Sommar, sommar och sol...


Ja den melodin spelas ofta i mitt huvud om dagarna när jag går och strosar omkring med Vilma.

Hennes glada attityd och positiva inverkan på allt runtomkring smittar av sig, och landar direkt på mig.



Både Vilma och Victor är och var väldigt glada barn med glimten i ögat och fulla med självironi trots deras ringa ålder. Jag har länge gått och väntat på denna tid, då Vilma har kommit ikapp sin bror, åldersmässigt - och det känns i hjärtat.
Det känns underbart att minnas och få jämföra, men också fruktansvärt tragiskt att se allt som Vilma får uppleva - men som han aldrig fick.


Victor älskade allt i livet med en intensititet som var väldigt ovanlig. Allt var "wow", "Åhhh!!" eller värt att betrakta i timmar.
Det gör så ont att minnas hur mycket han fick nekat och aldrig chansen att se.

Jag har varit så van att få säga nej eller tänkt tanken att "nej det går ju inte", att jag nu istället säger ja till nästan ALLT! Inte att Vilma får göra precis som hon vill, men jag ämnar att hon skall få prova på så mycket som möjligt och få chansen att sedan göra det egna valet.
Är inte det frihet för ett barn, och är inte det en lycka som borde få vara självklar ?

För en förälder är kanske valet mellan att bada eller leva lätt, men för ett barn inte så självklart. Det vill bara vara som alla andra...




Jag skickar extra mycket tankar i sommar, till er därute. Ni som sitter på sjukhusen under behandling i sommar.

Till er barn som runt om i landet är är kopplade till maskiner och tvingas äta starka mediciner. Till de som inte får bada, leka eller vara ute i solens varma strålar utan som i stället får spendera dagarna - stirrandes ut genom ett fönster.

Jag vet hur det är, och jag vet vad ni saknar men snälla kämpa på!









I veckan var Vilma på djurpark med mormor och Kent, ännu en sak som Victor aldrig fick uppleva.
Jag hoppas dock att han nu fick vara med sin syster och skratta tillsammans åt aporna, tigrarna och de andra djuren, fast på ett annat sätt.






   

Att få bada på stranden på semstern tar vi alla för givet...

WWW.VICTOROCHVILMA.SE


Nu är ni välkomna in i vår butik och shoppa loss!!!!


Det är endast Victors sida som är öppen för tillfället, men fler produkter kommer att komma in kontinuerligt under sommaren.


Observera att sortimentet nu till en början är lite sparsamt.

Skynda in, för de 10 första som lägger en beställning få en fin gåva på posten !


OBS; Glöm inte att bli medlemmar för att få en massa bra erbjudanden!

Bröllopet i helgen var fantastiskt trevligt.

Linda var supervacker och Jörgen så stilig som man kan bli.

Bröllopet ägde rum på Krägga herrgård och vigseln i ett lusthus nere vid vattnet i slottsparken.

Champangen flödade, skrattet sorlade och massvis med gäster minglade för fullt i väntan på den stora cermonin. 










Peter och Felix tar en öl i herrgården innan vigseln...








Lilla Chanelle var super söt som brudnäbb. =)










Förväntansull barnaskara.... Kommer hon snart eller??









Efter en lång väntan kommer Linda skridandes ner för gräsmattan, arm i arm med sin far.


































































Linda fick i uppdrag att leta upp sin man genom att känna på deras vader. Otroligt nog så gissade hon rätt (!!) och fick tack och lov kyssa sin man !











Mitt bord, närmast kameran.









Varmrätten ovan samt efterätten nedan, som jag råkade äta lite på innan jag hann knäppa kort =)


















EFter middagen var det dags för bröllopsvalsen.









Tårtan






Nu började, som ni kanske förstår - festen - och därmed tar alla bevis på kvällen slut. Har som vanligt inte tagit några bilder då jag hade fullt upp med att dansa och ha det trevligt =)








Oj då Monica... Vad hände =) Hi hi...











En bra bit efter 3 på natten så kom vi hem till Cattis och Hasse igen - och stupade i säng med blåsor på fötterna.


Tack Jörgen och Linda för ett underbart bröllop, och ALLA lyckönskningar till ER!!!!

