Vaknade i morse med en ömmande rygg, stela leder och en sprängande huvudvärk... Anledningen???

Jo, 650 st 15 kg:s gräsrullar har levererats och rullats ut över hela vår tomt. Vi har nu officiellt en grön, mjuk hätlig GRÄSMATTA! Tjoho!!!




Kolla in högen med pallar i bakgrunden. På denna bild så har hjälpen precis anlänt och vi har rullat ut ungefär 60 av 600 kvm.


'



Nu har vår tomt sett ut som en leråker alldeles för länge, och skall vi lägga ut huset på försäljning så duger inte en sådan syn när det är dags för visning.

Det är alltid roligt med en stor tomt, men det beror på i vilka syften man talar om. Fy tusan vad jobbigt det är att bära rulle efter rulle med tungt gräs i uppförsbacke alltså =) Ha ha, men tillslut blev vi ett par stycken som körde på och då gick det undan.










Lite välförstänt paus i värmen. Snart kommer mer förstärkning...









Underbara arbetare, flitiga som myror! Öl är ett måste tycker Hasse =)

Vilma är överlycklig och tycker att det är härligt med en mjuk gräsmatta under fötterna. Mysigt...







Kvällen bjöd på välbehövligt regn så vi slapp den första bevattningen. Trots att allt inte hann läggas ut, så var det grövsta och stora jobbet utfört till kvällen.


Ett STORT tack till er som masade er hit och hjälpte till, LOVE YOU!

Idag är det exakt två år, på dagen sedan vi åkte in akut med Victor till Akademiska.

Jag minns det som igår... Alla känslor, paniken, rädslan och den slutgiltiga domen. Vårt barn, mitt enda, hade drabbats av cancer.



Två är har gått... Två långa år men som suddats ut till en obegriplig suddig massa, utan varken perspektiv om dagar, timmar eller månader.


Hur kunde detta hända oss? Varför? 

Inte Victor!! ... Hur? Varför???

I 730 dagar, så har jag ställt dessa frågor, gång på gång, varje dag, upprepande, letandes efter ett svar som aldrig kommer att ges.




Låt ljusen än en gång brinna lite extra starkt för den starkaste stjärnan i natt, och låt de brinnande lågorna påminna oss om det som hänt, och om de som vi förlorat.










Önskar att du hade fått uppleva en till sommar min älskade... Saknar dig så....

Nu är Vilma hemma igen. Peter hämtade henne vid tågstationen kl 17 och det var så härligt att få krama om min lilla flicka.

Det kanske låter barnsligt eller löjligt, men jag saknade henne verkligen, på ett bra sätt.

Ni har alla rätt i atrt det var otroligt skönt att få sova en hel natt, och att kunna ligga kvar på morgonen och dra sig. "lyx"


                     


I dag skall vi åka på vinsing upp mot Västmaland/Dalarna, och det skall bli jätte spännande. Vi skall kolla på två objekt. Ett i Fagersta och ett i Grängersberg.
Vi får se vad vi tycker när vi kommer fram, antingen blir man såld, eller så är det inget för oss =)


Åkte föresten fast av polisen igår kväll när jag var på väg hem från stallet vid nio tiden. De mötte mig precis där jag svänger ut från stallet ut på stora vägen, och sedan följde de efter mig i en evighet kändes det som, tills de tillslut satte på lamporna.
Blev så nervös att jag nästa kissade på mig, Iiihh

Det hade pecis blivit körförbud på den visade det sig, (fick en 2:a sista besiktningen) och det var på dagarna som datumet hade gått ut.
Så nu har jag ingen bil tills problemet är löst, så nästa vecka är jag fast här ute! SUCK!

Inget körkort hade jag med mig heller, eftersom att plånboken låg hemma. Oops

Så onödigt dumt, och 1500 spänn fattigare. Ja ja, är huvudet dumt, så får kroppen lida =)



Nej, nu måste jag dra, Vilma skall äta och kläs på innan vi åker, så Bye bye!

