Hejsan allihopa. Jag kan gissa att många av er har väntat på att få höra hur ultraljudet gick idag.
Jag kan berätta att allt såg jätte bra ut. De kollade extra noga på organ, flöden osv så att vi skulle känna oss lugna.
Känns jätte skönt att veta att bebisen mår bra så här långt! =)

Tyvärr kan jag inte skriva vilket kön det är på bebben då vi inte kommer att berätta för familjen förens i morgon.
Så än så länge så är det hemligt, men så fort jag har berättat det så skall jag skriva ett inlägg här.

Annars så har dagen varit bra. Vi passade på att träffa lilla L som ligger inne på högdosen just nu.
Det kändes jätte underligt att komma dit, de hade fått samma rum som vi hade och jag sade till Peter att det kändes exakt som när vi själva låg där. Man nästan förväntade sig att se Victor ligga i sängen när man kom in.
Det var trots allt jätte roligt att träffas och få prata lite. Det var länge sedan vi sågs allihopa.
L är så stark och duktig och håller alltid humöret uppe den lilla solstrålen! =)

Jag lovar att skriva i morgon och berätta, är så förväntansfull över att få tala om vilket litet syskon Victor kommer att få =)

Godnatt och sov så gott allihopa!

Kram

Usch, blev påminnd om denna hemska historia när jag läste Aftonbladet i morse.

2007:    17 månader gamla babyn Peter Connelly dör. Han har 50 olika skador, bland annat bruna revben, bruten rygg och inga naglar.
Tortyren utfördes utav hans mammas pojkvän samtidigt som hon påstod sig sitta vid datorn och surfa.
2012 har hon avtjänat sitt fängelsestraff och skall bli lovad "ny identitet" på grund av hotrisker och lynchmobbar som är ute efter henne.
Hon har skrivit till sina vänner att när hon släpps ut så vill hon ut och festa och resa.

FY fan!!!! Jag blir så jävla upprörd när jag läser om sånt här. Mår illa inombords när jag tänker på den stackars babyn som fick lida så fruktansvärt och bli troterad till döds utav de människor som han trodde älskade honom mest.
Tack och lov att han är fri nu, från smärta och hat.
Varför skaffar man barn om man bara vill utsätta dem för ett helvete?? Det finns så många föräldrar som inte ens får behålla sina barn i livet, trots att det är allt de önskar, och så finns det de som gör allt för att plåga och bli av med dom på de hemskaste sätt de bara kan.

Jag hoppas nästan att hennes nya identitet spricker och att den där lynchmobben får fatt på dem till slut. Att hon får lida precis lika mycket som hennes rara lilla pojke fick.
Och vem vet, om ett par år så kanske hon har skaffat ett nytt barn som går samma öde till mötes. Nej, att vem som hellst kan få skaffa barn. DET är helt otroligt.
Vissa människor borde få ruttna bakom lås och bom.

Ursäkta mina hårda ord, men man läser om det här så ofta i tidningen, och jag blir lika upprörd varje gång.
Är lite extra känslig just nu =(


Gå in och läs själva

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5631467.ab   

     

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5623305.ab

Eller ny är den ju inte, och det var just tanken. Vi ville behålla den "gamla" bloggens utseende och endast ändra vissa saker.
Vi har lagt till nya bilder, förenklat vissa saker och lagt till fler länkar.
Under flikarna längst upp på sidan kan ni bla läsa mer om Victor, se hans filmer som uppdateras hela tiden, lära er mer om Neuroblastom, lyssna på låtar samt gå in på hans fond och minnessida.
Ni kan även följa Victors syskon allteftersom han/hon växer, beställa boken, titta på bildspel osv.

Ett stort tack och en eloge till Sandra, världens bästa som har slitit med designen "petig som jag är" och gjort bloggen så fin som den blivit.

Hoppas ni blir nöjda!


"Tre nya filmklipp ligger inne nu under Victors filmer"

Nu får dom väl ta och ge sig!! Nu är det 2;a gången på två dagar som en ett åring har blivit nekad ambulans när de blivit allvarligt sjuka!!!
Vad är det för fel på SOS-alarm när de ber föräldrarna att själva köra in deras barn i ett sådant tillstånd trots läkarnas varningar.


