Ingen tid
DATUM: 2010-03-08 TID: 23:50:13Så är det när man har en bebbe. Vilma är vaken och vill inte alls ligga själv så jag måste gå in till henne nu och få henne att somna. Antagligen så kommer jag att göra detsamma, så jag skriver mer i morgon.
Skall ta lite kort på henne så får ni se vad hon har vuxit =)
Skall förbi Cazper och sjukhuset också, så det blir nog franåt eftermiddagen.
Sov så gott !!
Kram
Fin dag
DATUM: 2010-03-08 TID: 21:10:21Blogg.se har strulat nu i två dagar, ewller så är det min dator som blivit knäpp.
Jag har inte kunnat kommit in och skrivit ett inlägg hur jag än har försökt utan bara blivit utkastad till startsidan hela tiden.
När jag kom hem från stallet nu ikväll så funkade det i alla fall. =)
Idag har det varit en underbart vacker dag, vädermässigt. Sol, fågelkvitter och droppande stuprännor gjorde i alla fall min själ lite lättare.
TV 8 var hemma och filmade här i eftermiddag till programmet Lex Alonso som hade premiär förra veckan.
"Den som kan lagen, kan lagen inte komma åt. I Lex Alonzo får du lära dig hur lagen fungerar. Programledaren Michael Alonzo förklarar på ett lättbegripligt sätt vilka skyldigheter och rättigheter du har i samhället och hur du undviker att råka illa ut."
Så fort filmteamet kom in innanför dörrarna så såg jag genast att jag kände igen kameramannen.
Jag frågade om han hade varit hos oss och filmat förut, men det hade han inte. Jag sökte febrilt i mitt minne för att komma på vart vi hade setts tidigare och så kom jag på det.
Han var en av de som filmade oss och Victor på tv serien Sjukhuset i våras.
- Jaa nu kommer jag i håg er !! utbrister han glatt. Shit vad sjukt alltså, det är ju niii !!!
Vi pratade minnen ett tag och berättade lite om vad som hade hänt efter att film teamen hade åkt därifrån när sista avsnittet hade filmats. Han var märkbart brydd och beklagade verkligen Victors öde.
Allt som allt så gick det bra i alla- Nu skall Vilma få mat så jag skriver mer lite senare.
Middag
DATUM: 2010-03-06 TID: 17:17:17Vid halv två så begav jag mig hemåt och Peter stannade kvar för att spendera natten där.
Med Vilma sovandes i bilbarnstolen så hann jag med att storhandla på ICA, gå på posten, åka till stallet och mocka, försiktigt flytta över henne till liggdelen och bege mig ut på promenad med hundarna.
När jag väl var inne igen och började packa upp matkassarna så var klockan redan halv sex. Med kurrande mage så bytte jag blöja på Vilma samtidigt som jag funderade på vad jag skulle laga för middag till mig.
Samtidigt så ringer Cattis och undrar om jag vill äta middag hos dem så att jag slipper sitta själv, så det tackar jag tacksamt ja till.
Det bjuds på lax i ugn med potatis och romsås. Mmmm... Till maten avnjuter vi några glas vitt vin under trevligt sällskap.
Efter vi tittat på Solsidan så sätter sig äldsta dottern Ida vid sitt piano och så tar hon och lillasyster Emma ton och så sjunger vi alla tre lite låtar tills klockan blir dags att bege sig hemmåt.
Styrkan och själen dör aldrig...
DATUM: 2010-03-04 TID: 23:01:50Inte visste vi att den starka lilla stjärnan en dag skulle falla och inte finnas mer.
Även nu efter hans död så fortsätter hans styrka att sprida goda ting runt omkring. Jag känner själv att det JAG orkar, det min kropp och mitt sinne kan ådstakomma, den styrkan ger HAN mig.
Det svåraste som finns när man som förälder har förlorat ett litet barn, är att försöka finns någon mening med det som hänt.
I början såg jag bara mörker och kyla, inget hopp, ingen framtid och oförståelsen var total och höll mig i ett järngrepp.
Nu fanns det ju ingen mening med någonting längre... Ingen mening alls...
När jag nu, snart ett år senare blickar tillbaka och ser alla förändringar och händelser som har skett på grund av Victor, så ser jag också ljus.
Jag blir liksom varm inombords och kan känna viss glädje av att vi har haft sådan tur att det har kommit så många bra saker från hans död.
För oss som familj kommer det aldrig att få bort sorgen och saknaden, men tanken på att han har bidragit till att göra världen en smula bättre, gör sorgen lite, lite lättare.
