Syrran kom hem till oss och plåtade några magbilder förra veckan och jag fick dem precis på mail.
Här är tre stycken...












 Tk Photography

.

Ligger och tar mig en tupplur i Dala sängen i köket och blickar ut över den tända brasan.
Har sovit så otroligt dåligt två dagar i rad, mått illa och är allmänt hängig (igen).

Barnen är ute på promenad med hundarna och Peter håller på att monterar en ny ytterdörr. Vi har plastat ingången till köket så att inte hela huset skall kylas ut när de håller på ute i hallen.
Idag måste jag göra lite julgodis så att det finns tills i morgon. Knäck, juldaim, kokostoppar, ischoklad osv får det bli... Mmmm...=)

Mmm.. Kallt och skönt =)

Peter är skit irriterad då dörren inte verkar passa ordentligt, men vad skall vi göra? Det är julafton i övermorgon. *suck*
I går var vi på Aurora samtalet och det gick faktiskt bra. Vi fick fram våra önskemål och åsikter och hon lovade att framföra dem till barnmorskorna.
Det känns så svårt att förstå att det är en hel månad kvar till beräknat datum. En HEL månad... Kan magen bli något större ?? Skulle inte tro det.
Jag kan ju knappt andas eller böja mig framåt som det är nu, så hur skall den kunna växa ännu mer??

Nej, nu måste jag slänga mig i duschen, för en sak kan jag med säkerhet tala om...

JAG, luktar inte julgodis =)

Har ni sett något sötare?
Laban och Labolina som vakar över det sovande barnet =)

Åhhhh....


www.spoketlaban.com

Idag har vi bakat lussebullar och pepparkakor. Som vanligt så började allt med kaos, med att jag råkade hälla ut det dyrbara saffran som mamma hällt upp i ett deciliter mått, knytnäven hängde i luften, mamma skrek och jag ringde förtvivlat till Peter som fick åka och handla mer.
När vi alla lugnat oss från den incidenten så tog mjölet slut mitt uppe i degbearbetningen. Mamma skickade smått hysteriskt ner mig till grannen som lånade ut mjöl och sedan sprang jag tillbaka upp till huset igen.
När lussebullarna jäst klart och vi börjat baka så flöt allt på som det skulle en liten stund... Tills dess att strömmen gick när bullarna var inne i ugnen så klart =)
Tjoho!!!
Panik utbröt under en kort stund, och sedan var vi igång igen. Baka, baka, baka...

Efter lussebullarna så bakade vi ett par plåtar pepparkakor som vi började med att bränna, MEN, sedan gick allt fatiskt bra och allt blev jätte gott!!

Sälvklart var Victor med oss i ett kort på bordet, åh Gud så han måste ha skrattat åt mamma och mormor =)

















Allt var inte så fridfullt som det ser ut på korten =) Hi hi

En liten Julhälsning från våra vänner nere i Ulricehamn

I dag är det 8 månader sedan Victor somnade in... 8 obegripliga månader av sorg saknad och tomhet.

Ber alla som vill att sätta in tjugo kronor eller mer på Victors fond idag för att hedra hans minne och för att öka insamlingen ytterligare så fler kan hjälpas.

Skulle just nu ha suttit i en varmt bubblande jaccuzi, tillbakalutad med slutna ögon och bara njutit. Sippat på en nypressad frukt drink, nöjd och belåten efter en välsmakad hotellfrukost.

I stället sitter jag i mitt kök, på en hård plast stol, framför datorn med en skink macka i handen.  Vad hände igentligen???


Jo, man kan säga att det blev lite ändrade planer igår.
Jag skrev ju sista inlägget strax innan vi skulle åka och Peter var och lämnade av barnen i Bålsta. Han kom och hämtade upp mig ca 30 minuter senare, så vi slängde in allt i bilen, åkte förbi graven och hälsade på Victor för att sedan bege oss av mot Trosa.

När vi hade åkt lite längre än en timme och hade en kort bit kvar så ringer min telefon i fickan. Det är ett nummer som jag inte kände igen.
Jag svarade och en kvinna presenterade sig i andra änden. Hon ringde från Stadshotellet dit vi var på väg.

- Jag sitter och tittar igenom alla bokningar på datorn, sade hon lite trevande. Hur långt har ni kommit? 

Jag hajade genast till. Det var en konstig fråga att ställa tyckte jag

- Vi är snart framme, svarade jag. Varför undrar du, har det blivit något fel?

-Jag tror att någon av mina kollegor har råkat skickat fel tider till er på bekräftelsen, svarade hon.
Ni skulle på julbord kl 18, inte sant?

-Jo, det stämmer.

- Nu är det så här att vi har inget julbord i kväll, det är nu kl två!


Mitt hjärta började dunka inuti bröstet. Det här är inte sant.

