Idag har dagen gått ut på att bygga klart grisarnas utehage. Självklart blev de alldeles överkyckliga att få komma ut i gröngräset och känna den varma solen på ryggen.

De åt, och åt, och åt... och sen åt de lite till... Ja maskrosor alltså. Tydligen så var det delikatess för de små liven, och det är ju bra. För det har vi gott om här på Lundby gård!

 












  
Tittut! Vilma var nyfiken på sina nya vänner... =)






 


Herr Sten till vänster och Fru Flisa till höger. Ur söta va?

Ett nylle som bara en mor kan älska!

Har nu efter mycket diskutioner, valt att kalla de små frisarna för STEN OCH FLISA.


För er som kanske inte vet vart namnen kommer i från, så är det från den underbara serien Barna Hedenhös.

Berättelserna handlar om den stenåldriska familjen Hedenhös, bestående av pappa Ben, mamma Knota, barnen Sten och Flisa samt deras hund Urax. De har också en häst som heter Hårfagre och en ko som heter Mura.




Jag älskade den boken när jag var barn och tyckte direkt att Sten var ett urskönt namn på en gris och att Flisa faktiskt är rätt vackert i största allmänhet.



Så GRATTIS Ida som kom med det fina förslaget. Du får tavlan hemskickad inom en vecka.
Maila mig ditt fullständiga namn och adress så fixar jag resten!


 

Tack till alla för otroligt påhittiga och underbart roliga förslag på namn. Så småningom skall vi kanske ta en kull på Flisa, och då kanske en hel hög med grisar måste döpas!

Tack för alla fina namnförslag !! Jag tror vi har bestämt oss för vad de skall kallas för nu och vem det blir som får tavlan, avslöjar jag i morgon.








I helgen har vi ju som ni vet, varit på Vi som mist träffen i Uppsala, och trots  trevligt sällskap och god mat så känner jag mig HELT tagen och slutpumpad.


Vi bodde på Hotell Fyrislund där vi mer eller mindre bara sov, och i stället spenderades Lördagen några kilometer bort i en lokal som vi fått låna.
Det var ett jätte fint ställe med mysiga soffgrupper, ett stort kök, biljardbord och TV rum.

Vi var sammanlagt 4 familjer + en diakon samt vår "organisör" Carina.
Vi fick alla börja med att berätta om våra historier, och eftersom att vi missade första mötet i Januari, så var det vi som inte visste något om någon.
Alla hade med sig kort på barnen och lät de andra ta del av viktiga minnen och jobbiga stunder.
Det är sällan jag har känt mig så tyngd och haft så svårt att hålla tillbaka tårarna i grupp, och när det var dags att berätta om den sista tiden med Victor i livet så brast allt.
Bröstet kändes som att det höll på att sprängas, och tårarna bara sprutade. När det var dags för de andra att berätta sina gripande historier så kunde jag knappt ta in de som sas, utan att bryta ihop igen.


Ja vi var sannerligen helt tagna allihopa, men uppenbart berörda efteråt då vi fått lätta på våra hjärtan och dela vår sorg.
Det finns ingen känsla som kan beskriva den gemenskap och förståelse som infinner sig i stunder som dessa... Helt otroligt...


Middagen som vi tillagade tillsammans, bestod av tjälknöl av rådjur samt älgkött. Tii det serverades potatisgratäng samt en god sallad. Herregud mad mätt jag blev och vad GOTT det var!
Kvällens samtal var av den lite lättare typen och nu infann sig en mer "skön" stämning ibland oss. Vi spelade biljard, såg på melodifestivalen och diskuterade vilt angående jakt, fiske och kvällens bidrag.
När det vid tolvtiden var dags att bege sig tillbaka till hotellet så var det en av deltagarna som hade med sig Kom Loy lyktor som hon delade ut. En till varje familj som skulle representera varje barn.

Utanför på hotelllets parkering, i kontrast till allt det mörka, tände vi de lövtunna "ballonglyktorna" som sakta steg mot skyn.




För de som har tänt en KomLoy lykta tidigare, vet att det är en ganska trixig uppgift, och det krävdes en hel del sammarbete för att då upp dem i luften.

