En lååång natt
DATUM: 2010-01-08 TID: 15:16:49Någon timme efter att jag lagt in inlägget så ringde jag tillslut till Sjukvårdsupplysningen och förklarade hur mitt ansikte kändes och att jag hade svårt att stänga vänster öga.
Hon lyssnade till allt jag sade och berättade sedan att hon trodde att jag drabbats av en ansiktsförlamning och att jag på grund av min långt gångna graviditet, skulle åka in akut till Enköping.
15 minuter senare var vi på väg.
Allt jag kunde tänka på i bilen var Vilma och att jag hoppades att inget allvarligt skulle hända.
Väl framme på Akuten så fick vi sätta oss ner och vänta. Minuterna gick... 10, 20, 30... 50.
En timme senare hade Peter tappat humöret och gick in för att skälla lite på dem, och 5 minuter senare blev vi hänvisade till ett rum, längst bort i korridoren.
En sjuksköterska kom in och satte en nål i armen, tog några blodprover och gick sedan igen.
Ytterligare 15 min senare kom äntligen en läkare som började göra lite tester på mig.
Jag fick testa mina reaktionsförmågor, reflexer, balans och mycket mer. Hon såg på en gång den tydliga skillnaden på den vänstra halvan av ansiktet och sade att jag definitivt hade en nervförändring där.
Hon försvan en stund igen och vi blev sittandes i det lilla varma rummet.
När hon väl var tillbaka så hade hon bokat in ett EKG, en skiktröntgen på hjärnan och ställt fram en mugg som jag skulle lämna urinprov i.
Hon förklarade att man misstänkte en propp men ville utesluta hjärnblödning.
En barsk tant kom in och började sätta elektroder på mitt bröst och gick lite surmulen omkring och muttrade... "Dålig dag??"
Hon tog testet och försvann sedan ut igen. Efter en kortstund så blev jag iväg rullad på bår för att göra röntgen, och det gick också på ett kick.
Vi fick förklarat för oss att de ville behålla mig över natten för observation och att de skulle tas en massa tester med jämna mellanrum.
Vi hamnade på avdelning 2 vilket var en Stroke avdelning, och jag kan ju säga att vi med lätthet var de yngsta personerna där =)
Det var så fullt på avdelningen att vi blev inskuffade i ett trångt undersökningsrum, där de pressade in två sängar som vi skulle sova i.
Jag trodde knappt att det var sant. För två timmar sedan satt man hemma och väntade på att vara barnvakt och nu satt man här, i en sjukhus säng, misstänkt drabbad av en propp.
Hur mycket otur får man ha??!!
Har lite svårt att skriva, då mitt slapp-öga ger mig suddig syn, så jag skall försöka fatta mig kort.
Vi spenderade i alla fall natten i rummet, och de kom in för provtagningar var 4;de timme hela dygnet. Så fort jag hade lyckats somna in så var det någon som knackade på dörren.
Det kändes precis som att vara tillbaka på Akademiska igen, förutom att vi inte hade en pipande pump i rummet som lös hela natten.
Sömnlös kan man kalla situationen, och jag hann tänka många många tankar under timmarna som följde.
När vi blev väckta kl sex dagen efter så åt vi först frukost, och sedan kom läkarna in för rondning.
De berättade att de inte sett någonting farligt på plåtarna, så man kunde utesluta hjärnblödning och eventuellt även proppar.
Vi pustade ut och fick sedan förklarat att vi troligtvis slulle få åka vidare till Uppsala och ligga kvar där i stället, då de har bättre koll på gravida än i Enköping.
Ett par timmar senare så kom de tillbaka in och berättade att de fått tag på överläkaren på gynekologen och att vi skulle gå upp dit för att undersöka magen.
Vi kunde inte komma dit fort nog, och satt fem min senare i väntrummet.
Läkaren undersökte mig med ultraljud och tittade noga igenom hur Vilma låg, och så att allt såg bra ut.
Vi kunde båda pusta ut när hon berättade att allt var i sin ordning och att hon såg ut att vara i god form. Hon låg "Startklar" som hon kallade det och kan i princip komma när som hellst nu.
Vi fick förklarat för oss att mina känningar i ansiktet förmodligen berodde på svullnader i kärlen och i kroppen som gjort att nerver klämts åt och skapat ansiktsbortdomningarna.
Jag behövde inte oroa mig, speciellt inte för Vilma.