Vilma skrattar så att hon ramlar baklänges =)

Här kommer lite bilder från den dagen då Busungarna satte in pengarna för kalendrarna på Victors fond.











Vill än en gång passa på att tacka samtliga för deras hårda slit och även här nämna alla namn på de barn som deltagit i projektet.



Alice
Moa Ekenberg
Tindra Hulander
Elvira Bohman
Norton
Morris
Dante Virén
Emil Edman
Julia Rylander
Emmy
Rakel
Lea
Alva Gustavsson
Lova Eriksson
Vilmer Eriksson
Ida Larsson
Alicia Ahlqvist
Linnéa Levinsson
Loke Jörgensen
Sarah
Viggo Pettersson
William Eklund
Iza Kindlund
Moa Kindlund
Ida Kindlund
Hilma Rylander
Klara Haraldsson
Erik Söderström
Liam Aspholmer
Wilma Aspholmer
Björn Sandell
Tintin Thorell
Tuva
Mollie
Casper Andrén
Moa Björendahl
Lennon Skoglund
Annie
Maja Palm
Agnes Dahlén
Arthur Linder



Ett stort hurra för dessa små änglar och deras underbara föräldrar!!!!

Nu är vi tillbaka igen!!


Kan efter 4 dagar utan dator, blogga på som vanligt. =)


Vi har haft det underbart trevligt uppe i Fagersta hos Anna och Tony, och hann även med ett besök hos lilla Lovisa, Ella, Magnus och Susanne som också delade avdelning med oss på sjukhuset.

Både Melwin och Lovisa mår bra för tillfället och det värmer i hjärtat att se hur pigga och glada de kan vara, trots att de gått igenom de helvete som de faktískt har.
Otroliga kämpar!!




Förutom att ha ätit en massa gott under besöket, så har vi även gjort lite annat smått och gott.
På Lördagen, tex så åkte vi hela STORA gänget in till Ludvika för att bada. Eftersom att vädret bara bjöd på rusk så verkade det som det bästa alternativet för både vuxna och barn.

Så vi packade in alla 11 personer i två bilar och begav oss av.




Lite lunch på Mc Donalds ger kraft åt små fiskar innan bad och stoj =)






Till vårt stora förtret så var simhallen stängd när vi kom fram.

 SOMMARSTÄNGT, stod det med stora bokstäver på dörren in till receptionen... Jaha - vad gör man?
Det var bara att packa in alla 7 ungar igen och istället bege oss till Fagerstas utomhus bad istället. För bada- det skulle vi!





Vilma var stört förtjust över det stora blåa och plaskade vilt hos pappa.









Galenpannan =) Hi hi




Så det blev en lyckad dag i alla fall, men vi kunde inte stanna så länge, då vi skulle bort på kvällen och gå på Musikkrysset!

Musikkrysset är inget mindre än en trevlig sammanställning där man sitter tillbords, avnjuter god mat och dryck, samt lyssnar till ett live band som spelar.
Framför sig så har man ett "korsord" som skall fyllas i och inför varje ny låt så får man en ny fråga tex, "vad heter titeln på följande sång" eller "från vilken ort kommer sångaren i bandet".

Vinnarna, som har alla rätt, får välja bland fina priser som donerats av lokala företag i byn.

Trots lite mindre fusk, så vann vi tyvärr inte och fick gå hem tomhänta. Men men, vi hade superkul i alla fall - och det var ju det som vi kom dit för!






Melwin har fått tillbaka håret med råge!! =)
Här på Musikkryss kvällen innan vi beger oss hemåt.



Kvällen avslutas med prat långt inpå natten, med mycket skratt och vin. Tyvärr, uråldrig som jag är, så orkade jag inte sitta uppe lika länge som de andra - så jag hoppade i kojs vid halv ett. "Förlåt"

Men att krypa ner bredvid en varm god Vilmis är inte helt fel de heller ! =)






På Söndagen så skulle bege oss vidare till Farmor och Farfar som bor i Dala-Floda. Det tar ca en timme dit så det var en självklarhet att svänga förbi där.
´
Innan så åkte vi dock på visit his Lovisa med familj, för att se på deras hus och hur de bodde. Smedjebacken ligger passande mitt emellan Ludvika och Floda, och eftersom att även Tony och Anna aldrig hade varit där så hängde de på oss.