- Men vadå klockan två? Klockan är ju kvart i tre, och vi skulle äta kl 18. Hur fan kan det bli fel?

En lång diskution inleddes, då hon beklagade sig och jag nästan blev gråt färdig.
Hon undrade om vi kunde tänka oss att själva gå ut och äta på en restaurang i stället, och att de bjöd på själva övernattningen.

-ALDRIG, ropade Peter i bakgrunden. Det här får dom fan ta och fixa!!! Vi har beställt ett julpaket, med JULBORD, inte någon jävla vanlig restaurang mat!

Peter fick överta luren, och jag bad honom snällt att INTE skrika och bråka, utan att diskutera i lugn och ro. (Han har väldigt lätt att tända till)

De erbjöd oss att boka om till en annan dag, men det gick vi inte med på, jag menar vi hade ju sett fram emot detta, lämnat bort barnen, åkt 20 mil osv.. Nej nej, Peter hade ju fått det i 35 års present. Nu var ju allt förstört!! Köket var till och med stäng hela kvällen, så någon annan mat serverades inte.
Självklart så var det bara VI som hade fått fel tider, och igentligen förvånades jag inte. Vi har ALLTID sån här otur så fort vi skall göra något trevligt.

Vi hade ju en sådan kort bit kvar, så vi åkte till Hotellet, parkerade och gick in till receptionen. Mina händer darrade, så upprörd var jag. Peter och jag hade till och med hunnit blivit osams och hela stämningen var förstörd.


Bakom disken stod en kort dam och såg nervös ut. Hon presenterade sig igen och beklagade sig djupt.
Bakom oss var julbordet i full gång och glada röster fyllde lobbyn där vi stod.
Jag började må illa.

-Hur löser vi det här nu då, sade Peter trött.
Vi har åkt ända från Bålsta, stämningen är helt förstörd, vi har skaffat hundvakt, lämnat bort barnen och jag har tagit ledigt i morgon. (En liten vit lögn)

De diskuterade en stund till, den lilla damen visade oss en meny från en restaurang nere vid vattnet, sade lite olika förslag och jag bara stod och stirrade.
Detta var inte sant. Det här var ju vår sista chans att få komma iväg innan Vilma föddes. Varför händer detta oss???

Tillslut öppnade jag munnen och sade.
- Nu är det så här... Vi har förlorat ALL lust på att stanna kvar här, Peter har precis ätit, så att gå till en restaurang som vi dessutom får betala själva, det är uteslutet.
Om ni skall kompensera oss för det här, då vill jag att ni ger oss ett presentkort på Romantica paketet, (Värde ca 4000:-) vi åker hem igen, och får komma tillbaka när vår bebis är tillräckligt gammal för att lämnas bort.

-Ok... sade hon trevande.


- Och så får ni bjuda på julbordet nu, så vi kan få sätta oss ner en stund innan vi vänder tillbaka igen. ( Jag var ju i själva verket JÄTTE hungrig och hade bara ätit frukost.)

Hon skrivade lite på sig, men sade tillslut OK.

Vi fick och hängde av oss jackorna, blev visade till ett bord och satte oss ner för att äta. Peter fick inte i sig så mycket eftersom att han var proppmätt, men jag åt för två och vi fick i alla fall en mysig stund tillsammans.
Efteråt gick vi ut till torget där det var Lucia firande, och gick sedan en promenad längs ån och tittade på alla vackra hus.

Vilken dag det hade blivit... Totalt ändrade planer, kaos och bråk, men slutligen så hade allt ordnat sig i alla fall.
Visst vi fick spendera hela dagen i en bil, i stället för en Jaccuzi, och på kvällen blev det besök på IKEA för att handla skåp till nya tvättstugan, men ändå.
Nu har vi ju en ny vistelse att se fram emot och kan änvända de pengar som Peter fick i present, till lyxiga behandlingar i stället.



-Tänk att sånt här alltid händer oss, skrattade jag återigen till Peter när vi skulle gå och lägga oss senare på kvällen.
Han mumlade något obegripligt till svar och flyttade sig närmare mig. Värmen från hans kropp spred sig över till min och jag dåsade genast till.

Den sista tanke som spred sig i mitt huvud var att värdsliga saker som detta igentligen inte hade någon betydelse alls i det stora hela.
Varför låter man sig igentligen bli förbannad och upprörd?
Jag slängde en sista blick på kortet på Victor på nattduksbordet och viskade " Godnatt älskling" och slöt sedan ögonen...

Vackra Trosa

TREDJE ADVENT





Vi tänder de tredje ljuset och låter det brinna för alla de barn som kämpar därute och för de som inte längre finns hos oss. Låt lågan sprida ljus i det mörka runtomkring och sprida värme och hopp om framtiden.