Gå in och läs artiklarna själva och säg vad ni tycker.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5620962.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5618440.ab

Har lagt ut två gulliga klipp på Victor från Peters mobil.
Båda två är från högdosen, innan han blev jätte dålig. De finns under länkar och heter "Vicke skrattar" och "prinsen badar"

Kram

Oj, jag har precis läst alla era inlägg om Mama-hjälte 2009 och jag kan inte säga annat än att jag blir jätte glad och jätte hedrad över era ord.
Har aldrig sett mig själv som en hjälte, tvärtom så har man känt sig rätt misslyckad den senaste tiden över att man inte kunde hjälpa Victor och att han inte klarade sig.
Hjälplösheten får en att känna sig misslyckad som mamma, fastän jag vet att jag gjorde mitt bästa i att vara just en bra sådan.

Att jag inspirerar andra, glädjs jag åt, att det har kommit in så mycket pengar på barncancerfonden, det är jag stolt över. Men vi får inte glömma att jag aldrig hade kunnat gjort allt det här själv, inte utan alla er!
Och det finns så många mammor därute som sitter i samma sits som jag gör och som kämpar varje dag. Jag skulle vilja ge ett pris till allihopa, att det fanns en officiell Mama-hjälte dag dit alla mammor var inbjudna och fick koras som vinnare.

Tack i alla fall, för det är vad ni tycker som spelar roll.

Kram

Hade ingen aning om den här sidan för tre minuter sedan. Gick in, tittade, lyssnade och GRÄT!!!
Oj, det var många veckor sedan jag grät så mycket över Victor.
Jag var nog inte riktigt beredd på bilderna och låten och hade inte kunnat förbereda mig. Fy fan, jag saknar honom så otroligt mycket och ju mer jag tänker på hur absurd hela den här helvetes situationen är så gråter jag destå mer.
Jag blir så förbannad på den här jävla sjukdomen som tog vår fina prins, mitt enda barn och vår stora kärlek.
Varför skall NÅGOT oskyldigt barn drabbas? Vad har dom gjort för ont??!!!

Jag önskar så att cancern hade kunnat tagit mig i stället, fy fan vad jag önskar det!!!!!!!! Det fanns ingen som ville leva så mycket som honom och han fick inte ens en chans... inte en chans.

Jag kommer aldrig att få träffa mitt barn igen och bara det får mig att vilja ge upp och dö.



http://feie.tkphotography.se/VictorsSida.html

Nu är boken färdig och felfri. Det var ju inga större fel innan heller utan det enda som är ändrat är att vissa ord inte har flytit ihop och att texten nu är i storleken 12 i stället för 10.


Kramar

Om någon undrar varför jag inte har skrivit så mycket på sista tiden, så är det för att jag har haft fullt upp med resor, trötthet, förlusten, skriva färdigt boken och att tänka ut bilder till Kalendern.
Jag lovar att jag skall bli bättre på det snart =/
Hoppas att ni orkar stanna kvar och vänta på att jag kommer igång igen... Men så är det ju kanske med sådana här bloggar. Vissa perioder orkar man skriva mer och vissa mindre.
Det är ju ingen ide att bara kluddra ner några ord om man inte har något att säga, då blir det ju inte äkta.

Känner ändå att jag orkar rätt mycket med tanke på vad som har hänt. Jag brukar klappa mig själv på axeln och tänka, "Du är bra stark du Sofie, kämpa på" men frågan är hur länge.
Jag saknar ju Victor så att hjärtat håller på att gå sönder och den saknaden förvandlar jag i stället till kreativitet, eller rastlöshet vore nog det rätta ordet. Kan och vill inte bara sitta, det går inte. 
Vill göra något för Victor och för hans minne, vill kämpa för de barn som finns kvar. Jag vill, vill, vill!
Men orkar jag?