Det var precis det här vi hade väntat på att få höra och läkaren tyckte inte att det var növändigt för oss att åka ända till Upplsala utan tyckte i stället att vi kunde fara hem och vila upp oss.
Skulle det mot förmodan bli värre så kunde vi alltid åka in igen, men direkt till Akademiska i stället.
Vi tackade för oss, gick tillbaka till avdelningen, blev utskrivna och begav oss sedan hemmåt.
Det var väl allt som jag hade att raportera från idag och gårdagen, lite kortfattat.
Ni behöver inte oroa er, utan allt ser som sagt bra ut, jag får helt enkelt vänja mig vid mitt slapp-öga och lite annorlunda utseende ett tag till =)
Paniken över att mista ännu en gång....
DATUM: 2010-01-07 TID: 15:15:22Ännu en iskall dag i härliga Sverige.
Vaknade i morse med ren och skär panik. Brukar alltid ligga kvar i sängen en stund på morgonen och vakna till, känna Vilma buffa omkring och sträcka på mig lite.
Men idag tog skräcken över och jag blev alldeles iskall i hela kroppen.
Magen var alldeles stilla, och jag kunde inte känna den minsta kittling från min stora kula. Jag väntade först ett par minuter på högersida efter några rörelser, men ingenting...
Sedan vände jag mig till vänster sida och gjorde likadant - stilla som i graven.
Jag började smått panikartat att ruska magen lite försiktigt och liksom klämma på den, men hur jag än försökte så rörde hon inte ens en gnutta på sig för att stilla mammas oro.
Efter vad jag tror var ungefär 10 min så började tankarna skena i väg. Jag tyckte dessutom att magen kändes konstigt mjuk och bortdommnad på något sätt, inte som vanligt.
Jag hörde Peter och mamma i köket, men vågade inte ropa in dem, var så jävla skräckslagen att jag knappt kunde andas. Handflatorna började svettas och av en ren händelse så började jag tänka på när vi var hos mediet i höstas då hon hela tiden upprepade att Victor visade henne siffran 7.
Just då så fattade vi ingenting, men nu började jag fundera på om det var det här han hade velat berätta om. Att den 7:de så skulle någonting hemskt hända barnet i magen!
Jag låg ca fem minuter till och kände med alla sinnen jag hade, om jag kunde känna några livstecken. Vid det här laget hade jag knäppt mina händer och bad till Victor att snälla snälla skydda sin lillasyster.
Min barnmorska hade noga sagt åt mig att genast ringa in till förlossnignen eller mördravårdcentralen om jag tyckte att fosterrörelserna hade minskat.
Precis i samma sekund som jag gråtfärdig tänkte lyfta luren och ringa, så kände jag ett försiktigt litet "Buff" därinne.
Några sekunder senare så rörde det sig ytterligare uppåt mot toppen av magen.
Lättnaden var så total att jag inte ens förmådde resa mig, utan bara låg där och log. Hon rörde sig... Tack gode Gud!
Jag ropade in mamma och Peter och berättade vad jag upplevt och de förstod min panik som jag fått. Mina ben skakade när jag klädde på mig morgonrocken och steg ut i köket.
Fy fabian vilken morgon... Jag kände mig helt slut och inte alls utvilad efter nattens sömn.
Nu är klockan 15:03, och ännu en dag har gått. Jag har faktiskt mått lite halvmysko under hela förmiddagen, nästan som att halva vänstersidan av ansiktet har varit "lite förlamat".
Jag kan inte stänga mitt vänstra öga hela vägen ner om det högra är öppet och vänstersidan av munnen har ingen känsel... Skumt...
Hoppas det går över... Snart kanske jag börjar dreggla också =)
I kväll skall jag vara barnvakt åt Peters bästa kompis lilla flicka som snart är 1,5 år. Jag hoppas att jag har hunnit piggna på mig då så vi kan ha lite skoj.
Läsa lite böcker, leka lite lekar och sjunga lite sånger...
Som sagt, hoppas jag repar mig så att jag inte skrämmer flickstackarn med mitt halvförlamade ansikte eller råkar dreggla i hennes mat.
Jag förstår ju självklar varför jag har haft dessa otroligt panikartade känslorna idag, då rädslan att förlora ett till barn skrämmer mig så mycket att jag nästan tappar förståndet., och nu när det börjar närma sig förlossning så känns det ännu mer skrämmande.