Familjen bodde TOPPEN fint i ett stort gult hus med tillbyggt torn. Allt i tipp topp med smakfull inredning och klassiska färger. Barnens rum var giganstiska och Lovisa hade den stora fördelen av att ha sitt i anslutande till tornet. Precis som en riktig prinsessa! =)



Vi blev bjudna på fika efter rundturen och vi hann med en hel del snack inna vi var tvugna att bege oss vidare till farmor.  Smedjebacken/Ludvika är också ett område där jag skulle kunna tänka mig att bo på.




Barnen har glass kalas i vardagsrummet =)







Klockan 4 på eftermiddagen så var vi slutligen hemma hos farmor och farfar.

Åhh, vilka minnen som dök upp när vi svängde upp på den gräsbeklädda uppfarten som slingrade sig mellan äppelträd upp till huset.

Efter ett varmt välkommnande så gick vi in för att fika. Gud så roligt det var att komma hit igen =)!
Störrde delen av Söndagen och halva Måndagen gick åt till att äta, då det verkar vara en farmors plikt att göda sina barnabarn så for de kommer på visit.

Även Laban fick sin beskärda del av leverpastej, köttfärs och falukorv. "Suck", jag som försöker lära honom att inte tigga, men jag har inte hjärta att säga nej heller =)

Vistelsen gick alltför fort, och klockan tre dagen efter så började vi bege oss hemmåt . Har dock bestämt mig för att det inte får dröja länge innan jag kommer tillbaka och hälsar på igen =)






Älskade farmor och farfar!!





Vilma var glad att se sin gammel farfar och gammel farmor =)




Slutligen - Ett STORT tack till Anna och Tony, för er alltid gästvänliga attityd, era öppna armar och underbara barn! Vi har haft super kul och jag hoppas anrt att vi får bjuda över er till oss!!!!

Love you!!!

Då var man hemma från semestern uppe i norr.

Vädret har varit kanon i Krägga hittils, och jag hoppas att det håller i sig. Men vi är i princip bara hemma för att vända, och i morgon far vi till Dalarna för att hälsa på Melwin med familj, den lilla pojken som vi delade avdelning med på sjukhuset.

Det skall bli så trevligt att ses och snacka ihop oss om vad som hänt sen sist osv... =)

Vi kommer hem på Söndag igen, så det blir en kort resa, men Peter har semester hela veckan därpå också. På agendan står gräsmatta, iordningställande av barnens rum, listning och målning. Härligt!

Vi hade ju planerat att fara ner till Varberg en kortare sväng, men det verkar som att Peter inte hinner innan han börjar jobba. Synd, det var det jag hade sett fram emot mest på hela semestern. =(


Här kommer lite bilder från de sista dagarna i Hälsingland.









Vilma sitter och väntar på att maten skall serveras.  Kommer den snart eller ??

Efter maten måste man busa med faster som hade med sig en massa roliga prasslande papper i olika färger.

På Måndagen så åkte jag Peter, Helene, Pelle och Vilma för att ta en match i Äventyrs minigolf. Den var av en liten ovanlig variant där man kunde putta av varandra från banorna om man ville, och förstöra andras chanser.
He he... Det bådade inte gott....





Som tur var så blev det relativt lugnt ändå, och inga skillsmässopapper hade skrivits på när spelet var slut. Puh!

På kvällen körde vi lite femkamp hemma, där vi tävlade i Luftgevärsskytte, Kasta äpplen i hink, pilkasting samt grenen, Träffa hundmatsskålen.

Pelle vann samtliga grenar "det svinet", förutom Äppelgrenen som Gerd vann.