Jag tänker mycket på hur viktig han var/är för oss, men även för andra.
Vi vet att hans minne inte bara kommer att blekna och att han kommer att glömmas bort, utan ju fler som skickar honom en tanke, destå starkare kommer han att fortsätta lysa som den stjärna han faktiskt fortfarande är!
ÄLSKAR DIG VÅR UNDERBARA PRINS!!!
Lex Victor
DATUM: 2010-03-04 TID: 19:27:07
Äntligen en glimt i mörkret.
M vill ändra lagen - föräldrar som förlorar barn ska få ersättning.
Lotta Bromè ringde och berättade de goda nyheterna idag när vi var på sjukhuset.
Om detta går i lås så är det helt underbart och vi är SÅÅÅÅ glada!!! Tänka att det kan bli en lagändring, och redan till hösten!! Det är så måga som har stöttat oss i det här och vi vill tacka alla er som känner er träffade, gamla som nya bloggläsare. Ni anar inte vilken styrka ni ger =)
Länkar
DATUM: 2010-03-03 TID: 13:44:27NYHETSMORGON
http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1537964&selId=1.923808&currPage=0
P4 EXTRA
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&Id=218&BroadcastDate=&IsBlock=
Upp i ottan till 4:an
DATUM: 2010-03-03 TID: 10:48:37Taxin är försenad då den hade fått fel adress och jag fick stressmage och hicka på köpet.
Väl inne i stan när vi lämnat av Vilma och Linnea så känns det lite bättre och vi har dessutom lyckats köra in den försenade tiden.
På TV4 blir jag inskickad till sminket där de gör mig "fin" för rutan, alltså matt i hyn och så. Har gott om tid att äta frukost men det blir bara en kaffe och en apelsin då magknipet fortfarande sitter i.
Ca 4 minuter innan sändning blir jag inskickad till Anders och Kristin och hinner med en snabb genomgång av ämnet.
Sekunderna räknas ner och sedan är vi i gång.
Efteråt så hoppar jag in i Taxin och beger mig tillbaka till Astrid Lindgren för att plocka upp tjejerna. Solen värmer och jag längtar hem så jag kan komma ut på en promenad.
Tycker väl att sändningen gick Ok, förutom att Försäkringskassans svar var lika tomma som vanligt.
Väl hemma igen så hinner jag knappt innanför dörren innan P4 Extra ringer. De vill ha in mig till studion för att träffa Lotta och tala om det som hänt.
Jag förklarar att jag precis har kommit hem och att det inte känns jätte roligt att sitta och åka tillbaka hela vägen till Sthlm igen när jag har en nyfödd med mig.
Vi bestämmer efter ett tag att det få bli Uppsala studion som jag får åka till, det blir lite närmare i alla fall. Det är nog mest psykiskt det där, att det är tungt att åka tillbaka exakt samma väg som man nyss har åkt, så Uppsala känns bättre.
Någongång efter klockan ett sänds det inslaget och de har dessutom fått tag på två ansvariga personer som skall vara med i samtalet så det skall bli intressant.
De skall dessutom fortsätta debattera efteråt och det vill jag inte missa =)
Är sååå jäkla trött och vill inget hellre än att sova, så när vi kommer hem skall jag och Vilmis krypa ner i sängen och sluta ögonen.
Hörs senare!
Zzzzzzz
Syskonkärlek
DATUM: 2010-03-02 TID: 20:20:48
Kammarrätten ger Försäkringskassan rätt
DATUM: 2010-03-02 TID: 19:50:53Morgonen börjar med att Tv4 ringer när jag står och packar ner blöjor i skötväskan.
Kvnnan i andra änden av telefonen presenterar sig och säger sedan att jag kanske förstår varför hon ringer.
Nej tyvärr jag har faktiskt ingen aning, svarar jag och ser ut som ett frågetecken.
Hon förklarar vidare att de sett att beslutet från kammarrätten har kommit och att det är som jag kanske visste, Försäkringskassan som fått rätt.
Jag fortsätter packa ner blöjorna och förklarar att jag inte ens hunnit fått brevet med beslutet själv, men att jag inte är ett dugg förvånad.
Hon berättar vidare om lite av det som står i domen och frågar sedan om vi kan träffas för en intervju.
Jag förklarar att jag är på språng till stallet så vi bestämmer träff där.