Kanske är det Vilma som gör sig redo för att komma ut och det är därför som jag mår som jag gör, jag vet inte, men något är på gång i alla fall. Så mycket kan jag lova.
Nu måste jag sluta skriva och gå och fundera på middagsmaten. Det får bli rester från i går tror jag, orkar inte laga något avancerat.
Talk to you later!
Kram
Ibland är det tomt där inne...
DATUM: 2010-01-06 TID: 14:40:34
Mamma är här den här veckan och hjälper mig lite så här på slutet när allt känns tungt.
Lagar mat, är ett bra sällskap och tar de längre promenaderna med hundarna så att jag slipper.
Det är skönt att slippa det och inte känna att man måste.
14 grader var det i huset när vi vaknade i morse. Fy faaan, vad kallt! Jag klev inte upp förens Peter hade eldat upp en normal temperatur som gick att vistas i. Tack gode gud för Braskaminer. =)
Vår värme pump klarar kyla ner till 25 - , sedan lägger den av.
Skulle igentligen ha åkt på hundutställning idag och ställt ut Laban på Kista mässan.
Och som jag har tränat med det lilla fettot, så han skall uppföra sig normalt mot domaren, jag har till och med badat honom.
Så igår kväll så skulle jag kika in på Kista mässans hemsida och se vad entre avgifterna var, och då såg jag det!
Mopsutställningen hade redan varit... I SÖNDAGS!!!
Helvete!!!!! Hur fan kunde jag se fel på datumet och tro att det var idag?? VARFÖR fick jag för mig att det var den 6:e ???
Och vilken tur att jag såg det kvällen innan så att vi inte hade åkt dit kl åtta på morgonen i 25 gradig kyla, köat med vår lilla mops framför veterinärbesiktningen, bara för att bli utskrattade och hemskickade igen.
Nej, ibland vet jag inte vad som rör sig innan för pannloben. Antagligen ingenting!
Tänkvärt...
DATUM: 2010-01-05 TID: 17:29:44Hon hade upplevt exakt samma scenario med hennes lilla dotter, som vi hade gjort med Victor den dagen. Har kopierat in lite av det hon skrev, då jag tycker att det är så tänkvärt angående hur livet behandlar oss alla olika.
"...För mig slog texten till som ett hårt slag i magen då vi precis som er varit inne på samma sjukhus och samma akut med vår Thea.
Precis som Victor hade hon väldigt ont i magen, ville inte äta, kräktes och var väldigt spänd och svullen om magen. Precis som er fick vi höra att hon antagligen var förstoppad, vi fick också höra av sköterskan att hon "strax kommer tillbaka och tittar om det kommit något".. Men till skillnad från er så hade läkaren i vårt fall rätt om sin misstanke, Thea hade problem med att hon blev förstoppad.
Vad är det som avgör ett barns öde? Vem bestämmer att vissa barn får åka hem med klyx medan andra blir fast i ett oändligt träsk av smärta och sjukdom?..."
Satt så länge och funderade efter att jag läst detta...
Vem är det nu som bestämmer ? Är det bara slumpen som avgör?
Aldrig mer kommer jag själv som mamma ta för givet att allt skall lösa sig eller kommer att bli bra, för för vissa så gör det inte det.
Det finns inga procent som säger att du har en viss "chans" att överleva eller att bli drabbad.
Antingen blir du 100% drabbad eller 0%.
Därför är det också extra svårt för oss att förstå när människor säger till oss att "Ja men den här gången blir det ju bra. Risken att det skulle hända igen är ju obefintlig!" eller klassikern "Det kan ju i alla fall inte bli värre, det värsta har redan hänt".
Odds och procent existerar inte för en familj som varit med om något som vi, för har du väl blivit drabbad av någonting så ovanligt så kan det lika gärna hända igen.
För det finns ingen plan, bara slumpen regerar över oss alla och styr oss åt olika håll i livet.
Eller vad tror ni?
Snart dax ?!
DATUM: 2010-01-04 TID: 22:06:41Hon ligger väldigt lågt ner nu och är nästan helt fixerad.
När vi kom hem så bäddade vi rent i Victors säng, hängde upp en sänghimmel, bäddade med nya lakan som mamma köpt (Fabler serien).
Det blev såå fint och nu är vi alla så sugna på att lillan skall komma.