Snart skall vi fara. Peter länade barnen precis så jag sitter och väntar på att han skall plocka upp mig.

Ser fram emot den goda maten i kväll, synd bara att man inte kan äta så mycket, då magen blir full på en gång.



Har föresten en fråga till er läsare.
 
Jag funderar på att skaffa en bärsele till Vilma, typ en Baby Björn eller något liknande. Min fråga till er innan jag bestämmer mig är om ni har några erfarenheter, positiva eller negativa om just detta. Använder man den ofta, är de bekväma att gå runt med på promenader osv, och vilka märken är bäst.
Det skulle vara himla smidigt med en sådan då man inte behöver dra med sig vagnen överallt.

Skriv gärna era åsikter så skall jag fundera.


Kommer inte sitta vid datorn förens på Måndag kväll, så vi hörs då. Ha en jätte bra Lucia och ta hand om er =)

Kram

I morgon skall jag och tjejerna fara till Älvsjömässan och gå på hundjippo. För det är precis vad det är =)

Lika roligt som att titta på alla hundar, är det även att studera deras stressade, förväntansfulla mattar och hussar som irrar omkring som yra höns överallt.

Oftast så brukar det uppstå smärre dramatiska situationer lite runtomkring, och har man tur så lyckas man stå i närheten och få sig ett gott skratt.
Är även där för att kolla in mopsarna, för att jämföra Laban och andra i hans ålder. Se lite vad som rör sig i ringarna så att säga. Han skall ju ställas ut på Mopsspecialen i Jan och vi vill kolla så att han inte är totalt missbildad först. =)


På söndag bär det av till Trosa Hotell och Spa. Peter fick en Weekend där i present och det skall bli underbart att få komma i väg bara jag och han, äta gott, sova ut och njuta.
Ser fram emot det !



Nu börjar idol snart, måste ju se vem som kammar hem allt. Själv tycker jag Calle skall vinna, men vi får se.



Trevlig kväll allesammans!!!

JIPPI!!!!!!!!!!!!

Pappa ringde i kväll och berättade glada nyheter.
Vi har vunnit mot försäkringskassan angående det tidigare nekandet om rätt till ersättning efter Victors död.

Tänk att det måste gå upp till Länsrätten innan ett vettigt beslut kan tas.

Ja, undrens tid är inte förbi =)


För er som inte vet vad detta gäller kan läsa mer om Föräkringskassan under månaden Juni eller läsa stycket nedan.


Tack pappa för att du inte gav dig när vi inte orkade slåss.





Kopia från tidigare inlägg

2009-06-04


.........Visst är det trevligt. Jag har inte rätt till ersättning bara för att jag inte pallrade mig iväg till Arbetsförmedlingen samma dag som Victor gick bort. Man skulle nästan kunna tro att det är deras privata pengar det handlar om.
Det enda råd hon hade till mig var att överklaga. Hur skall man orka det då?
Så bara för att jag arbetade som tim Vik innan Victor blev sjuk så skall jag straffas och förlora ersättning eftersom att varken mitt jobb eller Försäkringskassan vägrar att betala.

Jag orkar inte ens tjaffsa med dom, tyckte bara att det var så roligt skrivet. Speciellt stycket ;

Du uppgav att du vårdat ditt sjuka barn under en lång tid, och då ditt barn avled hade du ingen tanke till att anmäla dig till arbetsförmedlingen.
Detta påverkar inte försäkringskassans beslut.

Det finns nog ingenting som påverkar deras beslut. Deras regler och lagar är skrivna i sten.

I dag har jag bara tagit det lungt. Sovit länge, promenerat med hundarna, tittat på TV och gjort  pepparkakor med glasyr.
Jag älskar att pyssla men har aldrig orken, men nu tänkte jag att 'Va fan! Några pepparkakor kan man väl glasera =).

Skall sätta fina band i dem och hänga lite här och var. Bla i fönstren och i granen.
Barnen fick göra två var, att hänga i deras rum.

Så här blev resultatet!






Pepparkaksgubbe =)

















Thea och Linneas

















Cazpers

















 

Lennart Nilsson är en svensk fotograf som är världsberömd och mest känd för sin banbrytande titthålsfotografi inom medicin. Hans mest kända alster är filmen och boken Sagan om livet och boken Ett barn blir till

Nilsson var den första som lyckades att fotografera ett levande foster inuti livmodern. Han har sedan fortsatt att tänja gränserna för vad som är möjligt inom medicinsk fotografi.


Jag tycker att han är en helt underbar fotograf, och det är SÅ häftigt att se hur ett barn vekligen ser ut där inne.
Sann konst om ni frågar mig =)

Jag har den gamla boken men vill så gärna se den nya med uppdaterade bilder, skall se om jag kan få tag på den någon annanstans.