Ungefär 15 minuter senare så ringer SVTabc och så är karusellen igång. Jag tror utan överdrift att varenda jäkla nyhets tidning och kanal har ringt som finns att tillgå och självklart så ringer de EXAKT samtidigt.
Så fort jag trycker på knappen för att svara så ringer nästa på andra linjen. Mobilen blinkar och piper ilsket när jag stressat försöker svara på journalisternas frågor.
Kvinnan som jag pratade med på morgonen anländer en timme senare till Stigsbergs gård.
Hon filmar lite när jag tar in Helix från hagen, ryktar, pyssar lite i stallet och så går vi upp till cafeterian för en intervju.
Linnea och Vilma sitter snällt däruppe och väntar och jag är glad att hon är med som barnvakt. Hur hade det annars gått???
För att vara kortfattad så har i alla fall Kammarätten gett Försäkringskassan rätt i domstolen och nu återstår det bara att överklaga till Regeringsrätten. Men det är inte så lätt som man kan tro.
Regeringsrätten måste godkänna överklagan och det gör de endast om de tycker att Kammarrättens beslut är felaktigt. Det återstår att se....
DN, Expressen och Aftonbladet skriver om det i morgon och så kommer jag återigen att vara gäst på TV4 Nyhetsmorgon kl 07.45.
Taxin hämtar mig, Vilma och Linnea klockan 05.20, åker sedan vidare till Astrid Lindgrens sjukhus där jag släpper av dem till Peter och åker vidare in till studion.
Det blir en tidig morgon så jag hoppas att Vilma sover ordentligt i natt. Tyvärr så är det sänongspremiär av Desperate Houswifes kl nio, så jag kan inte lägga alltför tidigt. Vill inte missa det =)
Här är en länk till ett kort klipp från TV4 nyheterna.
http://www.nyhetskanalen.se/1.1535941/2010/03/02/ratt_beslut_dra_in_sjukpeng_nar_sonen_dog
Tillbaka i sjukhusets värld igen....
DATUM: 2010-03-01 TID: 23:08:46Planerna blev snabbt inställda då Mirre, Cazpers mamma ringer på morgonen och upprört förklarar att hon och Cazper är på väg i Taxi till Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Hon förklarar vidare att han under en kortare period börjat dricka mycket vatten, kissat ofta och snabbt gått ner i vikt.
Genom undersökningar på vårdcentralen konstaterade man snabbt att Cazper har drabbats av Diabetes Typ 1.
Tack och lov så hittades detta i tid och han slapp bli akut sjuk och hamna på intensiven. Nu återstår tyvärr en livslång behandling med inslulinsprutor och strikt matschema.
Jag och Peter tog Vilma, satte oss i bilen och åkte i snöstormen i snigelfart till Sthlm. Väl framme mötte vi en blek och väldigt tärd Cazper, med mörka ringar under ögonen och insjunkna kinder.
Jag blev chockad över den snabba förändring som hade skett sen vi såg honom sist.
En sköterska visade in oss på avdelningen och vidare in på det rum som han skulle få bo på veckan som följde. En massa prover togs och sedan fick vi ännu mer information om sjukdomen, och vi fick reda på att under de närmsta två veckorna så skulle vi vuxna i familjerna gå en diabetes skola med Cazper för att lära oss allt som gäller inom diabetes världen.
Under samtalet så dunkade mina tinningar som besatt och jag kände att svetten bröt ut i pannan för varje ord som sköterskan uttalade.
Hon hade hört om vår situation och det som hänt med Victor och tittade medlidsamt oss i ögonen gång på gång.
Hur faan kan detta hända? Hur kan Peter ha sådan otur att två av hans barn skall få en allvarlig sjukdom.
Detta är visserligen ingenting jämfört mot det som hänt och Cazper kommer att kunna leva ett helt normalt liv, men ändå.
Det är 800 barn som drabbas av Diabetes i Sverige per år, och PANG, så slår blixten ner på samma familj igen.
Bara att återigen sitta på ett sjukhusrum med likadana pumpar och slangar överallt, läkare som springer runt på ronder, små sjuka barn i korridoren, ja till och med kaffeatoumaten bringar fram tunga minnen och ser hotfull ut.
Men, men, skall försöka tänka positivt. Det är ändå Cazper det är synd om och han som får leva med denna sjukdom i resten av sitt liv.
Det känns bara tufft att vara inne i sjukhus svängen igen, nu när man äntligen har börjat landa hemma. Peter skulle börjat jobba heltid nu och allt skulle få återgå till det normala...