På Tisdagen så var det dags för visningen. Kan väl inte uttrycka mig på annat vis än att jag blev tårögdnär jag klev in, samt sprang runt som ett litet barn på julafton, med Annelie tätt i hasorna. Vi var i EXTAS!!

Huset var UNDERBART, och alla blev totalt sålda.
Tyvärr så är det ju ett väldigt steg att flytta upp, och det finns många faktorer att ta hänsyn till... Jag får nog aldrig mitt drömhus tyvärr =(

Hade jag fått bestämt så hade jag flyttat upp NU, löst allt sen och bara njutit... hi hi... Tänk om det vore så lätt...



Lite bilder iaf.







THE HOUSE =)







Fint va???

Så nu har vi varit här i fyra dagar.

Vädret är ju inte direkt srålande, men vi har klarat oss relativt bra i från regn i alla fall.

Victor finns som vanligt mycket i tankarna, men lite extra här uppe - då han spenderade sin sista "friska" sommar här i Delsbo - innan vi fick den hemska diagnosen.

Vilma har börjat använda hans kläder, då storlekarna passar så bra, och ibland så är de så otroligt lika, så att man tappar andan.
Deras två personligheter och utseenden vävs liksom in i varandra och blir till ett på något sätt... Det går inte riktigt att förklara...

Bus på Cafèt =)




I kväll skall vi upp till Peters syster som har ett stort Hälsingehus uppe på ett högt berg, och där skall vi dricka lite vin, kanske fiska och äta något gott.

Hoppas det inte börjar åska bara... Brrr

Kommer ni ihåg den här?










Kalendern som så många av er därute, köpte i vintras till förmån av barncancerfonden..



 
Det här var  inte BARA en kalender, som vilken som hellst.

Nej det var en symbol och en hyllning som med så mycket kärlek, omtanke och osjälviskhet, hade vuxit fram tack vare en skara underbara föräldrar som lagt ner oerhört mycket tid och kraft på detta projekt.

Den hyllade Victor, hans kamp, och den han var, och var ett levande bevis på att det finns så många därute som bryr sig, torts att de aldrig ens träffat oss.


Ja ett projekt av medmänsklighet och kärlek, HELT utan själviska avsikter.

Tack vare försäljningen av dessa kalendrar så kommer över 113 000 kronor att sättas in på Victors fond i morgon, och tack vare dessa människors hårda arbete, så kanske fler barn kan räddas!




Vår familj känner en oerhörd tacksamhet och respekt gentemot detta projekt, och vi vill även hylla de personer som var med och sålde dessa kalendrar.
Har sagt det förut, men det tåls att säga igen! Tillsammans kan vi göra under !!

Jaha, då har man stått en hel dag på ett fält i Köping och jämfört hundar då =)

Laban var Super duktig och cool lugn och jag var nervös som ett asplöv (helt utan anledning). Hade ont i magen hela förmiddagen, trots att jag gjort betydligt farligare grejer (direktsänd TV??) utan att ha så här ont i kistan.

Tänk vad fjantig man är ibland.

Idag har vi varit ute med båten HELA dagen!

Vi bestämde oss igår kväll för att ta oss en liten tur till Sigtuna, ja sjövägen alltså.

Med vår lilla skuta packad och klar begav vi oss ut, jag, Peter, Vilms och Laban. Detta skulle ófficiellt bli den längsta tur hittils med denna båt.


Det blåste en aningen där ute, upptäckte vi när vi hade begett oss av. Men inget direkt farligt alls, så vi fortsatte vår färd. Det tod en bra stund (ca 2 timmar) innan vi anlände till Sigtuna gästhamn, men där blåset det så mycket, och eftersom att vår båt är så liten så var vi tvugna att åka längre in och leta upp en mer vindstilla och med passande plats för oss.
Vi såg nämnligen rätt lustiga ut med vår lilla skuta, bredvid alla lyx yachter.