Vilken vecka =)



Har jobbat en hel del med boken på varje ledigt tillfälle jag har kunnat.
Det är inte jätte mycket kvar nu, kanske ett par veckors arbete till.


Eftersom att vår webbshop skall lanseras nästa vecka + boken måste bearbetas - och det faktum att jag endast kan arbeta med dessa faktorer vid de tillfällen då Vilma sover -  så har jag inte mer än ett par timmar om dagen att lägga.


Nej, tiden räcker inte till och ibland känns det som att jag skulle behöva dela mig i två personer.

Vi har trots allt haft det mysigt den övriga tiden med mycket bad, latande hemma, lek med grisarna samt bus förståss.

Anledningen att jag inte har lagt in det här inlägget för evigheter sedan - är att vår uppkoppling har strulat - och gör den det så är det inte ens att tänka på att försöka ladda upp bilder eller dylikt på bloggen.

Lantlig idyll!!!


































Mmmm... Glass och ananaspaj är super!




I morgon skall jag och Peter på bröllop. Peters barndomskamrat och gamla chef Jörgen skall äntligen få sin Linda.
Vigseln äger rum på vackra Krägga Herrgård och det skall bli fantastiskt roligt!

Hoppas på bra väder då brudparet gifter sig nere vid vattnet i ett lusthus, ja alltså utomhus... =)



Festen senare på kvällen lär bli as grym och helvild så nu jäklar skall vi slå klackarna i taket!


Lägger in en bild på min super snygga klänning som jag hittade på Gina Tricot förra veckan. Hinner nog det i morgon innan vi far iväg.


Ha en bra helg så hörs vi!!



KRAM

Ja då var det Måndag idag igen...

Midsommar har passerat och med ens har man flutit samman med vardagens alla bestyr.

Vi åkte som bekant till Uppsala redan i Torsdags, och kom hem sent igår kväll. Jag satt uppe till klockan ett och försökte hinna föra över alla bilder från kameran innan jag gick och lade mig - men datorn segade och till slut så gav jag upp och hoppade i sängs.

Idag har jag försökt lägga in detta inlägg 3 GÅNGER!!! utan resultat. Blir snart galen och nu gör jag ett sista försök.





Vi har iaf haft det jätte trevligt med fint väder, underbart sällskap och god mat.




Blev konstigt nog lite väl förfriskad på Torsdagen (vet inte hur det gick till -Hi hi), så jag vaknade på midsommaraftonsmorgon med ett illamående och en sådan sprängande huvudvärk - att jag trodde jag skulle trilla av pinnen.
Har ett svagt minne av att Danne försökte lära mig bugg, men att det inte gick något vidare...


Med påtryckningar och"goda råd" från sällskapet runt omkring så var tydligen en återställare det enda som skulle hjälpa. Jag tänkte inte låte min dumdristighet få förstöra midsommar.

Efter att jag kräkts, druckit resorb och lite "annan medicinering" så försvann i alla fall huvudvärken. Nu var jag tvungen att ta tag i bestyren med maten. Lite halvt ihopkrupen, med böjd rygg och skakiga knän, skivade jag fisk, melon och fetaost. Vilma gjordes i ordning och till takten av "På egna ben" med Carola så tog jag ett djup andetag och begav mig ut till de andra.


Vilma och Peter åkte traktor med resten av gänget och jag och Monica gick till fots till firandet. Det gjorde susen och väl framme så mådde jag 1000 gånger bättre.
Vi dansade runt midsommarstången och trots att mina "grodhopp" kanske inte var speciellt entusiastiska - så var det roligt ändå. Lunchen var underbart god och vädret strålande.



Efter att alla ätit, och var nöjda och glada så gick vi tillbaka hem till Olsson igen. Firandet fortsatte med dans, bad och skålande. Kvällen var ung och alla på toppen humör!

Middagen som innehöll det mesta från grillmenyn, påbörjades lite senare på kvällen och gissa om jag var hungrig efter nattens bravader.

Tilda och Vilma är redo för dans=)









Glass monster














































Danne stjäl en puss av Vilma









































































Vem har sagt att polskyddet måste vara av för att man skall kunna bada ??





























Vilma varvar ner med mig i soffan och tittar på Spöket Laban innan det är dags för henne att sova. På Lördagen kommer mormor och Kent och hämtar henne till Västerås.