Det här var en perfekt avslutning på kvällen, då det bjöds på en hel del skratt när de mest envisa sprang som galningar efter de icke hjälpsamma lyktorna.

 




Koncentration krävs, samt en hel del tålamod...

Vi börjar med tändningen.








Några försök blir det innan man lyckas....





Lite mera eld kanske...











Äntligen! Sakta men säkert så steg de - en efter en - upp i den mörka natthimmlen...












Det var så vackert att se de svävande ljusen som begav sig ut över Uppsala. Längre och längre bort, och högre och högre upp - tills de inte syntes längre...






Några av oss hoppade i säng medans andra stannade uppe i baren på hotellet någon timme till. Jag och Peter somnade vid ett, och jag var helt slut vid tanken på frukost kl 8 morgonen efter. 

På Söndagen slöts vi upp vid frukostbuffèn, tog varsina bilar till lokalen där vi var kvällen innan, och fortsatte med lite mer samtal. Kl 12 kom det pizzor som vi avnjöt som avslutning på helgen - och med löften om en ny träff begav sig jag och Peter till Heby för att hämta grisarna.

Allt gick bra med de små liven, och det kan jag berätta mer om i morgon. Nu skall jag gå och knoppa innan jag svimmar så jag önskar er en GODNATT och sköna drömmar!

Igår kväll satt jag i badkaret och filade fötterna. Ja de ser ju inte direkt trevliga ut efter vintern och behöver pysslas om nu när det har blivit sandal väder igen.

Upptäckte tre stycken stora blåsor som ömmade, och som antagligen uppkom i helgen när jag var ute och dansade i Bålsta.
Nina, i min mammagrupp fyllde år och det firades med en tjejkväll på Richards där vi avnjöt en underbar middag och fortsatte slå klackarna i taket tills sent på natten.

Det känns att man inte är super van att dansa längre, och ännu midre att "klubba". Låter kanske lite gammal när jag säger att det var en aningens för mycket "dunka dunka" och brist på R&B och pop.
Kan verkligen inte dansa till techno, house eller liknande musik. Ser mest ut som att hela kroppen har fått spasmer och jag saknar den där sköna rytm som annars får dansnerven på fall.


Nej men kul hade vi i alla fall =)


Peter var på Malta med jobbet Torsdag - Söndag och hade det skönt och Vilma var hemma hos pappa och Giselle.
 





















Idag har Nina och hennes lilla Samuel varit på besök.

Vädret har varit strålande och det blev många timmar ute på gräsmattan. I helgen skall vi på Visommist helg i Uppsala, där vi skall träffa ett gäng andra föräldrar som mist sina barn i cancer. Det blir övernattning på hotell, lite samtal ochpå kvällen lagar vi mat tillsammans, så förutom de tråkiga omständigheterna så tror jag att vi får det trevlig iaf.


På Söndag skall grisarna hämtas hem, och det ska bli sååå roligt. Undrar hur mycket de har växt ?



Tänkte ha en liten tävling om vem som kan komma på de bästa två namnen till de små liven. Vinnaren får min nya tavla "Likt den mjukaste vind"  hemskickad i brevlådan med en fin ram.








Ös på med roliga förslag som skulle passa. Det är en kille och en tjej och båda är mörkgråa/svarta.

Lycka till!!!!

Hallå allihopa i sommarvärmen!

Är det inte härligt nu när graderna stiger och luften fylls av dofter från grönskande träd, nyutslagna knoppar och nybrukade åkrar.


Landet är som bäst på våren och sommaren, och jag älskar friheten att bara kunna gå ut med en kopp nybryggt kaffe på altanen och blicka ut över sina ägor.
Inga billjud, inget som stör - bara en total tystnad med undantag för fåglarnas kvittrande och trädens susande kronor.
Jag och Vilma går alltid en tur ner till ladorna för att busa och hitta på upptag, och från och med igår så har vi nu två nyinflyttade familjemedlemmar och en verklig anledning att gå dit på besök.