Efter en stunds letande, lyckades vi sno åt oss en plats och hoppade i land. Laban var så lycklig att ha fast mark under tassarna att han bara tjöt rakt ut en stund, innan jag generat fick säga åt honom att vara tyst. Nu var vi ju fatiskt i Sigtuna, och här skriker inte hundarna.




På vägen till Cafèt så blev vi stoppade av ett par presoner som läser min blogg.
De var såå trevliga och jag blir lika glad varje gång över att få träffa er som kommenterar och följer vår resa!!! Att få se er in "real life", slår allt!

Detta var en familj där båda mamma och dotter läser det jag skriver, och det är lite extra skoj - jag menar, att det tilltalar alla åldrar =)

I alla fall, så var det väldigt roligt att säga hej.


Efter lite tjattrande, som vi tjejer är bra på, så gick vi och satte oss vid vattnet och beställde in våfflor. Maten tog en EVIGHET att få in, men vi hade ju inte bråttom, så det gjorde inte så mycket.

                                                                             Vilma får glass =)


                      

                        

          

                                      Resan dit, bjöd på betydligt finare vatten... Lugnet före stormen...




         

                                                                                Båtsman=)



Tillbaka på båten igen, började vi vår färd hemmåt.

Vi konstaterade ganska snabbt att vågorna var ÄNNU högre nu, och det gungade rejält kan jag säga. Vilma, fantastiskt underlig som hon är, SOV nästan hela vägen tillbaka, trots att båten hoppade och slog, värre än en rodeo häst!
Ja, det är som jag alltid har sagt! "De är inte riktigt kloka de där bebisarna !"

Eftersom att jag är sjösjuk, så brukar jag gilla att sitta längst fram på fören när det gungar, då jag får i mig frisk luft, samt att jag kan hålla lite koll.
Men, efter att jag dunkat sönder min framstjärt tusen gånger, skrikit mig hes, fått en rejäl dusch med iskallt sjö vatten och blivit dyngsur, så satte jag mig tillbaka innuti båten igen.
Och vilken resa hem det blev... Oj oj oj...

Laban kräktes ner hela golvet, jag höll på att göra det samma, Peter satt och skrattade hysteriskt bredvid (lite rädsla månne?) och den stackars båten blev totalt misshandlad av sjön... Och Vilma bara sov...

Ja, jag kan säga att det var en lycklig trio och en nyvaken Vilma som på ostadiga ben klev av hemma i Kräggas hamn. 
Det dröjer nog ett tag innan vi beger oss iväg på en sån lång resa när det blåser.


Måste faktsikt sluta skriva nu, för det gungar så otroligt mycket i mitt huvud, fyra timmar senare, så att det känns som att man fortfarande är kvar på båten.
Är rädd att det nog kommer hålla i sig ett bra tag...

Godnatt!!!

Igår efter maten så satt jag i soffan och torkade bort lite dreggel runt Vilmas mun - jag vet, låter äckligt men hon slemmar jätte mycket nu för tiden - och där var den!

En liten vass kant, ett nytt steg i den otroliga utvecklingen, ännu en mammas stolta upptäckt!
Den FÖRSTA tanden =)!!!!

-Peter!! ropade jag genom rummet.
Vilma har fått en tand!!!!

- Äh, lägg av, få se !

Efter en bra stunds fingrande i stackars Vilmas gap så utbrister han,
-Äh, du snackar skit! Jag känner iaf ingen tand.. Du bara inbillar dig!

Arg som ett bi, idiotförklarar jag honom och tycker bestämt att det är hans eget fel om han har korvskinnsfingrar utan känselförmåga.
Tar försiktigt min fingerspets och tar på samma ställe igen. Jo, mycket riktigt, där är den vassa lilla kanten igen.

- Ha, nu känner jag den igen! triumferar jag och tycker snabbt istället ganska synd om Peter, för att han inte KAN känna den lilla tanden.




Morgonen efter, - idag alltså -  så sitter vi alla runt frukost bordet och har precis ätit klart.
Peter har Vilma i sitt knä och busar för fullt, och utbrister plöttsligt.
- Jag såg den! Den är där!!