Tre tjejer som inte vill fastna på bild....







Nytt försök då tjejer !!















Bilden nedan är ett litet minne som jag lämnade till familjen, kvällen i ära. Ett konstverk kan man säga!

Det som hände är följande. Jag kommer glatt skuttande - ja eller kanske lite småspringandes in i garaget där killarna precis har startat gräsklipparen.
Det som hände är vad jag har fått berättat för mig, för själv så blev allting liksom lite upp och ner kan man säga.

Jag kommer som sagt injoggandes igenom förrummet till garaget, halkar på en oljefläck eller något annat blött, och liksom bara "pang!" - försvinner ner på golvet, glider in halft på rygg och smäller in knät i dörren.
Alltså här talar vi om en RIKTIG vurpa, ja en sån där som man ser på film när någons ben bara försvinner.
Ha ha!!!

Det enda jag hann uppleva var golv, tak, dörr och att jag sedan låg halft under en snöskoter.

Mitt stackars knä var alldeles blått och fötterna alldeles svarta av olja. Men det bjöd jag på, de andra fick ju sig ett gott skratt i alla fall.





Signad och allt =)









Lördagen bjöd på lite regn under någon timme...






Men lika glada är vi för det ! =)

Vilma är en dam med ett väldigt bestämt humör, en stark personlighet men med en väldig känsla för humor. Hon bjuder oss på så många skratt om dagarna, att man tappar räkningen.

Hon är även en teaterapa, i alla fall inför familjen - och jag var bara tvungen att lägga upp ett klipp när hon med STOR inlevelse, lyssnar på när jag berättar sagan "Max napp" för henne.










Ha ha, snacka om att leva sig in i berättelsen =) Ja de är härliga de där små !

Idag har vi jobbat med företaget hela dagen.

Packat upp produkter, gjort askar, fotat och fixat.
Vi kommer till en början bara att ha möjlighet att öppna Victors sida - alltså "sorgesidan" - då vi börjar med att köpa in saker som passar där.
Förhoppningsvis så kommer även Vilmas sida att öppna i slutet av sommaren.




Klockan nio när vi slitit klart med allt så begav jag mig ut och red en långtur med grannen Zandra. Hon har frågat om jag vill hjälpa till att rida hennes hästar vid behov, och det passar mig utmärkt då jag saknat ridningen.
Mamma har varit barnvakt/mattant/hönsmamma/grisemor. Hon har passat barnen, lagat mat och bakat äppelpaj och skött om djuren så att vi ostört har fått jobba med vårt.
Tack mamsen!




Vi har ca en miljard!! flugor i vårt kök just nu, och vi håller på att bli GALNA!!!
De små krypen är överallt och sätter sina små äckliga fötter på varenda liten matbit eller fruktsmula som står framme!
Tittar man upp i taket så ser det ut som något som är hämtat ur en gammal Hitchcock film med titeln "Flugorna". Vi har på riktigt blivit invarderade och jag tror att de kanske planerar ett anfall när de växt sig tillräckligt stora i styrka. 

Det finns cirka 100 000 flugarter i världen. I Sverige finns cirka 6 000 arter.
Jag lovar att de 6000 arterna är hemma hos oss!





Någon som har någon super idè hur vi blir av med skiten, ja utöver de vanliga klibbiga "flugsnörena". Tar tacksamt emot förslag som gör att vi kan vinna över fienden.


Tack på förhand!

Sommaren är här, och hand i hand med denna så utökas även de många parkbesök och stadspromenader som annars legat i vila.

Gräsbeklädda plättar som badar i solsken är populära tillhåll för soldyrkarna, som med slutna ögon ligger och lapar i sig de varma strålarna.

Vi som har små barn söker oss i stället till de lite med skuggade områderna på de lite mer avskilda platserna. Ja om man inte räknar med de välbesöka lekparkerna förståss. Där trängs vi gärna i flera timmar tillsammans med andra föräldrarlediga och deras tjoande barn.

En lekpark är aldrig stilla, och inte ett ställe man går till om man vill ha lugn och ro. Här är det barnens lagar som gäller och här är det den som skriker högst och puttas hårdast som får leka först.
Självklart så är det dock lugnare om man planerar sina tripper till veckodagar då de lite äldre barnen går på dagis.