Igår var vi på Hönsbytardag i Upplsala. Ja det låter lite konstigt, men faktum är att det är en mycket trevlig tillställning.
Tänk er en mindre marknad, där man kan köpa grönsaker, höns, ankor, kaniner, marsvin samt lite olika sorters hantverk.
Ägg är ju självklart en given produkt, samt en hel del hembakt fika.
De här hönsmarknaderna är till för att främja kampen mot inavel, och sprida nytt blod till folks gårdar.
Det byts tuppar, införskaffas nya kycklingar samt diskuteras friskt angående bästa värprasen osv.



I helgen är det Visommist träff och på Söndag kommer grisarna.
Kommer antagligen att vara helt emotionellt slutkörd så veckan blir till för att vila upp sig.

Varje dag slår tanken mig hur lyckligt lottad jag är att Vilma faktiskt finns.

Oddsen måste ha varit ganska små, att jag ens hade blivit gravid om vi hade försökt efteråt, utan jag tror istället att det blev som det blev -  att lilla Vilmas liv började gro - innan Victor lämnade sitt.


Dagarna och huset är fyllda med liv och rörelse, och även om jag ibland skulle önska mig lite mer egentid - så njuter jag av tillvaron. Det är hon och jag och vi delar ALLT.




Igår var vi på Öppnaförskolan i Örsundsbro och lekte av oss. Vilma var helt vild och när det var dags att gå flera timmar senare, så var hon alldeles svettig i pannan och den lilla kroppen var alldeles varm =)



Jag, som säkert alla mammor därute, blir alldeles pirrig i kroppen när jag ser mitt barn springa runt, skrattandes och med lysande ögon. Så inne i nuet, utan bekymmer eller onödig medvetenhet om annat än det roliga.

På grund av att Victor så sällan fick leka med andra barn, så vet jag vilken ynnest och glädje det verkligen är. Att få vara barn alltså.
Jag ser mig ofta omkring och försöker tänka att kanske någonstans i rummet, så iaktar han och kanske till och med deltar i lekarna. Lika skrattandes och glad som sin lillasyster, busar de i smyg...

Kanske är det honom hon talar med när hon hukandes bakom dockvagnen, konverserar på sitt eget språk, eller när hon med utsträckt arm försöker ge den röda leksaksbilen till något jag inte kan se.


Det är en härlig tanke i alla fall...

Med ögon, djupa som brunnar ser du på mig
Kravlös fullständig kärlek, från mitt hjärta, till ditt...

TITTUT!

Idag fick jag höra att vår artikel hade publicerats i tidningen , och redan nu kan ni gå in på vår hemsida och skriva in vad NI vill att vår butik skall ha i sortimentet.
Ös på bara, alla ideèr ni har, inga är dumma!!!

Observera att det endast är hemsidan som är öppen. Butiken går ej att handla i och är udner uppbyggnad.

www.victorochvilma.se

Idag är det lillasyrrans födelsedag, så jag och skruttan har varit i Kungsängen hela dagen.

Efter en blåsig tur i lekparken bestämde vi oss för att det var både bekvämare och mysigare att stanna inne en stund innan all familj kom över.
Vi åt en god middag, delade ut presenter och fikade innan det var dags att bege sig hemåt.


Valborg står inför dörren och det blir nog fullt hus här som vanligt. Har nu varnat killarna att de bannemej får se till att de får fjutt på brasan den här gången, då tidigare tre försök misslyckats! Skräpning killar!!!




Usch, snart är det badsäsong och jag känner mig inte alls i form.
Allt hänger och putar ut där det inte ska, och jag känner mig allmänt ur form. Idag i bilen, var det nära att jag somnade av trötthet, och den känslan har jag ofta på dagarna. Är såå jädrans trött!

Visst att jag har en ettåring hemma, men ändå. Jag får ta och skärpa till mig. Måste ut och gå mer och röra på kroppen. Ska försöka börja jogga på kvällarna och finna motivation att hålla ut längre än tre dagar den här gången.  Är i grund och botten väldigt lat när det gäller motion och behöver lite piskrapp för att inte tappa focus.

Tråkigt men nödvändigt om jag skall orka med allt jag vill göra.



Har ni några bra träningstips när man har småbarn hemma ?? Hur hinner och orkar man med att träna mellan alla matlagningar, passningar och städningar?

Please help!!!!

I`m a coool chick!

Smarrig lingoncheesecake med färska jordgubbar på. En efterätt jag definitivt kommer att göra igen.

