Grattis till Lotta Grey som vann titeln Årets Blok.

All uppmärksamhet på cancer är positiv, fastän det är hon som är drabbad och inte hennes barn.
Jag vill i alla fall passa på att tacka er som trodde på mig och som skrev in nomineringar till tävlingen. Resultatet spelade ingen roll, jag är SÅÅ glad att ni som köpt den har lyssnat till vår historia.

http://www.expressen.se/noje/bocker/1.1710675/vimmelmamman-den-stora-vinnaren

Vi hade jätte trevligt besök idag av familjen Haapala Silfver. De skulle in på Neurologisk kontroll med Melwin så de passade på att svänga förbi oss =

Vi besökte graven och åkte sedan in till Bålsta för att avnjuta en underbart trevlig lunch allihopa.
Barnen fick låna min kamera så de fotade lite.





Melwin fotar mig =)

Jag och Albin








Världens bästa Melle =)







Allt som allt så var det så himla trevligt att träffas. Nu får vi bara hoppas på att allt går bra
med Melwins fortsatta kontroller. Men det vet jag att det gör =)


Kram

Tänd ett ljus för lilla Victor idag.
5 månader sedan han fick vingar och lämnade oss.


Tack för alla som finns där ute och som tänker på oss.

Kram

Det lyser ljus i Victors rum varje kväll.
De lyser för Victor och alla andra barn som fått vingar.

Den rosa masken på bilden nedan målade jag till honom på sjukhusets målarverkstad. Han älskade den och
utropade ett glatt "Aa Buu" varje gång han såg den. =)







Buuuu.... =)




Min lilla syster kunde inte låta bli. Så detta är det första plagget till nya bebben=)






Den underbart fina gåvan från läsaren Anna Spiik med familj.
Hela Laban familjen bland starka stjärnor =)
Tack tack tack... Ur fiin =)

Vi älskar dig......

http://www.alltombarn.se/foraldraliv/hjaltemammorna-1.28153

Nu kan ni börja rösta på Årets Mama Hjälte =)

Vill ni rösta på mig så skall ni maila mitt namn till [email protected]

Jag vet ju själv hur skönt det kan vara att lätta hjärtat när man varit med om något traumatiskt. Hur skönt det kan vara att bara få prata av sig och veta att någon lyssnar.
Precis som att ni alla har varit här för mig, så vill jag att ni skall veta att jag är här för er.
Det vore väldigt intressant om några av er läsare har en spännande historia eller ett gripande öde att berätta.
Det behöver inte alls bara handla om cancer, sjukdom eller död utan vad som hellst.

Så ni som känner att ni har något att berätta, maila mig på [email protected] 

Jag finns här och lyssnar =)

Oj oj oj vad trötta vi är.
Var hos barnmorskan idag på förmiddagen och pratade lite, kollade blodtryck , lyssnade på bebbens hjärta och kollade blodvärden.
Jag hade jätte lågt järn värde så det är inte så konstigt att jag känt mig som en utblåst ballong på senaste tiden. Har inte haft ork till något.

Vovvarna däremot, där är det inget fel på energin kan jag tala om. Laban är HELT galen och röjer järnet så fort han får tillfälle. Stackars Biffen får agera slitpåse och bitring och Laban gör allt för att få igång honom.
Efter ca en timmes röj och kaos så har alla nu äntligen fått lugn och ro.
Laban, Biffen och Peter sover medans jag borde, men inte kan få ro.
Ska nog gå ut och gå en promenad, det är skönt så här på eftermiddagen.

Föresten, i morgon kommer artikeln ut i Expressen sade reporten. Det skulle vara en gruppbild och kort info om oss alla. Ja ja, vi får se.

Lugnet kägger sig i Krägga...









Det är tur att man har vovvarna ändå, annars skulle huset vara alldeles för tyst =)

Försöker verkligen att vara stark. Det gör jag...

Många ser oss le, skratta, bete oss normalt.  Eller det som anses vara normalt för två människor.
Jag lagar mat, städar, går ut med hundarna. Peter fixar och donar med huset och vi umgås med vänner och bekanta.
Jag skyr inte andra barn i samma ålder som Victor, utan sätter dom gärna i knät för att bara få hålla ett barn i min famn.
Det är nog många som ser min växande mage och  tänker att "nu har dom nog gått vidare".

Det är så många som inte förstår, för hur kan man någonsin förstå?
Myndigheterna är så många, och de kan bara inte lyssna. De har sina regler och  "mallar" om hur en människa "bör" bete sig i en kris situation.
Men det finns inga rätt och fel. Det här är JAG och mina känslor och så här känner jag.  

Till ni som inte förstår...
Det här vill jag säga till er...



Ingen ser oss när vi tysta gråter var dag,
ingen ser skillnaden på den person som brukade vara jag.

Ingen hör våra sorgsna samtal med Victor när vi ensamma sitter på hans rum.
Vi vill inte visa, man vill inte känna sig dum.

Ingen kan känna den starka svidande smärtan,  
eller den djupa, iskalla tomheten som tagit över våra hjärtan.

Ingen ser när ögonen tåras, varje gång man blickar ett barn så sött
Ingen vet alla tankar som bränner, och hur många gånger man önskar att det var vi som hade fått dött.

Ingen känner lika som vi gör, ingen beter sig på samma sätt.
Ingen bör säga hur vi skall vara, det finns inget rätt sätt!

Allt vi vill är att alla skall förstå, att tiden måste få passera, försvinna och gå.
Att även om vi skrattar och ler, så är bedrövelse och saknad allt vi ser.

Jag vet! Det kommer att ta tid, men det här är faktiskt VÅRA liv
Vi måste ta små steg i taget, inte några jätte kliv.

Det här är vår mardröm
Inte hennes, deras eller hans!
Era barn lever, de finns någonstans!

Det här är vårat helvete som vi skall bo i nu
Var glad att du slipper... Att jag inte är du....