I veckan var vi i Enköping tillsammans med Nina, Samuel samt morfar.
Efter en god lunch på hamnkrogen så gick vi vidare till en av de större lekparkerna bakom Enköpings kyrka. Där fanns allt möjligt roligt och barnen var i extas.
Tack och lov hade vi valt en tid då det endast var två andra föräldrar där med sina barn, så vi fick en fin och lugn stund i solskenet.

Efter klockan tre när Nina och Samuel skulle bege sig hemmåt så vandrade vi upp till tågstationen för att hämta "momo".
Vi skyndade oss upp på perongen så att Vilma skulle få se vartifrån momo kom när hon var på besök. Hon blev alldeles hänförd när tåget rullade in och "Vips!" så var hon bara där.
Vilken min! Ha ha!


Vi gick i samlad skara tillbaka ner till torget, köpte oss en stenungsbakad pizza och slog oss ner på gräsmattan för att äta. Mmm, vad ljuvligt det var >=)






















































I kväll blir det jordgubbar, annanaspaj, vaniljglass och en kopp starkt kaffe. Sådana små saker som gör livet en smula bättre och som förpassar de tunga bitarna i tillvaron en aningens bakåt i ledet.

Det går att leva med sorg, jag vet det. Det gäller bara att sortera sina tankar rätt.

Idag har Thea och Linnèa haft avslutning.


Det var rekordvarmt när alla förväntansfulla barn och stolta föräldrar samlades på skolgården för uppträdande.

Det bjöds på sång och tal från rektorn och jag flöt direkt iväg till gamla minnnen om egna avslutningar och den pirrande lyckan i magen, över att sommarlovet hade börjat.
















Thea är glad över sommarlov=)






Efter avslutningen slöt jag upp med Nina och Samuel för att äta lunch. Vi gav oss ner till Kalmarsands restaurang och bad, där vi avnjöt god mat samt ett dopp i det blå.

Jädrans var skönt det var i vattnet och vad lyckliga barnen var att få plaska av sig. Efter tre lager solkräm så kändes det ändå OK att de små fick vara nakna.

















På vägen hem besöker vi Victor. Jag rensar runt stenen, vattnar och plockar bort skräp. Alla blommor växer och sprider ut sig likt en blomstrande djungel runtomkring.

Vilma blåser blåsbubblor för prinsen och pussar på gräset där jag berättar att han vilar. Allt är så stilla och så vackert...











Saknar dig min älskling...

Amanda och Vilma myser lite innan maten...













Sommarsallad och rosè.. Mmm, finns det något bättre en varm dag?








Sötnosarna vid barnbordet =)










GRATTIS JOSEFINE!!! All lycka till dig i framtiden!

Ännu en dålig början på att uppdatera veckan. Vilma har varit dålig både Söndag och Måndag, så vi har hållit oss hemma.
Hostig och dann har hon varit, men nu verkar det släppa.

Lite små saker har hänt som jag inte hunnit skriva om så jag får nog ta en kort resumè tror jag.


Bland annat så har vi fått egenkläckta kycklingar. Tre av äggen kläcktes och ut kom små ulliga gulliga kycklingar. Det var skit häftigt att se hur allt gick till och följa hela processen från det första hacket till kampen att ta sig ut.

Vi har även varit och hämtat 7 stycken vita hönor till Obelix. Han blev så glad över att få en egen liten flock, och han trivs verkligen. De nya hönorna får vara instängda i hönshuset, men med fri tillgång till hönsgården den första veckan, och sedan kan jag släppa lös dem på tomten.

Jag har lagat mina första pannakor på egen plockade ägg igår. Tjoho! Det blev super gott och är skönt att äta ägg från höns som man vet mår bra.
Hoppas dom trivs iaf =)







Tittut!

Det blidde två gula och en svart/gul.





Igår var vi i Enköping och besökte lekparken samt bibliotetket. Det var så varmt att vi nästan smälte bort. Vi åt glass på torget, åkte rulltrappa och hiss (Vilma älskar det!) och tog en powernap på en gräsmatta under ett träd.
En urhärlig dag helt enkelt,.