- Vilken då? undrar jag.

- Tanden! Jag såg den när hon skrattade!

-Jag sade ju det, triumferar jag och fortsätter plocka av frukosten. Jag torkar av det sista och går sedan fram till Peter och Vilma i soffan.

- Få se, säger jag och börjar lirka fram ett skratt hos Vilma. Efter en stund så skrattar hon för fullt, flyttar på tungan, och där är den, i all sin prakt. Ett litet vitt gryn som precis har stuckit upp sin lilla ryggås från tandköttet. Men när vi tittar närmare, vad syns inte där bredvid om inte ännu en liten vit kant!!

- Tvååå tänder! utbrister vi samtidigt.
Hon har två tänder!!!!


Mycket riktigt! Vår lilla tös, lilla vilda Vilma, har nu officielt fått TVÅ tänder.. Coolt va?
Snart kan hon bitas också =) Oj så roligt !

Tänk ändå vilket fuss över något så litet, men ändå SÅ stort =)

Så nu är vi hemma igen. En vecka senare sitter man här, än en gång och smattrar på tangenterna samtidigt som minnen och ord fladdrar förbi innanför pannan.

Eftersom att jag inte har varit inne på datorn, så har jag tyvärr missat alla inläg om era bra tips på kroppkakor, och sevärdheter. Attans också. Men tack ändå!!

Skall berätta lite om veckan som varit.



Vi anlände till Böda strand, vid två tiden i Måndags. Vi fick en perfekt plats i skuggan under några träd, och de täta grenarna försåg oss med välbehövlig svalka både på morgonen och mitt på dagen.

Till kvällen fick vi ändå njuta av den sköna kvällssolen som med sitt röda sken gav lagom med värme.

Vilma hade sin lilla lekfilt som hon kunde sitta och underhålla sig på, medans jag och Peter tex. dukade fram frukosten eller gick och diskade.










Vi var inte ensamma på resan, utan var i sällskap med Jenny, Johnny och deras dotter Joline som är 2 år "tror hon stavas så?" samt Jennys bror Micke och hans käraste Mia.

Första kvällen gick vi ner till After Beachens restaurang som låg precis vid havet och beställde in underbart god mat. Läget vid de vita sanddynerna gjorde lika gott i själen, som maten gjorde i magen =)




Dagen efter så var det havet och stranden som gällde, och det packades upp badhanddukar, filtar och parasoll och solkrämerna smörjdes in för fullt. Böda som brukar vara känt för sitt kalla vatten, bjöd denna vecka på nästan ljummen svalka i det blå.

Det salta vattnet var precis så härligt som jag mindes det från förra sommaren och Vilma tyckte det var stört roligt i vågorna. Hon fick dock inte vara i någon längre stund då vi inte hade inhandlat någon soldräkt än, och i det här laget var endast klädd i en stor t-shirt.











Med sol och bad dagtid, och grillning på kvällarna - rusade de första dagarna iväg och vips så var det Onsdag. 
Denna morgon hade vi bestämt oss för att skippa stranden och i stället bege oss till en glass restaurang som vi spottat på vägen när vi anlände.

Eftersom att solen sken och värmen var - ja, ganska så stark - så var det välkommnande att sätta sig i en AC sval bil och vila huden lite.
Väl framme så anlände vi till en liten gård som påminde lite om en ranch. Vid entrèn satte det stora skyltar med tips på "Dagens Glass Menyer". Bilderna bådade gott och vi förväntade oss alla att få glassbehovet fyllt =)

Medans vi vuxna beställde in stora, lyxiga glassmonster, så lekte Joline och Vilma i lekrummet intill. Kan fortfarande inte fatta att Vilma blivit så stor att hon kan "leka" själv =) 

Jag beställde in en Kola special, och Peter ett stort lass som till mestadels bestod av laktris.

 Skönheterna har invarderat Borgholm=) Ja alltså, de övre skönheterna...