Är nu uppe i Hälsingland med Peter och barnen.
Kanon väder hela veckan lovade de på nyheterna, så vi hoppas att det stämmer. Barnen förtjänar en härlig vecka tillsammans med oss med mycket sol och bad. Det var så länge sen... =)
Vi har föresten fått ett nytt tillskott till familjen.
Han heter Laban, är 12 veckor gammal och urmysig.
Vi har alltid velat haft en mops, och var inne på den rasen redan innan vi skaffade oss Griffon, men det blev aldrig av.
Så nu kändes tiden rätt, då jag har så mycket fri tid över och ett väldigt stort behov av att aktivera mig. Så nu skall jag och Biffen gå på agillity kurs och Laban får gå på en hederlig gammal valpkurs.
Hoppas att dessa nya saker får mig att skingra tankarna lite. det skulle behövas och djur har ju en förmåga att ta upp HELA ens uppmärksamhet och tid.

Bilderna är från idag när vi var och badade kl 18.00. Hur många valpar bara kliver rakt ut i vattnet och börjar simma??? Inte många =) Bara Laban...



Bilresan upp, inga problem =)



Zzzzzzz.....



Hopp i plurret...



En sjögris =)



Trött efter bus i vattnet... Zzzz...

Hejsan, har sett att det är en del tryck fel på boken som nu redan är publicerad. Det är något som blir fel i deras program när man laddar upp den som ett Word dokument.  Enstaka ord flyter ihop ibland och på baksidan så står Victors namn stavat med K istället för C.
Texten kommer nu laddas om som en PDF-fil i stället och detta är på gång nu, och för er som skall beställa böcker framöver får välja själva om de vill vänta på den korrekta upplagan som kommer inom kort.
Jag skriver så fort den har kommit ut.


MVH Sofie

Jag blir rörd när jag läser era fina inlägg och de betyder väldigt mycket i dessa svåra stunder av sorg.
Det var inte en lätt uppgift att skriva bloken och var oftast helt utmattad psykiskt efter varje del, men nu när allt finns på papper så känns det ändå skönt på något sätt.

Jag blir även väldigt glad när jag ser att det är många av er som har beställt den och jag hoppas att ni finner den välskriven trots att jag inte har varit vid mina sinnes fulla bruk när orden skrevs.
Jag älskar tanken på att Victor inte dött förgäves och blir lycklig när jag läser att ni till och med har förändrat er syn på livet efter det som hänt. Det har ju vi med! =)

Klarar vi av det här som har hänt utan att fullständigt packa ihop, då klarar vi tamefan vad som hellst!!!


STORA kramar till er alla!!!!!!!!!!!!

Tillbaka hemma igen... Till tystnaden som välkomnar oss med öppna armar.
Känslan man har går inte riktigt att ta på.
Är det behagligt och skönt att vara hemma, eller är det rent obehag som lurar? Det är svårt att säga, kanske en blandning.
Vi åker bort upp till Helsingland på Måndag morgon med barnen.
Just nu är jag så trött och vill bara vara här, men det känns nog bättre i morgon.

Graven var så fint omhändertagen när vi kom dit. Det satt uppe flera nya saker från olika människor och det glädjer oss att ni är så många som åker dit, speciellt när inte vi kan.

Har drömt om Victor många nätter nu... Suddiga, obegripliga bilder som igentligen inte verkar ha någon mening. Hoppas att denna natt blir bättre.

Godnatt

Äntligen! Efter mycket krångel så finns nu min bok att beställa på Vulkan.se.
Jag vet faktiskt inte om det var för sent för tävlingen, men det återstår att se...

Ni kan gå in på deras hemsida och söka på "någon gång" så kommer den upp längst ner på sidan.
Än så länge syns den inte på senaste publicerade, men jag får se om den dyker upp där i morgon.

Nu måste jag gå och sova, är helt slut.
Tack syster Therese för all hjälp i kväll!!!


Sofie

Idag blev jag äntligen klar med Bloken.
Jag har ju inte skrivit på hela Juli månad och var rädd att jag inte skulle hinna, men ikväll blev den klar.

Tyvärr så blev det något problem när jag skulle lägga in den så jag har mailat Vulkan.se och bett om hjälp, så jag hoppas de svarar.
Det vore ju synd om det inte funkar nu när allt är färdigskrivet och allt.

Sandra min kompis håller på att uppdatera Victors blogg med lite ny design och bilder, så snart får ni se det nya resultatet. Hon är jätte duktig så jag är säker på att det blir jätte bra!

Tack åter igen Sandra för allt jobb!!!!