Torsdagen i bilder.

Vår fint vid graven...


























Min födelsedag anlände på Fredagen, och på kvällen så kom familjen över för att grilla.
Det blev grillspett samt en massa annat gott.

















Jag fick bland annat en eldkorg i present, och den användes flitigt under hela helgen.
Vi satt lång in på natten runt den brännande elden och bara mös. Det var såå mysigt =)













Både Lördagen och Söndagen bjöd på sol och värme. Josse och Fredrik har på denna bild ockuperat mina Baden-Baden som jag fick av mamma, Kent och Therese.
 








Vilma och Kent på promenad =)




















Det skall börjas i tid Vilma =)

På Söndagen så åkte jag, Peter, Vilma och mamma iväg för att titta på höns samt två minigrisar som snart skall bli ett nytt tillskott till familjen.

Vi bokade två små raringar som för tillfället hette Marie och Dyng Yngve. Vi vet inte riktigt om det funkar med namnen, så det blir nog Victoria och Daniel i stället.

Nu skall vi bara göra i ordning fint med en stooor ute hage samt ett mysigt krypin i ladan.



Den 11:e är de 8 veckor och leveransklara. Då skall vi också hämta hem lite höns av rasen Brama och Dvärgkochin.
Brama tuppen är redan ett år, men hönorna ganska nykläckta.  Det blir två tuppar eftersom att det är två olika raser men eftersom att den ena anländer först och utoumatiskt får ett revir, så kommer det gå bra när dvärgtuppen sedan anländer betydligt yngre.

Den 13:de April 2009...

Har skummat igenom datorn efter bilder från den dagen för 2 år sedan, men hittar inga...

Det är inte så konstigt heller... Vem ville ägna tid åt att knäppa kort på en bunt människor i djup sorg, instängda i ett rum med ett döende barn vid sin sida...


Trots bristen på foton så är minnena knivskarpa och än idag kan jag känna lukter och höra ljuden runtomkring, som om det var igår.
Vi satt bara där... Väntade på det oundvikliga.

Mitt i den stora vita sängen låg Victor. Likt en porslindocka utan ögonframsar eller bryn och med torra läppar som ständigt ville ha väta.
Ljudet från de enorma syremaskinerna på golvet fyllde utrymmet med ett dovt surrande och försåg honom med liv. En liten stunds liv till, några minuter i taget, timme efter timme...

Hur länge skulle det dröja nu? Vilket andetag skulle bli det sista?


Dagen innan var han så full av liv, trots det otroliga tryck som måste ha fyllt hans lungor, och trots de hundratals små tumörer som snabbt förökade sig därinne.
Thea hade gjort en liten påskkyckling i skolan som hon hade med sig till Victor. Han tyckte om den direkt och lekte så gott han kunde och orkade.
Jo för i all sorg så var påskens alla färger där och fyllde avdelningen. Jag är glad för det på ett sätt, för trots hans korta tid som han hade kvar, så var han ju fortfarande ett barn som gillade färger.
Vem vet om han såg något alls, eller om han ens upplevde det vi gjorde, men jag tror faktiskt det.


De sista bilderna som togs på Victor i livet, är från den 12:de April, och de enda jag kommer att lägga upp. Jag ber så många som möjligt som har tid över att sätta in en slant på hans fond i morgon, för mer kan vi inte göra.

Vi kan inte bota, vrida tillbaka tiden eller få honom tillbaka. Men vi kan kämpa vidare för andra och förhindra att samma helvete sker någon annan.

Vila i Frid älskade lilla prins...

I morgon skall vi göra fint på graven med nya blommor och jag hoppas att solen skiner för dig.

Vi älskar dig så!

Hej allihopa!!

Vill börja med att säga TUSEN tack för era kommentarer om gravljusen. Det hjälper mycket att veta att de flesta är positiva, då vågar man mer.


Kan väl börja med att raportera från galan i Lördags.
Allt gick bra, trots lite tekniska bekymmer i första föreställningen samt att jag  var så nervös så att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig.

Tyvärr så satte det sig på sången som blev lite knackig och "svag". Är dock SÅ stolt över att jag trots min otroliga scenskräck - vågade mig upp där inför alla människor och ge gärnet.
Nej, man behöver utmana sig själv med sånt som är obehagligt ibland. Tror det är nyttigt.