Det här inlägget blir relativt kort (som vanligt). Vilma är vaken och vi skall cykla iväg till fåren lite längre bort. Hon blir jätte lack när jag sitter vid datorn.

Det var någon som nämde att jag var sämre på att uppdatera än en ko. Måste tyvärr ha invändningar mot det och snarare påstå att jag är sämre på att uppdatera än en DÖD ko!! =)

Thats life!

Dagen efter sjukhusbesöket såg Vilma ut att må bättre.

Själv kom jag knappt ur sängen med min huggand värk i nacken. Efter några timmar så gick dock även det åt rätt håll och eftermiddagen verkade lovande.
Vi var ute i solen, gungade, lekte med hönsen och myste med grisarna.

Visst var hon lite hes och små hostig, men inget allvarligt.

Som vanligt så verkade allt för bra för att vara sant och morgonen efter, på Torsdagen så vaknade hon jätte tungandad!
Jag gav det några timmar, innan jag ansåg att, nej nu verkar hon vara så pass påverkad när hon leker eller anstränger sig så nu får hon det jobbigt. Ringde sjukvårdsupplysningen och de ansåg att hon var så pass liten, att vi borde åka in igen.


Väl inne på jour mottagningen fick hon genomgå samma procedur igen, med adrenalininhalation, kortison tabletter samt undersökning. Läkaren tyckte dock inte att hon lät bättre efteråt, så han skickade hem oss med en massa medeciner och med konstateringen  - att om hon inte blev bättre inom några timmar så skulle vi åka in till Uppsala.

Tack och lov så blev hon bättre senare på kvällen, så vi slapp åka in.
På Lördagen då min syster fyllt år så kom dock hostan tillbaka och har sedan dess drivit henne och oss halvt till vansinne. Hon får återigen, varken sova eller slappna av dagtid.
Reslutatet av detta är en mycket grinig och ledsen liten dam med små febertoppar.



Lördagskvällen blev trots allt mycket trevlig med släkt som kom på middag.  Det var 30 grader i skuggan och varmt som bara den men med tunna kläder så var det ändå skönt för Vilma att vara ute en stund.



Flaggan hissas, dagen i ära!

Vilma grattar moster...

...och tar henne på en åktur =)













Mormor var självklart inbjuden och drack en aningens mycket vin, så gumman blev lite vimmelkantig och smått galnare än vanligt =) Hi hi

På kvällen blåste det upp ordentligt, så det blev till att flytta in på altanen. Planerna på kubbspel fick ställas in, och det blev inomhuslekar i stället.

Idag har jag varit på en workshop på Barncancerfonden, där vi i en grupp skall framställa och ta fram material till en bok som skall finnas till hands för föräldrar med cancersjuka barn.
Tanken är att man skall kunna läsa om andras upplevelser, tips och råd och ha denna att ta stöd ifrån när man känner sig lite vilsen.


Det är alltid intressant att sitta och brainstorma som vi gjorde idag. Blir lika förundrar varje gång över hur olika alla är, men hur lika vi ändå upplever saker.
Hoppas nu att våra erfarenheter kan komma till nytta och att boken kan hjälpa andra i kris.



Blir mer och mer sugen, för varje dag som går - att dra i hop någon/ett gäng lämpliga föräldrar som drabbats av det jag gjort - och sedan starta en konsultgrupp, där vi kan åka runt till familjer och samtala om allt som händer.

Jag hade verkligen velat att det fanns när vi låg inne. Att någon insatt och med egen erfarenhet kom och berättade om alla de där känslorna man kände, och som man fick ställa alla förbjudna frågor till.
Ja någon som förstod...
Och för de som förlorar sina barn efter sjukdomstiden. Att det fanns en person som kom hem dit man bor -dagarna efter dödsfallet - som ett bevis på att man kan överleva.

Det finns även ett tydligt behov (anser iaf jag) att åka runt till sjukhus och föreläsa för läkare och vårdpersonal, om hur man vill bli behandlad som familj, samt på vilka ställen komunikationen brister på avdelningarna.
Jag skall försöka klura ut något, och återkomma om det vid ett senare tillfälle.