Passade på att packa hennes kläder och alla papper som skall med till BB också, för som barnmorskan sade så kan hon ju komma när som hellst. =)
Mamma har fått mormor-förvärkar och väntar med spänning på att jag skall börja kvida att "Nu är det nog dags.."
Jag försöker lungt förklara att jag gärna väntar ut den sista tiden som är kvar, då jag inte riktigt känner mig redo ännu. Jag menar, det gör ju sååå ont!
Vi får helt enkelt se när damen bestämmer sig, ingen idè att planera i alla fall.
Strumporna som skall med till BB =)
Utdrag ur Boken...
DATUM: 2010-01-02 TID: 16:21:48Victors vindspel på graven
Foto; Ulrika
Jag ser direkt i hennes bekymrade ansikte att är något som inte står rätt till. Hon har djupa fåror i pannan och det vilar tunga mörka skuggor under ögonen.
Hon ser bedrövad ut...
Vi sitter i tystnad och lyssnar på när hon berättar att de fått in provsvar som såg alarmerande ut.
Victors prover visar på ett högt värde av något som kallas för LD-värde. Det tyder på att det pågår en snabb celldelning i kroppen, vilket är mycket vanligt vid tumörväxt. När vi kom in med Victor första gången så låg hans LD-värde på 300, efter cytostatikan så låg det nere på noll igen, men det som fick dem att dra öronen åt sig nu var att det hade stigit till otroliga 630!
- Vi är mycket, mycket bekymrade för Victor... De här nya proverna tyder på en enormt snabb celldelning. Och det lutar ju tyvärr åt att cancern har kommit tillbaka...
Hennes röst låter tung och trött. Hon stryker en hårslinga ur pannan och tittar ledsamt på oss.
-Hur säkra är ni? frågar Peter med dämpad röst.
- Ja självklart så är vi ju inte 100% säkra ännu. Så helt hopplöst är det ju inte än. Men jag vill i alla fall berätta att det ser mycket oroväckande ut.
Jag, Peter och min lillasyster Josse sitter alla tysta och stirrar tomt in i väggen. Vi är alla tre i chock. Det kan inte vara sant, det FÅR inte vara sant!!!
- Men han är ju inte ens färdigbehandlad än! Hur kan det redan ha kommit tillbaka!??
- Som jag sade så VET vi ju inte säker att det har gjort det, men visst är det mycket ovanligt om så är fallet.
Hon tar ett djupt andetag och fortsätter.
Det kan även handla om att Victor har utvecklat en ny sorts cancer som kallas lymfom. Ni vet att man har funnit en massa förstorade lymfkörtlar runtomkring tumörområdet på senaste röntgen. Har vi tur, om jag får uttrycka mig så, så hoppas vi på att det är lymfom som det handlar om. För det går att behandla.
- Och om det inte är det, alltså om det är neuroblastomet som kommit tillbaka?! Är det kört då??
Jag hörde själv desperationen i min röst när jag ställde den oundvikliga frågan.
- Då måste jag tyvärr säga att det inte finns så mycket kvar att göra...
Vår läkare satt länge med oss den eftermiddagen.
Vi grät allihop, svor över GUD, ja allt som gick att svära åt.
Ingen av oss fattade någonting... För bara en stund sen så trodde vi att behandlingen gick som planerat, och nu sparkades vi åter igen ner i det mörka svart hål som vi kämpat så länge med för att ta oss upp ur.
Fin vinterpromenad....
DATUM: 2010-01-02 TID: 00:14:39Åhh så vackert det var ute i morse. Snön föll med lövtunna flingor som gnistrade i den lysande solen.
Känslan av att befinna sig i en enorm snöbubbla var total, liksom nästan lite overkligt.
Allt runtomkring var så himla tyst och när man slöt ögonen så kunde man nästan drömma sig bort till en annan värld där ljus och värme dominerar och kyla och mörker inte finns.
Jag är inte en vinter människa, men dagar som denna är magiska och det fina med årstider och deras tydliga skiftningar.
Laban älskar snön =)
'
2009-2010
DATUM: 2010-01-01 TID: 23:59:03Det blev en fin nyårsafton med familjen, lungt och skönt som vi ville ha det.
Det känns så konstigt att det är 2010 nu, året som Vilma kommer att finnas till, men inte Victor. Självklart i våra hjärtan och runtomkring oss, men inte kroppsligen.