I morgon skall Peter sova över med Cazper och igentligen så skulle jag också varit där hela veckan under dagtid, men Linneas tak har rasat in på deras skola, så jag måste vara hemma med henne i två dagar nu.
Varför händer allt samtidigt ??!!
Hoppas att Cazper och Mirre har en bra natt på avdelningen och att de får sova något trots täta blodsocker kontroller.
Själv skall jag gå och ha ett allvarligt samtal med Gud, eller vem det nu är som bestämmer däruppe.
Nu får det fan räcka!
Vilma kommer i alla fall få träffa storebror mycket den här veckan och mysa =)
En likadan pump som försåg Victor med cytostatika, sprutar
nu in det viktiga insulinet i Cazpers kropp.
En nödig Vilma lättar upp stämningen med lite roliga bajsminer =)
Brasvärme =)
DATUM: 2010-02-28 TID: 19:31:48
Vilma luftar rumpan framför brasan.
Nyskottat på graven.
Nu väntar vi på nästa oväder så att man får börja om... Bläää!
Ajj!!
DATUM: 2010-02-28 TID: 00:35:34Cattis körde gärnet med mig idag och jag är såå öm i kroppen.
Måste gå och sova nu, drömma ljuva drömmar och vakna piggare imorgon.
Ny dag, nya tag!!'
Godnatt
Inflyttning och lektion...
DATUM: 2010-02-27 TID: 10:34:15Vi skall få flytta in till stora stallet och måste städa ur gamla boxen, göra i ordning den nya och även flytta över lite saker.
Kattis skall hålla lektion för mig på Helix. Hon skall "inspektera" min ridning så att säga, och jag behöver verkligen det. Det är så svårt att själv se om man rider på rätt sätt och då är det bra att han någon på marken.
Har fortfarande en sjuhelskotta träningsverk efter ridingen igår, men jag hoppas att det släpper när jag kommer upp i sadeln =)
Jag har gjort i ordning Victors gamla Brio kombi och tvättat alla klädslar, bytt slangar i däcken och fräschat till den rent allmänt då jag skall ha den som stallvagn.
Skönt att alltid ha en vagn där till vilma så slipper man dra dit en varje gång i bilen.
Nej, nu måste jag skynda och klä på pirogen, men jag tittar in i kväll och berättar mer om vår dag =)
Ha en bra dag själva!!
kram
Kunde varit en het vanlig dag...
DATUM: 2010-02-26 TID: 00:08:55Barn... Är de inte otroliga.
Det slår mig så ofta hur de har förmågan att "blockera" negativa tankar och att bara leva i nuet. Tänk om man alltid kunde få vara så mentalt "fri".
Jag har i och för sig också haft den förmågan för inte alls så länge sedan.
För oss så var det precis så vi var tvugna att leva den sista veckan som Victor fanns i livet.
Jag minns det så väl... Hur solen sken, fåglarna kvittrade och hur vi grillade korv nere på Lekterapins uteplats hela familjen.
Victor satt i vagnen med syrgasen hängandes bakpå och morfinpumpen i en liten väska på mage. Då och då sprutade den lilla manicken in en dos morfin för att ta udden av smärtan.
Thea, Linnèa, jag och Josse gungade och hade tävling vem som kunde komma högst.
Theas ivriga skrik ljöd genom lekparken när hon lättade från gungan och hennes hår flög i en böljande man bakom henne.
I luften spred sig doften av grillad korv och den välbekanta lukten fick nyfikna sjukhusgäster att kika ut från de olika avdelningarnas uteterasser.
Människor log och en del vinkade när de såg oss därute i solen. Det måste ha sett härligt ut.
En glad och lycklig familj som tog till vara de första riktigt varma strålarna och verkligen njöt av livet.
Om de ändå visste den bittra sanningen... Om hur den lilla pojken i den röda kepsen satt och kämpade för sitt liv och hur den glada familjen desperat försökte finna den minsta lilla snutt av glädje de kunde hitta, för att för en sekund kunna glömma det hemska.
Att vi alla väntade på att han skulle dö...
Jag vill visa lite bilder från den här dagen, vissa har jag lagt upp förut, men andra är nya för er.
Den starka kontrasten mellan motiven på korten är så oerhört påtaglig då de skildrar både lycka och sorg på samma yta.
Ingenting är fejk, utan det som ses är verkligheten... Det onda och det goda, det mörka och det ljusa i livets slutskede.
