underbar helg och njut!
extra stor kram till dig victor!
Håller med Yvonne helt å hållet!!!
Jag tillägger bara att du är verkligen en helt fantastisk människa..och mamma!!
Många kramar marie
bravo bravo!!!:D
du är en fantastisk mamma, sofie!
Så sant, så sant! Man vill de små liven så väl, men man kan inte kväva dem. De måste få uppleva och göra sina egna misstag, men det känns. Visst är det så. Tänker på er ofta!
Hoppas ni får en trevlig helg!
Så sant allt du skriver!
Kramar
Kloka ord. Jag brukar tänka så med. Att man skaffar barn och sedan bär på en inre oro resten av livet. Som tur är så överväger all lycka o kärlek man har till barnen.
Du, jag följer några bloggar men din är så fullkomligt bra skriven o gripande. Den rör mig ända ut i fingerspetsarna och jag läser den dagligen. Följer ditt liv med tårar o lycka och förundras över din styrka.
Fortsätt kämpa tjejen
Kramar i massor
Så många kloka ord, så sant det du skriver.
Jag är nog kanske lite hönsmamma,men precis som du skriver så stjälper det nog mer än det hjälper. Man får försöka ha det i tankarna....även om det är svårt i bland.
Tänker på er!
Kram Malin
Sofie och Peter!
Så sant så sant det du skriver Sofie, kan bara hålla med alla som vanligt här.
Så jävla hemskt att denna djävulska sjukdom existerar, Varför Victor fick den ( ???? =( ) och
tanken på att andra barn just nu Kämpar mot sjukdomen med sina föräldrar precis som ni gjorde med Victor...tanken gör såå ont, man klarar knappt av att tänka fullt ut men tankarna far iväg dit iallafall =(
Vilken lättnad mitt i allt ändå att provsvaren inte visade någon ärftlighet av sjukdomen. Victor kommer alltid skydda henne och er!!
Ni får ha det så bra ni kan imorgon då ni ska till din syster och äta kräftor!
Många kramar till er
Du har så jätterätt. och du är verkligen jätteklok. Men det ÄR verkligen svåra avvägningar det där med hur mycket de ska få röra sig fritt, hur mycket man ska säga till och när. Jag är alldeles för hönsig tror jag. Kommer ihåg att jag började grina redan på BB över att jag måste vara orolig resten av livet nu för att nått ska hända henne.
Måste kännas otroligt skönt att cancern inte var ärftlig. Visste inte att det fanns en ärftlig gen för den cancern. Jag undrar om ni fått reda på hur det kommer sig att cancern spred sig så snabbt. Jag vet att du skrev något om att Victor hade tumörer i hela kroppen. Gud, det är så orättvist. Det känns som om han liksom fick ta allt, kampen, cancern kom tillbaka och så slutet som blev så svårt. Jag tänker jätteofta på det du skrev om hans sista timmar. Hur ska det då inte vara för er. Jag hoppas så innerligt att ni får komma till ro.
Ha en trevlig kräftskiva.
Hej1
Jag har en fråga angående din bok. Jag undrar om det är en samling av alla blogginlägg härifrån eller om det är uppbyggt som en "historia"? Har fått för mig att det är det förstnämnda. Tror att jag ska ta och köpa boken.
Vill också bara säga att din blogg är jättebra. Sitter alltid och gråter när jag läser den. Hoppas du fortsätter blogga när den lilla flickan kommer.
Lycka till med allt!
Hittade er blogg idag, har spenderat timmar av dagen med att läsa om er hemska förlust. Har gråtit floder idag men va bara tvungen att fortsätta läsa. Det finns inga ord för att beskriva hur fruktansvärt jag finner Victors öde. Har en dotter själv som är född en månad efter Victor. Ska följa denna blogg i fortsättningen trots att det kommer göra mig väldigt sorgsen ofta, och jag hoppas att allt går bra med graviditeten och att ni får ett friskt barn som kan ge er glädje och den extra energi som ni behöver för att klara av sorgen ni tampas med. Stort lycka till och massor med "styrkekramar"
jag har inga barn men jag hörde nånstans...kommer inte igår vart det kanske tom var här på bloggen! men iallafall så hörde jag att man oroar sig konstant för sina barn. När dom ligger i magen så oroar man sig att nått ska hända dom där inne, och när dom kommer ut så oroar man sig och då inser man att dom aldrig är så säkra som i mammas mage :)
jag har inga barn men jag hörde nånstans...kommer inte igår vart det kanske tom var här på bloggen! men iallafall så hörde jag att man oroar sig konstant för sina barn. När dom ligger i magen så oroar man sig att nått ska hända dom där inne, och när dom kommer ut så oroar man sig och då inser man att dom aldrig är så säkra som i mammas mage :)
Boken är en "Blok" som är en berättelse baserad på min blogg men även omskriven som en historia.
Den blev till när jag blev nominerad till Årets Blok via en tävling som Vulkan.se har.
Så en blandning av en blogg och en bok kan man säga.
Kram Sofie
Boken är en "Blok" som är en berättelse baserad på min blogg men även omskriven som en historia.
Den blev till när jag blev nominerad till Årets Blok via en tävling som Vulkan.se har.
Så en blandning av en blogg och en bok kan man säga.
Kram Sofie
Hej!
Hoppas att ni hade det trevligt på kräftskivan hos din syrra.
Jag håller med som alla andra ovan skriver.
Jag tycker att du är en fin och underbar person och mamma.
Ni finns alltid i mina tankar varje dag.
Massor av kramar
Jessica, Filippa och Kevin
Okej, tack så jättemycket för svaret, har bestämt mig för att köpa den nu.
Kram