Nya chanser, möten och händelser kommer att forma nya möjligheter och livsavgörande beslut, men i grunden kommer alltid det mörka och hemska ligga och ruva och påminna oss om vad vi förlorat och det som vi gått miste om.
Vi kan aldrig göra något ogjort eller få vår pojke tillbaka, för det som hänt har redan blivit skrivet, men vi kan alltid fortsätta kämpa för hans minne och för andra som behöver oss.
Vi önskar er alla en God Fortsättning på det nya året och tackar för att ni funnits hos oss i det gamla.
Hoppas att ERA goda tankar och gärningar gentemot oss, också speglar av sig och att någon gör det samma för ER!
Lite alkoholfria drinkar slår aldrig fel =)
Summering av det gångna året....
DATUM: 2009-12-31 TID: 12:57:37
2009 VAR ÅRET DÅ...
...vi precis hade skaffat valp, fick reda på att Victor var sjuk, så vi tvingades att reklamera honom. Vid veterinärbesiktningen så fick vi reda på att han hade hjärtfel, uppfödaren vägrade ta tillbaka honom, vi orkade inte slåss, men hittade ett bra hem tillslut...
... vår andra hund Biffen höll på att förlora ögat och låg inne på Strömsholm samtidigt som...
... vi genomgick en stamcellstransplantation
... vi satt isolerade i 14 veckor på ett sjukhusrum
... Victor dog och vårt liv försvann
... vi slogs i media angående bristen på hemsjukvård
... det samlades in över 200 000:- till barncancerfonden på bara två dagar via Victors fond
... jag gick på min första begravning, min egen sons.
... jag upplevde min första morsdag... utan barn.
.... vi bilade ner till Italien fram och tillbaka
.... vi köpte mopsen Laban
... jag skrev en bok
.... jag blev gravid
.... jag blev utnämnd till Årets Mama Hjälte
.... vi renoverade hela undervåningen på huset
... vi hamnade i tvist med Försäkringskassan
... Peter opererades för jumskbrock
.... vi firade jul utan Victor på hans gravplats
... Försäkringskassan överklagade vår dom till Kammarrätten...
Och nu sitter vi här... Sista dagen på året.
Jag är allmänt höggravid, Peter målar nere i hallen, och syrran och hennes sambo är på väg hit. Är så trött så att det snurran i skallen och jag mår lite lätt illa.
Försöker summera det gångna året, men det är mycket som är bäcksvart. Ändå har det hänt så otroligt mycket, både bra och fruktansvärda saker.
Jag både vill men ändå inte, lägga 2009 bakom mig. Livet är ingen film där man bara kan radera jobbiga delar och sedan glömma bort att de hänt.
Vad det nya året har att visa, det vet vi inte men vi hoppas att det innehåller en smula frid, lite lugn och ro, mycket lycka och massvis med kärlek =)
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för att ni finns !!!!
Såå fin julklapp =)
DATUM: 2009-12-31 TID: 12:09:45På julafton så var det en person som fick någonting som han länge hade önskat sig.
Peter fick öppna ett paket som var från nätbutiken Spöketlaban.
De hade några dagar innan jul skickat mig en julklapp där de givit oss en jätte fin röd Labanpyjamas med ett par matchande strumpor till Vilma och det underbart fina Laban smycket i silver.
Fick skynda mig att gömma undan smyckes asken för Peter, då han skulle få det i jullkapp och gissa om han blev glad. =)
Så ett stort tack till spoketlaban.com för den generösa gåvan, Peter kommer att bära det på sig VARJE dag.
Kommer även att sätta upp en länk på min blogg där ni läsare kan få 10% rabatt på deras hemsida. Tänkte själv skicka efter lite grejer till Vilma sen när hon är född.
Vad skall hända ?
DATUM: 2009-12-30 TID: 22:46:49Såg precis på Nyheterna kl 22 där det sändes ett inslag om förslaget som det var på tal om förra året, att det skall införskaffas en så kallad "anhörighetspeng" vilket inebär tio automatiska sjukdagar när man förlorat en nära anhörig.
Om en sådan lag akulle träda i form så skulle det innebära att fall som vårat inte skulle kunna hända igen, och det vore ju underbart.
MEN, problemet med försäkringskassans oförmåga att sympatisera med folk kvarstår ju fortfarande, och om de visste om att en sån här lagändring kanske träder i kraft inom kort, så VARFÖR var de då tvungna att överklaga länsrättens beslut??