Syrran och Emma var super duktiga, och en stor eloge till de fyra tjejer som anordnat allt. Hoppas nu att de fick in mycket pengar till Barncancerfonden.

Vi har filmat från dagen i ära, men jag vet inte ännu om jag kan få över några klipp från kameran. Jag skall kika på det senare.



I går kväll så hade vi besök av Josse och Fredrik och Ronnie och Sandra. Vi grillade, drack vin samt invigde vår stora härliga uteplats. Det var såå mysigt och det blev småprat långt inpå natten. Stackars Josse mådde dock så dåligt att hon mer eller mindre gick och lade sig med Vilma klockan åtta.

På Söndagen mådde hon lite bättre och fick iaf busa lite med Vilmis i solen.


Är något sliten idag, på grund av alldeles för få timmars sömn, men trots det så har vi haft en strålande fin dag i solen.

Nedan följer lite bilder....

Söndags morgonen börjar med våffelkalas och fortsätter med trädfällning samt grillning igen på kvällen. 





















Vilma hjälper mamma putta vagnen...






Röjning på tomten =)























Bus med moster är det bästa som finns!









Vilma sitter på vår väg och leker med stenar =)

Det är så härligt när våren är här, och man märker på Vilma att varje stund är ett äventyr med spännande nya saker överallt.

Snart kan man gå ut i linne och shorts och det kalla blöta är ett minne blott =)



På Fredag fyller jag och Linnèa år, och jag hoppas på sol så vi kan sitta ute. I år har vi även en flaggstång så vi kan hissa flaggan på riktigt Svenskt sätt =) Mysigt!











På Torsdag är det exakt 2 år sedan Victor gick bort, så det blir mycket pyssel vid graven och att göra fint. Det kommer bli en jobbig dag med extra mycket minnen...
Kan knappt fatta att det är så länge sedan vi sågs.


Vissa saker blir aldrig lättare...

Idag är det Tisdag och det är dags för det stora genrepet inför galan.

Vaknade med magen i uppror, och har sprungit på toa hela morgonen. Mår illa och pissar ur röven så att säga... Förlåt, men så är det bara...



Halsen känns i alla fall bättre idag, är bara rädd att jag skall göra på mig om jag tar i när jag sjunger... Arghh...
Det vore just snyggt!

Har käkat Imodium tabletter och hoppas nu på att det skall vända till det bättre så håll tummarna!


Nu skall jag packa in Vilma i bilen och dra, så jag får lägga in lite bilder och kanske en videosnutt ikväll!


Bye bye!

Håll tummarna och "Kniiip!!"

Hej allihopa!



Nu var det ett par dagar som jag skrev igen...

Har som sagt fullt upp på dagarna, och det känns som att timmarna inte riktigt räcker till.





Jag kan börja med att berätta att ett av projekten som jag arbetar på är att jag tillsammans med Sandra, min väninna, har startat ett Handelsbolag.

Bolaget heter Victor & Vilma och kommer nu till en början endast vara en webbbutik där du som småbarnsförälder eller anhörig till sådan, kan hitta det som idag saknas på marknaden.





Victor & Vilma är uppdelad i två "delar".

Vilmas sida är riktad som jag nämde tidigare, inom allt som har med barn, födelse, dop och livet att göra.

Victors sida representerar och är för de som har förlorat någon anhörig, vän eller familjemedlem. Där skall det finnas allt det som jag saknade när Victor gick bort.


Just nu jobbar vi med att få klart hemsidan samt att få fram rätt sorts produkter. Det är ett himla jobb med att leta leverantörer, tillverkare, grossister osv.
Eftersom att vi använder våra egna privata medel så kommer utbudet att vara ganska magert till en början, innan allt börjar rulla på, men sedan är tanken att hela utbudet skall växa och bli större.



Hela den här veckan och förra, har jag varit i kontakt med ett kinesiskt bolag i ShangHai som skall hjälpa mig att ta fram tre stycken egendesignade gravljus.
En är i form av en ängel, den andra en nalle och den tredje en fjäril.
Vi hoppas på att detta kan bli verklighet, då utbudet på fina gravljus på marknaden idag är väldigt tunn och då det verkligen finns behov av något "finare".