Hoppas att ni alla har haft en underbar dag i solen. Vilma är lite hängig - märkte jag nu på eftermiddagen - och det verkar som att hon kommer att bli sjuk.
Typiskt, hoppas bara att det är kortvarigt, den lilla stackaren. =(

Bra gjort tjejer!!!

Är man galen eller vad ?


Igår kom min goa väninna A förbi med barnen på en visit. De ville titta på grisarna och de andra djuren och ta en liten fika.
Eftersom att A även hon är på G att skaffa höns, så tog vi tillfället i akt och ringde runt på en massa annonser om "Hönor säljes". Aldrig i mitt liv hade jag väl trott att det var så svårt att få tag på lite höns!
VARJE annons som kommit ut under dagen och som vi ringde på, svarades med att hönorna redan var tingade och sålda.


Gaaah! Nu räckte det inte bara med att kolla angränsande län, utan nu började vi även söka oss ut i hela landet. Samma svar vart vi än ringde, oavsett om det var till hönsfarmer, äggproduktionsfabriker eller privatpersoner.

Efter ett par timmars sökandes så hittade vi tillslut en tjej i Järvsö som hade kycklingar till sal av rasen Hedemora samt Grönvärpare.
Varken jag eller A hade ju igentligen varit intresserade av kycklingar, då vi ville ha vuxna höns - men nöden har ingen lag - och vi ringde och tingade 20 st.


Jaha, tänkte vi efter vi lagt på luren, Hur lång tid kan det ta till Järvsö mån tro? Vi kollade lite snabbt på Eniro och konstaterade att det låg en bit över Gävle.
Ja men då är det ju inte så jätte långt, tänkte vi glatt och bestämde att när Peter kommit hem från jobbet och kunde ta Vilma. Ja då skulle vi åka.


Vid halv 6 kom Peter inkörandes på gårdsplanen, och i samma stund som han klev ur bilen - så hoppade jag in i min.
Nu var det lite halv brådis eftersom att vi var tvugna att åka förbi Lantmännen i Uppsala för lite inköp av värmelampor och mat osv.


På vägen till Uppsala plockade jag upp A med hennes tre barn som skulle följa med. Hennes sambo kunde inte komma hem förens senare på kvällen, och då hade det varit  ännu mer omöjligt att åka.

Bara att ta sig till Lantmännen och handla allt vi behövde, gjorde att vi inte kom iväg från Uppsala förens framåt sju.
Hjälp ! tänkte vi. Vi kommer ju inte vara där innan tio i kväll.  Och sen skall vi hem också...
Ha ha!!! Tio, jo det kunde vi ju inbilla oss.

Det började med att jag svängde av vid fel avfart i Gävle, så vi kom på avvägar i ca 5 MIL åt fel håll!!!!
Alltså jag fattar fortfarande inte hur det kunde hända. Jag var HELT 100 % säker på att det stod "Järvsö, Bollnäs och Ljusdal" på skylten, men efteråt så visade det sig att jag svängt av ca 4 mil för tidigt.

Pinsamt!!!
Väl åter på E4;an igen, verkade allt flyta på bra. Barnen sov och jag och A satt och småpratade lite. Efter ca 30 minuters tidsfrist i lugnet så vaknade mellanflickan med en tyst stämma. "Mamma jag har kissat på mig".

Jaha, tänkte vi och körde av vägen för att byta om. A upptäckte att hon glömt att stoppa ner ombyte till de större barnen och svor för sig själv. Så jävla typiskt!
In med lillan igen,  omvirad i en handduk - och med byxorna hängandes ut från bilrutan för att torka - fortsatte vi resan på nytt.

Fem minuter från Tönerbro rastplats, började plötsligt trafiken att tjockna framför oss, och rätt som det var så stod vi helt stilla i köer.
Jag menar, vad är chansen att man blir sittades i köer på E4:an kl nio en vardagskväll??

"Vad är det som händer igentligen ??" undrade vi stressat och tittade på klockan. Den var nio och vi hade en låång bit kvar att åka.
30 minuter senare började trafiken släppa igen och då hörs en annan liten röst från mittenstolen.
"Mamma... Jag har kissat på mig"
Jo, mycket riktigt. Nu var det äldsta sonens tur att få klä av sig naken på underdelen och hänga ut sina byxor genom rutan.