Borde inte regeringen veta bättre om vad som är rimliga skäl, mer än Försäkringskassan själva? Det är ju ändå de som har skrivit reglerna.
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1421372
Äsch, slutpratat om bara tråkiga saker. Kolla in den här ursöta ungen som i alla fall får mig att le =)
P4 Extra
DATUM: 2009-12-30 TID: 11:22:07
Lyssna in på P4 Extra efter kl 13.00, på min intervju om Försäkringskassans överklagan.
Intressanta svar, lika tomma och kalla som de på Försäkringskassan.
Ulrika Persson, chef för sjukförmåner på Försäkringskassans kommentar;
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=2130161&BroadcastDate=&IsBlock=0
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=2130163&BroadcastDate=&IsBlock=0
Ramaskri
DATUM: 2009-12-29 TID: 22:09:17
DE NYA SJUKA REGLERNA
Ramaskri, något annat än det kan man inte kalla det. Människor är uppriktigt sagt flyförbannade på Det Nya Hårda Sverige och hundratals kommentarer har redan strömmat in på tidningarnas hemsidor som publicerat artikeln.
För mig och Peter som är så vana vid att allt går åt fel håll, så har vi inte sett på detta på samma sätt. Man liksom rycker på axlarna och mer eller mindre tycker att "Ja ja.. Det var väl väntat". Jag menar, Varför skulle någonting fungera för en gåns skull??
Varför skall man ha rätten att sörja sitt döda barn? Om man gör det valet, att inte gå och anmäla sig till Arbetsförmedlingen samma dag, får man inte skylla sig själv?
Regler är regler vet ni! Glöm aldrig det !
Lägger in en länk till Expressens webb klipp;
http://www.expressen.tv/nyheter/1.1828961/sofie-nekas-pengar-det-ar-som-de-skrattar-at-en
Skall försöka få en god natts sömn i alla fall och hoppas att jag finner styrkan att fortsätta med detta, trots att oddsen ser dåliga ut.
Godnatt till er alla
Fullt sjå mot Försäkringskassan
DATUM: 2009-12-29 TID: 17:15:32Oj oj, fullt upp idag.
Först så kom ett TV team från SVT och intervjuvade oss och strax efter TV4 Nyheterna.
Det verkar som att detta verkligen retar många då det kommer att publiceras i både Dagens Nyheter, Expressen, och Uppsala Nya i morgon.
Expressen är på väg hit nu, så jag hinner inte skriva så mycket men om ni vill se mitt svullna höggravida nylle i inslagen i kväll så visas TV4 kl 18.30 och eventuellt kl 19.00, och SVT regionala kl 19.20 (?).
Anledningen till all stress i morse var att pappa hade bjudit mig och syster på bio (Avatar) och vi skulle åka klockan 11 för att hinna dit, så jädrans vad vi jäktade.
Filmen var faktiskt över förväntan, inte alls löjlig eller overklig.
På vägen hem så ringde tre tidningar och två av intervjuerna gjorde jag på telefon.
Det värsta är att jag inte tror att vi kommer få rätt i Kammarrätten om vi gör en ny överklagan. Men vi ger oss inte, Försäkringskassan får inte tro att det är ok att trampa på de små människorna.
Jag tittar in lite senare i kväll och berättar mer.
Kram
Date med Sherlock Holmes
Snygg i 3D glasögon
Perspektiv
DATUM: 2009-12-28 TID: 22:09:27Har ju så mycket viktigare saker att tänka på och bry mig om, men ändå... Faaan, kan inte låta bli...
Åhhh, veeem är det igentligen som går och bestämmer vilka saker som skall drabba vissa människor? Föddes jag på helt fel datum som tillbringade en evig förbannelse över mig, eller är det helt enkelt den där jäkligt irriterande slumpen igen?
Jag kan med största ärlighet säga att jag vågar knappt tänk på nyårsafton. Jag FASAR för att råka slänga ur mig "Gott Nytt År" till någon och därmed förlänga min förbannelse med minst 20 år.
Tänk bara om nästa år blir lika hemskt som detta, jag menar, det var ju ingen av oss som kunde förutspå att 2009 var året som vi skulle förlora vårt barn i cancer.
När du minst anar det så tar livet en drastik vändning och du faller pladask hårt till marken, ofömögen att kunna resa dig upp.
