Är i slutet av v. 32 nu och mår faktiskt bra efter omständigheterna.
"Vilma" är helt galen där inne och håller mig vaken på nätterna med sparkar och buffar, jag tror hon leker "Hela Havet Stormar" =).

Nästa Torsdag är det förlossningsvisning på Akademiska. Då skall vi passa på att känna efter hur det känns att vara där, och för att se hur jobbigt det är psykiskt.
Jag menar, när det väl är dags då är det ju lite sent att ändra sig, jag kan ju inte direkt knipa och vägra?!
Vi skall passa på att hälsa på alla på 95 A också, och se vilka som ligger inne.

'





Spetsig som en penn udd=)









I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.

Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.

Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

Du

Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

Då bebisens behov av vitaminer och mineraler är större än någonsin nu så bör du fortsätta att äta ditt vitamintillskott ända fram till förlossningen. Om du inte redan har gjort det så kan det vara ide att skriva ett förlossningsbrev där du bland annat berättar om hur du ser din förlossning och vad du vill undvika.

Man e bra ful ibland....

Ragnar Bengtsson - en modig prick


Nu är det ju så att som säkert så många av er vet, en pappa som nappat på detta och påbörjat ett experiment för att kunna amma sitt barn.
Det har nu gått ca en månad sedan han började och om ni kliver in på länken nedan så kan ni läsa hur det har gått. 

GO RAGNAR! =)


http://www.aftonbladet.se/wendela/article5913296.ab

I natt hade jag ännu en dröm om Victor.

Vi befann oss längst bort på avdelning 95A där lekrummet med den stora ruschkanan finns.
Den är inbygg i ett stort trähus med små fönster där du kan kika in och se små vardagsrum och magiska figurer som Sven Nordqvist har designat.
Victor älskade den här delen av sjukhuset, eftersom att det överallt fanns figurer, färger och leksaker. Alltför sällan fick han dock leka där, då han oftast satt fast i droppställningar, var nyopererad eller rent ut sagt portad, p.g.a hans magvirus han hade i slutet.

Men i drömmen befann vi oss i alla fall där.
Jag kom ihåg att jag satt vid ett av borden och hade Victor i knät.

Jag ställde ned honom på golvet, buffade kärleksfullt till honokm på rumpan och sade
- Spring i väg och lek du gubben! Du har ju inga slangar eller någon pump nu.
Jag kom i håg att jag såg honom rusa i väg till lekhörnan på starka bärande ben, och jag tänkte att "Oj! Han har lärt sig gå =)!"

Långt bortifrån avdelningen närmade sig andra patienter och deras föräldrar. De var så glada men förvånade att se oss.
- Men.. Är inte Victor??! Lever han???! utropade de.
- Jag vet, vi måste ha fått en andra chans, för nu sitter vi ju här på sjukhuset igen, och han lever!!

Victors kom uppkrypandes i mitt knä igen och jag kände sådan fövirring men oerhörd glädje. Jag menar, jag visste ju vad som hade hänt, och kunde inte förstå varför vi då satt här på avdelningen igen, tillsammans prinsen och jag.

Ganska snabbt kom insikten att allt bara var en dröm. Men den dröjde sig borta något längre den här gången än vad den brukar göra.
Annars brukar jag förstå det med det samma...
Trots detta så kände jag återigen glädjen att bara få hålla i hans varma lilla kropp, och att se honom le igen. Han var såg glad över att få springa fritt med de andra barnen, och hans lilla vita, tunna sjukhusrock fladdrade till när han sprang förbi.
...Det var då det slog mig... han såg precis ut som en liten ängel... =)


Jag vaknade med en tung kännsla i bröstet och kunde inte somna om. Jag låg länge och funderade på vad jag hade sett och upplevt. 
Samtidigt som jag var ledsen att det inte hänt på riktigt, så var jag glad över stunden vi återigen fått i drömmarnas värld.
Och kanske är det så nu framöver... Att jag får göra mig beredd på våra små "möten" i det undermedvetna och att det är allt vi får.

Skall jag då känna glädje eller sorg? Att behöva förlika mig med tannken att bara få träffa mitt barn när jag drömmer känns så skrämmande att det hugger till i hjärtat.

Är det så här mitt liv har blivit?

    

Bus i lekkojan 2008-08-26

Har stora funderingar angående vilken sorts barnvagn vi skall ha till lille bebisen. Den vi använde till Victor när han var liten, är så pass gammla och trasig så den skall vi slänga.
Nu behöver vi få tag på en bra stabil terängvagn som passar bra på grusvägar samt är lätt att packa in i bilen.

Vi har ju en relativt ny vagn som vi kommer att använda när hon blir större, men just nu i vinter så vill vi ha tag på en 4-däcks med bra mjuklift/hårdlift.


Den som jag har hört bra om är Emaljunga City Cross, som skall vara relativt liten men ändå stabil, men sen vet jag inte av så många fler.


Om det är någon av er som har något tips på en bra vagn, så kan ni väl skriva till mig och berätta era åsikter, behöver verkligen hjälp=)


Kramar

I kväll har jag och syrran hyrt två filmer, gjort två stora portioner marängsviss och bara latat oss.
Vi såg på Drag Me To Hell och Anti Christ. Biffen var som vanligt livrädd och sprang ner till källaren och gömde sig hos Peter. *ler*










Laban tigger








































Livrädd hund....

Våra barn får i sig en cocktail av farliga kemikalier varje dag. Och gifterna finns i våra hem.

Här är de farligaste fällorna.

Duschdraperier, leksaker, elektronikprodukter, kläder, solkrämer, plastkassar och schampo.
De farliga gifterna finns i våra hem och vi utsätter våra barn för dem hela tiden – utan att veta om det.


Läste denna artikel på Aftonbladet när vi kom hem från föräldrarträffen och det är ju så att man blir mörkrädd.
Jag menar, HUR mycket måste man igentligen tänka på när man har barn för att undvika cancer, hormonstörningar allergier osv.

Så om ni tyckte att det redan var lite halv jobbigt att vara förälder, med tanke på vad man skall och inte ska göra, så kolla in den här nya listan.




HÄR FINNS GIFTERNA I VÅRA HEM

– I det samhälle vi lever i dag är det svårt, kanske omöjligt, att ta bort alla farliga kemikalier. Det kommer antagligen att komma i konflikt med vår livsstil. Ska man förbjuda alla farliga kemikalier gäller det att väga nyttan mot risken.
Vill vi fortsätta att leva som vi gör måste vi acceptera att vissa farliga kemikalier finns, säger Stellan Fischer.


Men varför då ta upp en sådan här artikel och sätta oron och grillerna i huvudet på oss föräldrar?? Jag tror jag smäller av, när kan man få slappna av och njuta av sina barn utan att riskera att ha ihjäl dem på köpet?

Läs hela artikeln här;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6150746.ab

Fick en överaskning när jag öppnade brevlådan i dag.
Det var ett rött, fint paket som en bekant tjej som heter Frida har skickat till mig.

Om ni kikar på min önskelista några inlägg bak så har jag med en sådan här fin liten Voodo docka som jag önskade mig, för att kunna låtsas att det är en cancertumör, och sedan avreagera mig på.

Tack så hemskt mycket Frida, för denna perfekta julklapp. Jag skall ha den i väskan och när jag känner att ilskan och frustrationen tar över så skall jag sticka den lilla jävulen med nålar, hi hi.

Denna raring och många andra går att beställa på www.voodolls.se