Till er...

Ja, jag har läst inlägget.

Sofie,du skriver så fint, så enkelt och alla dina ord kommer ifrån ditt hjärta vilket berör mig väldigt mycket. Följer din blogg nästan dagligen och gråter över din sorg och saknad efter Victor.

Själv har jag förlorat min mamma i cancer. Hon har skickat mig en liten son, precis som Victor har skickat dig en liten prinsessa som blir större och större i din mage.

Det är helt klart att Victor finns kvar i ditt hjärta. Victor är en stark stjärna som följer dig överallt och lyser över dig vart du än befinner dig. Han finns hos dig om nätterna när du har äntligen somnat och vakar över dig/er.

Hälsningar

Nattugglan

Jag vet inte vad jag skall skriva. Hittade hit pga en vän som tyckte att jag borde läsa. Har nu utan stopp läst igenom alla inlägg från Januari till idag. Tårarna rullar ner för mina kinder, jag orkar knappt tänka. Jag är så otroligt ledsen.



Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora sitt barn. Jag förlorade min mamma i cancer när jag var 21 år men detta är...jag vet inte.



Du har fått mig att inse otroligt mycket. Jag kommer aldrig att glömma er.



Tack för att vågade dela med dig av allt



/Jennie

läser, känner och gråter... har skänkt pengar till barncancerfonden, och har köpt din bok. vill göra mer, vill ge tillbaka victor till er!!



massa kramar

Du skriver så fint jämt, det du skriver berör och betyder så mycket. Det går rakt in i hjärtat varje gång. Du är en fantastisk människa. Jag känner att jag vill göra någonting för dig eller er. Men vet inte vad.. Ni finns i mina tankar



Många kramar

Så jättefint skrivet Sofie. Och du har som vanligt alltid en tanke och känsla över till andra.

I går var jag vid Victors grav och la dit en liten sak till Victor och något till dig och Peter .Det var ett spontant och snabbt beslut efter att ha läst att ni kanske måste arrangera om vid graven. Hann inte ens få med mig något vettigt att skriva på. Därav de små avrivna lapparna.

När jag kom dit kändes det som att jag varit där förut. Och det har jag ju nästan via bloggen. Men det blev också så definitivt att er lilla kille inte finns längre. Det är första gången jag besöker en barngrav och jag tänker fortfarande på det. Hur det måste vara att gå från att vårda och älska denna levande, sprudlande, kämpande kille till att vårda den fina stenen som kommit i hans ställe. Det borde inte få hända. Men vilken fantastisk liten plats, trädet med dinglande fina saker, allt runtomkring. Hittade dock inga såpbubblor.

Jag förstår inte hur någon människa kan ta illa vid sig. Måste en kyrkogård bestå av milimeterrättvisa rader med fyrkantiga stenar i raka led. Jag förstår inte. Träffade på en kyrkogårdsarbetare som bekräftade att nämnden utreder hur det ska se ut.

Varma kramar från mig.

Sofie, det spelar ingen roll vad du skriver om, det blir ändå så jäkla starka ord. Ord som får en att stanna upp o tänka efter.

Efter varje inlägg du skriver, får jag mig en tankeställare och för det tackar jag dig!



och att du mitt i din största livssorj orkar att tänka på andra människor.. Åh! Du är en så fin människa, inte undra på att Victor blev den kämpe han va..



Ständigt i mina tankar

Jag ville kolla om det är så man röstar att, om jag röstar på dig så kan jag skicka ditt namn i ett mail till dig om jag förstor det rätt på sidan det står om alla mammorna. så jag inte gör fel =)

Varje nytt inlägg du skriver visar du vilken fantastiskt ödmjuk människa du är Sofie.

Hade fler varit som du hade denna värld sett annorlunda ut!!

Tänker på er hela tiden!!



Många kramar marie

I natt sitter en liten ängel vid din sida

han smeker ömt ditt hår

han håller din hand om natten

och tröstar när du fäller en längtans tår



I natt ligger en liten ängel vid ditt bröst

han hör ditt hjärta slå

Han viskar i ditt öra

det är för alltid vi två



I natt står en liten ängel vid din sida

han viskar jag älskar dig så

han ger dig en puss på kinden

sen tyst och försiktigt han går



Victor för alltid i mitt hjärta!

Så fina och starka ord!



Jag är lite sent ute och ni har ju en bit att åka, men ikväll är det kulturnatt i Uppsala och jag fick nyss höra att Observatoriet kommer hålla öppet ikväll 21-00(om det är stjärnklart). Jag tänkte att om ni inte har något för er ikväll så kan ni kanske åka dit och få hjälp att hitta och titta på Victors stjärna.



Kram

Tack för tipset Anki. Det skall vi absolut göra om vi hinner och om det är klart väder.



Tack=)

<3<3<3

Det är verkligen stort av dig att alltid ha tankar över till andra mitt i er egen stora sorg. Hoppas att ni hittar Victors stjärna!!

Hela du är ett hjärta...



Kram / Yvonne

Jag såg igår Johanna Thydells film "I taket lyser stjärnorna" som handlar om Jenna och hennes mamma som har cancer. Att inte gråta var omöjligt och mina tankar gick till Victor under hela filmen. Livet är så orättvist och jag undrar verkligen hur cancer kan få finnas. Denna fruktansvärda sjukdom som tagit så många liv.

<3

Ja har inte förlorat ett "eget" barn.. men två bonusbarn. Vet inte alls hur just ni känner.. men ja vet lite hur de är när något så fint försvinner.



Det är så jävla orättvist så de finns inga ord.

Nån sa till mig en gång att "Dom är inte borta, du kan bara inte se dom längre". Och så tror ja de är, och ja är säker på att när vi är klara här på jorden, står dom där och väntar på oss och vi kan kramas och skratta tillsammans igen :´)



Undertiden får vi tänka på hur roligt de måste ha de i himlen, utan alla begränsningar som finns här på jorden.



Kram till hela familjen!