Ett snabbstopp på macken, lite korv och dricka, och sedan iväg igen. Jag skickade iväg ett sms till tjejen med kycklingarna och försklarade att vi var sena... Mycket sena...


Kl kvart över 11 på kvällen körde vi in på gårdsplanen i Järvsö och alla var helt slut.
Vi valde ut 20 st urgulliga små dunbollar, betalade och satteoss återigen tillbaka i bilen.
Jaha, då var det bara 4 timmars resa tillbaka då...


Väl hemma i Örsundsbro hos A med familj, packade vi ur alla sovandes barn och tog in deras 10 kycklingar. Jag var så trött att jag knappt orkade vinka hejdå.
Vägen hem känns oändlig och när jag kör upp på vår gårdsplan så visar klockan på fyra på morgonen.

Jag plockade ur kartongerna med kycklingarna och placerade den i garaget. På med värmelampan, i med mat och vatten - och sedan stupade jag i sängs.

Vilken jädra resa det blev - bara för några kycklingar.
Vi skojade om det i bilen och sade att om vi åminstonde hade åkt och hämtat en häst eller något. Men lite kycklingar???
Nu fattas det väl bara att alla blir tuppar också! Ha ha! Ja vi vår väl se...




Hur som hellstså är de SÅ söta så jag har lagt upp lite bilder på några av dem.


Här bor de små liven just nu. När de är ca 8 veckor klarar de sig utan värmelampan och kan flyttas ut.

                                




                   



                                   



                                  



                                        




                              

Det har varit fullt upp de senaste dagarna... Inte igentligen med något speciellt arbetsmässigt, utan av livet själv.
Det händer så mycket nu och Vilma växer för varje dag för att sakta men säkert bli en stor tjej.

Försöker stanna upp så ofta jag kan och ta in intryck, stunder och ögonblick. Vill inte att dessa små dyrbara skatter gås om miste bara för att man stressat skyndar vidare till nästa sak.

Nej, jag har lärt mig mer än så under de senaste åren och vill inte finna mig själv ståendes med en massa ånger, då allt är försent och tiden inte kan dras tillbaka.

Jag suger in omgivningen som en svamp och varje sinne är ständigt på helspänn efter nya intryck. Det är så skönt att för första gången på väldigt länge verkligen se vad som finns runtomkring.
Min kropp och själ har varit så van vid det skal jag byggt upp runt omkring mig - att jag har missat alltför mycket under en aldeles för lång tid.

Man kanske lätt kan tro att någon gått vidare eller att man klarat sig Ok från vissa tragedier i livet, men faktum är att det sitter mycket djupare än så.
Det är otroligt hur hjärnan kan skydda vissa delar av sinnet genom bariärer och tjcka ogenomträngliga murar.



Jag vill börja leva igen, för Victors och Vilmas skull. Inte bara fungera i vardagen, utan verkligen LEVA.
Jag har så mycket att vara tacksam för och det ser jag verkligen nu, och i stället för att gräva ner mig över det jag än gång förlorat - så vill jag i stället resa mig på stadiga fötter och göra något bra med de år jag har framför mig.

Jag är säker på att det är Victor som är bränslet till de stunder då jag känner mig stark, och att det är han som lyfter mig då benen sviktar.


Var tacksam och rädd om det du har och vårda det som komma skall. Ångra ingenting som varit - utan lär istället och bli starkare.
Minns både det svåra och det fina i livet och utvecklas av det du upplevt. Bara du kan välja hur du skall leva resten av DITT liv...











                          Lite bilder från Fredagen med syster och Vilma. Såå mysig dag med bus och sol!

Det är inte bara Vilma som kan busa....Mamma kan också!


Det som igentligen skulle bli en oskyldig bild....










... blidde plötsligt detta... Hmmm...


 


Vem säger att lekparker bara är till för barn ??

































 Ja, som sagt. Detta var bara början på helgen. Resterande har varit lika fin med massvis med skoj! Veckan som kommer är ganska lugn faktsikt. Skall springa Vårruset på Torsdag, det är det enda fasta planer som jag har, och vi får väl se hur det går.

Är ju som jag nämt tidigare - inte direkt i mitt livs form =)

Ja ja, vid gott mod nu Sofie. In med hänget, ut me pattarna och lyft på benen så kör vi!!!