Humör ska man ha =)
DATUM: 2010-02-25 TID: 22:35:00Jo, men som alla viljestarka barn så hade han även ett sjuhelkotta humör när han lade den sidan till (även om det var väldigt sällan. )
Har några underbart roliga bilder när han lessnar på moster Josses tjat om en bild tillsammans. =)
Moster vill gärna ha en fin bild på henne och prinsen.
Titta in i kameran och le nu!=)
Läg av nu!!! Jag vill inte le, sluta tjata!!!
Fyyyy dig! 
Så går det när man inte lyssnar...
Vart är du???
DATUM: 2010-02-24 TID: 11:22:22Talade precis med Josse i telefonen.
Det var så roligt att höra från henne och uppdateras om alla händelser.
Hon hade goda nyheter angående flickan. Hon hade överlevt natten och tillslut så hade föräldrarna gått med på att de fick ta henne till sjukhuset.
Blev alldeles lycklig innombords då jag har bett för henne ända sedan jag fick reda på det tragiska ödet.
Jag vet ju att föräldrarna inte kommer att ta hand om henne mer nu, men hon slapp i alla fall dö ute solen den dagen.
Idag skiner solen igen men jag kan inte riktigt finna glädjen och känna mig tillfreds.
Saknar Victor så mycket, och allt prat och alla tankar om döende barn har blossat upp minnen inombords som får hjärtat att värka.
Såg på Familjen Annorlunda igår och hur alla barn sprang omkring glada, friska och lekandes.
Är det inte konstigt hur vissa kan få 10 barn som alla är friska och välmående och hur en annan förlorade sitt första och enda barn i cancer?
Tack och lov att Vilma föddes så att jag har något att glädjas över. Men saknaden blir tyvärr inte mindre för det... Jag längtar ibland efter att få bli gammal och dö så att jag återigen får träffa honom. Men vem vet om det ens händer då?
Jag skriker dagligen inombords så att det ekar i mitt huvud; "Jag vill ha dig tillbaka!!!! Vart är du??!!"
Efteråt står jag alltid kvar ensam i tystnaden, utan att någon svarar... Undrande, längtande....
Vart är du lilla ängel???
Massor att hinna med... =(
DATUM: 2010-02-23 TID: 15:24:56Vi måste få bort den enorma snöhög som nu ligger på altanen innan det töar.
Fy fan vad tungt det var, den pudersnö som Peter hade skottat ner från taket har under nattens kyla förvandlats till stenhårda massor som man måste hacka bort.
Nej, inte roligt med denna vinter...
Peter är på jobbet och när han kommer hem skall vi mötas på ICA för att storhandla. Igentligen orkar jag inte röra mig ur fläcken, men vårat tomma, gapande kylskåp tycker annat.
Det är så många saker som jag skulle behöva hinna med på dagarna, med tiden bara rinner mig ur händerna.
Jag vill kunna sätta mig i lugn och ro och klippa klart Del2 av Victors film, jag vill komma igång med barnboken som jag börjat med men aldrig lyckas få tid att fullfölja, jag vill ha tid att åka till stallet och rida åtminstonde två gånger i veckan, åka till graven varje dag, ha ett städat hem, bli av med mina mammakilon, skriva långa och många inlägg på bloggen, träffa vänner och ÄNTLIGEN få ha en helkväll med godmat och ett (eller två) glas VIN!!!
Dröm vidare Sofie... Men det spelar ingen roll i alla fall.
Jag trivs rätt bra med att sitta hemma i soffan, äta choklad och godis, snusa Vilma i nacken och bara vara mamma =)
Behöver jag ens nämna vem som vinner denna match =)
Två skilda världar...
DATUM: 2010-02-22 TID: 22:32:33Hon hade ringt och varit mycket uppriven av en händelse som skett under gårdagen.
Hon berättade att de hade stött på en ett och ett halvt årig flicka som lämnats utanför ett skjul i en by, mitt i den heta solen på gatan. Hon var bara skinn och ben och i förskräckligt skick.
Min syster och de andra försökte ta med sig flickan in till huset, där bara mormodern fanns hemma.
Hon vägrade låta barnet komma in i huset och den beskyddande skuggan, och så fort de gick därifrån så gick bara mormodern ut med henne igen.
De försökte förtvivlat förstå varför de gjorde så här hot det lilla barnet, men tydligen så är det vanligt att flickebarn lämnas ute i solen för att dö, då de inte är önskvärda i Indien.
Min syster höll den lilla magra kroppen i sin famn, vyssande och tröstande med de ekande rösterna innombords.