Ett sådant fall tar lång tid att återhämta sig från, om du någonsin gör det.
Rädsla för mig är inte att hoppa från ett stup eller att krascha med ett plan, Nej rädsla för mig är att förlora någon man älskar och att man aldrig mer kommer att ses.
Perspektiv är vad som formar oss och skiljer oss från varandra, och denfinitionen av "rädsla" och "fara" skiljer sig vilt beroende på vem du frågar.
Jag hoppas ialla fall att vi har turen på vår sida denna gång och att vi kan få lite andrum att bygga upp vårt tilltrasade liv igen.
För jag vill fortsätta leva, det vill jag verkligen, för HANS skull.
Vargamöte -06, Kålmården
Livet är farligare än att stirra en varg i ögonen =)
Överklagan igen!!!!!
DATUM: 2009-12-28 TID: 18:28:31Idag fick vi ett besked från kammarrätten igen, om att Försäkringskassan har överklagat vår dom om beviljad ersättning.
Är de heeeelt från vettet? Vad är deras problem? Kan de inte bara låta oss vara och för en gångs skull vika sig från deras principer?
Vi som trodde att allt var över... Nu måste vi överklaga YTTERLIGARE en gång !
Fick precis ett samtal från SVT som fått nys om detta, och de vill komma hem till oss i morgon för ett tv reportage.
Fattar igentligen inte hur de lyckats fått reda på det så snabbt, då pappa ringde mig för ca en timme sedan och berättade om överklagan.
Ja ja, det är väl bra att folk får reda på de sjuka reglerna som gäller, så vi ställer gärna upp. Det roliga är bara, som jag nyss sade till Peter, att vi blir drabbade av precis ALLT som kan gå fel!
Skall igentligen bort i morgon, så vi får se om de hinner hit på morgonen, annars får de komma på Onsdag i stället.
Julklapp
DATUM: 2009-12-27 TID: 14:15:57
Den här ursöta overallen fick vi hemskickade till oss från en läsare som sytt den till Vilma. Hon säljer även barnkläder på Tradera och ger vinsten till Barncancerfonden.
Visst är den fin? Den kommer att värma Victors lillasyster i vinter och även symbolisera honom genom stjärnmärket på framsidan.
Ett STORT tack till Emilia för den fina julklappen!
Graven
DATUM: 2009-12-26 TID: 15:51:30Idag har vi handlat julklappar till barnen och de små liven är på väg hit.
Hoppas att snön ligger kvar så att det går att åka pulka ett par veckor till.
Victors gravplats är så vacker när snön ligget tät över marken och det blir många långa besök runt julen.
Julafton
DATUM: 2009-12-25 TID: 21:32:24Så nu har julafton passerat och är över.
Det har varit mycket känslor inblandade i år som har gjort att man har blivit psykiskt utmattad. Har därför inte orkat skriva någonting igår och därför blir det en snabb uppdatering idag.
Allt som allt så har ändå allt flytit på bra med god mat, mysiga stunder, midnattsmässa och julotta.
Det är tur att man har familjen i stunder som dessa och att man kan vara tillsammans.
Jag kommer att lägga upp fler bilder inom kort. Alla på min kamera blev konstigt nog suddiga, så jag får sno från syrran =)
Hoppas att ni alla har haft en JÄTTE trevlig jul och att ni har fått varit tillsammans med familj och vänner !!!
God jul!
23:e Dec
DATUM: 2009-12-23 TID: 22:52:16
23:e december i morgon jul
Vaknar, kramp i benet, det här blir kul =(
Julklappshandel, ner på stan
Sista minuten som alltid, börjar visst bli van
Peter surar, fötterna värker
Jag har ont i magen.. fiser, hoppas ingen märker =)
Hemma igen, slå in alla klappar
Mormor framför TV:n, mellan kanalerna zappar
Rimma in till sena timmar
Jag è så trött, jag tror jag svimmar
Kent han gäspar, mamma skrattar
Rimmen blir så dumma, ingen fattar
Sipp på glöggen, vill nån ha mera..?
Åh, skinkan är klar, skall nu griljera
Pensla på en salig röra,
på grisens bakdel, ni vet den möra =)
In i ugnen åter igen,
skivas upp på mackan sen
Med julen kommer även stressen
Kladdiga fingrar och julklappspressen
Den stora frågan verkar vara nu
Anna Anka eller Kalle, vem väljer du?
GOD JUL!