Alla produkter på Victors sida kommer att generera i en viss vinst till Barncancerfonden och förhoppningsvis vara till hjälp för många som inte vet vad man skall säga eller göra när någon nära förlorat tex. ett barn.
Det är alltid lättare att kunna skicka ett fint kort med en personlig och betydande dikt än en blomma och istället för att behöva leta runt på hela webben, så finns det passande gåvor samlat på ett och samma ställe. 
 



Alla ni som saknar något på marknaden idag så hojta till! Vi kanske kan köpa in det till ett bra pris.

Helgen har varit full med fart och fläng.


I Fredags så dumpade jag och 5 andra tjejkompisar, barnen hos respektive barnvakter, och drog och bowlande.
Vi delade upp oss i två lag med tre i varje och körde sedan så att svetten rann.

Vårt lag förlorade tyvärr, men det var jämt som attans =)


Vid tio kom Peter och hämtade upp mig och vi plockade upp Vilma hos pappa och Giselle. Resten av kvällen blev lugn och skön i TV soffan.












På Lördagen kom Sandra förbi, och vi jobbade på med vårt projekt som jag kommer att berätta mer om senare. Det tog nästan hela dagen och när kvällen smög sig på så kom Fam Pärnebjörk/Wahlstrand och grillade.
Vi satt uppe tills sent och snackade och tillslut så låg alla barn slocknade i soffan, respektive sina sängar. Det var ett par rejält trötta föräldrar som också kröp ner under täcket den kvällen =)




Idag, Söndag, så har vi haft besök av mamma och Kent. Stackars mamma som fått ryggskott under morgonen - hade knappt tagit sig ut till bilen och ännu mindre in till oss - där hon stilla som en stenstod satt och försökte leka med Vilma.
Vilmis förstod inte alls varför mormor var så förbaskat tråkig som inte ville plocka upp henne eller busa! Ha ha!


I kväll blir det lungt och Vilma som precis badat, skall snart stoppas i säng.
Hon fick för sig att det var en bra idè att bajsa i baljan - inte bar en gång utan TRE gånger - så tillslut så gav vi upp och tog upp henne.
Gaaarhh, vill bara äta upp hennes söta lilla runda stjärt! Finns det något gulligare än en naken mullig liten bebis ??!!


Datorn verkar krångla igen, så en bild var allt jag kunde åstakomma. Skit maskin...



Hoppas att ni får en trevlig Söndagskväll med familjen, vi höres i morgon!!

"Äntligen Fredag !!"  säger jag med en viss ironi i rösten...

Fredag är för mig, som vilken annan dag som hellst i veckan - mammaledig som jag ju är. Nej skall jag vara helt ärlig så har jag ibland väldigt svårt att hålla reda på dagarna överhuvudtaget. Som igår till exempel. Jag var heeelt säker på att det var Fredag en dag för tidigt och satt och funderade på vad jag skulle laga till barnen till de anlände.

Sen blev jag lite osäker då jag tyckte veckan gått väldigt fort. Kollade datorns almanacka och såg att det mycket riktigt var Torsdag som var gällande för stunden och att jag gått händelserna i förväg.


Just nu sitter jag och tittar ut genom köksfönstret och förvånas över det totala väderomslag som just inträffat.
För ca 15 minuter sedan strålade solen ute och fåglarna sjöng i träden. Det var vår helt enkelt, och jag gick ut i ca fem minuter för att fota tranorna som har slagit sig ner på vår åker utanför huset.

Jag har precis hunnit in, satt mig vid datorn, skrivit orden ovan och nu så är det en rasande snöyra utanför. Eller en mindre storm faktiskt och den nyss ljusblåa himmlen har förvandlats till en mörkgrå hotande massa med stora svarta moln som tornar upp sig.

Jag undrade just varför tranorna - strax innan snön kom - helt plötsligt lyfte från marken och i full fart gav sig iväg. Trodde de blev skrämda av något, men de måste helt enkelt ha kännt på sig att det skulle bli oväder.

        




       










Ja ja, lite April väder har väl aldrig skadat någon =)