"Det är utanför din makt... Du kan inte hjälpa alla"
En ansvarig på volontärstationen hade lyckats skaffa fram en bil som skulle ta med barnet till ett sjukhus där hon skulle få gratis vård och hjälp, men familjen vägrade släppa iväg henne.
Antagligen så tror dom att denna handling kan medföra otur eller något liknande till resten av familjen.
Min syster stannade länge kvar i den heta solen med den lilla flickan i sin famn.
Hon visste innerst inne att barnet inom en mycket snar framtid skulle gå bort, och att det här nu var utanför hennes makt.
De tvingades förtvivlat att lämna den lilla ett åringen kvar och bege sig hem till lägret.
Tårarna rann när mamma ringde och berättade vad hon hade upplevt idag.
Det värkte i hjärtat då jag tänkte på det lilla barnet.
Mamma berättade att hon försökte trösta min syster och bad henne tänka på den korta med ändå så viktiga stund av närhet och kärlek som hon hade gett till barnet innan det dog. Troligtvis den enda ömhet som hon någonsin hade fått uppleva.
När jag tänker på dessa skilda världar som vi lever på denna jord, så får det mig att rysa.
Jag är såå glad över att Victor fick uppleva så MYCKET kärlek i hans korta lilla liv, och att han ALDRIG lämnades ensam.
Varför så många barn därute aldrig får uppleva samma trygghet ens av sina föräldrar, är mig en gåta och jag HATAR den sida av mänskligheten som överger de små.
VARFÖR är en fråga man febrilt kan ställa sig, men hur mycket man än försöker förstå så kommer man aldrig att göra det. Det är två helt skillda världar vi lever i...
Jag har tänt ett ljus för den lilla flickan i kväll i Victors rum.
Två starka lågor fladdrar i mörkret bredvid varandra och representerar två små barn från två olika världar...
Båda två fick sluta sina liv alldeles för tidigt med alla odds emot sig.
De kämpade in i det sista, den ena med kärlek och värme omkring sig, och den andra ensam, övergiven och rädd.
Jag hoppas att de två får mötas där de nu är, och att hon aldrig mer behöver uppleva samma helvete som hon gjorde här på jorden.
Mycket svordommar, lite ork....
DATUM: 2010-02-21 TID: 17:20:17
Som jag nämnde i tidigare inlägg så har ju Peter haft snöröjning idag, och till en början så gick väl allt bra och han var på bra humör.
Ju längre dagen gick så blev också Peter mer och mer less på den oändligt stora snöhög som bara växte på altanen. Eftersom att vår altan hänger i luften och inte står på plan mark så är risken stor att den kanske brakar om det blir alltför tungt.
Nu har vi stått och kämpat med varsin skyffel tills svetten runnit i pannan, det värker i hela kroppen och magarna skriker efter mat.
Peter svär och vill sälja det här jävla F*** huset, - som han så fint uttrycker sig - och byta till en lägenhet i stället. Han skall också riva den jä*** skit altanen, för den är värdelös och kommer ändå att braka ihop.
Jag lyckades snabbt få i honom en macka och ett glas mjölk, och nu har han till slut åkt i väg till graven och skall beställa hem mat. Vi orkar INTE laga något idag.
I början på dagen, ett glatt humör i solens sken.
Börjar bli svettigt nu....
Seriöst, never ending snow... Nä nu skiter vi i det här !
Ayala
DATUM: 2010-02-21 TID: 16:45:58I går var vi och hälsade på hos syster min i Ransta utanför Sala.
De har precis skaffat hundvalp så vi passade på att åka dit för att titta.
Basenji är en hundras från Västafrika. Basenjin är en spetslik hund som ingår i typen pariahundar (urhundar) och är känd för att inte kunna skälla, i stället använder den sig av "joddling".
Ayala som hon heter var jätte söt och till Labans stora förtjusning - super busig!!!
De sprang omkring som två virvelvindar på golvet och brottades. Laban, snäll som han är, lät Aylaa som väger ungefär 7 kg mindre vara överst i brottningen.
Vi åt allihopa en underbar middag och begav oss sedan hemmåt i snöstormen. Peter var tvungen att stanna och borsta av snö från huven och man såg inte ens bilarna framför.
Men hem kom vi i alla fall och hade Lördagsmys framför Melodifestivalen.
En olycka händer så lätt... =) Fika tajm
Moster och Vilmis
Pirogen Är vi framme snart?
